Tag-Archive for » ont i foten «

Då och nu

Det där med träning har mestadels legat i malpåse sedan juni 2013, då jag fick hälsporre.

Hälsporre är ett jäkla skit!

Ibland har jag velat hugga av mig foten, så ont har jag haft. Hälsporren är dessutom orsaken till att jag fick trochanterit 🙁

Jag har knappt kunnat gå vissa dagar. Att ta mig till bussen på morgonen (en promenad på 1,6 km) har varit en kamp. Men jag har bitit ihop och vilat när jag kan.

Vilat

Vilat

Vilat

Simmat, cyklat och kört lite cross trainer en kort period.

Men mest har jag vilat. Foten är mycket bättre.

askahogen

Asken mitt på Askahögen.

Idag bestämde jag mig för att testa en sväng med mina gåpinnar. Precis när jag kommit utanför dörren börjar de prata på radion om hur viktigt att man reser sig ur soffan och rör på sig!

Jag travar iväg i raskt tempo på grusvägen och först känns det bra, men efter drygt en kilometer inser jag att det är meningslöst. Ont, ont, ont. Så det är bara att vända tillbaka. Skitfot! Långsamma promenader går däremot oftast bra.

Väl hemma vill jag inte gå in. Det är faktiskt ganska okej väder. Även om det blåser som sjutton. Jag kliver upp på Askahögen (som ligger ett stenkast utanför tomten)och tittar ut över vårt vackra landskap. Askahögen är den äldsta daterade högen, som  har  varit tingshög, i Sverige. Arkeologer har dessutom konstaterat att det varit ett platåhus på 900-talet. Det är svindlande när man tänker på hur det var här för 1000 år sedan. Det här är en otrolig historisk bygd.

Gården jag bor på är från 1700-talet. Vår hus byggt för närmare 200 år sedan. Det ursprungliga boningshuset är tyvärr helt förfallet. Jag som bott i stan större delen av mitt liv, men som är av bondesläkt, stortrivs på landet. Det är som att cirkeln är sluten.

Jag har hittat hem till slut.

Livet på landet gör mirakel.

Eller har det med ålder och klokhet att göra?

Eller att jag lever med rätt person?

Självklart spelar alla dessa faktorer roll.

Livets pusselbitar har fallit på plats. Ibland tar det lite tid.

Längtan

Min sista dag som gräsänka. Jag längtar så efter kärleken. Vilken tur att han kommer hem i kväll!

De här två veckorna har ändå gått fort. Jag har haft fullt upp på jobbet och Kärleken och bonussonen har haft en härlig semester i värmen. Men nu vill jag ha hem min man.

Novembermörkret är tärande. Jag försöker ta en promenad i dagsljus varje dag, för att tanka d-vitamin och ljus. Mörkt när jag går till bussen. Mörkt när jag kommer hem.

Ont i foten hela helgen. Kunde knappt gå när jag kom hem i fredags. Hälsporre suger. Men inser att foten är mycket bättre än i somras, då jag knappt kunde gå alls vissa dagar. Nu går jag mellan 7 och 10 km varje dag. Inte mycket för någon med normal fot, men för mig så är det fantastiskt. Jag längtar så efter att kunna springa och gå raska promenader power walks som jag gjorde tidigare.

Nu är det 4 veckor kvar till jul. Jag längtar. Det ska bli underbart att fira jul som sambo tillsammans med Kärleken. Det bästa är att mina älskade ungar också kommer hit.  Kan inte bli bättre. En riktig drömjul.

bild(105)

Avundsjuk

Sneglar  på alla inlägg och statusuppdateringar som handlar om pw och löpturer. Och jag blir så avis. Ja, till och med att man har varit ute på en supertidig morgonpromenad med hunden blir jag  a v u n d s j u k på.

pw

Jag vill också kunna gå fort och långt. Jag vill kunna springa.

Men så har jag en fot som inte är bra. En fot som bara kan bli bra av  v i l a.

Hälsporre suger purjolök om du frågar mig.

fot

Men så tänker jag  skärp dig Inna. Sluta med ditt gnäll!
För jag är frisk för övrigt och har inget funktionshinder, är glad och positiv och tycker att livet är härligt. Man kommer ingen vart med att gnälla och titta surt på vad andra gör.

Jag insåg att det tar tid  bli bra i foten när jag tog några små danssteg på konserten med West of Eden i fredags. För fy farao vad ont jag fick. Halta Lotta är bara förnamnet. Men på lördagen var jag jätteduktig och avstod från att dansa, även om det ryckte i dansfoten när det var så mycket bra musik.

Det gäller att fokusera på det positiva. Det gäller allt i livet. Man kommer ingen vart med gnäll.

Ibland undrar jag var jag har fått min positiva livssyn ifrån. Men jag är tacksam att jag har den. Det är en styrka och jag är hellre glad och blåögd än skeptisk och negativ. Livet blir så mycket lättare.
Jag tar sällan ut glädjen i förskott, men däremot tror jag att det alltid blir bra. På ett eller annat sätt. Inte alltid som man tänkt sig, men det blir bra.

Varje dag tackar jag för livet och gör mitt bästa för att leva. Livet är gott.

Men hälsporre suger purjolök ändå. Tur att jag kan cykla.

Semestermodus

Min dygnsrytm har sakta ändrat sig. Idag sov jag till 9. Att jag vaknade kvart i 7 och behövde kissa räknas inte. Och ja, jag tassade upp och gjorde vad jag skulle, trött som ett snöre. Liten katt trodde dock att det var dag och försökte få mig att leka. Det gick så där kan jag meddela. Tassade trött tillbaka till sängen och somna om.

