Varför bloggar jag?
Jag har svarat på frågan flera gånger tidigare.
För att bli bekräftad, ha kontakt med vänner, få utlopp för mina tankar och känslor är den enkla sanningen.
Mitt svar nu är: av plikt.
Jag har tappat lusten att blogga.
Det blir pliktskyldiga inlägg för att jag ”måste” När jag pratar om att lägga ner bloggen protesterar familjen. Trots att de inte vill figurera i bloggen. För bloggen är ju en del av mig säger de.
Så jag har betalat webbhotellet ett år till. Så får vi se var det landar.
Mitt huvud är fortfarande fullt av tankar och åsikter och jag torrbloggar varje dag.
MEN
Sen händer inget mer. Jag är inte sugen på att sätta mig och skriva ett inlägg. Det är lättare att instagramma.
Genom bloggen har jag delat med mig av den djupaste sorg och största glädje, vardag och fest, trams och allvar. Jag har varit självutlämnande och tillbakahållen, glad och ledsen genom åren.
För jag har hållit på några år. Min första hemsida såg dagens ljus 1998. Så jag har bestämt att jag måste ju hålla ut 2 år till.
Tänk 20-årsjubileum.
Jag har inga ambitioner att få massa läsare och coola kommentarer, tjäna pengar och bli ”känd”. Bloggen är bara min digitala dagbok, där jag delar med av mina tankar och upplevelser. Dagbok har jag skrivit sedan jag var 13 och det är ett fantastisk verktyg.
Jag blir bekräftad av min man, familjen, vännerna och kollegorna. Jag lever fullt ut irl och orkar inte redogöra för varje liten aktivitet under dagen som förr.
Jag läser inte ens bloggar i samma utsträckning längre och jag är skitdålig på att kommentera. Mest för att det är så bökigt att kommentera från mobilen och det är ju där jag läser bloggar.
Genom bloggen har jag fått vänner jag aldrig skulle träffat annars. Jag har träffat min stora kärlek genom bloggen! Bara det är ju värt att fortsätta skriva. Och visst är det skönt att kunna skriva ner sina tankar och befria sig från hjärnspöken!
Så jag har bestämt att bloggen ska få en chans att återuppstå under 2016. Än är det för tidigt att lägga den i malpåse.
Men inläggen kommer när jag har lust att skriva. Inte av plikt. Så tyvärr blir det nog inte efit så ofta heller. Men man vet ju aldrig…
Glad vår mina gullvippor <3
Senaste kommentar