Vardag igen

Första arbetsdagen avklarad.

Vadstenaviken längs strandpromenaden.

3 semesterveckor går fort. Alldeles för fort. Men det är skönt med vardag också. Tur att jag gillar vardag.

Vetefält med vallmo i förgrunden.

Det har varit en skön semester. Mycket tid för vila och reflektion. Lite tid för teater och musik. Jag går på allt jag kan i dessa tider. Goda samtal med vänner. Loppisfynd. Bad i solnedgången. Regn. Sol. Bärplockning. Böcker. Seriemarathon. God mat. Bubbel. Sovmorgon. Cykelturer.

Höjdpunkten var naturligtvis veckan när Sara och Luna var här. Mina älskade tjejer. Nästa vecka kommer Johan hit. Det ska bli så härligt att få rå om honom. Vi ses inte så ofta mina barn och jag. Sara bor i Karlstad och Johan i Göteborg. Extra toppen är att Sara och Luna kommer nästa helg så helt plötsligt får jag rå om båda barnen samtidigt.

Linfält

Mycket av min lediga tid är jag ensam. Jag försöker att fylla den med sysselsättning och umgänge, men det blir mycket ensamtid. Det är baksidan av att ha separerat. Jag saknar sällskapet. Jag saknar H. Samtalen vid middagsbordet om hur dagen varit. Fredagsmys med film. Att bli väckt med kaffe på sängen. Att alltid ha någon att dela livet med. Att känna samhörighet.

Men det har jag inte längre. Och jag ser att jag ha två val. Antingen kan jag dra på offerkoftan och tycka synd om mig själv som blivit dumpad.

Eller så kan jag vara den obotliga optimist jag är och se de positiva sakerna med att vara singel.

Jag bor i en fantastisk våning mitt i stan.
Jag kan inreda som JAG vill utan att kompromissa.
Jag kan välja att äta det jag tycker om utan att ta hänsyn till någon annan.
Jag kan följa mitt hjärta och göra saker som jag mår bra av och gillar.
Jag har nära till jobbet.
Jag slipper cykla på isiga vägar på landet när hösten kommer.
Jag har gångavstånd till affärer, bibliotek och kören.
Jag bor ett stenkast från Pumphuset där jag kan bada så ofta jag vill.

Men jag saknar.

Vildmorot