Blog Archives

Tankar i mörkret

Det är snart natt. Ute är det mörkt och regnet faller över den lilla staden vid den stora sjön. Men lägenheten där mina möbler bor är inte mitt hem.

Hemma är där mitt hjärta bor. Längtar hem.

Jag kämpar på i tillvaron. Jäkla sjukdom och elände som drabbar människor jag älskar. Det tär och jag känner mig hela tiden otillräcklig.

Att vara arbetslös är också tärande. Helt plötsligt är man inte en i gänget längre. Bortvald. Utanför. Blir inte inbjuden längre. Bara bortvald.

Människor som har uppskattat min kunskap och kompetens, som jag peppat och delat livets vedermödor vänder sig bort och finns inte längre. Det gör ont.

Men det finns en mening med all skit som man tvingas genomlida.

Jag växer som människa. För jag är stark. De som tar mig för dum och naiv bedrar sig. Men det är jobbigt med växtvärk

Jag tror på karma.  Stenhårt. Jisses vad en del kommer att få. Kanske inte nu, men sen.

Tålamod är en av mina dygder.

Regn hos mig

Jag har ju förmånen att gå en kurs i projektledning genom trygghetsrådet. så denna vecka är jag student.

Vaknar med en dundrande huvudvärk. Men tar mig samman och gör mig redo för en dag i skolbänken.  Det är grått och duggregnar ute. Själen är fylld av vemod.

Så blir jag hämtad av Janne och vi pratar om livet. Anländer till ”skolan” och får dagens första kopp kaffe och sen drar föreläsningen igång.

Något händer i mig. Hjärnan börjar jobba. Hela systemet kickar igång och jag är på banan.

projekt

Intressant, informativt och innehållsrikt.   Hjärnan behöver stimulans. Jag behöver stimulans. Saknar tempot och kraven på att leverera. Saknar medarbetare att leda, peppa och samarbeta med. Saknar kollegor. Saknar ett jobb att gå till.

Att vara arbetslös är en ny erfarenhet för mig. Det är nyttigt, men oerhört tärande. Självkänslan har fått sig en törn.

Tack för dagens stimulans och erfarenhetsutbyte. Att träffa andra i samma situation stärker självkänslan och det är guld värt att få perspektiv på tillvaron.

Depp och pepp

Det är en kluven känsla inombords. Lyckligare än någonsin, fylld av kärlek och harmoni, men ändå en klump av sorg och oro i magen. Oro för att inte kunna försörja mig, oro för att inte få ett jobb igen, oro för att vara utanför. Men det värsta är nog oron för de som drabbats av sjukdom. Sjukdom är konkret. Man kan inte önska bort sjukdom. Man kan bara hitta sätt att förhålla sig. Och visst kan man ställa sig frågan varför h*n? Men det finns inget svar på en sån fråga.

Självkänslan åker berg- och dalbana. Ena stunden är jag på topp för att nästa känna mig helt värdelös och oönskad. Jag söker jobb och säljer in mig, men det är liten respons. 2 sökta tjänster och 1 nej är dagens facit hittills. Men jag var inte förvånad. Jag brukar inte bli erbjuden jobb i Trollhättans kommun. Det jag kan göra är att ligga i och söka söka söka jobb tills jag får napp. Och under tiden fokuserar jag på att vara en bra hemmafru, flickvän och mamma.

Det är skönt att vara tillsammans med människor som man tycker om och hör ihop med.

Världens gulligaste svärmor kom förbi med en cykelkorg till mig. Samt sadelskydd och vantar så att jag inte ska frysa när cyklar omkring. Hon är så underbart snäll och omtänksam <3

Nu ska jag gaska upp mig och laga middag. Idag blir det stekt torsktygg med potatismos, pepparrot och citron.

Små gester av omtänksamhet. Små sagda ord. Ibland behöver man inte så mycket för att känna solskenet.

solsken

Hemlängtan

Trött som ett snöre, men nöjd efter att ha börjat en väldigt bra projektledarutbildning. Pedagogisk och väl genomförd med en bra blandning av föreläsningar, diskussioner och workshops. Det är Wenell som håller i kursen.

Gårdagen började med en uppiggande snabbvisit på UF-kontoret och lite snack med tjejerna. Man blir så glad när man pratar om ungdomar och entreprenörskap! Det var en glad överraskning med  deras positiva respons över min glöd. Jag tänker inte på att andra faktiskt kan känna min passion för ungdomar och entreprenörskap.

Som bonus fick jag även byta några ord med en gammal skolkompis som jobbar på Almi.

Det är härligt att vara igång med diskussioner, utbyte av erfarenheter och lära sig nya kunskaper. Prata om modeller och faser. Använda sig av sina olika erfarenheter och använda en yrkesvokabulär.

