Tag-Archive for » utveckling «

Självbild

28 Nov 2012 @ 17:54 by

Sitter på tåget från Stockholm efter avklarad chefsutbildning. Reflekterar och jobbar.

Det är fantastiskt att arbeta i ett familjeägt företag där man har en vision för sina medarbetare. Där man anser att det är viktigt med ledarskap och där det är viktigt att man ska har roligt på jobbet och kunna vara kreativ och utvecklas.

Jag har haft privilegiet att gå en chefsutbildning och har fått redskap och metoder att utveckla mitt arbete. Dessutom har jag nätverkat och lärt känna nya trevliga människor i samma koncern med likartade position.

I många år fick jag dagligen höra att jag skulle ändra på mig, att jag var slarvig, ostrukturerad och svag.  När man hör något tillräckligt många gånger tror man på det. Till slut fick jag mod och skilde mig och successivt förändrades min självkänsla.

Jag har jobbat mycket med min inre utveckling och självbild, framför allt under det senaste året. Ålder, erfarenhet, terapi, självinsikt, samtal och kurser har hjälp mig att utvecklas och bli en bättre människa.

Men jag märker att min självbild inte alltid stämmer överens med andras fullt ut. När jag ser en optimistisk entusiastisk spontan och slarvig idéspruta ser andra en tydlig och bestämd person som är både analytisk, självsäker  och strukturerad.

Och jag inser att jag faktiskt är allt det där som andra ser. Den personen har funnits i mig hela tiden, men det är först senaste åren hon har fått tillräckligt med utrymme.

Mitt under pågående genomgång  dyker koncernens vd upp och pratar med oss en stund. Han är en dynamisk karismatisk person som är lätt att lyssna på. Branschen jag jobbar i är kreativ och dynamisk och vi har roligt på jobbet även om det är krävande och intensivt. VDn både peppar och uppmanar oss att vara stolta över det arbete vi utför.

Och den där spralliga spontana gladskiten sträcker lite på sig för hon behövs också. Det är viktigt med balans.

Lika kul som det är att komma till Stockholm lika härligt är det att komma hem igen.

Jag är en lantis och det är skönt att vara lantis.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , ,  2 Comments

Att vara publik

18 Nov 2012 @ 16:19 by

Får man vara nöjd och tillfreds med livet?

Vara positiv och glad utan att det sticker i ögonen på andra?

När jag är glad över att ha råd med saker efter många år med dålig ekonomi (prova att försörja 4 personer på en medioker lön) betraktas det som skryt.

När jag har hittat inre harmoni och är både glad och stolt får jag höra att det är inte sant. Du låtsas bara vara lycklig.

När jag däremot varit olycklig, fylld av smärta och sorg och kravlat på verklighetens bittra botten, då har jag fått massvis med respons.

Varför är det så svårt att ta till sig när någon är nöjd och mår bra?

Min blogg är inte vad den varit tidigare.

Jag är inte lika självutlämnande.

Inte lika frispråkig.

Det har flera orsaker, både jobb och hänsyn till mina närstående, men även att jag ändrat min gräns mellan personlig och privat.

Reflekterat utifrån ålder och erfarenhet. Är inte lik aningslös.

Jag skriver mest för min egen skull. Min dagbok är tillgänglig för andra och jag blir bekräftad genom kommentarer och mejl. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och jag skriver varje dag. Fortfarande. Men bloggen är inte hela dagboken. Allt är inte publikt.

Dagens samhälle är publikt. Vi delar våra liv med kända och okända på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp. Gränser har suddats ut. Det finns mycket bra med det publika rummet.

Genom bloggen har jag fått vänner för livet.

Genom bloggen träffade jag den stora kärleken 2010.

Genom bloggen har jag fått tröst och omsorg.

Genom bloggen har jag kunnat dela min glädje över livets händelser.

Bloggen är en del av mig, men jag är inte bloggen.

Även om antalet besökare är stabilt, så har antalet kommentarer minskat. Men det hör till. Jag sticker inte ut hakan, är inte så kontroversiell och jag orkar eller hinner inte skriva femtielva inlägg om dagen. Jag bloggar inte för att få massvis med besökare och kommentarer, även om det är roligt med respons.

Jag är en helt vanlig människa som älskar språk och ord. För mig är det naturligt att kommunicera och debattera, reflektera och argumentera. Jag är en verbal person.

Jag har en äkta kärleksrelation med html och de möjligheter webben ger.

Jag älskar kommunikation och de vidgade vyer som webben ger.

Och när jag tänker på tjejen som knåpade ihop sin första hemsida sommaren 1998 och den hon är idag är det en hisnande resa hon har gjort.

Det publika rummet har hjälpt mig att växa upp.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  10 Comments

tgif

26 okt 2012 @ 19:18 by

Hur fort har inte den här veckan susat iväg då!

