Tag-Archive for » skriverier «

Dagens lista

Längtar jag efter:
Sommar
Bada i havet
Kärleken
Frisk familj
Semester med Kärleken

Är jag ledsen för:
Kroniska sjukdomar
Ovissheten

Är jag glad för:
Sommar och ljus
Att jag kan gå barbent och barfota
Kärleken. Han är den bästa
Vänner att dela förtroenden med
Dans

Äter jag helst:
Nyrökt makrill som pappa fiskat
Nykokta havskräftor på bryggan hemma i Ellös
Grönsaker
fisk
Vällagad mat
Choklad
Ost

Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning:
Framtiden

Är det finaste jag vet:
Mina barn
Kärleken
Lyckliga barn
Bohuslän
Havet

Läser jag:
Entreprenör och Chef
Manualer
Rapporter
Mejl
Bloggar
Deckare

Är jag stressad över:
Ovissheten

Lyssnar jag helst på:
Vågskvalp
Koltrasten
Kärleken
Musik

Drömmer jag om:
Ekonomiskt oberoende
Jobba med ungdomar och entreprenörskap
Hus på landet
Arkeologi
Vinter i Spanien
Sovmorgon

Blir jag nostalgisk av:
Irländsk folkmusik
Foton
Samvaro med vänner från förr
När jag träffar gamla elever

Dagens citat

Dottern och jag diskuterar vad som skrivs i sociala media och i tidningar. Mycket gnäll. Då sätter dottern huvudet på spiken:

”Vad folk klagar. Vi lever i en demokrati. Alla kan inte få som de vill.”

Min gamla skolkompis Cilla påminner mig om vår gamle samhällslärare Brunströms ord:

”demokrati är det bästa sättet att förtrycka en minoritet”

 

Morrn da!

Har haft något så ovanligt som en riktig sovmorgon. Underbart att vakna efter 8 en lördag.

Tillbaka i verkligheten efter tre dagar i de Värmländska skogarna utan mobiltäckning och Internet. Har landat hemma i Vika hos Familjen Långkalsong <3

Intressanta dagar i skogen.

Omvärlden har pågått och vi har bara fokuserat på annat. Lite befriande att vara utan täckning säger hon som är sjukt Internetberoende.

Vacker natur. Spaning efter vilda djur. I Värmland finns det gott om varg, älg, räv och annat. Spännande att se vargspår, vilka det finns gott om.

Många samtal. Tid att reflektera och analysera. Feed back. Framtidsperspektiv. Gemenskap. Skratt. Eftertanke. Tårar.

Och jag vågade övervinna min rädsla. Jag vågade köra atw i skogen! Där det var brant både uppför och nedför. Och det är stort.  Ni som känner mig vet ju hur ofta jag framför ett motorfordon = aldrig

Det var en härlig tur i skogen bland träd och snö! Och banan var inte lätt.

Just att våga släppa taget och göra något man är rädd för ger en otrolig adrenalinkick. Man blir stolt över sig själv.

 

Jag kan inte ändra på andra människor. Jag kan bara ändra på mitt eget förhållningssätt. Och göra mitt bästa. Duger inte det så fine. Jag kan inte ge avkall på min värdegrund och vad jag tror på bara för att vara som andra vill att jag ska vara. Jag har blivit vald för just dessa värderingar och egenskaper. Jag måste vara sann mot mig själv och vad jag tror på för att vara en bra människa. Men jag kan ta till mig kritik och anstränga mig att arbeta hårdare och vara tydligare med mitt ledarskap.

Trots att jag jobbar i mediabranschen har jag allt sämre koll på vilka nyheter som förmedlas. Hela dagarna rullar löpsedlarna hos de stora tidningarna runt omkring mig, men jag har inte tid att läsa nyheter förrän efter jobbet, och då blir det oftast ytligt.

Varje dag kollar jag igenom dn, expressen,ttela och svt. Ofta andra medier också. Läser gärna lite norska nyheter. Försöker hänga med i sociala medier och forum, men det är svårt att få tiden att räcka. Jag prioriterar annat helt enkelt.

Under dagarna i skogen utan täckning har livet i media handlat om näthat har jag förstått. Av 172 olästa blogginlägg i mitt rss-flöde handlade många om näthat. Och jag blir lite full i skratt över att en person som spytt galla över mig och uttryckt sitt hat mot mig i min blogg tar avstånd från just näthat.

Nu ska jag glömma jobb, media och troll och enbart ägna mig åt familj och gemenskap,man behöver energi för att orka jobba hårt.

