Blog Archives

Tid

Jag njuter av livet hos bästisen.  Sol och bad ( ja jag har bränt mig) samtal, skratt, gemenskap, mat och  läsning (ja jag är en bokmal) men mest har jag tid.

Tid att bearbeta och läka.
Tid att sörja.
Tid att gråta.
Tid att sakna.
Tid att hitta kraft att gå vidare.

Jag har tid och jag låter tårarna flöda. Jag låter sorg och saknad skölja igenom mig. Mitt barn finns inte i detta livet längre, men jag lever. Hans syskon lever.

Familj och vänner är mitt stöd i denna processen, men den största kraften finns inom mig. Det är jag som ska lotsa mig igenom livets snårskog och för varje svårighet blir jag starkare.

Men det bästa är att jag är inte ensam. Jag har någon vid min sida. En stark trygg kärlek. Det är lite tomt att vara ifrån varandra. Men bra att längta. Och jag har det bra tillsammans med dottern hos familjen Långkalsong <3

10349401_722983897758487_1582029551_n

Saknad

Behovet av reflektion är större än jag trodde.

Dagarna är fyllda av till ytan ingenting, men inombords pågår hur mycket som helst. När jag minst anar det: ett ord, en fras i en bok, en scen i en film, en sång  får mig att brutalt inse vad som är sant: min son är död.

Christian finns inte längre och så fylls jag av sorg och gråter hämningslöst. Då är det skönt att vara ledig, gå hemma och göra ingenting. Själen måste få sörja och läka.

Det är tre månader sedan han dog och om två veckor ska vi strö hans aska i havet.

Han ville få sin aska strödd i havet.  Han älskade att vara i Ellös, så därför strör vi askan i Ellösfjorden, helt enligt hans vilja. Det känns helt rätt. Jag behöver ingen grav att gå till. Jag har hans foto och ett ljus bredvid hemma och jag tänker på honom varje dag.

Åh vad jag saknar dig Christian <3

Jävla unge som skulle gå och dö.

cc

Efit lördag 28 juni 2014

En lördag mitt i sommaren. Sommar med sol och värme. Nej, just nu har vi traditionellt svenskt sommarväder, har varit så sedan midsommarafton. Så dagarna fylls av regnskurar och grå moln. Kallt är det också.

bild1
07-tiden
Nyvaken konstaterar jag att det regnar. Idag också. Försöker somna om. Det går så där.

bild2
08-tiden
Termometern visar hela 11 grader ute, men nu har det slutat regna. För tillfället. Resten av familjen sover fortfarande.

bild3
09-tiden
Nu är de vakna och vi kan äta frukost. LCHF-plättar m bacon och jordgubbar serveras idag.

bild4
10-tiden
På lördagar ska man åka på utflykt, så vi styr kosan mot grannstaden och loppis. Jag befinner mig i dukarnas paradis, men mannen undrar om vi kan åka snart.

bild5
Bonusbild
Staden var helt avspärrad p g a nån j-a cykeltävling(jag trodde det räckte med Vätternrundan) och vi kan inte ta oss till Återvinningen 🙁 Vi hamnar på en okänd loppis med namnet loppis & ägg, men där var det rörigt, sunkigt och dyrt.

bild6
11-tiden
Som om det inte räckte med avspärrade gator som tvingar oss att köra en låång omväg. Dessutom är det broöppning. För Kung Sverker är ju ute och kör.

bild7
12-tiden
Mannen och Prinsessan har dumpat av mig hemma. Jag dricker kaffe i lugn och ro och de åkte vidare till storstan för att shoppa på rea. En win win för alla 🙂

bild8
13-tiden
Det är en evighetsloop att plocka i och ur diskmaskinen, men jag är såååå tacksam att vi har den.

bild9
14-tiden
Optimering av mina hemmafruskills pågår. LCHF-kladdkaka i gräddas ugnen och färskpotatissallad är på väg att tillverkas. Gästerna som kommer senare ska skämmas bort så klart!

