Tag-Archive for » anonyma påhopp «

typ helg

Ännu en härlig arbetsdag är till ända.

Dynamiskt, krävande och klurigt.

Jag tvingas att tänka till, hitta lösningar, agera instinktivt.

Det är som att stå mitt i en storm och jag njuter.

Det är det här som livet har förberett mig för. Allt som jag kämpat med och som givit mig styrka, mod och ”bein i nesa”

 

Idag har jag fått flera aha-upplevelser.

Mer kan jag inte skriva om mitt jobb. Så är det bara. Men jag trivs. Verkligen.

Idag har jag dessutom utbildats i annat.

HLR & AED

Vi har även fått våra kunskaper om stopp i luftvägarna och Heimlichmanövern uppfriskade.

Ikväll kan jag stanna uppe så länge jag vill.

Ingen väckarklocka i morgon.

Men sysselsättning lär jag inte ha något problem med. Massor att fixa innan jag lämnar skolan för gott. Tvättstugan vill ha en dejt. Eller nej. Jag har begärt en träff om vi ska vara helt ärliga.

Men nu ska jag njuta av en uppesittarkväll 🙂

Dricka ett glas rosé.

För att jag kan och vill.

Bara så att du vet ”Swen”

Mera mod

Att våga blotta sina tankar och känslor är också mod.

Att skriva vad man känner och tycker kan ibland tyckas dumdristigt och onödigt självutlämnande, men det är också en styrka.

Modet att  visa sina svagheter visar på styrka.

Det gäller att hitta balansen mellan personlig och privat.

Att inte lämna ut andra.

Att inte skriva sådant som kan skada de närmaste.

Vore jag feg skrev jag inte ett ord i bloggen som det som berör, retar och påverkar, utan enbart om väder och vind.

Jag har läsare som jag ser spår av varje dag som aldrig skriver en kommentar, men som gärna använder mina ord för att skada mig.

Helst anonymt.

Visst är det modigt att anonymt  döma och fördöma andra människor.

Jag blir så imponerad av anonyma tyckare som ser sig själva som bättre människor och som ser det som sin livgärning att döma andra. Nu var jag ironisk om någon inte fattade det.

Men ni får inte tyst på mig.

Jag vågar.

Jag är inte rädd.

Tänk om du och du och du skulle våga kommentera här i bloggen  vad du tycker om mig,  mitt liv och mina tankar. Att du vågade visa vem du är och väcka en dialog.

Då skulle du komma i närheten av modig.

Eller ännu modigare vore att säga öga mot öga vad du tycker.

 

Gårdagens besök på hbtq-festivalen väckte tankar. Inte så mycket om sexualitet, för jag bryr mig inte om man är homo, bi, hetro eller något annat, för det är ju människan som intresserar mig, inte hur man har sex.

Men hur våra fördomar ser ut. Hur vi dömer andra. Hur rädd man är för det som är annorlunda. Eller för det som man vill vara, men inte vågar.

Vi måste våga vädra våra fördomar.

Den som påstår sig vara fördomsfri ljuger.

Men fördomar bygger ju på rädsla och okunskap.

Så plocka fram modet i dig och våga fronta dina rädslor.

Mera mod.

S som i…

En intressant söndag.

Sovmorgon var skönt.

Solsken från och till.

Städning hela dagen i omgångar.

Samvaro på olika sätt.

Samtal med nära och kära.

Styrelseuppdrag har jag fått.

Skrattat åt anonyma påhopp.

Jag är full av tillförsikt, självkänsla och argument. Kropp och själ är laddade för en ny arbetsvecka.

Det ska bli intressant.

Tankar på morgonen

Vaknar tidigt som f-n av en obehaglig dröm. Har svårt att skaka av mig känslorna från drömmen.

Ligger och tänker.

När man beskriver en händelse finns det inte en sanning.

Det finns lika många sanningar som det finns parter.

När jag skriver om sånt som händer mig är det en partsinlaga. Min upplevelse, mina känslor, min tolkning.

