Blog Archives

Pie to die for

22-åringen har blivit firad med både sång, presenter, god mat och tårta. Som sig bör hade födelsedagsbarnet valt mat. Så idag har vi ätit Sjömansbiff.

Vilken tårta!

Pie to die for!

Banoffee pie får mvg. 18-åringen har bestämt att vi skippar chokladtryffeltårta till studentmottagningen. Mamma ska baka banoffee pie. Det är en mäktig kaloribomb, men underbart god. Kan helt klart rekommenderas. Och lätt att göra. Det enda som krävs är lite planering. Smartast är att koka kolan dagen före.

Jag använde receptet hos Kryddburken. Busenkelt.

Många säger sig vara påverkade av månen. Supermånen.

Även jag fångade den på bild igår. Eller i natt snarare. klockan var efter midnatt.

Men det lär inte vara någon risk för månsken i natt. Förmiddagens härliga solsken har övergått i trist grådassigt mulet marsväder.

 

Lördagsparty

En son försvann till kompisen för att se på fotboll och dricka öl.

Den andre gick på bio med kompisar.

Själv sitter jag i nattlinne och funderar på om jag får sova nu.

Fast det ska jag inte.

På spisen kokar en kastrull med vatten och en konservburk. Det ska bli tårta till morgondagen.

Vad får man om man kokar en burk med kondenserad mjölk?

Dulci de leche

Det ska bli en banoffe pai

Jag har lyckats få den blivande 22-åringen att go wild and cray och våga prova något annat än Farmor Inga tårta* =)

Fördelen med att var ensam hemma på lördag kväll är att jag kan sitta i sängen med laptopen i knät och bara koppla av utan att behöva tänka på att vara social och trevlig.

Jag har vilat mina trötta fötter och kammat ur dagens svinrygg. Jag är så glad att håret är så långt att jag kan ha svinrygg igen.

Ett glas rött och lite ost & kex gör mig sällskap.

Mer behövs inte för att få lite party för en trött skolfröken =)

 

* Oscar II tårta, dvs mandelbottnar med smörkräm som min farmor alltid gjorde. Jag fick som mycket ung lära mig att baka den, med viktiga moment som att tvätta smör.

Allt är möjligt

Jag är helt slut i både kropp och knopp. Det brukar vara så att gå på mässa.

Det har varit en intensiv, men oerhört härlig dag. Spännande varor och tjänster, trevliga samtal och glada möten.

Våra ungdomar är så kreativa, energiska, innovativa, härliga, flitiga, roliga, kloka och så otroligt underbara! Det är en fröjd att se hur de växer med uppgiften och hur de utvecklas när de vågar.

Eleverna är det bästa med mitt jobb! Att dessutom ha möjligheten att jobba som UF-lärare är ännu bättre!

Jag är så stolt över mina våra elever. En del kämpar i motvind, andra får belöning för sitt enorma arbete. Några har valt av fri vilja, andra ”måste”. Några är kreativa, påhittiga och drivande, andra väntar på hjälp. Oavsett vem eller var man är i sin utveckling, så är det just att utvecklas som människa och få erfarenhet som är det bästa med UF-året.

Tack för att jag får chansen att utvecklas varje dag.

För man lär så längre man har elever.

Det är redan fredag

Förskjuten arbetstid = sovmorgon

Vaknade kvart i 7. Satte på datorn som vanligt och ser att många klagar över snö i sin status på fejan.

Så jag kliver ur sängen, tar på glasögonen (annars ser jag inte ett skit) och konstaterar att det ligger ett tunt lager vitt på marken. Men det var inte mycket att gnälla över. Typ som lite aprilsnö. Om några dagar är det vårdagjämning. Även om det kommer lite vitt, så ÄR våren i antågande. Så det så.

Jeanette undrade vad jag ska göra idag.

Jag tänkte börja med frukost i sängen. Man kan på en vardag. Bara för  att.

