Archive for » mars, 2015 «

Hej

Det blir så lite bloggat.  Jag skrev ett inlägg i fredags, men sen glömde/orkade jag inte att publicera.

Huvudet är fortfarande fullt av tankar och reflektioner, men jag delar dem på andra sätt, i samtalet vid middagsbordet, fikastunder på jobbet, men grannen över en kopp kaffe, småpratet innan vi somnar. Jag behöver inte den bekräftelse som bloggen tidigare gav. Jag lever mitt liv mer analogt än tidigare. Även om jag är ständigt uppkopplad. Och det är helt underbart. Samtidigt vill jag inte lägga ner bloggen (jag har skrivit om detta tidigare) så jag har betalat för domännamn och webbhotell ett år till.

Helgen har präglats av migrän, fotboll och regn med lite soliga inslag.

Vi inledde helgen med tapas. Tapas är perfekt på fredag. Lätt att laga, tar inte lång tid och det finns något som alla gillar. Till det ett glas rött. Eller Cola zero som mannen och sonen föredrar. Lördagen fylldes av jobba över (mannen) fotbollsträning (bonussonen) greja ute och städa på uterummet (jag) Solen sken vackert och värmande över hus och trädgård. Jag älskar verkligen livet på landet. Och det är roligt att bo ett så gammalt kulturlandskap.  Vi bor här.   Grannen säger att vi bor i kungens kurva (den första) eftersom vägen svänger kraftigt  mellan Askahögen och vår tomt 🙂
Söndagens präglades av migrän (mannen) fotbollsmatch (bonussonen) hämta chiliplantor och handla mat (jag) allt inramat av ett ihållande regn. Jag måste säga att 15-åringarna ska ha en eloge för att de spelade match i ösregn utan att klaga. Och jag är jätteglad för alla nya spännande chiliplantor jag fått av Stig!

1389336_829773793737725_95893912_n

Denna vecka är det bara tre arbetsdagar. Sen har jag semester. Sonen kommer på torsdag. Store sonen, som hunnit fylla 26. Store sonen som har fast jobb, ordning på livet och mår bra. Trots avbrutna gymnasiestudier ett antal gånger och uppgiven arbetslöshet. Livet är inte kört för att man misslyckas med gymnasiet. Även om det är lätt att tro det. Jag är så glad att han har det så bra.

Det ska bli så skönt med lite semester att få ordentligt med tid att umgås med familj och kunna pyssla hemma. Plantera om växter, greja i trädgården och sen avslutas semestern med en liten tripp till Tyskland med  världens bästa svärmor.

Men först är det jobb i dagarna tre!

Ha en fin vecka mina gullvippor <3

Årsdag

Idag har det gått 1 år sedan livet förändrades på det där sättet som man fasar för, men som de flesta slipper uppleva.

Min yngste son Christian dog 24 mars 2014.

Trots att han dog hemma och att jag hållit om hans döda kropp. Trots att vi har haft begravning och urnsättning. Trots post till Christians dödsbo. Trots att jag vet med mitt förnuft att han är död.

Vissa dagar är det svårt att förstå.

MEN

Livet går vidare. Sorgen kommer att finnas resten av livet, men man måste våga släppa taget och leva vidare. Man kan inte fastna i allt man förlorat, utan minnas allt man fick uppleva.

Christian gav mig så mycket. Vi kämpade med och mot varandra från hans första andtag. Han utmanade och fick mig att växa. Han var stark och modig, envis och drivande, tjatig  och krävande, självisk och omtänksam. Han var den bästa son och bror man kunde ha.

Jag vet att du har det bra nu. Din själ har ro. Och du finns ibland oss.  Ibland när vi pratar om honom och hur han skulle tyckt om något så kan vi säga att åh så jobbigt för honom att höra oss och inte kunna argumentera emot 🙂
För han argumenterade. Och tyckte. Och fick sin vilja igenom genom att nöta ner motståndarna. Han hade alltid ett nytt argument på lut.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga.

Jag saknar min unge. Skulle kunna skriva mängder om min sorg och saknad.

Men nöjer mig med gamla ord.

