Tag-Archive for » reflektion «

Rapport & reflektion eller tvärtom

Jag bloggar som sagt inte lika ofta längre. Det analoga livet är viktigare än det digitala. Allt behöver inte meddelas alla.

IMG_9495

Det är skillnad på att vara personlig och privat i det offentliga rummet. Var den gränsen går varierar från person till person.  Min gräns är en helt annan idag än tidigare. Idag tänker jag mig för på ett helt annat sätt över vad jag delar med (okända) andra. Det är av omsorg om både mina närstående och mig själv. Vem som helst kan läsa. Jag publicerar aldrig något som är skrivet i affekt. Oftast räcker det att skriva av sig och sedan radera.

Jag tänker så här: vad vill mina barn (inte) läsa om mig och deras liv? Vad vill min svärmor  läsa? Vad vill min man  läsa? Vad vill jag att min arbetsgivare läser?

Det som man publicerar i det offentliga rummet kan aldrig tas bort.

Allt måste inte delas med alla.

Sen är det så att var och en bestämmer vad man skriver i sin blogg och  gillar inte läsaren blogginnehållet kan man låta bli att läsa, i stället för att skriva elaka kommentarer. Samtidigt så får jag ta konsekvenserna av att människor reagerar på det jag skriver. Man kan inte bara välja att få positiva reaktioner. Däremot är det skillnad på konstruktiv kritik och rena elakheter. Har man webbtroll eller stalkers kan man däremot välja att publicera kommentarer först efter godkännande. Det är ett bra sätt att rensa för de som har besvär av dylikt slag. Men man kan inte styra vad folk tycker och skriver.  Baksidan av yttrandefrihet och demokrati är just att alla får säga och skriva vad de tycker. De kan inte hindras i förväg, men bryter man mot lagen kan man straffas efteråt. Så ska det vara. Ingen censur.

Så över från reflektion till en personlig rapport 🙂

IMG_9509

Den första semesterveckan har innehållit gassande sol, bad, läsning, regn, solbränd hud, storm, ensam hemma, dejt med vän som bor långt bort, fika på stan, fika i sommarstugan, fika hemma, tid för reflektion, sorg, glädje, cykelturer, ännu mera regn, myskväll i solnedgång och kurande i soffan under en filt.

Det har varit en bra vecka. Nu är mannen hemma. Visst är det skönt med egentid, men jag saknar honom när han jobbar borta. Nästa vecka ska han iväg och jobba norrut igen, men då gör det inget eftersom jag åker till Norge på ferie 🙂

Mitt mål med den här semestern är att koppla av och inte styras av klockan utan kroppen samt läsa mig igenom min bokhög.  Jag har nått bägge målen redan. Tur att jag har fler böcker som väntar.
Hittills har jag klarat av Klas Ingesson, Ian Rankin, Lucy Dillon, Ramona Fransson. Mari Jungstedt, Anna Jansson och Mons Kallentoft.

En kväll såg mannen och jag feelgood-filmen The second best Marigold hotel. En perfekt fredagsfilm som garanterar både skratt och gråt.

Har varit vaken sedan mannens klocka ringde 5.45. Helt omöjligt att somna om. Men vad gör det. Jag är ledig. Dricker kaffe och njuter av friden på landet.

Ha en fin vecka mina gullvippor <3

Mitt 2014

Som vanligt ska man sammanfatta det gångna året och reflektera över bra och dåliga saker som hänt, lärdomar man gjort och allmänt uttrycka sin åsikt om allt möjligt. En blandning av allvar och trams.

2014 var det värsta OCH det bästa året i mitt liv.

Det absolut värsta som kan hända en förälder hände. Min son dog. Det som alla föräldrar fruktar blev verklighet. Det som är så svårt att föreställa sig. Man kan inte förställa sig hur hemskt det är.

chrille

Christian dog 24 mars 2014. Han blev 21 år. Mitt yngsta barn. Lillskiten. Ungen. Säljaren. Drivkraften. Envisheten själv.

De första månaderna  sköt jag min egen sorg åt sidan för att stötta andra och ta hand om allt praktiskt. Jag bet ihop och jobbade samtidigt som vanligt. När semestern kom rasade jag ihop. Då behövde jag inte hålla ihop. Sorgen tog sin boning i  kroppen. Ont överallt. Värk from hell. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och gick till doktorn. För andra gången på 13 år. Fick diagnos och behandling. Spruta, medicin och sjukgymnastik.

