Upptäcker på em att det var efit idag. Så det här blir första efit på länge som jag inte fotar.
Dagen är fylld av lektioner, samtal om bedömning och tågresor till och från jobbet.
Jag stortrivs med mina härliga elever. Det är verkligen drömjobbet och jag är så glad att jag fått möjligheten att jobba på gymnasiet igen.
Efter jobbet åker jag hem till ett rött hus på landet och världens bästa sambo <3
Hej på er!
Min sista dag som gräsänka. Jag längtar så efter kärleken. Vilken tur att han kommer hem i kväll!
De här två veckorna har ändå gått fort. Jag har haft fullt upp på jobbet och Kärleken och bonussonen har haft en härlig semester i värmen. Men nu vill jag ha hem min man.
Novembermörkret är tärande. Jag försöker ta en promenad i dagsljus varje dag, för att tanka d-vitamin och ljus. Mörkt när jag går till bussen. Mörkt när jag kommer hem.
Ont i foten hela helgen. Kunde knappt gå när jag kom hem i fredags. Hälsporre suger. Men inser att foten är mycket bättre än i somras, då jag knappt kunde gå alls vissa dagar. Nu går jag mellan 7 och 10 km varje dag. Inte mycket för någon med normal fot, men för mig så är det fantastiskt. Jag längtar så efter att kunna springa och gå raska promenader power walks som jag gjorde tidigare.
Nu är det 4 veckor kvar till jul. Jag längtar. Det ska bli underbart att fira jul som sambo tillsammans med Kärleken. Det bästa är att mina älskade ungar också kommer hit. Kan inte bli bättre. En riktig drömjul.
Ett foto i timmen en lördag. Ledig dag vanligtvis, men idag så jobbar jag. Vi har öppet hus på gymnasieskolan där jag jobbar. Häng med på en dag i Östergötland hos en gräsänka!
06-tiden
Naturligtvis vaknar jag innan klockan ringer (kvart i 7) För idag är det sovmorgon (klockan är ställd på 7.00). Himlen är blåsvart och jag vet att snart stiger solen i horisonten.
07-tiden
Med en kvart extra har jag tid att fixa en omelett till frukost. Mums!
08-tiden
Det blåser på Schlätta idag. Tur att det är varmt i väntan på bussen till Skänninge (där jag byter till tåg)
09-tiden
Framme på jobbet i Linköping svidar jag om till marknadsföringskostym. Hittade en tröja med plats för tuttar. Dags för Öppet Hus. Nu kör vi!
10-tiden
Våra fantastiska elevambassadörer visar och berättar om hur vi jobbar på Real för intresserade ungdomar och föräldrar.
11-tiden
Klotterplank i mediasalen 🙂
12-tiden
Visst kan kaffe och bulle räknas som lunch?
13-tiden
Ungdomarna tar hand om besökare med bravur. Det är en fröjd att se dem *stolt fröken*
14-tiden
Fröken i blåsväder. På promenad genom stan till tåget.
15-tiden
Hemma på landet. Bara 1 km kvar att gå så är jag hemma på riktigt. Nu tar jag helg.
16-tiden
Gårdagens pizza smakar utsökt.
17-tiden
Efter maten lägger jag mig och mina trötta fötter på kökssoffan och kollar på veckans avsnitt av Grey Anatomy.
18-tiden
Plockar ur diskmaskinen och ställer in den smutsiga, en evighetsloop som jag är så tacksam över.
Reflekterar över att bilderna är ovanligt suddiga idag och inser att det beror på att jag har linser. Eftersom linserna ej är progressiva ser jag som en kratta på nära håll. Det kostar att vara fåfäng.
19-tiden
Min snälla kollega Håkan skickade med mig lite lördagsgodis hem. Jag hade inte smakat för jag trodde att det var såna där tråkig mässkarameller, Men det var ju dumle i grönt papper 🙂
20-tiden
Parkerad i fåtöljen är det dags för lite tv. Självklart är kvällens program Så mycket bättre.
21-tiden
I fönstret lyser min favoritlykta. Självklart har den flyttat från tredje våningen i stan till ett rött hus på landet.
Sen glömde jag fota 22-tiden. Men jag pratade i telefon med Kärleken som är på Teneriffa och fastnade framför tv:n. Såg ett program av fantastiska Anna Lindman: Döden, döden, döden.
Annas serie ”Från Sverige till himlen” som gick för någr aår sedan var oerhört bra och jag använde mig av den när jag undervisade i religion.
23-tiden
En trött fröken ska krypa i säng. Månen vakar över mig när jag tittar ut genom fönstret.
Och som vanligt. Smyg inte bara förbi. Våga kommentera. Tjolahopp!
Jag gillar inte november.
Man måste inte gilla november.
Vill man gilla november, så gör det inget, men jag gillar INTE november.
Vad är det för mysigt med att det är mörkt när man går hemifrån och mörkt när man åker från jobbet?
Det regnar på tvären, blåser orkan och är bara pissväder!!!
Jag gillar inte november. Punkt.
Idag fick vi lite dock sol. Jag tog chansen och gick ut mitt på dagen för att inhämta lite d-vitamin. Vallmo och blåklint blommar fortfarande. De har inte fattat att sommaren är slut. Jag gillar såna rebeller.
Jag stortrivs med livet på landet. Här finns ett lugn och en harmoni jag saknat. Och jag måste säga att det finns en viss charm i att möta en nunna på gatan när jag cyklar in till Konsum. Det är då det märks att jag bor i Vadstena 🙂
Nu har jag klarat av 4 dagar som gräsänka. 10 kvar. Det går bra. Jobbar hela dagarna så jag hinner inte sakna Kärleken så mycket. Men jag längtar efter honom. Mycket. Det är dock lättare att gå och längta efter honom i ett rött hus på landet där vi, numera, bor tillsammans, än ensam i en lägenhet långt borta.