Som vanligt massvis att göra och fullt ös hela tiden. Dynamiskt och kreativt. Under veckan har det verkligen framgått att jag inte jobbar i en liten landsortsfirma utan i en stor internationell koncern.

Jag fick frågan av en vän hur det känns att gå till jobbet varje morgon och jag svarade spontant att det är roligt!

Jag ser fram emot varje arbetsdag och jag har lärt mig så otroligt mycket dessa 6 månader och jag lär mig ständigt. Herregud vilken utvecklingskurva!

Idag konstaterade min ena kollega och jag att vi förvandlas till var sin bitch i vår chefsroll. Och vi har t o m betalt för att vara en bitch 🙂

Att träffa mina gamla kollegor och höra om deras arbetssituation gjorde att jag än en gång övertygades om att jag gjort rätt som bytt bransch. Jag har hittat hem.

Nu tar jag lite helg. Sonen lagar middag och jag kelar med Mac.

Imorgon är det oktobermarknad. Så jag ska väl ut i trängseln och köpa renkorv och tunnbröd typ.

Men först ska jag ha sovmorgon. Jag behöver sovmorgon. Jag behöver sova mer än 5-6 timmar. I alla fall om jag ska vara trevlig.

Ha en härligt fredag kväll mina gullvippor <3

Category: tankar  Tags: , , , , , , , ,  Leave a Comment

Solskensmåndag

24 sep 2012 @ 19:03 by

Idag har det varit solsken!

Tänk vad lite sol gör för att höja humöret. Sen är jag på gott humör ändå. Det är ju måndag!

I morse bad jag min förre chef att de ska uppdatera hemsidan och ta bort alla kontaktuppgifter till mig. Det är ju ändå 4 månader sedan jag slutade. Jag får fortfarande samtal och jag är  lite trött på att förklara att jag inte arbetar där längre. När vi möttes på hemväggen säger han skämtsamt att it-teamet beslutat att jag ska fortsätta vara ansvarig för hemsidan, varvid jag replikerar med att då får de stå ut med krav på återkoppling, statusrapport, dokumentation och skarpa deadlines. Då skiter vi i det sa förre chefen 🙂

Har röjt på kaoset som stavas skrivbord:  Varför är det mycket lättare att hålla ordning på skrivbordet på jobbet än hemma? Hittade lite anteckningar från ett skoledarseminarium om framtidskompetenser jag var på i våras.

Det som fastnade då och som fortfarande sitter kvar är:

Den kompetens som näringslivet anser vara viktigast är normbrytare!

Normbrytare med moralisk kompass. Man ska våga tänka nytt, annorlunda och inte göra som man alltid har gjort. Man ska våga säga emot och hitta nya lösningar. Helt enkelt lateralt tänkande. Eller som min chef sammanfattar det: KIS keep it simple.

Med kompetens menas förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskap och färdigheter.

Man brukar tala om fyra kompetensområden:

Grundkompetenser: läsa, skriva, räkna.
Medmänskliga: moralisk, kommunikation, globalt medvetande.
Digital: att kunna värdegranska info, lära, vara nätsmart.
Innovativ: kreativitet, ledarskap, nyfikenhet, vara normbrytande.

Oavsett vilken verksamhet man jobbar i ska man veta vad man säljer, alltså känna till sin produkt.  Som anställd ska man känna till affärsidé och affärsplan. En affärsplan är ett levande dokument som ständigt utvecklas.

Koncernen jag arbetar inom är över 200 år. Affärsidén lyder: Vi skapar, väljer, förädlar och förpackar kunskap och berättelser. Genom åren har man utvecklats från en liten bokhandel   till dagens internationella mediekoncern. Man vågar tänka nytt, vara banbrytande och utvecklas.

En av de saker jag gillar bäst är detta tänket: Vi tror på individens förmåga att påverka och förändra. Vi formar vår organisation kring människor, istället för att placera in människor i ett organisationsschema.

Sonen har tvättat och lagat middag. Jag har det bra.

Nu ska jag ägna mig åt fiktionens förtrollade värld: Downton Abbey. Om två veckor har jag tänkt att gå till Hallwylska museet och se på kläder från Downton Abbey. Hellre museum än krogrunda. Jag har alltid älskat museum.

Ja, jag är en nörd. En stolt kunskaps- och historienörd.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  3 Comments

Tycka sig lite

04 sep 2012 @ 6:38 by

Det debatteras  frisk både på riksnivå och ankdammsnivå om datorer och läsplattor i skolan.

Jag undrar bara varför skolan ska vara en isolerad ö från resten av samhället?

Ska inte skolan vara en spegling av samhället?

Våra barn och ungdomar ska  förberedas för livet efter skolan. Rätta mig om jag har fel.

