Tag-Archive for » lösa problem «

Födelsedagstankar

En annorlunda födelsedag.

Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.

En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det  oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur  är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉

Det var planerat födelsedagsmiddag.  Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.

Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3

Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂

 

Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.

När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.

Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.

Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.

Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.

Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.

Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.

Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.

Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.

Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.

Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!

<3

Allvar och lite trams

I en av skräpkommentarerna som spamfiltret lagt i karantän stod det:
Hey nice post, but haven’t you become kinda boring?

Ja, men tack så jävla mycket för en sån uppmuntran. Och ja, jag får svära i min blogg.

Om jag har blivit tråkig så säger jag bara take it or leave it!

Jag skulle kunna ösa ur mig massor om saker jag känner och tänker tankar om. En del saker tänker jag onödigt mycket på och andra för lite. Jag får alltid dåligt samvete för att jag inte har något fadderbarn, skänker till välgörenhet eller sopsorterar fullt ut. Hade jag haft en anonym blogg hade jag  skrivit vad jag tycker och tänker fullt ut. Jag har blivit feg. I alla fall för stunden. Se det som en fas.
Fasen göramittbästapåjobbetglömidiotenochseframåt

Typ

Nya utmaningar

Jag funderar på hur jag ska få igenom nödvändiga förändringar. Ibland känns det som att valla en flock med egensinniga gäss eller snälla vimsiga lamm. Men vad fan Inna! Det här fixar du.  Du har överlevt 3 tonåringar och har jobbat som biträdande rektor 😉

Jag tänker på Mattis liknelse om kyrkogården. Att flytta en kyrkogård är inte så lätt, för de som ligger där är inte så villiga att flytta på sig. Så känns det ibland. Men jag är både tålmodig och envis.

Samtidigt som det är klurigt är det intressant och jag får inte ont i magen av oro som jag fått tidigare i livet när problem dykt upp och uppgifterna hopat sig. Det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt. Jag har tålamod på ett helt annat sätt.  Tack vare alla jävligheter som livet utsatt mig för har jag växt och nu står jag stadigt på jorden med ett inre lugn som gör att jag är någon att hålla i hand när åskan går. Även om skilsmässa, dålig ekonomi, svek, dumpad av vänner, hjärtesorg, ångest och bråk med exmakar och advokater inte är något jag önskar andra. Men det som inte dödar det härdar som sagt.

Det är en skönt känsla när man löser problem effektivt och snabbt. Jag fascineras fortfarande av hur maskineriet fungerar.

Min padda gör det verkligen lättare att jobba på bussen. Just att jag kan jobba till och från jobbet gör att resorna inte känns så onödiga om du förstår vad jag menar. Men jag föredrar ändå en viss distans. Jag minns hur det var när jag bodde mitt emot jobbet och aldrig kände mig ledig jag jag var ledig. Men det var i ett annat liv, ett annat århundrade t o m 🙂

 

Ute ösregnar det och jag myser  under en filt med levande ljus i rummet. Mac ligger i knät och Sally snarkar bredvid mig. Ja katter kan snarka. Högt 🙂

Jag vet att jag suger på att lägga upp bilder i bloggen annat än efit-dagar. Min inre fjortis har typ tagit semester. Men jag är inte den som är den. Varsågoda dagens fjortisbild: en äkta papiljottant!