Här följer talet jag höll på hans begravning:

chrille

Jag ska berätta lite om Christian med ett utdrag från min dagbok

19 augusti 2007

Käre Gud, befria mig från 15-åringar!
Han är som en tromb. I godan ro pysslar jag, helt ovetande om vad som komma skall. Hela dagen fram till 15.30 är det stilla och trivsamt i hemmet. Christian sitter och slötittar på tv, insvept i en filt.
Sen kommer han på att han ska ut.
Panik! Fort fort bli klar. Och det blir man inte på 10 minuter.

Först in i duschen. Duscha minst 15 min. Skvätta ner hela badrummet och lämna smutskläder och handdukar på badrumsgolvet.
Sen skriker han på sin mamma: Var är min hårblås????
Mamman hämtar den. Sen kommer det: kan du stryka den här tröjan? Kan du ta bort den här fläcken? Vad är klockan? Finns det något att äta? Har du några kontanter? Du får tillbaka i morgon. Vad är klockan? Var är rullmojen??? Leta inte på samma ställe som jag gör, fattar du väl!!!!! Måste du göra blöta fläckar på tröjan! Var är hårblåsen? Vad är klockan?

Tröjan torkas med hårblåsen. Så blir den helt tyst.
-Skit också! Vad är det för kass skit!
Mamman frågar : höll du fönen för nära tyget?
-Jag höll PÅ tyget. Och mamman biter sig i tungan för att inte påpeka det osmarta i att hålla fönen PÅ tyget. Klart att den stänger av sig själv. Det konstaterar han själv och säger att det är en skitfön. Mamman skrattar tyst för sig själv. Snart har han gått.
Fixa håret, spraya på sig lukta-gott, kolla in sin uppenbarelse i spegeln. Till slut godkänner han sitt utseende och kan gå ut genom dörren. Mamman drar en lättnads suck. Tromben har åkt till kyrkan för filmkväll.
Varsågod Kyrkan. Han är er i kväll!
ps. Tromben är jättetrevlig och snäll, men ibland blir han bara för mycket för mig. Vi har haft det så sedan han var bebis.

Det här var en typisk situation med Chrille. Envis, viljestark, målfokuserad. Och han visste precis hur han kunde köra med mig. Vårt liv tillsammans var en evig kamp, men också fyllt av skratt och upplevelser, kärlek och glädje.

Christian var det bästa ressällskap man kan ha. Vi kom alltid överens och han hanterade  situationer som uppstod med lugn och ro. Full koll och lösningsfokuserad.
Han ställde alltid upp för de han älskade och var expert på att få oss att fokusera på rätt saker. Han själv levde livet i 180 knyck hela tiden. Glad, snäll, omtänksam och fylld av lust att uppleva mer av världen.

Christian var sjuk. Både fysiska och psykiska krämpor plågade honom. Få av oss visste att han hade cancer. Ingen av oss visste hur sjuk han egentligen var. Det var Christians val. Han ville inte att vi skulle veta. Han ville inte att vi skulle behandla honom annorlunda. Det får vi respektera.

De sista 3 veckorna i livet vistades han hos Hasse och mig hemma på landet. Christian mådde inte bra, men han kämpade tappert och vi samtalade mycket om livet och rådde om varandra. När jag var för mycket hönsmamma sa han ifrån. Han ville inte att vi skulle behandla honom annorlunda.

Vi delade intresse för musik och film, men han var fullständigt ointresserad av sport och undrade om jag var dum i huvudet när jag pratade hockey med honom. Jag var lika ointresserad av bilar, som han gillade, men jag var en god mor och följde snällt med till Biltema när han skulle shoppa hjulmuttrar och annat tråkigt krafs. Tack och lov kunde han dela motorintresset med Hasse, som hjälpte honom att fixa med bilen.

Sista tiden lagade jag alla Chrilles favoriträtter och han åt med god aptit. Det sista han åt var chokladmuffins, som han smugit upp på natten och moffat i sig.

Det är tomt och ofattbart att du inte finns här på jorden längre. Men jag är tacksam att du inte plågas av dina smärtor längre.

Du finns i våra hjärtan och vi ska leva för din skull och vår egen skull. Vi ska minnas dig med glädje.

Jag älskar dig Christian.