I så fall borde det vara så självklart att alla skolor, personal och elever utrustas med datorer och/eller läsplattor och att debatten  som ifrågasätter modern it-teknik i skolan självdör av sin egen orimlighet.

Utbilda för framtiden, inte forntiden.

Category: debatt  Tags: , , , , ,  9 Comments

Min dag

30 aug 2012 @ 21:54 by

Intensiv och stimulerande dag på jobbet som vanligt. Tänk att det kan vara så stimulerande med krav och klurigheter. Jag gillar verkligen att lösa problem. Och idag har jag lärt mig nya saker. Åh så kul med utmaningar.

Slutade lite tidigare idag för ett förtroendeuppdrag.

Mellanlandade i Mellerud på väg till uppdraget. Tittade in på mitt gamla jobb för att fika med en vän. Det var härligt att så många blev glada att se mig och deras varma kramar värmde. Bäst var att träffa min förebild och idol Babs. Sorry alla andra. Den fantastiska människan Barbro Prästbacka. Hon är pensionär, men jobbar extra. Så klart 🙂 Jag vill vara lika pigg och nyfiken på livet när jag är 67!

Det var skönt att besöka platsen som varit mitt hem mer eller mindre i 9 år och inte känna någon saknad. Det var som vilken plats som helst. Jag har gått vidare.

Sen vidtog styrelsemöte för Ung Företagsamhet Fyrbodal. Det är ett riktigt hedersuppdrag. Som ni vet brinner jag för entreprenörskap och fick jag bestämma skulle alla gymnasieungdomar få chansen att prova på företagandets villkor och jobba mer i skarpt läge med riktiga uppdrag och kunder. Både socialt entreprenörskap, utvecklande av tjänster och produktutveckling. Det här är verkligen något som jag går igång på. UF is dra shit och är det jag saknar från skolans värld. Kanske mest för att uf-lärare är så nyfikna, kreativa och galet barnsliga som jag är 🙂 Jag hoppas jag får komma tillbaka och föreläsa och dela med av mina erfarenheter. Nätverk och erfarenhetsutbyte är viktiga komponenter. Tycker jag.
Styrelsen består av härliga människor med hög kompetens och stor erfarenhet från näringslivet i olika former. Jag upplever en härligt positiv energi i styrelsen.

Åkte hemifrån 7 i morse och var hemma efter 21. Är ovanligt pigg.  Just nu känns det som att jag bara jobbar, äter och sover. Herregud vad jag sover på nätterna. Mer än så händer inte i mitt liv just nu. Men det är helt okej  för jag få så mycket stimulans och lär mig så mycket på jobbet att livet känns gott. Det senaste halvåret har varit tämligen omtumlande på flera sätt och det är skönt. Att kunna landa känslomässigt och fokusera på jobbet. Jag känner att jag växer så det knakar jobbmässigt.

Och som sagt jag lever fortfarande högt på erbjudandet från 27-åringen om ett äventyr. Även om jag är gammal som gatan så duger jag tydligen 😉 Även om äventyr med 27-åringar inte finns på min världskarta.

Nu är det snart dags för äventyr med John Blund 🙂

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  2 Comments

Reflektion

15 jan 2012 @ 10:47 by

Lite si och så med sömnen. Bara att acceptera. Det blir bättre. Idag har jag nästan ingen huvudvärk. Det är värre med smärtan i magen. Men jag vet att den försvinner också. Hoppas bara att det inte tar flera månader…

Dricka sig lite te i gryningen, lyssna på radio, fundera över tillvaron och klappa katten.

Huvudet är fullt av ord som vill ut, men jag har svårt att formulera mig. Börjar läsa gamla dagboksanteckningar skrivna tio år tillbaka och framåt. Minns, reflekterar, skrattar, fäller några tårar. Tänk så mycket klokt jag har tänkt.

Jag är mig lik idag, men jag är starkare. Är inte lika rädd och osäker. Självkänslan är fortfarande kass, men jag har en inre styrka idag som inte fanns för tio år sedan. Jag får fortfarande en brännande smärta i magen av sorg och oro. Jag är fortfarande lika mycket känslomänniska. Jag är fortfarande lika barnslig och tramsig. Jag älskar fortfarande böcker, film och musik. Jag gillar fortfarande att fika, dansa och umgås med vänner 🙂

Det är kul att titta i backspegeln och se vad som hänt. För 7 år sedan skrev jag så här:

Tonåringar

Du vet att dina älskade små barn har blivit tonåringar när…

Du får besked om att hålla tyst när kompisar kommer på besök. Det är ju så pinsamt när du frågar saker.

När du möter sonen på stan och han tittar bort för tänk om någon fattar att den där pinsamma tanten är hans morsa.

Dottern vill åka bort  varje helg för att träffa pojken hon är kär i.

