Archive for the Category »tankar «

Dags att tycka lite

Det finns mycket som engagerar mig, men det som får igång mig är skola och utbildning. Nu är jag fri att säga vad jag tycker. Så därför tycker jag till om en helig ko.

När jag arbetade som lärare var jag en sån där jobbig typ.

Jag gillade inte läxor.

Jag gav aldrig sällan läxor. Däremot ställde jag krav, hade deadlines på inlämningsuppgifter och gav prov av olika slag. Helst praktisk tillämpning av kunskaperna. Det är viktigt att eleverna ser målet och hur man kan nå dit. Några behöver mer tid och repetition än andra. Man behöver vägledning för att nå målet. Elever behöver tränas i att ta ansvar och planera.

Jag gillar fortfarande inte läxor. Varken som lärare eller förälder.

Den värsta formen av läxor är när alla elever får samma läxa. För att man ska ge läxa. Punkt.

Läxor måste individanpassas och ha en mening. Läxor för läxans skull är kontraproduktiv.

Ingen vuxen vill ha med sig övertidsarbete hem. Varför ska barnen ha det?

Mina egna barn är vuxna, men jag ser hur bonussonen har det. Långa skoldagar. Fotbollsträning två dagar i veckan. Läxor varje dag. När ska en 13-åring bara vara en unge?

Kan någon förklara varför ungarna inte kan klara arbetet i skolan, utan måste jobba övertid på kvällarna?

Ett av argumenten för läxor är att man måste lära sig vad som kommer sen.

I så fall borde läxorna handla om hur man lagar mat på lite pengar när man är fattig student, hur man slutför ett åtagande och  hur man betalar räkningar i slutet av varje månad, håller sams med släkten och skurar toaletten.

Barn och ungdomar behöver repetition av sin kunskap så att den befästs.

De behöver inte övertidsarbete.

Se till att de lär sig allt i skolan. Se till att repetition finns i skolan.

Jag är övertygad om att det är helt fel sätt att befrämja lärande och kunskap när man vill öka antalet läxor, ha fler nationella prov och tidigare betyg.

Befrämja lärande och repetition i skolan. All kunskap är inte mätbar. Bejaka det livslånga lärandet.

En mulen måndag

Kärleken väckte mig med en puss 5.30 i morse, men man kan väl lugnt säga att jag inte var så mycket tjolahopp då. Jag är aldrig tjolahopp vid 5.30. Nåväl,  han kom iväg till jobbet och jag sov en stund till. Idag ända till 9! Jag behövde väl det.

Då min nuvarande status är arbetsökande ägnas förmiddagarna åt dylikt. Idag har CV blivit reviderad (efter tips från min coach hos trygghetsrådet) och därefter sökte jag 4 intressanta tjänster. Med paus för 11-kaffe var jag klar med jobbsökeriet vid 13-tiden. Resten av dan kommer min status att vara hemmafru.  Ni antecknar väl!

Jag gillar att vara hemmafru. Inte för evigt, men så där lite lagom. Det bor en hemmafru i mig. Vore jag inte tvungen att ägna mig åt lönearbete skulle jag vara hemmafru och mecenat åt unga entreprenörer.

Livet på landet passar mig. Jag har ett inre lugn som aldrig har funnits. Jag är lycklig och harmonisk, trots att det händer jobbiga saker runt mig.

Lycka är att somna tillsammans med Kärleken. Lycka är att leva med Kärleken.

Ute är det grått och mulet, men i mitt sinne lyser solen.

host

Ta vara på livet

Ibland händer det saker i verkligheten som inte  ventileras offentligt.
Ibland händer det saker som är jobbiga att hantera.
Ibland händer det saker som gör ont i själen.
Ibland händer det saker.

Jag är tacksam att jag är stark och att jag har någon som ger mig styrka när jag känner mig svag.

Ibland är livet skört.

Ta vara på livet och de du älskar.

noproblems

En pissdag

Förkyld
Ont i lederna
Huvudvärk
Oro
Känsla av otillräcklighet
Ledsen
Regnväder

Men så tänker jag så här:
Jag har inte haft en riktigt dålig dag på länge, så det var kanske dags nu. För utan dåliga dagar blir inte de bra dagarna riktigt bra.

Det kommer att ordna sig på jobbfronten, men det är jobbigt att leva i ovisshet.