Efit fredag 20 mars 2015

Idag är det 26 år sedan jag blev förälder. Jag har ingen aning om hur det gått till, för jag är ju inte äldre än 17 😉

Det är en helt vanlig arbetsdag och efter jobbet styr vi bilen mot Göteborg, för en helg i stan. tgif!

bild1
06-tiden

Gratulerar äldste sonen på födelsedagen. Såna här dagar är det trist att vi bor 35 mil ifrån varandra. Men han kommer hit till påsk och då blir det firande!

bild2
07-tiden

Cykeltur i regn, buss, tåg och buss har transporterat mig till jobbet. Idag rockar sockorna på väldigt många. Fröken klänning har inga sockor, bara strumpbyxor. Men jag rockar ändå och gillar olika. Alla är lika mycket värda.Så klart!

bild3
08-tiden

Datorn är startad och det är dags att kolla kalender och mejl. Inte lika många mejl i inboxen som när jag jobbade som chef kan man lugnt säga.

bild4
09-tiden

Halv tio är det fika med de andra kontorsråttorna 🙂

bild5
10-tiden
Ingen efitdag utan en selfie. Hej mina gullvippor!

bild6
11-tiden
Vi går ut för att titta efter solförmörkelsen, men det är helt riskfritt. Idag täcks himlen av ett kompakt molntäcke, efter flera dagar med strålande sol. Typiskt. Men visst är det mörkare ute. Som om det vore december.

bild7
12-tiden
Äter lunch tillsammans med Noppa, Eva och Eva. Som vanligt är lunchlådans innehåll rester från gårdagens middag.

bild9
13-tiden
Planerar vad jag sk agöra på måndag. Måndagar är jag oftast kontorsråtta eller har möten inbokade. Jag gör alltid en att-göra-lista inför nästa arbetsdag.

bild8
14 & 15-tiden
Fotade inte under lektionspasset med mina godingar i elevens val åk 6-7.
Idag har vi avhandlat solförmörkelsen, vårdagjämning, rocka sockorna, Downs syndrom, namnsdagar, nästa veckas studiebesök, återkopplat förra veckans föreläsning, lärt oss om vattentoalettens historia och hur hur det är att jobba som VVS-montör. Sen lite om vad en arbetsgivare vill ha dvs någon som kommer i tid, har arbetsmoral och vilja att lära sig.
Sen var det dags att sluta.

Hej då skolan vi ses på måndag 🙂

bild10
16-tiden
Dags att ta tåget hem till landet.

bild11
17-tiden
Jag har hunnit hem för att vända. Nu styr vi kosan mot Göteborg. Hej då Vadstena.

bild12
18-tiden
Vi befinner oss på E4:an och än har mörkret inte besegrat dagen.

bild13
19-tiden
Ett regnigt och mörkt Borås.

bild14
20-tiden
Framme hos prinsessan som bjuder på tacos till kvällsmat. Det smakar mycket gott!

bild15
21-tiden
Det skulle kunna vara min man som inte vill var amed på bild. Men det är det så klart inte utan kuddar i prinsessans soffa 🙂

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Livet pågår

Ja men hur fort går helgerna?

I fredags var jag på aw med mina fd kollegor. Först fick vi naglarna fixade av ett UF-Företag. Jätteduktiga tjejer och fina naglar. Sen blev det mat och ännu mera prat på en trevlig restaurang i stan. Underbart att träffa gamla kollegor och vänner.  Självklart var tåget hem försenat, så jag missade bussen i Skänninge. Men min fina man kom och hämtade mig <3

11007752_1417568028544830_2018757747_n

Jag älskar att bo på landet. Härligt att vara i stan ibland, men det är så skönt att komma hem till landet.

Solsken hela helgen. Trädgårdsarbete har utförts. Kratta, rensa och plocka pinnar. Min man har dessutom köpt både trädgårdspall och  skottkärra till mig, så nu är det ännu lättare att greja i trädgården. Vår arbetsfördelning är att han grejar med hus och bil, och jag grejar med trädgård.

Min fina cykel har fått komma ut efter vinterförvaring. Härligt att cykla runt på grusvägarna.