Nu har jag hemläxa till kommande kursdagar. Bra med ny input och livgivande energi. Härligt att träffa nya människor med olika erfarenheter och kompetenser. Tänk vad kul det är att lära känna nya människor!

Att jag dessutom har fått umgås med båda mina söner har varit gott för mammahjärtat. Vi ses inte så ofta när de är vuxna och jag mest är i Östergötland.

Fast nu längtar jag lugnet på landet. Imorgon åker jag hem <3

På visit i stan

Mina möbler kände igen mig. Det var liv i mina blommor. Men åh så ensamt det är att sova. Jag är beroende av att H sover bredvid mig. Men några nätter ska jag väl överleva 🙂

Bostaden där mitt namn står på dörren känns dock inte som hemma längre. Hemma är ett rött hus på landet. Och hur står man ut med alla ljud i stan? Skrikiga ungar, bullrande bilar, gapiga grannar. Jag har verkligen vant mig vid lugnet på landet och mår bra av det. Mitt humör har blivit jämnare, jag är mer harmonisk och jag svär inte lika mycket längre.

Idag börjar jag en kurs i projektledning.  Tack vare trygghetsrådet. Skönt att få något vettigt att ägna sig åt. Självkänslan behöver boostas.  När man är arbetssökande är det mycket berg- och dalbana. Ena stunden är man på topp för att sen brutalt göra en djupdykning i träsket fyllt av känslor av att vara bortkastad och värdelös.

Det är i dessa stunder jag bryter ihop ett kort ögonblick och sedan hämtar kraft i det viktiga i livet: kärlek, familj och vänner. H är det bästa stöd man kan ha.

Även om jag blivit bortvald av min arbetsgivare så är jag både kunnig, komptent och bra på mitt jobb.

God morgon mina gullvippor <3

Optimist javisst!

Måndag.

Ny vecka. Nya möjligheter.

Jag har alltid gillat måndagar.

Även om jag är trött som ett snöre på morgonen. Jag kommer aldrig att bli en morgonmänniska. Även om jag vaknar tidigt.

Mannen har åkt till jobbet. Bonussonen är i skolan. Jag har avklarat morgonens plikter dvs sökt jobb, bäddat, duschat och tömt diskmaskinen.

Det blåser halv storm ute, men solen skiner och jag är på gott humör. Även om mitt liv innehåller jobbiga saker och oro (arbetslöshet är det minsta bekymret) så är jag lyckligare än någonsin och jag mår bra.

Jag jobbar hela tiden med självkänslan. För självkänsla är färskvara. Visst sänks självkänslan när man blir bortvald. Men jag gör mitt bästa för att tänka positivt. Optimist är mitt mellannamn. Och det är ju faktiskt så, även om det många gånger känns som en klyscha, att när en dörr stängs öppnas en annan.

Det gäller att ha mod.

Någon sa till mig att sitta still i båten och vänta så skulle det ordna sig. Det var det sämsta löfte jag fått. Borde inte bli besviken. Det är tur att jag präglas av kan-själv och jävlar anamma. För att tro på tomma löften är jävligt naivt. Och även om jag är blåögd är jag inte dum i huvudet.

Nu ska jag unna mig en stund med verklighetsflykt. Downton Abbey. För att jag kan vill och förtjänar det.

Ha en fin måndag alla mina gullvippor <3

Efit torsdag 19 september 2013

En helt vanlig dag i mitt liv som flickvän, hemmafru, mamma, arbetssökande. Ja,  helt enkelt livet som människa.

bild1
06-tiden
Det är inte så ljust när jag vaknar. Jag är trött och väl inte så talbar när Kärleken pratar med mig.

bild2
07-tiden
Lyssnar på Morgonpasset i p3 och försöker somna om. Det går så där.

bild3
08-tiden
God morgon eller nåt!

bild4
09-tiden
Headset  är oslagbart när man pratat i telefon.

bild5
10-tiden
Efter telefonsamtalet som var både långt och nödvändigt är det dags för lite frukost. Grekisk yoghurt, äppelmos, gojibär och müsli.

bild6
11-tiden
Ut på tur!

bild7
12-tiden
Än finns det lite sommar kvar. Solen skiner och enstaka sommarblommar vägrar ge upp. Jag njuter av min cykeltur i det vackra landskapet.

bild8
13-tiden
När det är 14 grader så kan man äta lunch ute på verandan har jag bestämt.

bild9
14-tiden
När man är hemma hela dagen så kan man faktiskt unna sig möjligheten av läsa. Av de böcker jag lånade på det fina biblioteket i Vadstena häromdagen valde jag Daniel Poohls skildring av hans uppväxt i Åsensbruk, den lilla hålan i Dalsland som varit min vardag det senaste året.

bild10
15-tiden
Tack vare sociala medier började jag lyssna på Metrolpol med Sanna Bråding som idag gästades av underbara Christina Stielli som samtalade om ungdomar, Internet och sociala medier. Men mest om självkänsla. Det var precis vad jag behövde idag. Självkänslan är ju faktiskt färskvara och vi måste jobba med den varje dag. Tack Christina för att du lyfte mig från golvet idag.

bild11
16-tiden
Fixar lite sallad till middagen.

