Archive for » augusti, 2012 «

tgif typ

Fy farao vad jag är trött.  Vissa dagar känner man att kroppen inte är 25 längre. Det värker här och där. Skitrygg. Dumma åderbråck.  Även om orken finns, så påminns man ibland om degenereringsprocessen. Eller så har man bara fucking jävla mensvärk. Ibland önskar jag att jag hade samma ork som när jag var småbarnsförälder. Men inte livet med småbarn. Been there done that. Jag blir alldeles matt när jag tänker på att få barn på nytt. Bonusbarn ok. Never bebis. Allt har sin tid.  Det är perfekt att ha vuxna barn. Nu får jag belöningen för att jag fick barn tidigt.

Men man får kanske vara trött på fredag. Samtidigt som det är så intensivt på jobbet är det en enorm energiboost som gör att man bara kör på. Det har varit en mycket intressant arbetsvecka. Hektisk och ändå säger alla att det är bara en liten bris 🙂 Jag är glad att jag står stadigt på jorden och kan hantera det som kommer i min väg.

Konstigt nog somnade jag inte på bussen hem. Kan ju bero på att jag lyssnade på metal i s f fjortispop 🙂 Ibland behöver man rensa hjärnan. Jag har massor av tankar som vill ut, men ibland är det svårt att veta hur mycket man ska blotta. Tankarna far iväg i alla fall. Det vete farao hur jag ska hantera känslan inom mig. Det bubblar inombords. På ett bra sätt.

Nu ska jag i alla fall chilla. Kroppen är befriad från jeans. Den överlevde en heldag i tighta jeans. Men klänning är bäst. Fast ska jag ut i skogen i tre dygn är det bäst att vänja kroppen vid byxor. Tänkte jag. Faan nu kom jag på att jag måste ha strumpor på mig i skogen. Jaja, ibland får man offra sig. Vad gör man inte för en god sak 🙂

Lagade crab cakes till middag. Grunden var Pluras recept och sen gjorde jag som vanligt. Ändrade lite och utgick från vad jag hade hemma. Jättegott! Jag älskar ju krabba. Riktigt krabba. Som pappa fiskat. Med sallad, aioli och ett glas rosé blev det en perfekt måltid. Sonen tyckte likadant.
För den som inte vet. Jag är bra på att laga mat.

Pappa ringde nyss och frågade hur mycket plats jag har i frysen. Lite svarar jag. Hur mycket? Tillräckligt. Jag älskar min pappa. Imorgon får jag både havskräftor och krabba. Makrillen kan han ge till någon annan. Och det kommer att finnas plats i frysen 🙂

Imorgon ska vi fira 20-åringen.

Så ska jag jobba mig lite. Det ska bli intressant och lärorikt.

Men nu blir det soffläge och chill.

Over and out <3

Redan fredag

Jag måste erkänna att idag studsade jag inte upp. Hade gärna sovit en stund till. Ibland är 6 timmar helt klart för lite. Men jag får skylla mig själv som inte kommer i säng på kvällarna. Är man B-människa så är man.

Fast nu är jag pyntad och påklädd och är redo för en ny härlig arbetsdag. Transporten över slätten brukar få livsandarna att vakna.

Idag har jag dessutom utsatt min kropp för något ovanligt. Efter 3 månader i frihet har jag klämt in den i ett par jeans. Tighta jeans. Jag tro att den ska nog överleva det. Men inga strumpor än. Så långt ska vi inte gå. En sak i sänder 🙂

Sen måste jag säga tt wp kommunicerar på sitt speciella vis. Någon mer som råkat ut för det här:

Tjolahopp mina gullvippor <3

Min dag

Intensiv och stimulerande dag på jobbet som vanligt. Tänk att det kan vara så stimulerande med krav och klurigheter. Jag gillar verkligen att lösa problem. Och idag har jag lärt mig nya saker. Åh så kul med utmaningar.

Slutade lite tidigare idag för ett förtroendeuppdrag.

