Archive for » november, 2012 «

äh*

Det är vitt överallt.

Nej nu ljuger jag. Där jag bor är det vitt.  Av snö. Där jag jobbar är det bara kallt. Ingen snö. Fast på kontoret har det varit jobbigt varmt. De andra är såna frysgrisar medan jag är som ett kärnkraftverk.

Jag har känt mig som en zombie hela dagen.

Trött som ett snöre.

Åh vad jag hade velat somna om när telefonen ringde vid 6 i morse.

Huvudvärk hela dagen har suttit som grädde på moset.

Men trots det har humöret varit på topp. Häxan surtant har nog flyttat utomlands eller nåt. Ju längre dagen led desto piggare och gladare.

Jobbade över ett par timmar, löste problem, samarbetade och skrattade. Det är så mycket lättare att hantera situationer när man har en positiv attityd.

Bästa 23-åringen serverade middag när jag kom hem.

Nu blir det fredagsmys: soffhäng med  På spåretsvtplay och ett glas rödvin. Undrar hur länge jag håller mig vaken 🙂

Livet är gott <3

 

*Äntligen helg

Hej vinter

En härligt intensiv dag på jobbet.

Efter några dagar i Stockholm var det skönt att vara tillbaka på kontoret och vardagen igen.

Borta bra, men hemma bäst.

20121129-195106.jpg

Snö har det fallit i den lilla staden vid den stora sjön.

Kallt och blåsigt. Riktigt svinkallt 🙁

Då är det mysigt att krypa upp i soffan och värma sig med lite glögg 🙂

Och titta på Historieätarna.

Livet är gott.

Två dagar kvar

På lördag är det december.

Om 23 dagar vänder det på riktigt.

Men på lördag går startskottet.

Och det börjar på bästa sätt.

Julkalendern. Greveholm. Jag är fylld av förväntan.

Och ja. Man blir ALDRIG för gammal för julkalendern.

Och trots att jag är uppväxt med Teskedsgumman, Trolltider, Fem myror och Albert & Herbert så är Mysteriet på Greveholm den bästa julkalendern.

Tack och lov att jag brås på min mamma.  Världens bästa Ella <3

Hon har lärt mig att bejaka barnet i mig. Då håller man sig ung.

 

Regn i förrgår.

Blötsnö i går.

Lite vitt på bilarna, men uppehåll (än så länge) i dag.

Tur att jag skiner som en sol inombords.

Livet är gott.

God morgon mina gullvippor <3

Självbild

Sitter på tåget från Stockholm efter avklarad chefsutbildning. Reflekterar och jobbar.

Det är fantastiskt att arbeta i ett familjeägt företag där man har en vision för sina medarbetare. Där man anser att det är viktigt med ledarskap och där det är viktigt att man ska har roligt på jobbet och kunna vara kreativ och utvecklas.

Jag har haft privilegiet att gå en chefsutbildning och har fått redskap och metoder att utveckla mitt arbete. Dessutom har jag nätverkat och lärt känna nya trevliga människor i samma koncern med likartade position.

I många år fick jag dagligen höra att jag skulle ändra på mig, att jag var slarvig, ostrukturerad och svag.  När man hör något tillräckligt många gånger tror man på det. Till slut fick jag mod och skilde mig och successivt förändrades min självkänsla.

Jag har jobbat mycket med min inre utveckling och självbild, framför allt under det senaste året. Ålder, erfarenhet, terapi, självinsikt, samtal och kurser har hjälp mig att utvecklas och bli en bättre människa.

Men jag märker att min självbild inte alltid stämmer överens med andras fullt ut. När jag ser en optimistisk entusiastisk spontan och slarvig idéspruta ser andra en tydlig och bestämd person som är både analytisk, självsäker  och strukturerad.

Och jag inser att jag faktiskt är allt det där som andra ser. Den personen har funnits i mig hela tiden, men det är först senaste åren hon har fått tillräckligt med utrymme.

Mitt under pågående genomgång  dyker koncernens vd upp och pratar med oss en stund. Han är en dynamisk karismatisk person som är lätt att lyssna på. Branschen jag jobbar i är kreativ och dynamisk och vi har roligt på jobbet även om det är krävande och intensivt. VDn både peppar och uppmanar oss att vara stolta över det arbete vi utför.