Panta flaskor. Hallen är full av påsar med flaskor. Sonen vägrar panta. Det är ju skämmigt. Men en tant på 45 skäms inte för ett sådant tilltag. Ska bli intressant att se hur många kronor det blir. Kronor som jag redan betalat. Så att panta är återbäring.

Lönesamtal med chefen. Har inte funderat så mycket över vad jag ska säga eller begära. Funderar att säga som en gammal kollega: om du sätter lön, så jobbar jag därefter. Men jag lär nog ha åsikter när jag väl sitter där. Vet att jag redan har förlorat på 3 av kriterierna för att få högsta löneutvecklingen: jag är inte man eller gammal och jag tillhör inte LR. Däremot uppfyller jag kriteriet undervisa på gymnasiet.

Möte med näringslivsutvecklaren. Det är viktigt att utveckla samarbete mellan skola och näringsliv.

Beställa en bok.

Se om eleverna behöver någon sista hjälp innan det är dags att åka till Trollhättan och bygga monter till morgondagens mässa.

När jag kommer hem blir det städa, diska, laga mat.

Och fredagsmys med sönerna. Lillskiten kommer hem. Så ska det låta. Skavlan. Åh Jo Nesbø kommer dit *dreglar lite*

Det låter väl som en bra fredag?

Jag börjar med första punkten nu!

Tisdagssolsken

Himlen är alldeles blå och solen lyser på hustaken.

Jag vaknade före klockan ringde. Det är den tiden på året nu. Jag är ljusstyrd.

Utvilad faktiskt, men kroppen känns alltid lite ledbruten när jag kliver ur sängen. Kan det har något med ålder att göra?  Konstigt för jag är ju inte äldre än 19 😉
Att jag har en son som fyller 22 på söndag förstår jag inte alls.

När jag tittar i spegeln ser jag ett troll. Ett rufsigt morgontroll och jag får ett hugg av saknad efter Kärleken. Men det är inte värt att längta efter någon så bedräglig. Men det är ensamt och tomt ibland.

Nu är trollet borttrollat och prinsessan har kommit fram. Tänk vad en hårborste och lite smink kan göra =) Den runda kroppen är påklädd och jag sipprar på mitt kanelte.
Jag gillar min kropp, även om den är rund. Den är frisk och stark och jag är hellre rund och frisk än smal och sjuk. Nu kan vän av ordning säga att man kan vara smal och frisk också. Och det är sant. Men jag är rund och frisk och har inte ont av att jag är rund. Har du ont av att jag är rund är det ditt problem, inte mitt.

Tisdag är bra dagar. så klart. Jag får ju träffa mina elever!

Idag är det en jeansdag. Tisdagar är ofta jeansdagar. Vet inte varför. Precis som måndag ofta är klänningdag.

Åh vad jag längtar efter att få gå i sommarklänning, barfota och brunbränd.

Men det får förbli skor och strumpor ett tag till. Jag ser att det är frost ute.

Abstinens

På måndagar kommer den utflyttade sonen hem.

Äter middag , kollar posten och lägger beslag på min dator.

Men jag står ut, för det är så härligt att få rå om sin unge några timmar en måndag.

Fast för en Internetberoende blir det abstinens. Så nära, men ändå flera timmar utan nät ju =)

Nu har den unge mannen tagit tåget hem till Göteborg och mamman kan krama sin älskade dator.

Det har varit en bra dag på jobbet med goda samtal och härliga skratt. Och trevligt lunchumgänge med vännen Jeanette.

Men jag är trött som ett snöre. Vill gå och lägga mig, men måste vänta på att tvätten är klar. Får hålla ut en timme till. Lyssnar på sportradion så länge. Heja Färjestad.

Förebilder

Farmor var en av mina förebilder. Jag är präglad av henne och har fått min inre styrka från henne.

En av mina förebilder idag är min vän och kollega Babs, som har ett öppet sinne , är nyfiken på livet och som vill lära sig så mycket. Hon är den lärare som är  mest nyfiken på nya metoder, forskning och att tänka utanför ramarna. Hon är 66 år. Jag hoppas att jag är som Babs när jag är 66!

