Tag-Archive for » gå vidare «

Förändring

Ja, hur ska jag börja? Lika bra att vara rak på sak.

Jag arbetar inte längre hos Bonnier. Uppsagd p g a arbetsbrist. En stor del av verksamheten har flyttats. Mer än halva styrkan har fått gå. Surt kan man tycka, men också en möjlighet till förändring.

Jag har dock aldrig varit med om mer frånvarande ledarskap under en orolig och turbulent tid. För att inte tala om slutet. Praoelever har blivit mer avtackade än lojala medarbete som arbetat i flera år. Tänk om VD:n visat sig, sett sina medarbetare i ögonen, tagit i hand och tackat för arbetsinsatsen och önska lycka till i framtiden. I stället för att lysa med sin frånvaro fullständigt. Även om det gick väldigt fort från varsel till uppsägning så kan man ha lite mer närvaro och visa ryggrad. Tycker jag.

Under tiden hos Bonnier har jag lärt mig oerhört mycket. Jag har utvecklat mina kunskaper om teknik och politiskt rävspel, om säkerhet och it, om mig själv och mina medarbetare.  Men mest har jag  lärt mig om ledarskap. Jag har blivit stärkt i min tro på att jag har en sund syn på ledarskap.

Jag är tacksam för möjligheten jag fick och allt jag lärt mig i denna kraftfulla dynamiska verksamhet. Och jag har fått vänner för livet.

Nu riktar jag blicken framåt och lämnar det gamla bakom mig.

ljus

Category: tankar  Tags: ,  10 Comments

Allvar och lite trams

I en av skräpkommentarerna som spamfiltret lagt i karantän stod det:
Hey nice post, but haven’t you become kinda boring?

Ja, men tack så jävla mycket för en sån uppmuntran. Och ja, jag får svära i min blogg.

Om jag har blivit tråkig så säger jag bara take it or leave it!

Jag skulle kunna ösa ur mig massor om saker jag känner och tänker tankar om. En del saker tänker jag onödigt mycket på och andra för lite. Jag får alltid dåligt samvete för att jag inte har något fadderbarn, skänker till välgörenhet eller sopsorterar fullt ut. Hade jag haft en anonym blogg hade jag  skrivit vad jag tycker och tänker fullt ut. Jag har blivit feg. I alla fall för stunden. Se det som en fas.
Fasen göramittbästapåjobbetglömidiotenochseframåt

Typ

Nya utmaningar

Jag funderar på hur jag ska få igenom nödvändiga förändringar. Ibland känns det som att valla en flock med egensinniga gäss eller snälla vimsiga lamm. Men vad fan Inna! Det här fixar du.  Du har överlevt 3 tonåringar och har jobbat som biträdande rektor 😉

Jag tänker på Mattis liknelse om kyrkogården. Att flytta en kyrkogård är inte så lätt, för de som ligger där är inte så villiga att flytta på sig. Så känns det ibland. Men jag är både tålmodig och envis.

Samtidigt som det är klurigt är det intressant och jag får inte ont i magen av oro som jag fått tidigare i livet när problem dykt upp och uppgifterna hopat sig. Det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt. Jag har tålamod på ett helt annat sätt.  Tack vare alla jävligheter som livet utsatt mig för har jag växt och nu står jag stadigt på jorden med ett inre lugn som gör att jag är någon att hålla i hand när åskan går. Även om skilsmässa, dålig ekonomi, svek, dumpad av vänner, hjärtesorg, ångest och bråk med exmakar och advokater inte är något jag önskar andra. Men det som inte dödar det härdar som sagt.

Det är en skönt känsla när man löser problem effektivt och snabbt. Jag fascineras fortfarande av hur maskineriet fungerar.

Min padda gör det verkligen lättare att jobba på bussen. Just att jag kan jobba till och från jobbet gör att resorna inte känns så onödiga om du förstår vad jag menar. Men jag föredrar ändå en viss distans. Jag minns hur det var när jag bodde mitt emot jobbet och aldrig kände mig ledig jag jag var ledig. Men det var i ett annat liv, ett annat århundrade t o m 🙂

 

Ute ösregnar det och jag myser  under en filt med levande ljus i rummet. Mac ligger i knät och Sally snarkar bredvid mig. Ja katter kan snarka. Högt 🙂

Jag vet att jag suger på att lägga upp bilder i bloggen annat än efit-dagar. Min inre fjortis har typ tagit semester. Men jag är inte den som är den. Varsågoda dagens fjortisbild: en äkta papiljottant!

Harmoni

En stillsam söndag i hemmets vrå närmar sig sitt slut.

Kontemplation och eftertanke har fyllt min dag.

Det är viktigt med tid för reflektion.

Jag har även levt upp till mitt rykte som husmor i detta hem och har gjort ett härligt och välbehövligt röj i köket. Skurat och rensat kylskåp, diskat, skurat och gjort fint. Slängt skräp och sopor. Gjort matsedel för veckan och handlat mat.