Och den där spralliga spontana gladskiten sträcker lite på sig för hon behövs också. Det är viktigt med balans.

Lika kul som det är att komma till Stockholm lika härligt är det att komma hem igen.

Jag är en lantis och det är skönt att vara lantis.

Kinkig

Jag har inga problem att sova borta.

Jag har inga sömnproblem vanligtvis.

Men jag har ett krav: det ska vara svalt i rummet jag sover i.

Hotell i Stockholm har jävligt svårt att leverera svala rum!

Jag har stängt av elementet, men det är som en bastu. Har legat utan täcke, men det har varit omöjligt att sova. Sista gången jag kollade klockan visade den på 5 över 3. Så när alarmet gick vid 6 var jag inte pigg om man säger så.

Jag är lite piggare nu. Men bara lite. Tur att det finns en smarrig frukostbuffé att kasta sig över. Sen blir det chefskurs hela dagen innan tåget tar oss till framsidan av landet.

Hoppas ni mår bra där ute i vårt regniga land!

Tjolahopp mina gullvippor <3

Efit tisdag 27 november 2012

Denna efit-dag befinner jag mig  i Stockholm. På chefskurs. Vi får väl se vad jag lyckas fota. Häng med i Fröken Chefs liv 🙂


06-tiden
Den smarta chefen hade glömt att ställa om väckarklockan, som således ringer vid 6. Kvart i 7 sitter jag pyntad och klar och tittar på tv, vilket aldrig händer annars, i väntan på frukosten, som ska intas kl. 7.30.


07-tiden
Hotellfrukost är gott. Men kaffet var inget vidare. Varför är hotell så dåliga på att koka kaffe????


08-tiden
Dags för chefutbildning. Och här får vi riktigt kaffe!


09-tiden
Klassiskt grupparbete 🙂


10-tiden
Fruktstund fikapaus


11-tiden
Fler lärdomar.


12-tiden
Lunch


13-tiden
Det regnar i Stockholm idag.


14-tiden
Jobbar med återkoppling. Så här uppfattas jag av andra.


15-tiden
Jobbar fortfarande med återkoppling och inser att jag får nog jobba med min självbild. Alla andra på chefskursen ser mig som tydlig, analyserande, självsäker och strukturerad, medan jag fortfarande bara ser den där entusiastiska gladskiten som är impulsiv och spontan.

16-tiden
Svarar på jobbsamtal och glömmer att ta kort. Orkar inte fuska och ta en bild i efterskott. Timmen innehöll en föreläsning av en VD inom Bonnierkoncernen med frågestund. Mycket givande ända tills jag fick gå ifrån.


17-tiden
Kursdagen av slutas med gemensam middag på Trattorian på Norr Mälarstrand. Rekommenderas varmt!


18-tiden
Caprese och chianti till förrätt och sedan en himmelsk ryggbiff med denna Amarone till.


19-tiden
Tiramisu till dessert. Mat för gudar.


20-tiden
Stockholmarna tog taxi eller tunnelbana hem. Lantisarna valde promenad från Norr Mälarstrand till Drottninggatan. Det var skönt med en promenad.


21-tiden
Efter ett stop vid ett vattenhål är vi nästan framme vid hotellet. Vem citeras?


22-tiden
Dags att hoppa i duschen! I morgon är en ny kursdag. Tack och god natt!

 

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

denna dagen ett liv

Landat i min säng på hotellet.

Trött.

Min dejt blev inställd p g a sjukdom, så det blev inte ostron & champagne. Inte heller tårta och öl som jag först blev erbjuden utan tapas och cava på ett mysigt ställe nära hotellet.

Det har varit en omtumlande dag med besked som är svåra att förstå.

Men det är bara att vara optimist och inte måla fan på väggen i förskott.

Det kommer att gå bra. För alla.

Var rädd om varandra <3

Nya möjligheter

Jag gillar måndagar!

En ny härlig vecka ligger öppen framför oss med nya möjligheter och händelser!

