Dottern och jag diskuterar vad som skrivs i sociala media och i tidningar. Mycket gnäll. Då sätter dottern huvudet på spiken:
”Vad folk klagar. Vi lever i en demokrati. Alla kan inte få som de vill.”
Min gamla skolkompis Cilla påminner mig om vår gamle samhällslärare Brunströms ord:
”demokrati är det bästa sättet att förtrycka en minoritet”
När man får såna här kommentarer så är det så att självkänslan får vingar!
TACK!
”detta är ju Dalslands bästa,ärligaste,jordnäraste blogg som jag är inne och läser varje dag. Och dvs jag kollar många bloggar, men ingen är som du!! Din positivitet är bara bäst, den smittar av sig.”
Is there ever really a right time?
You had led me to believe someday you’d be there for me,
when the stars above aligned,
when you weren’t so consumed.
I kept looking for the clues.
So I waited in the shadows of my heart
and still the time was never right.Until one day I stopped caring,
and began to forget why I longed to be so close.
And I disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.A shell of what things could’ve been,
tired bones beneath them,
of guarded secrets all too frail.
Sad to think I never knew,
you were searching for the words, for the moment to emerge.
Yet the moment never came.
You couldn’t risk my fragile frame.Until one day you stopped caring,
and began to forget why you tried to be so close.
And you disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.I would scream just to be heard,
as if yelling at the stars.
I was bleeding just to feel.
You would never say a word;
kept me reaching in the dark,
always something to conceal.Until one day I stopped caring,
and began to forget why I longed to be so close.
And I disappeared into the darkness,
and the darkness turned to pain,
and never went away,
until all that remained was buried
deep beneath the surface.
”Du får inte förlora tron på mänskligheten. Mänskligheten är en ocean; om några droppar i oceanen är smutsiga så blir inte oceanen smutsig”
Mahatma Gandhi
Ibland läser jag vad jag skrivit flera år tillbaka. Idag har jag letat efter ett recept, men fastnade i dagbokinlägg från 2008.
Det här skrev jag då, men jag tycker precis likadant idag:
”Vi bär alla på fördomar och förutfattade meningar. Den som påstår sig vara fördomsfri bär på de största fördomarna anser jag.
Jag har en ganska öppet sinne och utgår ifrån att alla är olika och att vi hanterar saker på olika sätt.
Men det finns en sak jag har svårt för: de som fördömer andra i Guds namn.
Att döma och fördöma hur andra lever, deras sexuella läggning eller hur de tänker har jag svårt att fördra. Min egen mormor var en sådan människa. Hon var nog egentligen en rädd och osäker människa som tog till fördömandet i Guds namn för att känna sig trygg.
När mina föräldrar skulle gifta sig ville mormor inte godkänna giftermålet, eftersom min farmor och farfar inte gick i kyrkan varje söndag. Mormor bedömde dem efter deras yttre, inte deras inre. Men mamma och pappa blev gifta ändå och håller fortfarande ihop, 45 år senare. Farfar var en fin man med en stark rättvisekänsla och omsorg om andra, trots att han inte gick i kyrkan så ofta. Jag älskade honom oerhört och jag hade en livskris när han dog då jag var 25 år.Vad är synd?
I olika tider har synd varit olika saker. Enligt min mening så handlar det i grunden om makt och kontroll av människor. Kyrkan använde synd och hot om helvetet för att ha kontroll av folket. För mig är synd när man medvetet skadar andra människor.
Bibeln är en samling böcker som skrevs för länge sedan. Ändå vill en del åberopa dess ord som lagar och regler i dagens samhälle. Men man väljer vilka ord man ska följa. Idag finns det ingen som åberopar orden som talar för slaveri eller att ett otroget par ska dödas? Däremot tolkar man gärna orden om att kvinnan tige i församlingen som ett tecken på att kvinnor inte ska vara präster. Naturligtvis är det män som gjort den tolkningen. För mig handlar det om makt och inget annat.
Att leva efter den gyllene regeln är den bästa vägledning vi kan få från bibeln: Allt vad ni vill att människor ska göra mot er ska ni också göra mot dem (ur Bergspredikan ). Då kan vi leva i ett solidariskt och humant samhälle utan fördömande. Gud är kärlek.
Guds frid”
”att förändra i skolan är som att flytta en kyrkogård – man har dålig hjälp av de berörda”
Min brorsdotter Alice 5 år:
”Man kan inte tro att Camilla är storasyster. Hon ser inte så gammal ut”
Jag är alltså 4 år äldre än min bror, och detta uttalande måste ju tolkas som att jag ser yngre ut än min lillebror=)
Senaste kommentar