Ha en fin lördag mina gullvippor <3

Morgontankar

Häromdagen fick jag frågan varför jag bloggar av en person som jag känner i andra sammanhang än nätet och som aldrig läst min blogg.

Jag svarade kort att jag alltid skrivit dagbok och att jag bloggat/ skrivit nätdagbok så länge jag hängt på nätet. Skapade min första hemsida 1998.

En annan orsak är naturligtvis att bli sedd och få bekräftelse. Jag har skrivit om det tidigare.

Så får jag ett brev från en ung människa som jag vet har det tufft med sjukdom. En ung människa som kämpar med svåra utmaningar. När jag läste orden blev jag berörd och tacksam att mina erfarenheter och tankar kan hjälpa andra.

”ville bara kika in och säga vilken underbar blogg du har, du är alltid så positiv och det ger inspiration faktiskt!
är också en väldigt positiv människa i grund och botten, även om livet inte alltid är enkelt. men fortsätt med ditt positiva tänkande och dela med dig av det, det smittar av sig!”

 

Även om jag inte arbetar som lärare längre så har jag inte slutat bry mig om ungdomar. De behöver människor som ser dem och bryr sig om dem. Mitt rättesnöre som lärare var alltid att se eleverna, var och en, och visa engagemang. Passion för att ge ungdomar tro på sig själva och mod att utvecklas.

Jag har känt mig begränsad av att inte kunna skriva lika fritt som jag gjort tidigare. Men det är ett medvetet val. Fast  jag har fortfarande åsikter om det mesta, även om jag inte ventilerar mina politiska tankar högt och lågt.

Men jag avskyr fortfarande skolpolitiken som Björklunds står för. Jag hatar särskrivning och är fördomsfull om reality-tv. Och jag blir provocerad av prat om medborgarlön.

Jag försöker att förmedla mina tankar och erfarenheter av livet i stället. En av de viktigaste sakerna är att gilla sig själv och våga se sig själv med andras ögon. Våga ändra perspektiv.

Eftersom det är söndagmorgon hemma i Lilla Paris sitter jag i sängen med Mac i knät. Frukosten står på  nattduksbordet och ur webbradion strömmar Mannheimer & Tengby. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom.

Men jag var uppe med tuppen för att tvätta. Självvalt, men man kan lugnt säga att det var en stor sandlåda i ögonen vid 7-tiden 🙂

Kom ihåg att se dig själv i spegeln och möt din egen blick och säg att du är bra! Varje dag.

Ha en fin söndag mina gullvippor <3

Våga vara närvarande

En av de viktigaste saker vi föräldrar kan göra är att vara närvarande.

Inte bara i hemmet, vara nattvandrare på stan eller engagera oss i skola, läxor och idrott.

Föräldrar måste även vara närvarande och aktiva på nätet.

Dagens barn och ungdomar och för den delen även många vuxna har sin fritidsgård, café och vardagsrum på nätet.

Skyll inte på att du inte hänger med i tekniken eller inte gillar Facebook. Det är vårt ansvar som vuxna och föräldrar att vara närvarande.

Våga använd sociala medier.

De senaste dagarnas händelser i Göteborg visar verkligen behovet av engagerade vuxna som är närvarande. För det handlar inte om sociala medier och Internet. De handlar om oss människor och hur vi agerar mot varandra. Vilka värderingar vi i vuxenvärlden förmedlar till våra unga.

Visa intresse utan att snoka. Visa delaktighet och var vuxen. Inte vara kompis. Ju fler vuxna som bryr sig och är vettiga förebilder desto bättre.

En stor förebild och fantastiskt engagerad människa är Christina Stielli. Först med 1318.se och sedan med jourvuxen.se. Om alla vuxna hade en promille av hennes engagemang skulle världen vara en bättre plats för alla barn och ungdomar.

Precis som mig har hon överlevt tonårskrig och delar med sig av sin erfarenhet som tonårsförälder. För man överlever. Man tar sig igenom krigen och står till slut på andra sidan med vuxna ansvarstagande individer som uppskattar att man gav motstånd, satte gränser, men framför allt att man var närvarande som förälder.

Ord och sånt

När jag får beröm för mitt sätt att skriva och när andra säger att de tycker om hur jag behandlar ord och uttrycker mig drabbas jag ibland av prestationsångest. Jag börjar tänka hur jag skriver och vad jag skriver. Fastnar i meningsbyggnad, subjekt, predikat och interpunktion. För att inte tala om ordval och en nästan sjuklig oro för att bli missförstådd. Det hämmar det språkliga flödet.

