Archive for » november 7th, 2010«

Maktlös

Jag mår skit.

Den brännande smärtan i magen äter upp mig.

Jag vill sova och glömma, men kan inte somna.

Jag känner mig fullständigt maktlös.

Jag vill inte må så här mer!

Jag gråter så fort någon visar sin omsorg.

Jag vill vara med honom men jag får inte. Jag vill ligga bredvid honom och höra honom säga att han älskar mig och att allt ska bli bra,  men det kommer aldrig hända.

Det enda jag kan göra är att skriva.

Men inte ens det  hjälper  när smärtan bränner…

Överväldigad

Jag är helt mållös över hur snälla människor det finns!

En fd. elev hör av sig på msn och frågar hur det är. Mina vänner på facebook har ju inte kunnat undgå budskapet om att min hjärta är krossat.

Han visar omtanke och gör allt för att muntra upp mig och så erbjuder han sig att hämta mig på stationen i Öxnered ikväll.
För att jag ska slippa vänta, åka buss och var hemma en timme senare. Tågen och bussarna är inte direkt synkroniserade om man säger så.

Tänk att det finns så snälla människor!

Jonathan Landin är så otroligt snäll och min fd. elev!

Tack!

Category: glädje  Tags: ,  One Comment

Rebound girl

Var det allt jag var?

Hur ska jag klara det?

Har suttit och jobbat nu.

Fixat och ordnat saker chefen har beställt.

Vanligtvis enkla saker har tagit en evighet. Tankarna bara far iväg och jag har så svårt att fokusera.

Men det gick att få ihop.

Så är det veckans lektioner som ska förberedas.

Att förbereda och skriva ner föreläsningsanteckningar och uppgifter är väl inget problem.

Men hur ska jag klara av att genomföra lektionerna???????

Mitt vanliga glada pratiga lyckliga jag är borta.

Kvar finns en ledsen sårbar människa som faller i tårar utan förvarning.

Vad är det att utsätta eleverna för?

Jag önskar jag hade ett mekaniskt jobb, där jag slapp hålla masken för andra. Där jag är en robot och bara utför.

Ge mig redskap att hantera denna outhärdliga smärta.

En smärta som förlamar både kropp och själ.

Jag känner mig som en spillra.

Du har krossat mitt hjärta.

Hur blir jag hel igen?

Du fattas mig

Jag känner mig halv.

Ofullständig.

Vad hjälper det  att sova en hel natt när sorgen hugger tag  så fort jag vaknar.

Lår mig fortsätta sova, så slipper jag känna.

Jag vill inte känna denna smärta.

Du fattas mig.