bild10
15-tiden
Bekämpning pågår. Ohyran på orkidén är envis, men jag är ännu envisare!  Tack och lov är det bara en orkidé som fått små kompisar. Självklart är det den jag köpte på IKEA. Köp blommor IKEA och du får garanterat ohyra.

bild11
16-tiden
Våra gäster Peter och Annie har anlänt. Åh så härligt att träffas <3

bild12
17-tiden
Min man visar sin bästa fotomin. Han ser normal ut ibland 🙂

bild13
18-tiden
Varsågoda! Färskpotatissallad, cole slaw, bönsallad, oliver samt grillad kyckling och spareribs. Mums!

bild13b
19-tiden
Maten är avklarad och det är dags att fixa kaffe.

bild14
20-tiden
Inget kaffe utan dessert. LCHF-kladdkaka med grädde och jordgubbar. Kladdkakan smakar som en dröm.

bild15
21-tiden
Vi sitter kvar vid matbordet och pratar, pratar, pratar om livet och kärleken, religion och jobb.

bild16
22-tiden
Till slut har vi flyttat in i salongen. Fortfarande pratar, pratar, pratar vi om livet.

bild17
23-tiden
Det är härligt med vänner som är ärliga och jordnära och som jag trivs med. Så härligt att umgås utan att stressa eller bli avbruten.

bild18
00-tiden
Lördag har övergått i söndag. Gästerna har åkt hem, köket är röjt och diskmaskinen är igång. Bara borsta tänderna och hoppa i säng. God natt!

Lämnar du ett spår i form av en kommentar blir jag glad. Alltid!

Semester

En härlig midsommarhelg med familj och vänner är avklarad. Idag är första semesterdagen.

Dagen börjar med väckning 5.40. För jag hade naturligtvis glömt att stänga av larmet! Men kunde somna om och vakna vid 9 🙂

Solen skiner, men värmer lyser med sin frånvaro. Inte direkt en dag för sol och bad. Mer gräva i trädgården eller läsa i hammocken. Kärleken jobbar hela veckan, så jag är hemmafru nu 🙂

vi

Snart firar vi 1 år som sambor. Det var inte tänkt så från början. Vår plan var att bo där vi bodde, jobba och träffas på helger och ledigheter och flytta ihop när vi blev gamla.

Så åkte jag till Östergötland på semester. Hade packat för 2 veckor. Min semester pågår tydligen fortfarande, för jag är kvar.

Planer kan ändras och allt kan bli bättre.

För ett år sedan blev jag varslad om uppsägning, uppsagd och avpolletterad fortare än en grisblink. Det är inget jag sörjer idag. Tiden som chef gav massor av erfarenheter och insikter. En nyttig period i mitt liv.
Som arbetssökande spelade det inte så stor roll var jag bodde. Sökte tjänster och åkte hit och dit på intervjuer. Fick en kurs i projektledning av trygghetsrådet.

Så jag blev  östgöte. Sambo med den stora kärleken i ett rött hus på landet. Började jobba i Linköping.

Livet är en berg- och dalbana. Det här året har bjudit på riktigt svåra dalar.  Att ha någon att dela livet med gör att jag orkar. Jag får kraft och energi av kärleken från H. Vi boostar varandra.

Livet är härligt att leva. Även om det händer svåra saker.

Hej bloggen

Hej bloggen hur mår du?

Mina besök hos dig blir allt mer sporadiska. Var fick jag all tid att blogga ifrån? Numera prioriterar jag sambolivet framför bloggarlivet. Irl är alltid bäst.

Jag hinner inte. Eller vad vet jag. Dygnets timmar fylls av jobb, familj och svennebananlivet.

Jag orkar inte. Även om jag formulerat inlägg i mitt huvud under dagen, så orkar jag inte sätta mig på kvällen framför datorn och jag gillar fortfarande inte att blogga i mobilen. Då är det lättare att göra inlägg på insta och fejsibocki.

Ja jag är lat.