För många är Petter Northug en förebild och jag får ge dig rätt Trond. Jag fick en annan bild av honom i intervjun hos Skavlan. Jag vågade lyssna med öppet sinne och var beredd på att ändra min uppfattning.

Men höjdpunkten hos Skavlan var en av mina idoler: sir Ken Robinson. Hans idéer om att skapa ett skolsystem som främjar kreativitet tilltalar mig. Mycket. Dagens skolsystem är skapat av industrialismens behov av sortering och så ser inte dagens eller framtidens samhälle ut.

Lyssna gärna på honom på ted.com

Ted (Technology, Entertainment, Design) är för övrigt en fantastisk konferens med föredragshållare från hela världen. Jag använder gärna föredrag från Ted i min undervisning. Det finns otroligt mycket bra föreläsningar, filmer, labbar och instruktioner på nätet att använda i undervisningen. Och jag blir så glad när ungdomarna tittar och lär sig mer på fritiden.

Det är det jag vill: väcka intresse och nyfikenhet att vilja veta mer.

Läraren är inte den som sitter inne med all kunskap som hälls i eleven. Läraren är coachen som får eleven att vilja lära sig och förstå genom att undersöka och göra.

Delaktighet är ett annat viktigt begrepp. Tycker jag. Eller som sir Ken Robinson säger:

”Man lär sig bäst om man är engagerad i processen”

Sen är jag väldigt nöjd över att mina favoriter vann På spåret!

Fredagsfunderingar

Ledig dag.

På fredagar har jag bara administrativt arbete, så därför kan jag vara ledig, utan att undervisningen påverkas. Och dagens kompledighet är välbehövlig.

Skönt att vakna utan klockringning, utan när kroppen vill. Sov till halv nio.

Ingen huvudvärk idag.

Härligt att sitta i sängen och läsa nyheter och bloggar. Att i lugn och ro reflektera och fundera.

Skolan är min vardag. Ibland känns det som att hela världen handlar om skolan. Lärare tänker skola dygnet runt. Det finns ingen verksamhet som så många har åsikter om. Och det är lätt att tycka och vara kritisk när man är anonym på nätet.

Jag tycker att jag är bra på mitt jobb, men kan självklart bli bättre. Jag har en bra relation med mina elever och deras föräldrar och stortrivs med arbetet att förmedla kunskap och ge eleverna färdigheter och förhållningssätt att hantera livet och vidare studier.

Om några månader är det dags för studenten igen. En dag fylld av glädje och lite vemod. Det är ett privilegium att följa ungdomarnas utveckling under de tre år de går på gymnasiet. Och eftersom det är små klasser får vi ofta en nära familjär stämning.  Flera gånger har jag fått åka med min klass på deras studentflak och det har varit en ära att de gillar mig så mycket att jag fått följa med. Ett fint avsked.  När vi var på Karlstad universitet i onsdag träffade jag en av mina gamla elever, som tog studenten 2006. Jag fick en kram och en pratstund och det var så roligt att träffas. Så är det för många av oss lärare. Våra elever bibehåller kontakten med sina gamla gymnasielärare och många återvänder till skolan för en fika och en pratstund.

Jag har ingen formell gymnasielärarexamen, men jag har behörighet i mitt ämne (datavetenskap) som det faktiskt inte finns någon formell  lärarutbildning i. Enda chansen är att bli lärare i 2 andra ämnen först och sen kan datavetenskapen bli det t r e d j e ämnet. Jag har sökt mitt jobb varje år och jag har fått jobbet, dels p g a av att ingen med formell behörighet har sökt, men främst för den kompetens och erfarenhet jag har.

I lokalpressen haglar det artiklar om skolan och i kommentarerna till dessa framförs många åsikter. Och jag undrar varför man inte kanaliserar denna  energi till att engagera sig politiskt,  i föräldraråd eller föräldraföreningar.

För oj vilken energi det finns. Och så många åsikter och klagomål på politiker, tjänstemän och personal i skolan.