17-tiden glömde jag fota, men vi åt middag, pratade, skrattade och tog vara på den här stunden  i nuet.

bild13
18-tiden
När Kärleken snällt ber mig att baka det där goda brödet så slänger jag ihop en deg. Så klart.

bild14
19-tiden
Pustar ut vid köksbordet. Tack och lov var Kärleken nere i verkstan när jag tappade ut rödbetssoppa över köksbänken. Det var lite kaotiskt en stund och jag fick agera snabbt. Jag menar, om man inte har något att göra kan man alltid se till att få sysselsättning 🙂

bild15
21-tiden
Te, nybakt bröd med engelsk passion curd smakade underbart. Snart är burken slut 🙁 Undrar om något liknande finns att köpa i Sverige?

bild16
22-tiden
Kvällen närmar sig sitt slut och det är dags att smörja sig med nattkrämen från Rosenserien som jag är testare av. Makalösa Mona såg till att jag fick chansen, så nu ska min hud umgås med denna kräm i 4 veckor. Efter 3 kvällar är jag redan helnöjd! Lätt att smörja, inget kladd, neutral doft. Så får vi se om mina bekymmersrynkor i pannan dämpas.

Tack för idag och tack till er som tog er tid att titta och kommentera.

Och jag gillar kommentarer. Det är så många som bara smyger förbi. Säg hej vetja!

En mulen måndag

Kärleken väckte mig med en puss 5.30 i morse, men man kan väl lugnt säga att jag inte var så mycket tjolahopp då. Jag är aldrig tjolahopp vid 5.30. Nåväl,  han kom iväg till jobbet och jag sov en stund till. Idag ända till 9! Jag behövde väl det.

Då min nuvarande status är arbetsökande ägnas förmiddagarna åt dylikt. Idag har CV blivit reviderad (efter tips från min coach hos trygghetsrådet) och därefter sökte jag 4 intressanta tjänster. Med paus för 11-kaffe var jag klar med jobbsökeriet vid 13-tiden. Resten av dan kommer min status att vara hemmafru.  Ni antecknar väl!

Jag gillar att vara hemmafru. Inte för evigt, men så där lite lagom. Det bor en hemmafru i mig. Vore jag inte tvungen att ägna mig åt lönearbete skulle jag vara hemmafru och mecenat åt unga entreprenörer.

Livet på landet passar mig. Jag har ett inre lugn som aldrig har funnits. Jag är lycklig och harmonisk, trots att det händer jobbiga saker runt mig.

Lycka är att somna tillsammans med Kärleken. Lycka är att leva med Kärleken.

Ute är det grått och mulet, men i mitt sinne lyser solen.

host

Ta vara på livet

Ibland händer det saker i verkligheten som inte  ventileras offentligt.
Ibland händer det saker som är jobbiga att hantera.
Ibland händer det saker som gör ont i själen.
Ibland händer det saker.

Jag är tacksam att jag är stark och att jag har någon som ger mig styrka när jag känner mig svag.

Ibland är livet skört.

Ta vara på livet och de du älskar.

noproblems

En pissdag

Förkyld
Ont i lederna
Huvudvärk
Oro
Känsla av otillräcklighet
Ledsen
Regnväder

Men så tänker jag så här:
Jag har inte haft en riktigt dålig dag på länge, så det var kanske dags nu. För utan dåliga dagar blir inte de bra dagarna riktigt bra.

Det kommer att ordna sig på jobbfronten, men det är jobbigt att leva i ovisshet.

Det naggar i kanten att bli bortvald. Att vara slutkandidat och komma tvåa flera gånger. Det finns de som säger att jag ska vara tacksam att jag blivit kallad till flera intervjuer och funnits med ända fram till slutet. Men det suger ändå att vara tvåa. Då kommer den dåliga förloraren i mig fram och jag hoppas man får ångra sina val.

Det är tufft när människor inte mår bra och man inte kan göra något. Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Man kan bara stötta och finnas till hands.

Jag har min stöttepelare.
Som får mig att skratta åt eländet. Som får mig att torka tårarna. Som får mig att inse mitt värde. Som älskar mig som jag är. Som gör mig till en bättre människa.
Herregud vad jag älskar dig H!

Dagens inbokade möte med rådgivare plockade upp självkänslan från golvet och jag är fylld av nya idéer och ska gå en intressant kurs i höst.

Pissdagen är inte så illa trots allt. Det gäller att se ljuset i tunneln.