Jag har gråtit oändligt många tårar och gråter fortfarande. Men sorgen har blivit hanterbar. Den förlamar inte längre. Jag kan prata om Chrille utan att gråta. Jag kan se på bilder utan att få en klump av sorg i magen. Jag saknar, men inser att han inte finns i jordelivet längre. Han är en ängel.

begravning

Jävla skitunge som skulle gå och dö. Min tröst är att han slipper plågas av sjukdom och ångest längre .

Ett typiskt Chrilleuttryck var livet är hårt, sen dör man.  Det stämde för honom. Men han tog vara på det korta liv han fick. Det var mer som Live fast, die young. Han upplevde så mycket under sitt korta liv. Som om hans själ visste.

Jag stortrivs med livet på landet och livet tillsammans med min älskade H. Sambolivet är toppen. Den enda smolken i glädjebägaren är att mina andra två barn bor så långt ifrån. Och till bästisen Alice är det ännu längre. En resa på 4,5 timmar gör att vi måste planera när vi ska träffas. Inte någon spontan helgtur som tidigare. Men vi skypar  titt som tätt. Underbart med dagens kommunikationsteknik.

uterum

Jag är oerhört lycklig, trots sorgen. H gör mig till en bättre människa och han slipar bort mina vassa kanter mer och mer. Jag blir inte ens sur och grinig längre. Han är underbar som älskar mig som den jag är. Han försöker inte göra mig till någon annan. Han accepterar alla mina egenskaper. Även att jag snarkar som en gris och blir bitsk när jag är hungrig.

vi

Jag har lärt mig att jag har en oerhörd inre styrka. Mycket mer än jag kunnat ana. Samtidigt är jag sensitiv och gråter för ingenting.

När det gäller jobb har jag insett att även om det inte är det mest strategiska så har jag slutat bita ihop och hålla med, utan jag säger öppet vad jag tycker. Att jag öppet kritiserat dåligt ledarskap och bristande kommunikation i en organisation har fått konsekvensen att jag bränt mina broar där. Men det gör inget. Jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag tar ingen skit längre. Jag har provat på att vara arbetslös och det har varit nyttigt. Jag har lärt mig att formulera sökbrev ännu bättre och jag har varit på anställningsintervjuer där jag vågat säga vad jag tycker helt öppet.

20141116-194013-70813300.jpg

I november hade jag den bästa semestern någonsin. 3 veckor på Teneriffa. Avkopplande och roligt och helt underbart med sol, bad och värme. I november. I love it!

I december började jag jobba igen. Ett nytt spännande jobb, där jag får använda min kompetens och erfarenhet. Där man uppskattar min drivkraft och kunskap. Ett jobb där anställningsintervjun skedde via Skype från Teneriffa. De gillade vad de hörde och såg och erbjöd mig jobbet. Den känslan.

Julen tillbringade jag med delar av familjen. Första julen utan Christian. Första julen som Johan firade på annat håll. En bra jul. Men annorlunda.

2014 kommer att avslutas på bästa sätt. Tillsammans med grannjävlarna.

Jag älskar livet på landet.

Jag älskar H.

Trots all sorg har jag ett underbart liv.

Nästa år fyller jag 50 och det ska firas med kalas i trädgården. Massor av vänner, skaldjur och skumpa!

November ska tillbringas i solen och sommaren i Sverige. Så klart!

Bloggen har fått allt mindre betydelse under 2014. Det verkliga livet är viktigare. Men jag vill ändå ha kvar bloggen, även om jag bloggar allt mer sällan och är allt mer återhållsam. Min gräns mellan personlig och privat har ändrats rejält. Men bloggen får hänga med nästa år också. Kanske får jag mer list att tycka och tänka om verkligheten, tokigheter och absurditeter. Man vet aldrig.

Inga nyårslöften. Det slutade jag med 2000. Men ambitioner har jag. Ambition att vårda både kropp och själ. Ta hand om hälsan så att jag orkar leva fullt ut. Vårda mina relationer. Inte ta någons kärlek för given. Ge kärlek till andra. Skratta mycket. Ta vara på här och nu. Leva i kärlek.