Men jag kan inte kapa banden till min försummade blogg. Jag är en nostalgiker av rang och obotlig optimist, så jag hoppas och tror att lust, ork och vilja återkommer. Det fanns en tid i mitt liv då bloggen var min livlina, men jag har aldrig varit  bloggen. Bloggen och dessförinnan min hemsida är en del och en spegling av livet.

love

Dagens positiva

  • Känslan när någon inom sjukvården äntligen lyssnar på dottern.
  • Glädjen över att sonen trivs så bra på jobbet och är på aw med kollegorna.
  • Lyckan över att leva med en underbar människa som får mig att må bra och växa som människa.
  • Den goda maten jag lagade till kvällsmat.
  • De goda samtalen med sonen, dottern och Kärleken.

Badpremiär!

Så är årets första bad avklarat! Det var hela 15 grader i Vättern i går kväll. Underbart!

bild(61)

Efit söndag 18 maj 2014

Det har gått 8 veckor sedan livet förändrades så tvärt. 8 veckor har passerat sedan vår älskade Chrille dog. Livet börjar anpassa sig till någon slags normaltillvaro, även om sorgen och saknaden inte kommer att försvinna. Varje dag blir jag påmind om honom. En doft, musik, ett minne, en tanke. Jag gråter och saknar honom, men det är lättare att leva med vetskapen att han är borta.

Det här är min första Efit sedan ”ungen” blev en ängel.

Min dator och min iPhone kunde inte komma överens igår, så därför kommer det här inlägget först idag. Dessutom glömde jag bort att fota emellanåt, så det är inte riktigt Ett Foto I Timmen 🙂

bild1
08-tiden
God morgon världen!

bild2
09-tiden
Mannen är utslagen av migrän och jag dricker dagens första kopp te.

bild3
10-tiden
Tittar på veckans avsnitt av Greys.

bild4
11-tiden
Mannen har släpat sig upp och vi äter lite brunch. Stackare, migrän är inte kul.

bild5
12-tiden
Känner mig tvingad att utnyttja det fina vädret och låter solen smeka min vita lekamen.

bild6
13-tiden
Solen har gått i moln och jag kan sitta i min hängstol på verandan och läsa i stället. Mycket härligare än att sitta i solen 🙂

bild7
14-tiden
Häggen doftar underbart.

bild9
Syrenerna börjar slå ut. De är så ljuvliga.

bild8
Mellan hägg och syrén har vi äppelblom. Jag älskar den här tiden på året!

bild10
15-tiden
Idag blir det soppa till mat. Fisksoppa. Mums.

bild11
16-tiden
Så kan man ligga i sängen och läsa samtidigt som fåglarna har konsert ute.

17-tiden glömde jag.

bild12
18-tiden
På väg in till stan i regnet.

bild13
19-tiden
Dags för kvällsmat: tunnbröd m Kalixrom, rödlök och creme fraiche smakar lika gott i dag.

20-tiden blev ej förevigat idag.

bild14
21-tiden
Mannen och bonussonen tittar på Partaj, så då kollar jag på Bletchley Circle på svtplay i sängen. Helt klart det bästa valet. Sen blev det god natt.

Och som vanligt blir jag glad när du lämnar en kommentar. Tack :)

Livet går vidare

På något sätt går livet vidare. Sorgen finns där hela tiden, men glädjen är så stark att det går att ta sig igenom sorgen.

Jag gråter varje dag, av både glädje och sorg. Tänk att man kan gråta så många glädjetårar.

blom

Vi har tömt och städat ur hans lägenhet. Hämtat hans personliga saker på jobbet. Sorterat och slängt, bevarat och delat. Det är bra med avslut, men känns ändå så oåterkalleligt. Jag vill inte fatta att han inte finns i livet längre. Att jag aldrig får höra hans röst.

