Archive for » november, 2010 «

Regn

Regn ute.

Regn i min själ.

Jag önskar jag kunde hata dig, men jag älskar dig så.

Du har mitt hjärta i din hand och det är krossat.

Min själ blöder.

Gud gråter.

Jag gråter.

Berg-och dalbana

Hela dagen har gått upp och ner.

Långa stunder har jag fungerat normalt. Lyssnat och reflekterat. Klart bättre än gårdagen.

Men det började smärtsamt. Jag blev helt knäckt av att komma till platsen där Kärleken väntade på mig första gången vi träffades.

Platsen där vi kysstes första gången. Sorgen bara vällde över mig.

Då var det så fint att få träffa en fd. kollega som kramade om mig och frågade hur det var. Han sa att han vet och att han tänker på mig. Din kram och omtanke där och då hjälpte mig verkligen Börje.  Tack!

Sen hjälpte det att lyssna på intressanta föreläsare, både från Skåne och England =) Lite nytt och gammal,  men med nya infallsvinklar och diskussioner. Att anteckna och lyssna hjälper mig att hålla fokus bort från hjärtesorgen.
För det mesta. Tankarna är svåra att styra.

Hela tiden finns smärtan där.  Den brännande klumpen i magen, hjärtklappningen och värken i halsen. Kärleken finns i mitt medvetande hela tiden. Jag kan inte stänga av. Jag vill ju bara vara med honom och det gör så ont att han bara vill vara med henne. Det de har tillsammans kan jag inte konkurrera med. Jag vet att jag inte kan ändra på hur andra är, bara på mitt eget förhållningssätt. Men det är svårt.

Jag försöker verkligen förstå.

Ena dagen är jag älskad och vi planerar att flytta ihop och  bli gamla tillsammans. Nästa dag älskar han någon annan mer och säger adjö till mig.

Jag känner mig lurad och utnyttjad. Slängd på soptippen, som en gammal uttjänt vara. Smärtan är så fysisk. Jag vill verkligen bara lägga mig ner och dö. Fast jag vet att det inte går.

Lamslagen är nog bästa beskrivningen av hur jag känner mig. Jag är mer förvirrad än vanligt. Skickar sms till fel personer, klarar inte av att multitaska, glömmer att äta och kan inte sova.

Nu ska jag hitta någon slags mask och ha styrelsemöte. Fikat är förberett och jag hoppas att det inte blir allt för sent. Jag måste få sova. Imorgon är det massor att göra på jobbet. Men jag är glad att eleverna har lov. Jag fixar inte vara mitt vanliga glada jag.

Ont

Jag har sovit i natt. Av utmattning.

Men vad hjälper det när sorgen griper tag i kroppen och klumpen av smärta bränner i magen så fort jag vaknat.

Flera har hört av sig och undrat vad som hänt.

Och det är knappt att jag fattar det själv.

Men den som jag hade ett himlastormande kärleksförhållande med ringde och sa att han älskar sitt Ex mer än mig. Att de inte är färdiga med varandra och att han väljer henne.

Så är det. Jag kan inte göra något. Sina känslor kan man inte styra eller välja.

Men det gör så ont att bli bortvald. Att någon annan är mer värd att älska. Jag duger inte.

Smärtan är förlamande.

One (love)

Det är min absoluta favoritsång. Den kan jag lyssna på oavsett vilket humör jag är på.

Men mest ger den tröst. Idag.

På något sätt

På något sätt har jag klarat den här dagen.

3 gånger har jag brutit ihop och börjat gråta. Det är många som sett att det var något galet med mig.

Utan Babs kramar och tröst hade jag inte fixat förmiddagen.
Och alla andra som visat sin omsorg och sympati. Både på bloggen, sms, mail, fb och på jobbet. Jag hade inte fixat tillvaron utan er. Tack!

Och jag är glad att eleverna har lov. Det hade inte funkat att vara normal med dem. Jag som har svävat på moln under de senaste månaderna har kraschlandat rejält. I morgon ska jag på föreläsningar och det ska förhoppningsvis fungera ok. Men jag bävar för styrelsemötet på kvällen. Det kan jag inte slingra mig ur; vi ska nämligen vara hos mig. Pust.

Jag vill bara lägga mig ner och dö. Fast det vet jag ju att det inte går. Men jag vill bara bort från allt ont som river och sliter i mitt inre.

Det här är det värsta jag varit med i hela mitt liv. Jag känner mig som Lotten i Jag älskar dig inte.

Hur tar man sig upp?

Hur?

Hur ska jag klara av att arbeta?

Att vara social och trevlig utan att bryta ihop?

Att lyssna uppmärksamt och reflektera när sorgen förlamar och bränner i kroppen.

Du säger att jag är en sån fantastisk människa.

Varför gör du mig så illa då?

Jag håller på att gå sönder inuti.

Mantra

I’m outta love
Set me free
And let me out this misery
Just show me the way
To get my life again
’Cause you can’t handle me
I’m outta love
Can’t you see
Baby that you’ve gotta set me free
I’m outta love

Morgontankar

Tankarna har snurrat hela natten.

Är några månaders himlastormande kärlek värd den smärta och ångest jag känner nu?

Ja, tycker den som orsakat smärtan.

Nej, tycker jag som känner smärtan.

Förhoppningsvis ändrar jag mig.

Men just nu känns det som att jag kunde vara utan dessa underbara månader i kärleksrus.

Och det har verkligen varit ett kärleksrus.

Den djupaste kärlek och de mest omtumlande känslor jag upplevt i hela mitt liv.

Helt ärligt från båda.

Men den ena parten var inte klar med sitt förra förhållande.

Och nu är det jag som står där med skägget i brevlådan och känner mig lurad på konfekten.

Det gör ont att veta att jag är älskad, men att han älskar någon annan mer.

Hur ska jag läka? Hur ska jag kunna lita på någon igen?

Den kärlek jag känner går inte bara att stänga av.