Det naggar i kanten att bli bortvald. Att vara slutkandidat och komma tvåa flera gånger. Det finns de som säger att jag ska vara tacksam att jag blivit kallad till flera intervjuer och funnits med ända fram till slutet. Men det suger ändå att vara tvåa. Då kommer den dåliga förloraren i mig fram och jag hoppas man får ångra sina val.

Det är tufft när människor inte mår bra och man inte kan göra något. Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Man kan bara stötta och finnas till hands.

Jag har min stöttepelare.
Som får mig att skratta åt eländet. Som får mig att torka tårarna. Som får mig att inse mitt värde. Som älskar mig som jag är. Som gör mig till en bättre människa.
Herregud vad jag älskar dig H!

Dagens inbokade möte med rådgivare plockade upp självkänslan från golvet och jag är fylld av nya idéer och ska gå en intressant kurs i höst.

Pissdagen är inte så illa trots allt. Det gäller att se ljuset i tunneln.

På vift

Arbetslöshet, närståendes sjukdom och oviss framtid är inte så mycket tjolahopp.

Trots det har jag aldrig varit så lycklig som jag är nu. Både kropp och själ är uppfyllda av lycka och harmoni.

Med Kärleken har livet fallit på plats. Jag är lugn och trygg och är förvissad om att saker och ting kommer att ordna sig.

Sommaren i lugn och ro på landet ( men ändå fylld av aktivitet) har varit precis vad jag behövde för att må bra.

Kärleken gör mig lugn. Vi ’klickar’ och tar fram det bästa hos varandra. Det är underbart att leva med en människa som gör mig till en bättre människa och som jag verkligen kan vara mig själv tillsammans med. Han står t o m ut med att jag snarkar.

Fast den här veckan befinner jag mig i Väst. Plikter att utföra och familjemedlem som behöver pysslas om.

Men det känns konstigt att inte ligga bredvid Kärleken och snarka.

ljus1

Söndagsrapport

Strålande solsken hela dagen. Igen. Vädret har nog inte fattat att det är september.

Fick sova ut och sen har dagen gått i ett.

Städa. laga mat. baka (surdegsbröd av egen surdeg) måla vindskivor. hjälpa Kärleken med bilen (jag är tack och lov inte tappad bakom en vagn även om jag inte har körkort) fixa så att en närstående får hjälp med en sak. plantera lite. vattna. packa. planera. lyssna på sportradion.

imorgon ska jag förvandla hemmafrulantisen till stadsråtta för några dagar.

Jag längtar redan tillbaka till ett rött hus på landet.

Det finns en frihet på landet som jag älskar. Det finns en frid som jag älskar. Det finns en man som jag älskar.

Livet på landet är livet.

plommon

Efit lördag 7 september 2013

Ett foto i timmen en av de sista riktiga sommardagarna. I ett rött hus på landet. I Östergyllen. Vi får väl se vad det här dagen har att bjuda på.

bild1
00-tiden
Fredag har blivit lördag och jag borstar tänderna. Som vanligt ser jag inte normalt ut när jag borstar tänderna.

bild2
01-tiden
God natt! Erkänn att ni imponeras av kvaliteten på bilden.

bild3
09-tiden
Halv 10 väcker Kärleken mig och säger att vi måste gå upp. Så därför ligger vi kvar och pratar en lång stund. Ute skiner solen och himlen är blå.

bild4
10-tiden
Oh härliga frukost. Stekt ägg och sallad. Mums!

bild5
11-tiden
Pyntad och påklädd. Idag blir det sommarklänning, för det är  fortfarande sommar. Även om vissa björkar envisas med att fälla gula löv!

bild6
12-tiden
Fika bör man.

bild7
13-tiden
Kommunicerar med finaste dottern.

bild8
14-tiden
Är Kärlekens lilla hjälpreda och målar brädor. Vita idag.

bild9
15-tiden
Jag målar, bonden harvar och Kärleken jobbar på taket.

bild10
16-tiden
Kärleken och grannen jobbar med taket och jag ger yttepytte handtag emellanåt.

bild11
17-tiden
Dags att laga lite mat.

bild12
18-tiden
Jag har varit på taket och hjälpt till (fantastisk utsikt, men ingen kamera med) och nu lyxar jag till det med ett glas verdicchio  denna ljuvliga sommardag.

bild13
19-tiden
Det är underbart att kunna vandra omkring barfota i trädgården och njuta.