Idag har jag lagat middag. Sen blir det sonens uppdrag under veckan.

Vad vi åt? Stekt sandskädda och potatismos med rårivna morötter. Sån mat jag är uppväxt på. Gott. Fisken har pappa dragit upp ur havet.

Två naglar har gått av idag. Den ena så långt in att det gör rejält ont. Jag är förvånad att mina långa naglar har hållit så länge. De brukar spricka och gå av.

Ikväll har jag skypat med bästisen. Så härligt att prata med varandra. När man bor en bit ifrån varandra är skype perfekt. Jag är lyckligt lottad som har goda vänner både nära och långt borta <3

Kläder för morgondagen är framplockade och matlådan färdig. Nu har jag förvandlats till papiljottant och ska avsluta den här söndagen med lite musik och en bok.

Det är en gåva att se de ljusa stunderna i livet.

Tankar på morgonen

Vaknar tidigt som f-n av en obehaglig dröm. Har svårt att skaka av mig känslorna från drömmen.

Ligger och tänker.

När man beskriver en händelse finns det inte en sanning.

Det finns lika många sanningar som det finns parter.

När jag skriver om sånt som händer mig är det en partsinlaga. Min upplevelse, mina känslor, min tolkning.

Jag skriver inte för att få medhåll eller sympatier, utan som terapi.

Att skriva av mig lindrar och läker smärta.

Det handlar inte bara om kärlekssorg, utan om alla saker som händer i livet.

Lika mycket som jag delar med mig av glädjor i livet.

Jag tror att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är minskad börda.

En av människans största behov är att bli sedd och bekräftad.

När någon inte vill se mig, inte håller sitt löfte så känner jag mig oönskad och ratad. Det är ganska självklart. Om man nu inte har världens bästa självkänsla, vilket jag inte har just nu.

Och när någon har lovat mig svar på frågor jag ställt och sedan bara ignorerar mig blir jag både ledsen och irriterad. För då hade det varit ärligare att säga att man  inte vill svara. Men mest är jag nog besviken. Det gör ont att bli sviken.

Människor är olika.

 

Många vill gärna uttrycka sin åsikt på nätet.

Många vågar inte stå för sin åsikt, utan skriver anonymt.

När man debatterar och gör påhopp  anonymt är man feg och svag i mina ögon.

En eloge åt de som öppet skriver vad de tycker med fullständigt namn. Många vuxna borde vara lika modiga som några av mina ungdomar. Eller vågar man inte stå för sin åsikt om den inte är anonym? Det finns många vuxna som borde skämmas.

 

Nu är förhoppningsvis mitt kaffe klart och jag ska ägna några timmar åt en tradition. För ovanlighetens skull är jag inte i Norge. Men det går lika bra att följa Vasaloppet här hemma i sängen, via svt play. För i vardagsrummet sover en ungdom som inte har någon annanstans att sova just nu.

 

Ett nytt kapitel

Ny vecka, nya möjligheter, ett nytt kapitel i livets bok.

Förkylning, gråväder, kyla och snö. Förutsättningarna var väl inte de bästa för den här dagen.

Lite vemodig dag måste jag erkänna, för även om jag har vänt blad så känner jag sorg och saknad. Jag är inte mer än människa. Men jag kan gå vidare. Tänker inte slösa mer kärlek på en vindflöjel.

För jag kan fortfarande inte förstå hur man ena dagen vill vara med en person och nästa komma på att man är förälskad i en annan. Tänk att det finns mer än en sån person. Och jag råkade ut för  båda!

 

Det var skönt att komma till jobbet och fokusera på problemlösning och samarbeta med mitt härliga arbetslag. Vi har diskuterat och diskuterat, bollat idéer och pratat, slirat iväg på sidospår, skrattat och fått tips, gått tillbaka till sakfrågan och gjort det vi skulle. Idag har vi nämligen haft studiedag. Vi har förklarat för oinvigda vad green screen och final cut är och diskuterat Borgia och film, film , film. Jag har världens trevligaste kollegor!

När det var dags att åka söderut hade snön försvunnit och ersatts av ett stilla regn. Men fortfarande lika grått. Passande på något sätt.

Jag kom hem till en tom lägenhet, om man bortser från katten, och det var helt underbart. I snart en månad har det varit ungdomar i mitt hem 24/7 och hela lovet har jag bott i storfamilj.

Så nu njuter jag av lugn och ro. Städar lite, lyssnar på musik och bara är. Jag tänker göra det bästa av livet som solitär.

Det är att vara sann mot sig själv.


Senaste fjortisbilderna, tagna i verkligheten 120225

gi slipp

Som det heter på norsk.

Släppa taget behöver man göra ibland.

Nu släppte jag taget på riktigt. Veliga vindflöjlar får botanisera i andra trädgårdar.

Dags att gå vidare.

 

Ledigheten är slut och jag längtar faktiskt till jobbet.

Resan hem idag var slitsam, mest för att jag är förkyld och trött.

Tack och lov var hemmet städat och fint. Sonen har skötts sig med den äran.