Jag har tillbringat några dagar hos min bror och hans familj. Härliga dagar mitt i allt jobbigt. En positiv effekt av tragedin är att vi kommit varandra närmare och bestämt att vi ska ha bättre kontakt.

blommor

Gång på gång inser jag att livet är snällt mot mig till slut. Trots att min älskade unge är död. Jag lever tillsammans med en fantastisk människa som får mig att känna mig både  älskad, trygg, snygg och smart. Självklarheter kan man tycka, men jag har andra erfarenheter av livet och relationer.

Att leva med en människa som är rak och ärlig, som visar ödmjukhet och respekt utan att vara mesig och som gör allt för att jag ska må bra, gör att jag strävar efter att vara en god människa och göra allt för att han ska må bra. Vardagen är  underbar  och det är en ynnest att få både somna och vakna tillsammans med sin älskade.

Ur balans

Livets ordning är helt ur balans.

Sorgen är obarmhärtig och nyckfull. Ena stunden är livet som vanligt: jag är glad och lycklig och skrattar. Så slår sanningen till och jag förlamas av sorg. Min son är död. Chrille finns inte längre. Tillvaron är en emotionell berg- och dalbana mellan himmel och helvete.

Om och om igen får jag höra att jag är så stark. Och jag undrar vad de menar. Jag är ju bara. Vet inte något annat. Så säger H till mig att det är okej att bryta ihop. Alice viskar i mitt öra att jag måste släppa ut sorgen, kan inte bara ta hand om alla andra. Och jag släpper loss och gråter. Gråter när jag minst anar det. Gråter när jag skrattar. Skrattar och gråter samtidigt.

Barn ska inte dö före sina föräldrar. Punkt.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Christians begravning blev precis så vacker, ljus och fylld av glädje, minnen och kärlek som jag tror att Christian ville. Han pratade med oss i familjen om hur han ville att hans begravning skulle vara och vi har gjort allt för att uppfylla hans önskemål. Det blev ett vackert och glädjefyllt avsked. Och samtidigt en av de värsta dagarna i mitt liv. Men jag har en underbar familj och de finaste vännerna och vi stöttar varandra på bästa sätt.

Samtidigt exploderar naturen i värme, försommar och grönska. Vi klipper gräset, grillar, sitter ute på kvällarna och njuter av fåglarnas konsert. Livet föds på nytt.

10290706_10152348270005688_2486708541240659353_n

Min tröst är att Chrille har det bra nu. Han slipper smärta och ångest. Han har fått ro. Men jag längtar och saknar honom. Får aldrig mer höra hans röst.
Jävla unge! Du fattas mig!

Fuck cancer!

Jag saknar dig

3 veckor har gått sedan vi hittade dig. Det är fortfarande helt obegripligt att du är död. Förnuftsmässigt vet jag. Jag har sett och hållit om din döda kropp, men hjärtat kan och vill inte förstå.

Man ska inte begrava sina barn. Det är fel ordning. Men jag vet att du inte lider  längre. Du är fri från sjukdom, värk och oro. Jag håller ihop, för det finns inget alternativ. Jag har två andra ungar att ta hand om och det är så mycket praktiskt med att planera din begravning, tömma din bostad och ta hand om dödsboet. Men fatta hur mycket som ska göras. Inte blir det bättre av att din pappa, som du inte ville ha någon kontakt alls med, helt plötsligt har rätt att tycka och tänka om allting.  Livet är jävligt orättvist ibland.

Det är många som visar sin omsorg och sympati. Som vågar bry sig och som tröstar. Människor som jag enbart känner ytligt är så snälla, men så är det människor jag trodde var vänner som inte hör av sig alls. Men vad är det man säger: i krisen prövas vännen. många säger att de inte vet vad de ska säga eller skriva. Det räcker med en kram eller att man vet vad som hänt och att man bryr sig. Det är inte vad man gör som är det viktiga, utan att man gör.

Fast helst vill jag bara krypa under täcket och glömma omvärlden och inte känna denna enorma sorg och saknad. Hjärtat är tomt. Min unge finns inte längre. Jäkla skitunge.

Jag saknar dig <3