Bonusbilder
bild14
Tittar man åt väster så ser man Vättern och i horisonten syns Västergötland.

bild16
Äntligen! Vilken lycka att upptäcka att plommonen är mogna.

bild15
20-tiden
Jag har flyttat inomhus, men Kärleken jobbar ute (så länge det är ljust ute). Jag satsar på tv i stället. SVT om någon undrar. Jag är ju penionärswannabee när det gäller tv.

Efter att ha landat i soffan glömde jag fullständigt att fota. Men vi skrattade och grät till en gammal favoritfilm: 4 bröllop och 1 begravning.

bild17
23-tiden
Himlen är fylld av stjärnor och det är magiskt vackert. Men det klarar inte min lilla kamera av att föreviga. Ni får hålla till godo med en bild på mörkret och gatlyktan vid postlådorna som skymtar genom träden från vårt sovrumsfönster.

God natt och tack för idag!

Och jag gillar kommentarer. Det är så många som bara smyger förbi. Säg hej vetja!

Födelsedag

Idag blir mina skrattrynkor ett år äldre.

Skrattrynkorna är ett bevis på att jag levt ett lyckligt liv med många skratt. Både kropp och själ har skavanker, men jag tycker om mig själv och jag mår bra.

Så lycklig som jag är nu har jag aldrig varit. Trots att det sker tuffa saker, så är jag mycket lycklig.

Födelsedagen ska tillbringas med världens bästa svärmor och svägerskan. Vi ska på utflykt.

Sen ska Kärleken och jag äta kräftor. Jag har önskat kräftor till min födelsedag. Mums! Att få vara tillsammans med Kärleken är den finaste present jag kan få <3

Livet är gott och jag är faktiskt 48 år. Det vete fasen hur det gick till!

Göra det bästa

Cyklar på liten grusväg.

alle

Åkrarna är skördade och jorden plöjd och sådd. Längs vägkanten samsas de sista sommarblommorna med torra blomställningar. Fjärilar och humlor far omkring i luften. Himlen är blå och solen skiner. Det är hög och klar luft nu i gränslandet mellan sommar och höst.

blomma

Jag fyller min tillvaro med vettig sysselsättning. Morgonrutinen är söka jobb och sen frukost. Därefter följer vardagsbestyr som tvätt, städning, matlagning, bakning. Läsa bok, lyssna på nyheter (jag älskar webbradio) och annat som jag aldrig har tid med annars. Det gäller att göra det bästa av situationen.

gurka

Och cykeltur på liten grusväg. Eller hela vägen in till stan. Den lilla fina staden som ligger 6 km från ett rött hus på landet.

Förändring

Ja, hur ska jag börja? Lika bra att vara rak på sak.

Jag arbetar inte längre hos Bonnier. Uppsagd p g a arbetsbrist. En stor del av verksamheten har flyttats. Mer än halva styrkan har fått gå. Surt kan man tycka, men också en möjlighet till förändring.

Jag har dock aldrig varit med om mer frånvarande ledarskap under en orolig och turbulent tid. För att inte tala om slutet. Praoelever har blivit mer avtackade än lojala medarbete som arbetat i flera år. Tänk om VD:n visat sig, sett sina medarbetare i ögonen, tagit i hand och tackat för arbetsinsatsen och önska lycka till i framtiden. I stället för att lysa med sin frånvaro fullständigt. Även om det gick väldigt fort från varsel till uppsägning så kan man ha lite mer närvaro och visa ryggrad. Tycker jag.

Under tiden hos Bonnier har jag lärt mig oerhört mycket. Jag har utvecklat mina kunskaper om teknik och politiskt rävspel, om säkerhet och it, om mig själv och mina medarbetare.  Men mest har jag  lärt mig om ledarskap. Jag har blivit stärkt i min tro på att jag har en sund syn på ledarskap.

Jag är tacksam för möjligheten jag fick och allt jag lärt mig i denna kraftfulla dynamiska verksamhet. Och jag har fått vänner för livet.

Nu riktar jag blicken framåt och lämnar det gamla bakom mig.

ljus

Category: tankar  Tags: ,  10 Comments