Det är skönt att låta kroppen bestämma. Inte stressa runt och ha massa tider att passa. Igår hade jag visserligen en tid att passa och ett tåg att åka med, men jag behövde inte stressa. Jag fick dessutom tid att bjuda Yngste sonen på lunch och få tid att samtala i lugn och ro. Livskvalitet.

Idag är det alldeles grått ute. Ganska varmt, men helgrått. Hög luftfuktighet är det också. Jag har inte planerat något annat än lite städning och läsning. Måste vila den där skitfoten jag har. Hälsporre är ju så kul. Not. Helt plötsligt kan jag inte träna längre. Får planera mina promenader. Igår kväll gick jag ut en stund och när jag får gå i mitt snigeltempo går det bra. Skitfot!

På promenaden genom staden hittade jag ett stycke Bohuslän. Det blev ett långt stopp att titta och lukta. Ljuvligt.

 

 

Status

Regn hela dagen.

Ont i foten.

Sonen har krockat. Han mår bra. Bilen är lite krasslig.

Hostig.

Men annars är det bra. Jag trivs så otroligt bra på jobbet och dagarna bara rusar förbi. När jag går ut genom porten på jobbet för att ta bussen söderut är arbetsdagen för den skull inte slut. Mail och telefonsamtal avlöser varandra. Käckt när man står i en affär och bara måste svara på ett samtal. Då får man smyga in i ett hörn och tänka sig för hur man formulerar sig i offentlig miljö. Men jag klagar absolut inte. Det hör till jobbet och jag gillar verkligen mitt jobb. Med kontoret i mobilen kan jobba även i affären och på bussen 🙂

 

Sen undrar jag vad det är för rim och reson i att betala över 100 000 kr/kilo för lite hummer? Bara för att det är årets första! I och för sig gör ju folk vad de vill för sina pengar, men jag hade aldrig betalat tusentals kronor för hummer. Jag får väl erkänna att jag har aldrig betalat för hummer. Får av pappa. Tänk när jag  växte upp på kusten hade jag skolkompisar som åt kokt hummer med potatis och vit sås till middag när vi andra åt falukorv, kålpudding och köttfärssås. Fiskarbarn 🙂

Min dag

Jag har varit duktig och vilat foten.

Sonen fick inspektera igen och inget glas sitter kvar i foten. Det är bara ett djupt sår som gör ont när jag trampar ner. Så jag haltar omkring. För självklart var jag tvungen att gå ut på stan en stund. Det gör man på lördagar. Blev sur för att frisören inte har öppet på lördagar. När ska man kunna klippa sig om man kommer från jobbet 18.15 på vardagarna och det är stängt på lördag? Sugmörtsson säger jag bara!

Tog ett fotbad och såg på Nya landgång. I såna lägen är paddan dvs grodprinsen utmärkt. Fötterna blev mjuka och lena och jag satt med prinsen i knät under tiden.

Jag har läst jobbmail och funderat.

Haft goda samtal med sonen. Den hemmaboende. Han kocken.

Pratat med mamma. Pappa var ute och förberedde  måndagens begivenheter. Ni vet första måndagen efter 20 september. Alla riktiga bohusläningar vet vad jag talar om…

Lagat middag. Idag har vi ätit stekt makrill. Som pappa fiskat. Gott. Mat för gudar skulle jag vilja säga. Ibland behöver det inte var så komplicerat. Stekt makrill. Kokt potatis. Smör. Dill. Mer behövs inte.

Sen har jag varit en god mor och lagat äggost. Vill du veta hur man gör kollar du här. Den snygga plåtformen har jag gjort. Alldeles själv. Sonen konstaterar vid en inspektion att han är mycket bättre än mig på att löda. Åh så konstigt. Sonen har gått på el-programmet och mitt enda minne av att jag fått löda är något pyssel med farfar när jag var typ 10. Jag följde nästan receptet. La till några ägg, tog bort lite mjölk, la till lite grädde. Det blev 2 äggostar. Båda formarna fulla. Så imorgon ska vi njuta av äggost. Med björnbärssylt.

I morgon är det efit.

Då kan du följa min dag. Ett Foto I Timmen. Jag har efitat  sedan 2004. Imorgon är det efit nr 146. Wow!

Nu ska jag hitta en bekväm position i min soffa och slå på tv:n.

Pluras kök. Me like.

Fredag igen

Igår kväll gjorde jag något mycket dumt.

Jag trampade på en glasbit när jag tassade omkring barfota. I mitt sovrum. Får klaga på den som städar hemma hos mig, som låter små glasbitar kasta sig under fötterna på mig. Vilken slarvig brud.

Nåväl, jag lyckades skära upp ett rejält sår och nu kan jag inte trampa ner hälen utan att det gör skitont. Så jag linkar omkring som en skadad hund.

Tur att jag jobbar på kontor och inte på dagis.  Det gäller att se positivt på tillvaron!

 

Det känns att det varit en intensiv arbetsvecka. När man slappnar av på fredag kommer mattheten fortare än en grisblink. Nu ska jag dö på soffan, under en filt med katten i knät och låta mig roas av gladskiten Kronér och sen av den charmige norrmannen och hans gäster. Mer än så behövs inte för en lyckad fredagkväll för mig. Visst kan jag sakna någon ibland, men jag trivs bra i mitt eget sällskap. Och jag är väldigt trevligt sällskap ska du veta.