Tankar och perspektiv

spiderweb

För 4 år sedan valvakade jag på ett hotell i Stockholm. På agendan låg konferens med skolverket om gy11. Valresultatet gjorde mig då så besviken. Men vardagen tog över och livet tuffade på ändå.

I år valvakade jag i ett rött hus på landet. Regeringsskifte ja tack. Men det är med en bitter eftersmak. 13% av Sveriges medborgare har röstat på ett nationalistiskt högerkonservativt parti. Men så är det med demokrati. Vi får ha vilka åsikter vi vill och tro på vad vi vill. Vi får rösta på vad vi vill.  Även det som strider mot min uppfattning och som får min känsla för demokrati och allas lika värde att skrika. Men inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet är ännu värre.

Det har hänt mycket i mitt liv under de gångna 4 åren. Jag har drabbats av det värsta en förälder kan uppleva, när min yngste son dog. Jag har flyttat ihop med min stora kärlek. Jag har bytt jobb. Jag har blivit utan arbete. Jag har fått hög lön. Jag har fått a-kassa som jag inte kan försörja mig på. Jag har fått nya vänner. Jag har fått massor av livserfarenhet. Jag har upplevt både den största lycka och djupaste sorg.

Jag är tacksam att jag lever i ett land som Sverige. Mest är jag tacksam att jag har vågat lämna komfortzonen och prövat mina vingar.

kalas

Lusten att blogga är liten.  Nu när jag har tid borde jag kunna skriva flera inlägg om dagen. Men nej. Jag har tappat lusten.

Livet i verkligheten är däremot lustfyllt. Jag har livslust. Trots allt elände så har jag stor livslust.

Oavsett var vi befinner oss i livet: i arbete, sjukskriven, utförsäkrad, arbetslös, pensionär så har vi ett behov av att ingå i ett sammanhang, att höra till.
Jag hör till. Jag ingår i ett sammanhang och är behövd. Det vårdar självkänslan. min tillvaro är meningsfull.

agg

Veckan som gick:
Besök: klostermuseet, där tid och rum bara försvann. En högtidsstund för historienörden i mig.
Godaste: baconlindad torsk m sparris och grönsaker i ugn. Jag är bra på att laga mat.
Väder: morgondimma och solsken. Lite regn har vi också haft.
Pirr i magen: anställningsintervju. Sålde inte in mig så hårt, utan var brutalt ärlig, så jag har inga förhoppningar.
Inköp: tantblus för 30 pix på röda korset. Sällskapsspel för 100 pix  på nätet.
Pyssel: kokat plommonsylt och plommonmarmelad.
Bästa: att vakna upp bredvid mannen jag älskar varje morgon.
Ja: serien Hjem.
Nej: strumpor. jag vägrar!

Hej

Hej bloggen hur mår du? Jag mår bra.

Tillvaron är fylld av mat, sömn och kärlek.

På nätterna drömmer jag mycket, ligger vaken en stund mitt i natten för att sedan stensomna på nytt och drömma ännu mer. Kärleken påstår att jag snarkar. Jag vaknar inte ens när hans väckarklocka ringer. Och det gör inget om jag vaknar 6, 8 eller 10. Kroppen får styra.

Lite småpyssel på morgonen. Plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt, fixa frukost.

Det är ett lugnt och behagligt tempo och jag mår så gott. Sen vet jag att jag skulle klättra på väggarna av att vara hemmafru på riktigt, men nu är det skönt.

Det är skönt att betrakta världen utanför lite på avstånd. Läsa debattinlägg och reaktioner, men ändå inte kasta sig in i hetluften. Men ibland undrar jag hur en del tänker. Som debatten om bh till barn. Det handlar inte om bh till barn i sig. Om en 8-åring BEHÖVER en bh är det ingen som ifrågasätter det. Det som ifrågasätts är SEXUALISERINGEN av våra barn. Det är där fokus borde ligga. Tycker jag.

Hur långt har vi kommit med jämställdhet om unga killar tycker att det är självklart att deras systrar kommer att tjäna flera miljoner mindre under sitt yrkesliv på grund av kön, inte utbildning. -Så är det och har varit. Gilla läget är killarnas svar.

