Mera mod

Att våga blotta sina tankar och känslor är också mod.

Att skriva vad man känner och tycker kan ibland tyckas dumdristigt och onödigt självutlämnande, men det är också en styrka.

Modet att  visa sina svagheter visar på styrka.

Det gäller att hitta balansen mellan personlig och privat.

Att inte lämna ut andra.

Att inte skriva sådant som kan skada de närmaste.

Vore jag feg skrev jag inte ett ord i bloggen som det som berör, retar och påverkar, utan enbart om väder och vind.

Jag har läsare som jag ser spår av varje dag som aldrig skriver en kommentar, men som gärna använder mina ord för att skada mig.

Helst anonymt.

Visst är det modigt att anonymt  döma och fördöma andra människor.

Jag blir så imponerad av anonyma tyckare som ser sig själva som bättre människor och som ser det som sin livgärning att döma andra. Nu var jag ironisk om någon inte fattade det.

Men ni får inte tyst på mig.

Jag vågar.

Jag är inte rädd.

Tänk om du och du och du skulle våga kommentera här i bloggen  vad du tycker om mig,  mitt liv och mina tankar. Att du vågade visa vem du är och väcka en dialog.

Då skulle du komma i närheten av modig.

Eller ännu modigare vore att säga öga mot öga vad du tycker.

Gårdagens besök på hbtq-festivalen väckte tankar. Inte så mycket om sexualitet, för jag bryr mig inte om man är homo, bi, hetro eller något annat, för det är ju människan som intresserar mig, inte hur man har sex.

Men hur våra fördomar ser ut. Hur vi dömer andra. Hur rädd man är för det som är annorlunda. Eller för det som man vill vara, men inte vågar.

Vi måste våga vädra våra fördomar.

Den som påstår sig vara fördomsfri ljuger.

Men fördomar bygger ju på rädsla och okunskap.

Så plocka fram modet i dig och våga fronta dina rädslor.

Mera mod.