Mellanlandade i Mellerud på väg till uppdraget. Tittade in på mitt gamla jobb för att fika med en vän. Det var härligt att så många blev glada att se mig och deras varma kramar värmde. Bäst var att träffa min förebild och idol Babs. Sorry alla andra. Den fantastiska människan Barbro Prästbacka. Hon är pensionär, men jobbar extra. Så klart 🙂 Jag vill vara lika pigg och nyfiken på livet när jag är 67!

Det var skönt att besöka platsen som varit mitt hem mer eller mindre i 9 år och inte känna någon saknad. Det var som vilken plats som helst. Jag har gått vidare.

Sen vidtog styrelsemöte för Ung Företagsamhet Fyrbodal. Det är ett riktigt hedersuppdrag. Som ni vet brinner jag för entreprenörskap och fick jag bestämma skulle alla gymnasieungdomar få chansen att prova på företagandets villkor och jobba mer i skarpt läge med riktiga uppdrag och kunder. Både socialt entreprenörskap, utvecklande av tjänster och produktutveckling. Det här är verkligen något som jag går igång på. UF is dra shit och är det jag saknar från skolans värld. Kanske mest för att uf-lärare är så nyfikna, kreativa och galet barnsliga som jag är 🙂 Jag hoppas jag får komma tillbaka och föreläsa och dela med av mina erfarenheter. Nätverk och erfarenhetsutbyte är viktiga komponenter. Tycker jag.
Styrelsen består av härliga människor med hög kompetens och stor erfarenhet från näringslivet i olika former. Jag upplever en härligt positiv energi i styrelsen.

Åkte hemifrån 7 i morse och var hemma efter 21. Är ovanligt pigg.  Just nu känns det som att jag bara jobbar, äter och sover. Herregud vad jag sover på nätterna. Mer än så händer inte i mitt liv just nu. Men det är helt okej  för jag få så mycket stimulans och lär mig så mycket på jobbet att livet känns gott. Det senaste halvåret har varit tämligen omtumlande på flera sätt och det är skönt. Att kunna landa känslomässigt och fokusera på jobbet. Jag känner att jag växer så det knakar jobbmässigt.

Och som sagt jag lever fortfarande högt på erbjudandet från 27-åringen om ett äventyr. Även om jag är gammal som gatan så duger jag tydligen 😉 Även om äventyr med 27-åringar inte finns på min världskarta.

Nu är det snart dags för äventyr med John Blund 🙂

Christian 20 år <3

30 augusti 1992 var en söndag. Det var en solig, varm dag med hög luft. Klockan 20.30  föddes en vacker liten gosse. Envis, stark och självständig.

Min yngsta barn.

Vi har kämpat med och mot varandra hela livet.

Du ger mig motstånd hela tiden.

Du är en fantastisk ung man. Vuxen och ansvarstagande med stor empati för andra och en jävelusiskt skicklig säljare.

Du är det den bästa reskamrat man kan ha på äventyr ut i världen.

Jag älskar dig så mycket.

Grattis på födelsedagen Christian<3


Så här såg vi ut för 6 år sedan 🙂

Jobbat sig lite

En lång och lärorik arbetsdag är till ända. Men det känns inte som en lång dag även om jag inte var hemma förrän efter 20. Dagarna rusar verkligen förbi och det händer saker hela tiden. Tuffa arbetsuppgifter, men samtidigt stimulerande och intressanta. Jag har ett lugn i mig som jag inte haft tidigare. Jag vågar genomföra svåra samtal och ställa krav utan att vara rädd. Jag som tidigare varit så konflikträdd att jag hamnat i konflikt just därför. Tur att man utvecklas och lär av livet. Jag har  insett att jag har blivit smidigare, även om jag ändå lyckas reta upp folk med mina krav.

Jag känner verkligen att jag är på rätt plats.

Kommunikation är nyckeln till allt.

Mod är en annan viktig ingrediens.

Man måste våga utmana sina begränsningar. Man måste våga be om hjälp när man behöver det.

Jag tror att min vetgirighet och nyfikenhet är bra drivkrafter. När man inte kan tar man reda på hur det är. Våga ställa frågor tills man får svar.