10005513_1415165878788855_1769040055_n

Har jag sagt att han kom hem med en ny spis häromdagen?

Jag dödade ju en platta för några månader sedan och nu har vi en ny fin spis med 4 fungerande (!) plattor  eller ja, en keramikhäll som är hel och fungerande på alla plattor. Min man är fantastisk!

På lördagen var vi bjudna på middag hos svärmor. Så god mat. Så mycket. Hon är makalös. Tur att vi inte äter där varje dag. Då hade vi rullat fram.

Nu är jag laddad för en ny arbetsvecka. Min kalender är fullbokad. Härligt! Så ska jag få vikariera som lärare. I historia. Favoritämnet. Kan inte bli bättre.

Livet är gott!

Efit söndag 8 mars 2015

Internationella kvinnodagen, Vasaloppet, kalas hos Morbror Göran eller en helt vanlig söndag i en helt vanlig kvinnas liv.

bild1
07-tiden
Solen skiner så fint genom fönstret när jag tassar upp strax efter 7.  Mannen sover fortfarande det vet jag eftersom han snarkar 🙂

bild2
08-tiden
Nu går starten! Jag har parkerat mig i fåtöljen med täcket om mig för att kolla på vasaloppet. En gammal tradition.

bild3
09-tiden
Dags att väcka mannen för att äta frukost. Självklart ägg & bacon när det är helg.

bild4a
10-tiden
Det är skönt att ha täcke om benen…

bild4b
…när man kolla på Vasaloppet. Fast…

bild4c
…jag gör lite nytta också. Plocka ut diskmaskinen och fylla på med ny disk är verkligen en evighetsloop. Det tar dessutom ett tag att gilla den nya diskmaskinen. Vi får väl se hur det känns efter 100 dagar. För alla måste få en chans.

bild5
11-tiden
11-kaffe måste man ha.

bild6
12-tiden
Pyntad och påklädd för kalas på landet. Ingen papiljottant idag. Hon har tagit semester, så jag har bara fönat håret 🙂

bild7
13-tiden
Födelsedagsbarnet (83 år) tillika värden tar emot sina gäster när vi anländer i ett strålande solsken till den gamla släktgården som byggdes 1726.

bild8
14-tiden
Förrätten är avklarad och det är dags att avnjuta huvudrätten. Det smakar himmelskt gott. Morbror Göran kan laga mat ^^

bild10
15-tiden
Nu är även desserten avklarad. Jag är mätt. I den här släkten bjuds man på mycket och god mat när det är kalas.

bild12
16-tiden
Kaffe i salongen.

bild9
17-tiden
Vi dricker fortfarande kaffe. Och lyssnar på massor av härliga historier från förr 🙂

Sen dog min Iphone = inga bilder vid 18-tiden. Men vi tittade efter blåsippor och vintergäck i trädgården, åkte längs sjön förbi sommarstugan och köpte mjölk och bröd i affären på vägen hem.

bild11
19-tiden
Hemma i ett rött hus på landet. Det har blivit märkt ute och ljusen lyser upp tillvaron.

bild13
20-tiden
Tack och lov för webb-tv. Då kan man kolla när man vill. Igår var vi fullt upptagna med att umgås med vänner, så då passar det utmärkt att kolla på Grantchester ikväll.

bild14
21-tiden
Kvällsrutinen består av att lägga fram kläder till morgondagen (tänk vad man sparar tid på det) duscha och smörja in huden ordentligt.

Det var alla bilder för idag OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Bästa vänner

När jag växte upp hade jag aldrig en riktig bästis. Jag var aldrig någons första val. Däremot hade jag många vänner. När jag var 34 träffade min bästa vän.

Hon är norsk. Jag är svensk. Men vi är universella.

Vi delar allt.

Skrattar och gråter. Stöttar och peppar. Säger sanningar och ger råd. Trams och allvar. Vardag och fest.

Mellan oss finns ingen prestige eller konkurrens. Vi gläds åt varandras framgångar och stöttar vid motgång.

Är det något jag kan lita på så är det hennes ärlighet.

Kärlek, tillit och respekt för varandra.

Och vi pratar, pratar, pratar. Pris ske gud för skype när man bor 40 mil ifrån varandra!

