Ont i huvudet, hosta och lock för öronen har varit status hela dagen. Men det är bara att kämpa på. Tack och lov att jag har ett sånt roligt och stimulerande arbete!
Regn gör inte heller saken bättre, men nu är det toppen.
Jag är hemma i Vika.
Hos familjen Långkalsong <3
Imorgon slipper jag gå upp 6.00 och jag hoppas att jag drömmer om något roligare än racktables 🙂
Idag har det varit en härlig dag! Jag har till och med glömt att vara torsdagstrött!
Intressant och givande arbete. Nya idéer och mycket att fundera över. Trevligt samtal med fd. kollegor som jobbar i en annan del av huset. Kollegor som var mycket nöjda och glada för att en av mina medarbetare ordnat nätverket åt dem. När it-avdelningen hos deras ag vägrade. Bra att deras problem gick att lösa av oss! Jag biter mig i tungan och tänker tyst tankar om it-avdelningens attityd.
Bonus från chefen^^
Samtal från sköna bönan från Bromma inför feelgood-helgen. Du har en underbar dialekt Mona! Och supertrevlig röst.
Imorgon åker jag hem. Hem till Vika. Det ska bli underbart att få umgås med sin bästis igen <3
Ja, hela familjen Långkalsong <3
Jag har ett bra liv.
Igår kväll gjorde jag något mycket dumt.
Jag trampade på en glasbit när jag tassade omkring barfota. I mitt sovrum. Får klaga på den som städar hemma hos mig, som låter små glasbitar kasta sig under fötterna på mig. Vilken slarvig brud.
Nåväl, jag lyckades skära upp ett rejält sår och nu kan jag inte trampa ner hälen utan att det gör skitont. Så jag linkar omkring som en skadad hund.
Tur att jag jobbar på kontor och inte på dagis. Det gäller att se positivt på tillvaron!
Det känns att det varit en intensiv arbetsvecka. När man slappnar av på fredag kommer mattheten fortare än en grisblink. Nu ska jag dö på soffan, under en filt med katten i knät och låta mig roas av gladskiten Kronér och sen av den charmige norrmannen och hans gäster. Mer än så behövs inte för en lyckad fredagkväll för mig. Visst kan jag sakna någon ibland, men jag trivs bra i mitt eget sällskap. Och jag är väldigt trevligt sällskap ska du veta.
Man kan skriva och så kan man skriva.
Leo förför och förtrollar med sina ord.
Jag faller som en fura varje gång.
Jag älskar människor som behärska vårt fantastiska språk. Vi andra som kämpar med subjekt och predikat faller platt till jorden. Kan man lugnt säga. Jag skyller på min svensklärare: rektorns fru som vägrade oss elever att tala dialekt på gymnasiet. Vi skulle höja vår språkliga nivå. Stackars de som kom från Bullarn eller Smögen kan jag säga.
Min dialekt? Västsvensk med rötter i Uddevalla. Om någon vill veta 🙂
Som 17-åring föll jag för Robert Broberg. Som 47-åring diggar jag Leo.
En annan som skriver så jag blir helt matt är Täppas.
Sen en underbar pragmatisk kvinna av den mest perfekta årgång av alla: Mona. Jordnära och lyxig i en underbar symbios.
Vilken brud!
Löv jo all <3
ps. en favvolåt på morgonkvisten
Det har varit ett fantastisk dygn i samvaro med goda vänner. Det var härligt att träffa människor jag inte har sett på 25 år och jag blir lika imponerad varje gång någon känner igen mig efter så lång tid.
Kräftor, sång, musik, dans, skratt, samvaro och goda samtal. Trams, minnen och en härlig gemenskap.
Det var helt underbart att återförenas med det gamla gänget som jag tillbringat barndom och tonåren tillsammans med.
Kalaset avslutades hemma vid köksbordet med samtal och trams in på småtimmarna.
Åh herregud vad jag har skrattat 🙂
Det var en lycklig flicka som somnade under takåsen på Dalekullen.
Lite bildbevis på glädje och gemenskap
Kräftskiva i ladan. Självklart äter man riktiga kräftor.
Att äta skaldjur kräver sin koncentration 🙂
Efter maten var det dags för spel och sång.
Och dans. På ett minimalt lutande golv 🙂
Efter dansen applåderar man självklart för musiken.
Två bestämda damer 🙂
Efter midnatt var det gott att få en kelig katt i knät.
Förning fick jag med mig hem!
Tusen tack för ett toppenkalas och fantastisk gästfrihet!
Idag har jag verkligen försökt att lyssna på Hulda och vila mig i form.
Jag har struntat i att städa och skura. Dammsugartanten i mig skriker inombords, men jag klarade det.
Jag har dock handlat, vattnat blommor, röjt i köket, diskat och lagat mat. Pannbiff, potatismos, sockerärtor och lingon. Gott! Sen blåbärspaj och vaniljsås till dessert. Gottgottigottgott! Fick ju order om att äta kolhydrater och fett 🙂
Orken är minimal, men jag ska göra mitt bästa ute i skogen.
Men det suger fortfarande att vara förkyld.
Tofflan undrar vilken dag som är favoritdagen.
Jag fick fundera länge.
Jag älskar måndagar och de möjligheter som finns. En ny oskriven vecka med nya äventyr som väntar runt hörnet. Jag är pigg, utvilad och förväntansfull.
Men jag älskar nog fredagar lite mer. Sista arbetsdagen i veckan. Jag slappnar av på ett helt annat sätt och kan vara uppe så länge jag vill och vet att jag har sovmorgon dagen som kommer efter.
Den sämsta veckodagen är torsdag. Då är jag oftast trött som ett snöre och det är segt att ta sig upp. Torsdagstrött är ett begrepp i min värld.