Jag skriver inte för att få medhåll eller sympatier, utan som terapi.

Att skriva av mig lindrar och läker smärta.

Det handlar inte bara om kärlekssorg, utan om alla saker som händer i livet.

Lika mycket som jag delar med mig av glädjor i livet.

Jag tror att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är minskad börda.

En av människans största behov är att bli sedd och bekräftad.

När någon inte vill se mig, inte håller sitt löfte så känner jag mig oönskad och ratad. Det är ganska självklart. Om man nu inte har världens bästa självkänsla, vilket jag inte har just nu.

Och när någon har lovat mig svar på frågor jag ställt och sedan bara ignorerar mig blir jag både ledsen och irriterad. För då hade det varit ärligare att säga att man  inte vill svara. Men mest är jag nog besviken. Det gör ont att bli sviken.

Människor är olika.

 

Många vill gärna uttrycka sin åsikt på nätet.

Många vågar inte stå för sin åsikt, utan skriver anonymt.

När man debatterar och gör påhopp  anonymt är man feg och svag i mina ögon.

En eloge åt de som öppet skriver vad de tycker med fullständigt namn. Många vuxna borde vara lika modiga som några av mina ungdomar. Eller vågar man inte stå för sin åsikt om den inte är anonym? Det finns många vuxna som borde skämmas.

 

Nu är förhoppningsvis mitt kaffe klart och jag ska ägna några timmar åt en tradition. För ovanlighetens skull är jag inte i Norge. Men det går lika bra att följa Vasaloppet här hemma i sängen, via svt play. För i vardagsrummet sover en ungdom som inte har någon annanstans att sova just nu.

 

Morgontankar

Sitter med min kaffekopp i lugn och ro. Har sovit som ett oskyldigt barn.

Læser nyheter, kollar sociala medier och læser kommentarer till artiklar på olika stællen. Det debatteras friskt både hær och dær. Många har åsikter och tonen kan vara hård. Det ær lætt att hæva ur sig vad som helst nær man gømmer sig bakom ett anonymt alias i media. Det ær fegt tycker jag.

Och jobbar man i skolan som jag så ska man stå till svars før allt.

Framfør allt førvæntas man vara pedagog dygnet runt. Aldrig privatperson. Man ska vara lærare i alla sina tankar och gøromål. Gud bevars, lærare ær væl inte mænniskor! Lærare kan man sæga vad som helst om.

Hur många andra yrkesgrupper har det kravet?

Jag ær en førebild før mina ungdomar genom att vara mig sjælv. Visa hur livet ær. Glædje, sorg, framgång, motgång. Att inte ge upp nær det tar emot, att be om ursækt nær jag gjort fel, att argumentera før min sak som jag tror på, visa omsorg om andra, var en god mænniska och genom att visa andra mænniskor respekt.

Genom att visa både glædje och sorg har jag fått en helt annan kontakt med mina elever.

Bara før att man valt att jobba som pedagog innebær inte det att man førvandlas till en perfekt ofelbar mænniska.

Att dela med av sina erfarenheter ær verkligen lærdom.

Jag har ett genuint intresse i mina ungdomar och vill ge dem redskap att hantera livet. Bygga upp deras sjælvkænsla och sjælvførtroende. Då kan man læra sig vad som helst.

Den fantastiska resan de gør från augusti i ettan till studenten ær det ett privilegium att vara en del av.

Att vara lærare ær en del av min person, precis som jag ær mamma, dotter, syster, væn , kollega, flickvæn, granne, student och dammsugartant.

Mænniskor behøver prata mer øppet med varandra och visa varandra respekt. Inte skriva anonyma negativa påhopp.

Var finns det positiva konstruktiva tænket?

Ær jag missnøjd med något får jag arbeta før att førændra, inte bara klaga.

Kom ihåg: du kan inte ændra på andra mænniskor, bara ditt eget førhållingssætt till dem.

 

Nu væntar jag på att resten av gænget ska vakna (vi har ju lov) så vi kan æta frukost och åka till Frognerparken.

Vad ska Du gøra idag?