Eller att kvinnor tar för givet att en man ska betala när man går ut tillsammans på dejt. Det är förlegat och har sitt ursprung i det ännu mindre jämställda samhället där kvinnor hade minimal inkomst eller ingen. Vill vi tillbaka dit? Och tänk om jag som kvinna med hög lön dejtar någon som är arbetslös eller lever på existensminimum kräver att han betalar? Det är förlegat tycker jag.
Och hur ska man göra om två killar dejtar? Eller två tjejer? Obs ironi är väl bäst att påpeka.

Jämställdhet ska bygga på lika värde och att man är överens utan att någon blir nedtryckt. Hur många föräldrar förväntar sig att döttrar hjälper till mer hemma än söner? Det gjorde jag utan att reflektera över det. Könsrollsmönster är svåra att bryta.

Såna funderingar har jag inom mig när jag planerar vad jag ska laga till middag, vilken sommarpratare jag ska lyssna på och vilken bok jag ska välja att läsa i solstolen.

Jag lever i den lilla världen i lugnet på landet och jag mår så bra.

Sammanfattning

48 lediga timmar har passerat. Söndag kväll och dags att sammanfatta helgen.

Jag har sovit och ätit, skrattat och städat.

Plockat blommor och städat balkongen.

Läst bok och sett på tv.

Samtalat med familj och vänner.

Njutit av solen och druckit kaffe.

Dammsugit och tvättat kläder.

Funderat och formulerat.

Lyssnat och tänkt.

Promenerat och handlat.

Lagat mat och betalat räkningar.

Struntat i att träna och ätit choklad.

Ignorerat måsten och mediterat i stället.

Vattnat blommor, dammtorkat och parat ihop strumpor.

Det har varit en bra helg.

Nu är jag redo för en ny vecka.

Reflektion

Det händer alltid samma sak.

Jag skriver om något, i allmänna ordalag,  som berör mig, utan att nämna någon specifik person.

Varje gång är det någon som reagerar och känner sig träffad, trots att jag inte haft vederbörande i åtanke.

De eller den som berört mig på något sätt brukar vanligtvis dock ej reagera.

Lite intressant.

Category: tankar  Tags: , , ,  4 Comments

Kommentarer

Det här med kommentarer.

Många reflekterar över minskat antal kommentarer i sina bloggar, även jag.

Jag får fortfarande lika mycket respons, men mer i form av mess, mejl, meddelanden och kommentarer på facebook eller muntligt. Samt de trogna kommentarerna i bloggen. Tack!

Jag är själv mycket sämre på att kommentera hos min webbisar och det finns en tydlig orsak till det: jag surfar mest med min Iphone och det är betydligt svårare att kommentera från den. När man får skriva gång på gång på gång och kommentaren ändå inte postas blir jag bara sur och grinig och skiter i att försöka ännu en gång, utan tänker att det gör jag när jag kommer hem till datorn. Men så blir det inte gjort ändå, för kvällen är kort och det är mycket som ska hinnas med.

Det viktiga är inte antalet kommentarer, utan att man får respons ö h t.

Visst är det roligt att många kommenterar, att någon håller med, berömmer eller peppar. Men det är lika välkommet med motsatt åsikt eller rättelser, så länge man har en hövlig ton och inte kommer med anonyma påhopp. Det är därför jag gillar respons och kommentarer på facebook. Där är man inte anonym.

Jag förväntar mig inte att bli omtyckt av alla. Men man kan bemöta varandra med respekt. Om inte vi vuxna kan uppföra oss civiliserat och visa respekt för varandra hur ska vi då kunna förvänta oss att våra barn och ungdomar gör det?

Som vuxen måste man föregå med gott exempel. Det är inte alltid så lätt, men då är det viktigt att visa att man kan be om ursäkt när man gjort fel och att man kan förlåta den som gjort orätt. Ibland handlar det om att förlåta sig själv.

Jag brukar säga att det är felen vi lär oss och det tror jag stenhårt på. Det är när man upprepar felen som vi inte har dragit lärdom av dem.

Dagens tre bästa:

  • Gapskratten med mina medarbetare. Ett skratt förlänger livet. På riktigt.
  • Biffwoken som Johan lagade  till middag.
  • Kvällens telefonsamtal.

Nu ska fröken chef sova.

God natt mina gullvippor <3

Dagens

Ord: Tempanent En temporär lösning som blir permanent. Tyvärr allt för vanligt.

Lunch: pizza med kyckling, paprika, mozzarella och pinjenötter. Fräscht och gott.

Dryck: kaffe så klart!