Du är den som lägger sig först på kvällarna och då är klockan över 12!

Du vaknar först och kan sitta ensam vid datorn i flera timmar innan någon ger ifrån sig ett livstecken.

Du kan diskutera livsfrågor och litteratur.

Du kan gå på konsert med dem.

Idag är alla tre vuxna och vi har överlevt tonåren. Det var tufft att vara ensam ansvarig för tre barn, men vi klarade det. Mina barn är det finaste jag åstadkommit i livet. De är det viktigaste. Jag är lyckligt lottad som har fått tre fina, friska barn. Det är inte alla förunnat att få barn.

Oavsett svåra stunder, sorg och elände gäller det att se framåt. Jag är en obotlig optimist. Är glad och positiv, även om jag ramlar ner i gropen av sorg och smärta ibland.

När jag ser i backspegeln inser jag hur mycket jag kan och hur mycket inre styrka jag har.

Inför 40-årsdagen fick jag frågan: beskriv dig själv med tre ord. Så här svarade jag då:

Spontant tänker jag: snäll, glad och omtänksam. Men stämmer det?
Jag frågar dottern och får till svar: högljudd, envis och glad.

Frågar några fler:

  • cool, tjatig, snäll.
  • lojal, pratig, omsorgsfull.
  • sur, stressad, töntig

Skulle jag fråga någon som inte tycker om mig skulle han säker säga: slarvig, självisk, lat.

Det är  ju naturligtvis så att jag är allt detta. Inte bara  snäll och glad.

Jag känner igen mig. Så mycket har jag inte förändrats. Om vi flyttar tillbaka till nutid så är jag  ledsen, trött och håglös. Idag. Imorgon är en ny dag. Se framåt. En dag i sänder. Så blir det bättre.

Hur känner Du dig idag?

 

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , ,  12 Comments

Relationer

05 jun 2011 @ 18:27 by

Människan är en social varelse och alla har vi olika slags relationer.

En del varar hela livet och tål motgångar.

Andra är som en dagslända och tar slut när solen går ner.

En del är djupa, andra ytliga.

En del är komplicerade och andra funderar man inte över: de bara är.

Några varar en kortare period och andra blir man aldrig klok på.

Är det något livet har lärt mig är det att människor är olika och att vi måste kommunicera.

På nätet kommunicerar vi genom det skrivna ordet: genom bloggtexter, status på facebook, tweets, artiklar och kommentarer till blogginlägg och artiklar  mm. Genom dessa skapar vi nya relationer.

Ibland är det svårt att veta vad man ska ska skriva, men oftast hittar man en ton med den man kommunicerar med. Det svåra är när villkoren förändras och tonen blir dissonant. Antingen reder man ut eller så vänder någon dig ryggen och ignorerar. Människor är olika.  Ibland går man i taket av en del  kommentarer, men det är svårt att gå i polemik i det offentliga rummet om något som inte  ens är offentligt.
Oftast finns det inte ett rätt och ett fel utan det finns flera aspekter. Då är det bra med perspektivförskjutning, så att man inte målar in sig i ett hörn med tron att min uppfattning är den enda rätta. Det finns aldrig en enda sanning. Bättre att ödmjukt böja sitt huvud och be om ursäkt än att tjura och hävda att jag har rätt. Förlåt och gå vidare är bättre än att vara långsint och ruva på hämnd (tycker jag) Men vi människor är olika. Och det är mångfalden och olikheterna som berikar och ger dynamik.

Jag strävar verkligen att utvecklas som människa och lyckas ibland.

Kommunikation är ett av mina ledord.

Acceptera att alla inte älskar mig är också en bra insikt.

Egenskaper som jag upplever som positiva: viljan att dela med av kunskap, livglädje, skratt, känslor och spontanitet kan andra uppleva som besserwisser-attityd, tillgjort glad, slarvig och tramsig.

Jag är en människa som är både- och snarare än antingen eller:

Kaxig och ödmjuk

Slarvig och ordentlig

Modig och rädd

Glad och tårögd

Självutlämnande och hemlighetsfull

Bestämd och flexibel

Livet har givit mig några smällar och jag är lite kantstött, men det är väl också det som är charmen med oss människor. Att vi har en historia att berätta. Det svåra är när vi talar olika språk. Speciellt när man tills synes har samma kontext, men helt plötsligt saknar lexikon.

Just nu har mitt liv berikats den senaste timmen med Sommarpratarna på svt play.

Goda samtal berikar livet.

Om 5 dagar ska jag föra goda samtal med bästa vännen och världens bästa 7-åring.

Sån glädje berikar också livet.

ps. Ett stort grattis till Kirsti och Peter som gifte sig igår <3

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , ,  3 Comments

Dagens ord

09 jan 2011 @ 13:55 by

Category: Dagens ord  Tags: , , , ,  2 Comments