På söndagar är jag oftast vemodig. Söndag är förknippat med avsked och den känslan finns fortfarande inom mig. Jag känner mig ledsen och ensam och saknar. Bästa sättet att sänka en människa är att ignorera henne.
Men lyckligtvis är den känslan bortblåst på måndag morgon!
Imorgon är en ny dag!
Is it getting better?
Or do you feel the same?
Will it make it easier on you now?
You got someone to blame
You say…
One love
One life
When it’s one need
In the night
One love
We get to share it
Leaves you baby if you
Don’t care for it
Did I disappoint you?
Or leave a bad taste in your mouth?
You act like you never had love
And you want me to go without?
Well it’s…
Too late
Tonight
To drag the past out into the light
We’re one, but we’re not the same
We get to
Carry each other
Carry each other
One…
Have you come here for forgiveness?
Have you come to raise the dead?
Have you come here to play Jesus
To the lepers in your head?
Did I ask too much?
More than a lot
You gave me nothing
Now it’s all I got
We’re one
But we’re not the same
Will we
Hurt each other
Then we do it again
You say
Love is a temple
Love a higher law
Love is a temple
Love the higher law
You ask me to enter
But then you make me crawl
And I can’t be holding on
To what you got
When all you got is hurt
One love
One blood
One life
You got to do what you should
One life
With each other
Sisters
Brothers
One life
But we’re not the same
We get to
Carry each other
Carry each other
One… life
One original med U2
One cover med Johnny Cash
One U2 med Mary J Blige
Arbetsveckan är avklarad. Intressant och utvecklande. Herregud vad jag får uppleva. Jag har mycket att tänka på om man säger så. Tack och lov att jag har ett inre lugn när det stormar. Det här är inte ett jobb för hysteriska personer. Även om jag känner att jag börjar få lite grepp om jobbet, så är jag fortfarande nybörjare och gör mina misstag. Det viktiga är att dra lärdom av dem. Det är skönt att man kan diskutera och klargöra saker. Och jag är tacksam för att jag får stöd och råd av de som har både kunskap och erfarenhet.
Tänk hur fort saker kan förändras.
Från aktiviteter i Göteborg och samvaro med kärleken varje helg till solokvist i Småstad. Samvaro med katten typ. Och det är okej. Faktiskt. Det gäller att gi slipp som man säger på norsk. Gå vidare. Lägga bakom sig. Allt har sin tid. Ibland funderar jag på om jag kunnat agera annorlunda. Inte ställa krav. Inte konfrontera. Inte säga vad jag känner och tycker. Inte ventilera öppet. Men jag kan inte stryka medhårs hela tiden och anpassa mig efter andras känslor. Jag måste tänka på mig också och vad som är bra för mig. Varför ska jag utplåna mig och vara andra till lags hela jävla tiden? Om jag upplevs som jobbig och orättvis så att man måste radera mig från sitt liv får man göra det valet. Jag är värd bättre än lögner. Punkt.
Människor och relationer är svårt.
Men jag lever hellre ensam än i en lögn. Visst sjutton längtar jag efter tvåsamhet, men till vilket pris? Och som jag sagt förut. Hellre ensam i celibat än enstaka lösnummer. För mig handlar det om respekt för mig själv.
Den här helgen har jag inget inplanerat. Tack och lov. Jag är trött som ett snöre och den där jävla förkylning som tror att den får bo hos mig kan dra någonstans. Hur kul är det att vara snorförkyld och vara på äventyr i skogen. Håll tummarna att det inte regnar.
I morgon ska jag ha sovmorgon. Även om jag vaknar tidigt måste jag inte gå upp 6. Det är guld värt för en b-människa. Jag kan ligga kvar och somna om. Fika med pojkarna på stan. Shoppa lite. Borde investera i ett par nya regnbyxor. Mina har några år på nacken om man säger så. Funderar om jag kan få med mig sonen på bio. Skönt med en oplanerad helg.
Men nu ska jag bara varva ner och inte tänka jobb. Får se hur länge jag orkar hålla mig vaken 🙂
Trevlig helg mina gullvippor <3
Jag har många vänner.
Några som jag träffar irl i min vardag.
Några som jag känt sen före webben.
Min bästis som bor i Norge.
Andra vänner i Norge.
Många webbisar. Några nära. Några mer ytliga. Men vänner.
Jag fick ett upprört mail som just berörde webbisar som jag aldrig träffat irl. Att deras åsikter och tankar inte kan räknas. Som om det är det fysiska mötet som är det viktiga.
Jag har irl-vänner som läser min blogg. Jag har okända som läser och ger råd, peppar och tycker. Det finns både kända och okända som läser varje dag utan kommentera. Men många reflekterar, bekräftar eller säger emot. Trots att vi inte träffats i ”verkligheten”
Jag har flertalet vänner som jag lärt känna genom nätet som jag aldrig träffat. Som Sari, Anne, Miriam, Tatiana och Hulda. Men som jag delat mycket med och som jag betraktar som riktiga vänner.
Sen har jag nätvänner jag har träffat irl som Tofflan, Nina, Monica och Micke. Alla trevliga, omtänksamma människor.
Micke klappar mitt hjärta extra mycket för just nu. Han har förlorat sin pappa och det är en stor sorg. Då kan man få stort stöd av vänner. Både irl och via webben.
Jag är tacksam för de vänner jag fått genom nätet.
En annorlunda födelsedag.
Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.
En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉
Det var planerat födelsedagsmiddag. Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.
Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3
Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂
Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.
När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.
Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.
Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.
Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.
Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.
Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.
Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.
Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.
Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.
Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!
<3
Senaste kommentar