Det bästa är jag inte tänker alls utan orden bara kommer till mig. Struntar i Ord-Hitler som sitter på axeln och bara låter orden flöda. För vem tänker på korrekt meningsbyggnad och rättstavade ord i en text som roar eller engagerar? Sen kan man alltid korrigera. . Men ett vanligt simpelt blogginlägg publicerar man bara i alla fall jag. Den enda regel jag har är att aldrig publicera någon jag skrivit i affekt eller när jag är onykter. Jag ska kunna stå för det jag skriver.

Jag har börjat att skriva ner tankar och idéer som kommer. Direkt. Simplenote är min kompis. För kommer jag på något smart mitt i natten, när jag sitter på toa eller är ute på promenad minns jag inte alltid när jag sätter mig vid datorn. Så jag antecknar tankar och stödord.

På promenad torrbloggar jag nästan alltid. Det är helt sjuk.

När jag råkar ut för dråpliga saker är min första tanke hur ska jag blogga om det här?!

Men tänker jag för mycket på andras förväntningar låser det sig.

Prestationsångesten gör sitt intrång.

En gång i min ungdom, läs när jag var en osäker töntig lantis på snobbiga Agnebergsgymnasiet, hade jag en extrem prestationsångest. Till slut vågade jag inte räcka upp handen, för jag var så rädd för att svara fel, även om jag visste rätta svaret.

Är det något livet har lärt mig så är det att vi måste våga göra fel!

Vägen till den insikten har varit lång och krokig och jag har gjort både stora och små, banala och allvarliga fel. Men utan felen hade jag inte haft den kunskap och insikt jag har idag.

Det är av felen vi lär oss.

Och när jag tänker för mycket på förväntningarna på mig hämtar jag kraft i den insikten och bara är mig själv.

Och oftast har orden strömmat ur mig helt på egen hand innan jag har hunnit tänka.

Kontentan av detta inlägget är väl att vi ska våga göra fel och lära oss av felen vi gör.

Att vara publik

Får man vara nöjd och tillfreds med livet?

Vara positiv och glad utan att det sticker i ögonen på andra?

När jag är glad över att ha råd med saker efter många år med dålig ekonomi (prova att försörja 4 personer på en medioker lön) betraktas det som skryt.

När jag har hittat inre harmoni och är både glad och stolt får jag höra att det är inte sant. Du låtsas bara vara lycklig.

När jag däremot varit olycklig, fylld av smärta och sorg och kravlat på verklighetens bittra botten, då har jag fått massvis med respons.

Varför är det så svårt att ta till sig när någon är nöjd och mår bra?

Min blogg är inte vad den varit tidigare.

Jag är inte lika självutlämnande.

Inte lika frispråkig.

Det har flera orsaker, både jobb och hänsyn till mina närstående, men även att jag ändrat min gräns mellan personlig och privat.

Reflekterat utifrån ålder och erfarenhet. Är inte lik aningslös.

Jag skriver mest för min egen skull. Min dagbok är tillgänglig för andra och jag blir bekräftad genom kommentarer och mejl. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och jag skriver varje dag. Fortfarande. Men bloggen är inte hela dagboken. Allt är inte publikt.

Dagens samhälle är publikt. Vi delar våra liv med kända och okända på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp. Gränser har suddats ut. Det finns mycket bra med det publika rummet.

Genom bloggen har jag fått vänner för livet.

Genom bloggen träffade jag den stora kärleken 2010.

Genom bloggen har jag fått tröst och omsorg.

Genom bloggen har jag kunnat dela min glädje över livets händelser.

Bloggen är en del av mig, men jag är inte bloggen.

Även om antalet besökare är stabilt, så har antalet kommentarer minskat. Men det hör till. Jag sticker inte ut hakan, är inte så kontroversiell och jag orkar eller hinner inte skriva femtielva inlägg om dagen. Jag bloggar inte för att få massvis med besökare och kommentarer, även om det är roligt med respons.

Jag är en helt vanlig människa som älskar språk och ord. För mig är det naturligt att kommunicera och debattera, reflektera och argumentera. Jag är en verbal person.

Jag har en äkta kärleksrelation med html och de möjligheter webben ger.

Jag älskar kommunikation och de vidgade vyer som webben ger.

Och när jag tänker på tjejen som knåpade ihop sin första hemsida sommaren 1998 och den hon är idag är det en hisnande resa hon har gjort.

Det publika rummet har hjälpt mig att växa upp.

Inte så spännande

Jag jobbar, äter och sover.

Jobbar, äter och sover.

Jobbar, äter och sover.

Typ.

Det är mörkt och jag gör allt vad jag kan för att låta mitt inre solsken lysa upp tillvaron.