Ja, jag är oförskämt glad och positiv!

Jag är inte morgonpigg. Är man b-människa så är man. Jag tvingar mig i säng på kvällen och går upp av plikt när klockan ringer vid 6. Men jag klagar inte. Det är så vardag är i en strukturerad tillvaro.

Men måndag är alltid lättare.

Det är grått ute och det regnar. Men jag skiner av inre solsken så vädret spelar ingen roll.

Stockholm och chefskurs står på agendan. Åka sig lite tåg. Bo på lite hotell.

Jag längtar efter december.

På lördag är det dags. Då börjar julkalendern.

Jag blir ALDRIG för gammal för julkalendern.

Greveholm II Kan ju inte bli annat än bra.

Dags att ge sig ut i ruskvädret.

Tjolahopp mina gullvippor.

Livet är underbart <3

Jag tycker…

…att lön är ingen närvaropremie.

…att utan tillväxt blir det stagnation. Det är faktiskt brist på utbildad personal inom en del branscher och det i sin tur hotar tillväxten.

…att a-kassan är en försäkring under en begränsad period, ingen fast inkomst. Och ja, jag har provat på arbetslöshet, om än under en kort period. Jag har valt att utbilda mig o/e flytta för att få jobb.

…att så länge jag gör rätt för mig får jag göra vad jag vill med mina intjänade pengar utan att någon annan har ont av det.

…att det är skitjobbigt med mörker, men biter ihop och ser framåt.

…att Hanna Hellqvist är härlig.

…att isbjörnar är fascinerande djur. Jag SKA till Svalbard innan jag dör.

…att det är underbart jobba ihop med likasinnade blonda bitches.

…att kaffe är en livsnödvändighet.

…att kärlek är ännu viktigare.

…att kunskap är makt. Med makt följer ansvar.

…att det är roligt att lösa problem, organisera och planera.

…att mörkret i december är mycket lättare att stå ut med än mörkret i november.

…att tåg och buss är ett bra sätt att resa. Klimatsmart dessutom.

…att det finns alldeles för många tyckare och gnällspikar som klagar på andra utan att rannsaka sig själva.

…att livet bara blir bättre ju äldre jag blir. Tänk om jag vetat det när jag var 22 och tyckte att livet var slut =)

Mat

Jag ser på Historieätarna. Historienörden i mig har julafton.

Svt så klart.

Senaste avsnittet handlade om 1970-talet.

Min barndom.

Det var mycket jag kände igen. Men också inte. Framför allt inte när det gällde maten.

Enligt programmet åt man mycket konserver, halvfabrikat och kall mat.

Jag är uppväxt på riktig mat. Lagad från grunden. Färska grönsaker och färsk fisk. Vikten av riktig och näringsrik mat är en av de bästa värderingar mina föräldrar har lärt mig.

Pulvermos och färdiga köttbullar kommer inte över min tröskel.

Något som jag däremot åt först i tonåren var havregrynsgröt. Mamma, som är bonddotter, är uppväxt på gröt till frukost och avskyr det så därför fick jag inte det när jag växte upp. Mamma har inte ätit havregrynsgröt på 50 år 🙂

Precis som mina barn inte fick fiskbullar annat än på dagis och i skolan. I min värld är fiskbullar inte mat. Jag blev bortskämd med riktig fisk som pappa drog upp ur havet.

Men det som förvånade mig om 1970-talet var avsaknaden av färska grönsaker. För det har jag fått i hela mitt liv. Vanlig hemlagad husmanskost med både kokta grönsaker och färska varje måltid. Var det dålig tillgång till färska grönsaker fanns det alltid rårivna morötter.

De värderingar om mat jag är uppväxt med har jag förmedlat till mina barn. Alla kan laga mat från grunden och alla äter mycket och gillar grönsaker. För mig är det självklart, så därför blir jag förvånad varje gång någon av barnens kompisar blir imponerad av deras kokkonst. I min värld kan alla laga mat. Bra mat från grunden.

Nästa avsnitt av historieätarna handlar om den Oscarianska tiden dvs 1890-talet. Ska bli kul.