Kärleken vill inte figurera i min blogg, så därför ser ni aldrig några bilder på honom. När kärleken, dottern och jag pratade häromdagen sa kärleken att han inte läst min blogg sedan i somras och jag sa att jag bloggar allt mer sällan. Jag har inte samma behöv längre.
Då säger dottern: det är för att du skaffat dig ett liv mamma!
Det ligger mycket i dotterns kommentar. Jag har inte samma behov av att bli sedd och bekräftad, för jag blir det irl. Jag har fortfarande många tankar och åsikter, men efter att ha varit granskad och övervakad känner jag mig begränsad. Även om jag inte längre har en arbetsgivare med ovanligt stort kontrollbehov är jag försiktig med vad jag skriver om.
Dock
Jag tycker fortfarande inte om Björklunds skolpolitik.
Jag har fortfarande inte förstått storheten med Lundell.
Jag tycker fortfarande att orange är en ful färg som ger mig rysningar.
Jag tycker fortfarande att Sverige är ett ett land som kan och ska ta emot flyktingar. Sen tycker jag att asylprocessen är åt helvete, men det är två skilda saker.
Jag tycker fortfarande att det är viktigt att värna yttrandefrihet, även om det innebär att de vars åsikter jag inte gillar har all rätt att uttrycka sina åsikter. Skulle vi förbjuda vissa åsikter tillämpar vi censur och demokratin naggas i kanten. Vi måste våga bemöta rasister och andra extremister med dialog, kunskap och samtal istället.
Nu ska jag bejaka lantisen i mig och äta kålpudding till middag och sen ska jag se på Bonde söker fru. Ja, jag har blivit helt omvänd 🙂
Men i morgon åker jag till storstan och jobbar 🙂
Ensam hemma.
Finaste dottern har åkt hem till Karlstad.
Kärleken och bonussonen har åkt till Teneriffa.
Jag är kvar hemma i ett rött hus på landet i novemberrusket.
Men jag sörjer inte, för jag ska jobba. Jobba som gymnasielärare. Det är ett privilegium att få jobba med härliga ungdomar. Jag avstår gärna från solsemester för att få jobba. Och jag har haft en helt underbar sommarsemester i år.
Jag förstod inte hur mycket jag saknade elever förrän jag började jobba som lärare igen. Visst, jag trivdes med jobbet som chef, det är både utmanande och stimulerande, men elever är elever ^^
Nu är jag gräsänka i 2 veckor.
Dagarna kommer att vara fyllda med jobb, konferens och hotellvistelse och härlig fortbildning. Jag är såå nöjd att jag fått möjligheten att arbeta i en sån kreativ miljö. På Real har man just det arbetssätt som jag gillar. I arbetslag. Ämnesöverskridande. I projekt. Traditionellt och nytt om vartannat. Efter behov. Man arbetar seriöst och med tydliga mål. För att inte tala om tydliga kvalitetskrav och uppföljning. Det gör att man står på tå och anstränger sig att göra sitt bästa.
Jag har förstått att jag har bott tillräckligt länge i Östergötland dessutom. Jag skrattar inte längre åt ”töntig” dialekt, utan funderar på från vilken del av landskapet just den dialekten kommer.
Men visst känns det konstigt att vara ensam hemma. Att sova ensam. Vara ensam.
Fast som Kärleken säger: det är bättre att vara ensam hemma i ett rött hus på landet där jag bor och åka till jobbet i Linköping än att vara ensam och arbetslös i en lägenhet i Vänersborg.
Det gäller att se det positiva i tillvaron.
Nu kan jag sova med öppet fönster, äta framför datorn och städa hur mycket jag vill och det är ingen som stökar till 🙂
Det är underbart att ha elever igen!
Åh vad jag har saknat elever.
Jag har gillat att jobba som chef, men elever är elever.
Första veckan med elever har börjat på bästa sätt.
Jag är hemma igen.
Efter alla år som singel och särbo är jag lycklig sambo. Det är underbart att få dela vardag och helg med den jag älskar. Att somna och vakna tillsammans. Laga mat tillsammans. Sitta och samtala om dagens händelser på kvällen. Ta hand om varandra. Vara tillsammans.
Jag är hemma.
Jag är så lycklig.
Jag är lyckligt lottad. Både jobb, kärlek och familj. Ingetdera är självklarheter.
Jag studsar upp pigg och glad på morgonen.
Alltså fatta, jag är pigg kvart i 6 och är på gott humör! Kärleken är trött som ett snöre, men det kan ju bero på att han är förkyld.
Det är underbart att leva tillsammans. Det är underbart att ha ett jobb att åka till.
Första veckan är avklarad och jag är såå nöjd. Underbart att jobba på en skola som är så proffsig och som sätter eleven i centrum på riktigt. Att man dessutom jobbar ämnesöverskridande och i projekt gör att jag verkligen känner mig hemma. Jag menar, man jobbar verkligen t i l l s a m m a n s och i arbetslag för att eleverna ska få ut så mycket som möjligt och ämnena krokar i varandra. Har nu planerat ett vetenskapsprojekt tillsammans för en klass där fysik, teknik, digitalt skapande, entreprenörskap och svenska samarbetar. Me like.
Jag är tacksam över alla positiva saker i mitt liv.
Jag är tacksam över prövningar som får mig att växa.
Jag är tacksam att jag har en fungerande kropp och att jag aldrig varit rökare.
Jag är tacksam över grå vardag. Tillsammans.
Idag är jag extra tacksam över att finaste dottern kommit till oss i ett rött hus på landet. Åh vad vi ska rå om henne<3
Livet är gott.
Senaste kommentar