För att inte tala om hur mycket vi skrattar tillsammans =)

Vi har hjälpt varandra att växa och utvecklas under de år vi varit vänner.

Det är viktigt att få motargument och perspektiv. Vänner som bara håller med och stryker medhårs är inga äkta vänner.

En bästa vän är ärlig. En bästa vän vågar säga obekväma saker. En bästa vän är pålitlig.

Idag blir min bästa vän 50 år. Grattis älskade Alice.

Bästa vänner

Mitt jobb

Att jobba med ungdomar håller mig ung.  Man står ständigt på tå för leverera.

Högstadiet är nytt för mig. En utmaning som heter duga emellanåt. Ljuvliga vetgiriga ungar som ställer tusen frågor. Självgående tysta smarta tjejer som ifrågasätter om du inte levererar det de förväntar sig. Omogna kaxiga killar som är mer upptagna av kompisars gillande än faktiska färdigheter. En del med mycket tydliga mål, andra vet inte vad som händer om 10 min.  Energikrävande, men också energigivande.

Att jobba i skolan utan att undervisa är givande och kul. Jag får förmedla kunskap och färdigheter utan att sätta betyg.  Jag trivs i coachrollen. Att få mandat att sjösätta projekt, bolla idéer och väcka intresse. Visa vägen till framtiden. Ge hopp och stärka självkänsla.

Min titel är arbetslivskoordinator. Jobbet är mycket självständigt och är som en blandning av SYV, UF-lärare och coach.  Jag nätverkar mycket med näringslivet och gör mitt bästa för att förmedla kunskaper och erfarenheter till både personal och elever. Som att berätta för förberedelseklasserna om oskrivna regler på arbetsplatser, hjälpa 9:or att skriva CV och personligt sökbrev, ta med eleverna på studiebesök på arbetsplatser, bjuda in föreläsare, jobba med uppfinnarprojekt, planera yrkesdagar för högstadiet och mycket annat.

Men nu är det fredag kväll och jag ska äta tapas och umgås med min man!

Ha en fin helg mina gullvippor <3

640-ds-photo-getty-article-64-83-482278961_XS

Måndag igen

Så har ännu en vecka passerat. En vecka med jobb och vardag, vilsam helg, kalas och umgänge med familj kan läggas till handlingarna.

I fredags var det så skönt att skynda till tåget och åka hem. Hem för att snabbt byta om till finstassen och slå in paket, för vi var bjudna på kalas. 87-årskalas. Jubilaren bjöd på sedvanlig 3-rätters meny och det var mycket gott och trevligt. Jag älskar dessa släktkalas där de äldsta har så mycket att berätta. Många skratt, härliga minnen och en och annan skröna.

ljusbricka

Lördagen bjöd på solsken och tid att göra vad man vill. Jag ägnade mig åt sånt där småplock som inte syns förrän man struntar i att göra det. Bor man i ett stort hus blir det lätt prylar här och där. Tittade på skidåkning så klart.  Samt hängde tvätt. Fikade med mannen och hans besök. På kvällen lagade jag pizza som vi åt med god aptit.

vattenskott

Söndagen var grå och kall, men jag trotsade kylan och gav mig ut i trädgården och klippte vattenskott, medan mannen grejade med bilen. Sen följde Skidåkning och söndagsmiddag, transport av son, byte av böcker på bibblan, inköp av mat och slutligen kaffe och trevligt prat hos grannarna innan det var dags att sova.

Jag har ett sånt bra liv.  Ett roligt jobb med en toppenchef och trevliga kollegor.  En fin familj. Goda vänner.  Tacksam. Att jag kan försörja mig. Att jag valt att utbilda mig. Igen och igen och igen. Igen om det behövs. Är faktisk i arbetsför ålder i 20 år till innan det är dags för pension.

Trots pendlande, övervikt, krämpor och taskig lön är jag  nöjd och glad. Måste inte jaga efter viktminskning, prestige och prylar.

Jag tar vara på varje dag och är tacksam för livet.

Och det ljusnar redan klockan 6 på morgonen! Att fåglarna dessutom kvittar hysteriskt gör mig glad! Nu är det vårmånad^^

snodopp