Musik: <3

Irritationsmoment: människor som inte tar sitt ansvar. Då får man informera  och tjata. Ibland skälla lite.

Tanke: vilka härliga kollegor jag har!

Känsla: lycka

Reflektion: som människa har man ansvar för sina handlingar. Vi gör alla fel och misstag och det är en skyldighet att lära sig av sina misstag och arbeta för att bli en bättre människa.

Insikt: jag slipper inte undan gymmet. Det är bara att bita ihop och ge sig på eländet 🙂

Stil: rufsig ängel 🙂

Reflektion

Ännu en kursdag avklarad.

Intressant och givande på olika sätt.

Analys av varandra baserat på gårdagen. Mycket intressant och fantastiskt hur väl vi lyckats kartlägga varandra. Efter en dag tillsammans har helt okända personer gjort följande analys av mig:

Trygg och med fötterna stadigt på jorden.
Stolt över min yrkesmässiga resa.
Passionerad och engagerad.
Trivs med chefsrollen.
Måste vara på min vakt så att jag inte brinner för mycket för jobbet.
Sjukt Internet beroende och svårt att vara ifrån mobilen.
Kreativ.

Man kan väl lugnt säga att det kan jag inte svära mig fri från 🙂

Jag har dessutom fått höra att jag alltid har svar på tal och för mig är det en komplimang!

Vi har jobbat med samtalsmetoder och hur man för svåra samtal. Mycket lärorikt och givande.

Idag fick vi kokt torsk med äggsås till lunch. Underbart.

Efter kursdagen passade kollegan och jag på att att besöka en av våra kunder. Bra att visa upp sig och att se hur deras kontor ser ut.

Fick en förfrågan om att träffa kusinen på Söder, men jag valde att äta middag i närheten av hotellet och nu sitter jag i sängen med Mac i knät och försöker reflektera över dagen. Det får bli barhäng på Söder en annan gång.

Imorgon inleds dagen med föredrag av högsta chefen.

Det ska bli intressant.

I natt sover jag förhoppningsvis godare nu när jag fått en bättre kudde. Varför måste man alltid har supertjocka kuddar på hotell? Jag klarar inte av att sova på en tjock kudde.

Lördag i Lilla Paris

Lite blått och luftiga moln. Solen tittar faktiskt fram, men det är lite höstkänsla i luften.

Det har varit en intensiv vecka med mycket att göra på jobbet.

Det har varit en intressant vecka på många olika sätt. Framför allt har jag än en gång lärt mig lärt mig att människor är olika och att saker och ting kan få en intressant vändning. Vi kommunicerar helt klart på olika sätt.

Jag har också klarat veckans stressmoment med lugn och ro. Framför allt lugn i magen. Jag har mognat mentalt. Jag litar på min magkänsla. Just att jag kan hantera incidenter med lugn är en trygg insikt. Under veckan har det hänt flera saker som fått mig att se rött (både privat och på jobb) men jag har bibehållit mitt lugn och försökt att bemöta lugnt och trevligt. Vad har hänt med Inna kortstubinbliargsomettbi liksom? Men det är ganska intressant att notera hur folk reagerar när man trycker på deras ömma punkter. Och ja, det är säkert lika intressant för andra att göra likadant med mig. Men just att vi hanterar saker på olika sätt.

Mitt team har verkligen kämpat och jobbat denna veckan.  Tänk att ställa upp på 17-timmarspass utan att knorra. Bara för att lösa problem. Då är man lojal mot sin ag.

Det tog mig tre kvällar denna veckan att se klart en film.  En bra film, men jag var så trött att jag somnade mitt i ändå 🙂

Idag har jag fått sovmorgon.
Visserligen vaknade jag tidigt, men jag har kunnat ligga kvar och filosofera. Dessutom har det varit skönt att sova ensam. Ja, om man inte räknar Sally 🙂 Men bättre att sova ensam än med någon som inte vill ha mig bredvid sig i sängen. Jag är också människa med känslor.

Vad ska jag hitta på idag mån tro?

Jag tror jag börjar med bakluckeloppis och fika på Cult med grabbarna.

Sen blir det skaldjur till middag har jag bestämt. Sonen fick ju sina hamburgare igår. Så idag blir det kräftor. Riktiga kräftor. Såna här:

Jag tror inte att sonen protesterar.  Han har sin mors gener 🙂