Ful?
Ska jag tolka det här som att jag är mer ful än snygg???????
Typ 33 % snygg ?
Jag menar eftersom jag har 2 söner och en dotter!
Eller bara som trams!
Ska jag tolka det här som att jag är mer ful än snygg???????
Typ 33 % snygg ?
Jag menar eftersom jag har 2 söner och en dotter!
Eller bara som trams!
eller slut och början kanske…
Nu är äntligen november över.
Denna årets värsta månad.
Jag har aldrig gillat november.
I år värre än någonsin. Hjärtesorg unnar jag ingen.
Men nu vänder det. Både bildligt och bokstavligt.
Jag har varit nere på botten och nu räcker det!
Att gråta över en bedräglig man leder ingenstans. Han har gjort sitt val och det får jag ta. Kärlek är att släppa taget om någon som vill något annat.
Idag har jag känt att det har vänt. Smärtan är inte lika stor. Det går åt rätt håll.
Imorgon är det december.
Julmånaden.
Jag gillar jul.
Samvaron med familjen.
Myset. Friden.
Jag ser fram emot julmiddagen i Oslo på lördag. Med min bonusfamilj. Inbjuden av min extrapappa och hans gulliga Grete^^
Det ska bli så härligt att träffa bästisen Alice igen på fredag. Nu kommer en (någorlunda) vanlig vän till dig. Inte den nedbrutna, chockade ledsna Inna som kom till dig för en månad sen.
Jag ser fram emot terapi på torsdag och efter lite lektioner bär det av till Göteborg och lärarmys med UF. Aktiviteter på Universeum, Jul på Liseberg och middag står på agendan. UF Fyrbodal vet hur det ska ta hand om sina lärare.
Jag undra vad det blir för väder till jul?
Bondepraktikan säger att om Anders braskar så slaskar julen. Med tanke på att vi har drygt en halvmeter snö och typ -12 så lär det bli en väldigt blöt jul.
Jag har börjat att gilla vinter. Lite.
Sån här vinter är okej. Lagom kallt. Snö. Varma vinterkängor. Jobb inomhus.
Men blir det slask och pissregn blir jag sur. Sånt väder borde vara förbjudet.
Resor till solen är tydligen billigare än billigast. Nu när man har massor av planera och se fram emot. Hade jag däremot kunnat ta ledigt i november hade jag gärna rest till solen och värmen. Men nu kan jag inte ta ledigt när jag vill. Och det accepterar jag. Det svåra är nog för de som lever med en lärare och har vanlig semestertjänst. När ska de var lediga ihop liksom?
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.
Det är den första dagen av resten av mitt liv.
Imorgon är en annan dag.
Hur offentlig är jag som privatperson?
Hur privat kan jag vara i det publika rummet?
Var går gränsen mellan privat-jaget och jobb-jaget?
Vi lever genom sociala medier i allt större omfattning. Gränsen mellan privat och offentlig suddas ut. När de sociala medierna knyts samman (som twitter, facebook, bloggar) och finns i vårt vardagsrum är det ibland svårt att se gränserna. När jag kopplar blogg och twitter till facebook, så ökar antalet besökare betydligt. Men samtidigt ökar exponeringen, på både gott och ont kanske?
Vi har olika gränser.
Facebook och twitter är fantastiska redskap, både pedagogiska och sociala. Det har många kommuner insett och sprider numera samhällsinformation via FB.
Jag är en öppen person, men mån om att de i min närhet som inte vill vara synliga, ej exponeras.
Jag säger vad jag tycker, men är ändå försiktig.
Min blogg är min privatpersons forum, men frågan är om jag bara kan vara privatperson? Bär jag med mig min yrkesroll på fritiden? Är jag min yrkesroll även som privatperson? Vad kan min arbetsgivare kräva av mig privat?
För att inte såra någon eller väcka någons anstöt, kan jag så klart skriva helt anonymt. Men samtidigt så leder anonymiteten till en förlorad kontakt med vänner och andra som jag möter.
Min blogg är min kontaktyta med släkt och vänner. Genom nätet har jag fått fantastiska vänner som jag aldrig hade träffat annars. Genom min blogg har mina ord fått andra att reagera och engagera sig i mig och det jag uttrycker. Jag blir bekräftad, en av människans största drifter.
Jag har aldrig velat såra någon eller hänga ut någon. Har jag gjort det ber jag om ursäkt.
Jag inser att jag måste tänka mig för vad jag skriver, ännu mer än jag gör idag. Andra kan tolka mina ord helt annorlunda än syftet med dem.
Hur förhåller vi oss till det ”nya” offentliga rummet?
Sitter i möte.
Planerar och diskuterar verksamheten nästa termin.
Det är ganska bekvämt med laptop i knät.
Det går att blogga samtidigt som vi pratar och analyserar =)
Jag gillar min chef.
Vi har högt i tak och kan bolla idéer förutsättningslöst.
Det är skönt att jag inte är fackombud längre och slipper sitta på två stolar.
Ibland önskar jag att vi vore en privat skola och slapp den kommunala byråkratin. Slapp de vattentäta skotten mellan olika verksamheter.
För det finns så många möjigheter!
Jag har bara ett syskon.
Min lillebror.
Joacim eller Jocke som familj och vänner säger.
Det skiljer 3½ år mellan oss.
Som barn lekte vi mycket tillsammans.
Han var den omtyckte med många vänner.
Idrottare och populär.
Jag var den töntiga som läste hela tiden och dansade folkdans.
Jag hade få vänner.
När Jocke följde med MaPa ut i båten eller till skogen stannade jag hellre hos farmor, där jag kunde sitta inne och läsa.
Mitt smeknamn Inna uppkom när Joacim inte kunde säga Camilla som liten.
Som vuxna har vi en bra relation.
Även om vi inte träffas så ofta vet jag att min bror finns där för mig.
Jag vet att jag kan ringa mitt i natten och han finns där.
Han är praktisk och pragmatisk som vår far.
Han lyssnar och ger goda råd, säger till mig att fokusera och inte bryta ihop.
Han har mer blivit som en storebror.
Vi är båda lärare och har många intressanta samtal om pedagogik och livet.
Vi lever olika sorters liv , men har ändå täta band.
Tack vare min bror har jag världens trevligaste svägerska och två ljuvliga syskonbarn.
<3
Senaste kommentar