Det höjs röster om att man ska lägga ner gymnasiet i den lilla kommun jag arbetar i. De har alltid funnits, för gymnasiet är ju så dyrt. Det man kanske inte inser är att det bli dyrare att skicka alla ungdomar till andra kommuner för att gå på gymnasiet (som man gjorde före 2000) Kommunen betalar Inter kommunal Ersättning IKE till mottagande kommun. Denna IKE var en av orsakerna till att man tog ett beslut att bygga en egen gymnasieskola.

Skola är liten och har i år få sökande. Till de studieförberedande programmen. Men yrkesprogrammen och Individuella programmen, dit de som inte är behöriga att söka nationella program går, har många sökanden. Så vi får nog lika många som slutar i juni och börjar i augusti. Men annorlunda fördelat.

Är min katt normal?????????

På skrivbordet ligger en banan. Nu har hon hoppat upp och sitter och s l i c k a r på bananen!

Kanske dags att ge katterna frukost?

En bra dag

Trots huvudvärk from hell har jag jobbat som vanligt.

Måndagar är alltid fullproppade och det går i ett hela dagen. Idag var inget undantag.

På vägen hem får jag ett härligt besked i telefonen från yngste sonen: var är du mamma? jag kommer hem en sväng!

Den unge mannen och jag har haft ett kämpigt förhållande sedan han föddes. Han har bjudit mig motstånd och vi har haft oräkneliga duster. Han har varit envis som en gris och jag svag. Jag har tvingats att sätta ner foten och visa att det är jag som bestämmer, så hans motstånd har varit betydelsefullt. Men åh så energikrävande.

Sedan han flyttade hemifrån har vårt förhållande förändrats på ett mycket positivt sätt. Nu har vi en vuxenrelation. Vi har blivit vuxna båda två.

Gissa att det var härligt att äta middag tillsammans, sitta och prata, umgås och diskutera.

Och har klarat mig utan dator i flera timmar =)

Nu har gossen tagit tåget hem till Göteborg och mamman känner sig lycklig och glad inombords.

Huvudvärken försvann på bussen hem. Det var nog dagens power nap som gjorde susen. Eller allt kaffe jag pimplat idag.

Jag kommer garanterat att sova gott i natt.

Det är harmoni i mitt sinne.

 

Vårkänslor

Hela dagen har balkongdörren stått öppen och jag har kunnat gå barfota utan att frysa.

Åh vad jag längtar efter att få gå barfota. Avskyr strumpor.

Solsken och blå himmel, fågelkvitter och ljud från lekande barn på gården. Jag vet att jag mitt i sommaren kommer att vara less på stökiga ungar. Men idag är de ett vårtecken =)

Idag har jag inte haft någon söndagsångest. Det är skönt. Jag har väl haft för mycket att tänka på.

Men en mapp med viktiga betyg och papper är spårlöst försvunnen och det gör mig lite bekymrad. Vet inte ens var jag ska börja leta. Någon som vet jag jag har lagt den blå mappen med betyg och intyg?

Jag läste i en blogg att de varit i kyrkan och jag fick en tydlig minnesbild från livet som fru. Barnen (då 2, 4, 6) och jag var i kyrkan på familjegudstjänst (själva, maken hade ju social fobi) och jag slet som ett djur för att få alla tre att sitta still i kyrkbänken. Även om barn fick synas och höras fick det vara lite ordning. 6-åringen klättrade över och under kyrkbänken. Efter mycket om och men tvingade jag honom att sitta still.

Då säger han högt och tydligt så det ekar i kyrkan: Gud är död!

Jag ville sjunka igenom golvet, men då fick jag stöd. Kvinnan framför mig vände sig om att gav ett stort leende av sympati. Och det var inte vilken kvinna som helt. Det var vår kyrkoherde.

Varje gång jag ser och hör barn som har svårt att sitta still i kyrkan tänker jag på den gången.  Och minns hur det var när jag var barn. enda gången jag fick godis av mormor var i kyrkan. För att jag skulle sitta still och vara tyst.

Tur att tiderna har förändrats.