Som grädde på moset har jag tappat bort mitt bankkort. Har ingen aning var det tagit vägen, men har spärrat det och får ett nytt om några dagar. Så det gick inte så bra att betala räkningar ikväll.

Nu ska jag avrunda en innehållsrik dag med te, glass och Så ska det låta.

I sängen så klart!

En ensam flicka måste ta hand om sig själv.

Ensam

Jag är en mycket social person. Älskar att umgås och träffa nya människor.

Samtidigt gillar jag att vara ensam. Motsägelsefullt? Ja kanske.

Ensamhet när den är frivillig.

Jag avskyr påtvingad ensamhet som skapar en känsla av utanförskap. Den känslan kan infinna sig på helgerna när allt ska vara så kul och trevligt och man ska umgås och ha mysigt och festa och vara t i l l s a m m a n s.

Ikväll är jag  helt ensam hemma och det är  underbart!

Min hem är invaderat av unga män som lanar sen i fredags. Ja typ student, ledig, arbetslösa

De är snälla och trevliga, är skötsamma och stör inte på nätterna.

Men jag måste ju tänka mig för hela tiden.

Kan inte skrota runt i nattlinne på kvällarna.

Måste ta på mig morgonrock. De är vana att se mig i papiljotter. Vi har ju känt varandra i 10 år. Men jag kan  inte skrota runt i nattlinne. Det får bara familjen stå ut med.

Det värsta är på morgonen.

Jag sover  oftast i paradiskostym och helt plötsligt kan jag inte smyga ut naken till badrummet vid 6-tiden. Jag är van att sonen sover vid den tiden och jag är ensam. Inte att det sover unga män i mitt vardagsrum.

Ikväll ha de gått hem till en av killarna i gänget.

Och jag njuter av  att vara ensam.

Tänk att jag njuter av att vara ensam. Några timmar är helt ok 😉

 

På tal om ensam. Flera har sagt till mig att det bara är att kasta sig ut i dejtingträsket direkt. Upp i sadeln igen, det finns fler fisk i havet, mister du en osv.

Men jag förstår inte hur man är funtad om man ena dagen är i ett förhållande och nästa ska leta efter en ny? Man kan ju inte bara stänga av och på sina känslor. I alla fall inte jag. Jag tror att man lurar sig själv om man tror det.

Man behöver ju landa. Bearbeta. Gå vidare. Oavsett om man är den som gör slut eller blir dumpad. Och jag har haft båda rollerna så jag vet att det är inte lätt för den som gör slut heller. Även om man har ett försprång.

Hur snällt är det mot någon ny som man börjar träffa innan man är klar med det gamla?

Nej, bearbeta klart först. Sen kan man gå vidare. Hur lång tid det tar är olika. Men det är mest schyst*  Tycker jag.

Just nu känns dejting oerhört avlägset kan jag säga.

Jag jobbar med att släppa taget och gå vidare.

Det är också kärlek.

Att släppa taget om någon som inte vill.

 

*Ja det stavas så enligt min husgud SAOL

Just nu

I’m outta love
Set me free
And let me out this misery
Just show me the way
To get my life again
’Cause you can’t handle me
I’m outta love
Can’t you see
Baby that you’ve gotta set me free
I’m outta love

Tiden går

Det har snart gått ett år  sedan marken rämnade.

När den jag älskade och skulle bli gammal med helt plötsligt kom på att han älskade sin fd. mer.

Varför han skulle stöta på mig och få mig så förälskad, när han ändå skulle gifta sig med henne, kan man fundera på. Men det är en ickefråga numera.

Det har varit ett lärorikt, utvecklande år.

Smärtsamt.

Oerhört smärtsamt.

Men jag har växt och har en inre harmoni som inte fanns tidigare.

Jag har insett att H var en parentes i mitt liv och att kattguld glimmar lika fint som guld när man inte tittar noga.

Det har tagit tid att läka en krossat hjärta. Och jag tror att det är viktigt att ta just tid. Inte kasta sig in i ett nytt förhållande, för att man längtar, saknar och inte vill vara ensam.

Men det är min uppfattning.

Jag tror på att landa ordentligt. Bearbeta klart.

Karens.

I mitt vuxna liv har jag haft 3 förhållanden. 2 där jag har valt att gå och 1 där jag blev dumpad. Det senare har fått mig att reflektera. Mycket.

Det är skillnad på att lämna ett destruktivt förhållande, bryta upp från något som inte leder någonvart och att bli dumpad när man är som mest förälskad.

Livets skola är hård ibland.

Tiden läker som sagt sår.

Det trodde jag inte under en lång period, svårt tyngd av sorg och utan livsglädje.

Men livet vann. Glädjen kom tillbaka.

Jag är starkare än förut.

Jag har lärt av smärtan och sorgen.

Jag har vågat visa mig svag och fått hjälp.

Växt. Utan svårigheter växer vi inte.

Nu är jag redo att gå vidare i livet.

Dagens ord