På bussen hem har jag läst bloggar och försökt kommentera. Med betoning på försökt. Blogspot sparkar ut mig av någon anledning. Tycker inte blogspot om paddor? Sugmörtsson säger jag bara. Jag som försökte var lite effektiv.

Vid bussbytet i Mellerud var det en stund att vänta. Jag hade sällskap av tre ljuvliga flickor som var 10-12 år. Snälla, omtänksamma och alldeles underbart frimodiga och trevliga. Sånt får ett frökenhjärta att klappa lite extra.

Sonen har skött både tvätten och lagat middag. Tack! Idag hade han lagat köttgryta och kokat potatis. Det är ordning på den pojken ^^

Så nu kan jag  ägna mig åt en sällskapssjuk katt en stund 🙂

Allvar och lite trams

I en av skräpkommentarerna som spamfiltret lagt i karantän stod det:
Hey nice post, but haven’t you become kinda boring?

Ja, men tack så jävla mycket för en sån uppmuntran. Och ja, jag får svära i min blogg.

Om jag har blivit tråkig så säger jag bara take it or leave it!

Jag skulle kunna ösa ur mig massor om saker jag känner och tänker tankar om. En del saker tänker jag onödigt mycket på och andra för lite. Jag får alltid dåligt samvete för att jag inte har något fadderbarn, skänker till välgörenhet eller sopsorterar fullt ut. Hade jag haft en anonym blogg hade jag  skrivit vad jag tycker och tänker fullt ut. Jag har blivit feg. I alla fall för stunden. Se det som en fas.
Fasen göramittbästapåjobbetglömidiotenochseframåt

Typ

Nya utmaningar

Jag funderar på hur jag ska få igenom nödvändiga förändringar. Ibland känns det som att valla en flock med egensinniga gäss eller snälla vimsiga lamm. Men vad fan Inna! Det här fixar du.  Du har överlevt 3 tonåringar och har jobbat som biträdande rektor 😉

Jag tänker på Mattis liknelse om kyrkogården. Att flytta en kyrkogård är inte så lätt, för de som ligger där är inte så villiga att flytta på sig. Så känns det ibland. Men jag är både tålmodig och envis.

Samtidigt som det är klurigt är det intressant och jag får inte ont i magen av oro som jag fått tidigare i livet när problem dykt upp och uppgifterna hopat sig. Det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt. Jag har tålamod på ett helt annat sätt.  Tack vare alla jävligheter som livet utsatt mig för har jag växt och nu står jag stadigt på jorden med ett inre lugn som gör att jag är någon att hålla i hand när åskan går. Även om skilsmässa, dålig ekonomi, svek, dumpad av vänner, hjärtesorg, ångest och bråk med exmakar och advokater inte är något jag önskar andra. Men det som inte dödar det härdar som sagt.

Det är en skönt känsla när man löser problem effektivt och snabbt. Jag fascineras fortfarande av hur maskineriet fungerar.

Min padda gör det verkligen lättare att jobba på bussen. Just att jag kan jobba till och från jobbet gör att resorna inte känns så onödiga om du förstår vad jag menar. Men jag föredrar ändå en viss distans. Jag minns hur det var när jag bodde mitt emot jobbet och aldrig kände mig ledig jag jag var ledig. Men det var i ett annat liv, ett annat århundrade t o m 🙂

 

Ute ösregnar det och jag myser  under en filt med levande ljus i rummet. Mac ligger i knät och Sally snarkar bredvid mig. Ja katter kan snarka. Högt 🙂

Jag vet att jag suger på att lägga upp bilder i bloggen annat än efit-dagar. Min inre fjortis har typ tagit semester. Men jag är inte den som är den. Varsågoda dagens fjortisbild: en äkta papiljottant!