Jag mår bra. Bättre än någonsin.

Jobbet är roligt, spännande och krävande.

Men när det gäller bloggen är jag fruktansvärt tråkig.

Stackars er.

Men en vacker dag kanske den roliga, smarta språklekande bitchen vaknar till liv.

Tålamod är en dygd som min mamma säger 🙂

livet vänner och jobb typ

Det är så fantastiskt att arbeta i en verksamhet som är så lösningsfokuserad. Här ältar man inga problem. Punkt. Lös problemet nu. Helst igår. Det gillar jag. Helt seriöst går jag igång på det. Precis som en ren diskbänk.

Tänk om alla chefer vore lika snabba ta ta beslut och fokusera framåt som min. Då skulle det vara fart på Sverige.

Ett nytt uppdrag har jag fått idag. Klurigt, men kul och spännande. Sånt här gillar jag.  Hjärnan går igång direkt 🙂

Om jag bara kunde lära mig ett av våra interna system. Jag är van vid learning by doing. Just nu är det mest learning by failure.  Inte lätt för fröken-kan-själv och vet-bäst 😉 Nu vet jag i a f hur man skapar ärenden 🙂

Til middag blir det fisksoppa. Får ju passa på med sånt som sonen inte gillar när jag är ensam på tredje våningen. Katten har jag skämt bort med tonfisk.

Det gäller att ta vara på de små guldkornen i tillvaron.

Jag har verkligen ett roligt och stimulerande jobb!

Tack för att jag fick chansen.

För 12 år sedan en kuvad fru utan självförtroende eller självkänsla. Idag en stark självständig kvinna med en chefsposition i det privata näringslivet.

Vägen har varit lång och tuff, men utan svårigheter växer vi inte. Det är dikeskörningarna som ger skinn på näsan, guppen och de motiga uppförsbackarna som ger styrka.

Att jag är där jag är idag beror delvis på att jag föll pladask för datorer, teknik och Internet en gång i tiden. Humanisten fastnade för teknik. Sen har det ena gett det andra hela tiden och jag har växt och utvecklats av nya utmaningar. Pluggat och jobbat, pluggat och jobbat.

1998 kom jag i kontakt med html första gången och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag föll som en fura och egen hemsida var ett snabbt faktum. Jag  designade nya layouter i tid och otid och lade in en nätdagbok, som det hette, på min hemsida. Många timmar spenderades med att knåpa i photoshop för att få till snygg grafik till hemsidan. Efter några år blev det egen domän, sen xhtml och php för att 2010 helt gå över till wp. Ibland saknar jag kodandet. Det är inte inte riktigt samma sak att jobba i ett cms som att knacka kod. Men insåg ganska tidigt när jag pluggat java att jag inte var en programmerare. Jag var inte tillräckligt nördig. Men datavetenskap har jag pluggat och det är många poäng i mitt cv.

Genom alla år har jag delat mina tankar, reflektioner och syn på tillvaron genom hemsidan/bloggen. Inte speciellt kontroversiell, inte så många läsare, men jag. Sedan 1998 har jag bara blockat två personer som gjort påhopp, som inte hör hemma i en mesig blogg. Vill man diskutera privata saker med mig finns det andra, ej offentliga kanaler. Basta.

Det finns kanske de som tycker att jag är feg som inte sticker ut hakan mer i vissa frågor. Men det finns andra än mig själv att ta hänsyn till. Punkt.

Det bästa är alla vänner jag fått genom bloggandet. Några som jag träffat irl, några som jag pratat med i telefon och några jag aldrig träffat (än) men ändå lärt känna ganska väl.

I höst hoppas jag få träffa ännu fler!

Tänk om  Sir Tim Berners-Lee förstod vad hans uppfinning skulle komma att betyda för kommunikation och relationer 🙂

Jag är sjukt Internet-beroende det erkänner jag. Men räck upp handen du som inte använder Internet varje dag. Jag läser nyheter, kollar buss- och tågtider, betalar räkningar, skriver brev, handlar kläder, bokar hotellrum, pratar i telefon, ser på tv, lyssnar på musik, spelar spel, studerar, jobbar, hittar recept, kollar in kartor, skriver dagbok, umgås med vänner osv osv.

S som i…

En intressant söndag.

Sovmorgon var skönt.

Solsken från och till.

Städning hela dagen i omgångar.

Samvaro på olika sätt.

Samtal med nära och kära.

Styrelseuppdrag har jag fått.

Skrattat åt anonyma påhopp.

Jag är full av tillförsikt, självkänsla och argument. Kropp och själ är laddade för en ny arbetsvecka.

Det ska bli intressant.