Grå

Idag var det grått ute. Fortfarande lite kyligt att tassa upp. Men det är klart sover man i paradiskostym med öppna fönster och balkongdörr på vid gavel är det kallt på morgonen 🙂

När jag skulle sova igår lyste en stor lampa mig rätt i ansiktet. Månen. Stor och gul och rund. Men jag orkade inte gå upp och dra ner persiennen, utan vände på mig och somnade gott ändå.

Idag var första gången på mycket länge som jag inte vaknade före väckarklockan. Jag behövde nog sova ut. Har inte vaknat en enda gång i natt.

Jag är ju ingen morgonmänniska, utan funkar tack vare rutiner och ensamhet. En av mina bästa rutiner är att lägga fram kläderna kvällen innan. Det spar energi. En ny bra rutin är blåbärssmoothie till frukost.

Jag gör så här: blåbär av lagom mängd, en skvätt linfröolja, lite krossade linfrö, grekisk youghurt, havregryn. Mixa allt till en trögflytande vätska och häll upp i glas. Drick. Både gott och nyttigt.

Sen brukar jag ta med grekisk yoghurt, hallon och lite agavenektar i en burk till mellanmål. Det håller blodsockernivån i balans. Jag har blivit av med mitt sockersug. Humöret är jämnare och jag mår bättre.

Även om himlen är grå är jag solig och glad inombords.

Livets svårigheter har hjälpt mig att växa som människa.

De människor som kommit i min väg och sedan försvunnit var det en mening med.

Lärdomar.

God morgon min gullvippor <3

Att våga

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv

Søren Kierkegaard

Fullt upp

Solen sken i morse och fick mig att må bra. Jag är en solmänniska. Men oj så kyligt. Alla stod och huttrade i väntan på bussen och det drog kallt om mina bara ben. Men jag vägrar strumpor så länge jag kan. Så länge jag får gå barfota i klänning är jag nöjd. Ja, jag är både bekväm och livsnjutare.

Jag vill gärna ha sommar lite till. Hösten kan vänta. Tack.

Jobbet är krävande och får mig att anstränga mig och stå på tå för att kunna leverera. Då är det skönt att ha ett inre lugn och trygghet. Det är många bollar att hålla i luften och ibland får man väga sina ord på guldvåg. Men jag tror ändå på rak och öppen kommunikation. Kan jag inte så är det bättre att öppet erkänna det än låtsas förstå. Det är massvis med nya saker att lära mig och hantera, men det är bara att ge sig på utmaningen: fråga, testa och fråga igen.

Jag stortrivs och gillar utmaningar. På kvällen är jag så klart trött, men det är en helt annan typ av trötthet jämfört med mitt tidigare jobb. Jag är inte dränerad på energi.

 

På vägen hem hämtade jag ut ett paket till världens bästa vän och på köpet fick jag en långpromenad i solskenet. Nu finns dina saker här Alice!

Men det bästa var ändå att sätta mig vid dukat bord och äta middagen som sonen fixat. Tack för maten Johan. Det var jättegott!

Till helgen ska vi fira födelsedagar. Yngste sonen, Ungen aka Chrille fyller 20 år och nästa vecka fyller undertecknad 47 år.
Eftersom sonens lägenhet fortfarande är kaos (fuktsanering) så blir det kalas hemma hos mig.  Det känns bra. Även om han flyttade hemifrån för flera år sedan kommer han ofta hem på besök.  Dottern som bott hemifrån i 6 år kommer inte hem lika ofta, men det beror på avståndet. 20 mil är en bit bort. Vi har kontakt nästan dagligen. Det är så gott att ha en sån nära relation med alla mina barn. Jag känner att jag har lyckats som förälder.

<3

Morgonsol

Ibland behövs det inte mycket för att man ska känna sig tillfreds.

En god natts sömn, solsken och måndag.

Tankar har bearbetats och jag ser framåt.

Jag gillar måndag morgon som ni vet.

Hela veckan ligger öppen.

Nya möjligheter.

Man vänder blad och lägger den gångna veckan bakom sig.

Jag är laddad med blåbärssmoothie och yogite.

Pyntad och påklädd med lockar i håret.

Dags att åka till världens bästa jobb!

God morgon mina gullvippor <3