Archive for » september, 2014 «

Kan man träffa kärleken via nätet?

Ja, det kan man. Det har jag gjort.

Men inte genom nätdejting.

Jag har träffat den stora kärleken genom min blogg.

Via en väns vän hittade han min blogg, gillade vad han läste och tog kontakt. Vi klickade direkt och idag bor vi tillsammans. Vägen dit har inte varit rak och enkel, men slingrig och lärorik. Kärleken övervinner allt!

gardin

Jag har dock provat på nätdejting. Dottern tyckte för några år sedan att jag fick sluta sitta hemma och sucka över min singelstatus. -vad är du rädd för? Du måste våga lite mamma!
Så jag reggade mig och fick först panik när mejlen ramlade in. Jag fastnade för ett mejl och vi träffades. Det verkade först bra, men han var mest kär i kärleken och jag älskade någon annan. Efter lite mycket velande fram och tillbaka insåg vi till slut att vi ska inte vara något annat än vänner.

Jag tror dock att man kan träffa någon på det viset, men att det nog är vanligare med desperata singlar som inte vill vara ensamma som dejtar någon en period för att gå vidare till nästa, än att man träffar den stora kärleken på de olika dejtingsajterna. Men vad vet jag egentligen? Har för liten erfarenhet för att dra en slutsats.

Men utan nätet hade jag varken träffat min stora kärlek eller fått vänner för livet. Människor som jag inte träffat annars.

Tiden går

Idag har det gått 6 månader.

6 månader sedan livet förändrades på det där sättet som alla föräldrar fruktar och som man inte tror händer ändå.

Mitt barn dog.

Christian fick bara leva i 21 år.

bild15

Sorgen finns med mig hela tiden, men den är hanterbar och går att leva med. Det finns dagar när jag inte gråter alls numera.  De dåliga dagarna när jag bara vill ligga i sängen och glömma omvärlden kommer allt fler sällan. Jag har varit nere på botten och vänt. Även om jag sett honom och hållit om hans döda kropp är det ibland ändå så obegripligt. Det hugger till i mig när jag tittar på bilder av honom: min lilla pojke finns inte i jordelivet. Jag får aldrig mer höra hans röst. Tjata på honom. Skratta med honom. Sjunga med honom. Leva med honom.

Ibland måste jag skriva att han är död och se orden framför mig för att acceptera att han är död. Det är bra att jag fått se honom död och hållit om honom. Jag vet att han inte lever. Jag har känt hans kalla kropp.

Smärtan är obeskrivlig. Som någon sa: man förstår först när man själv varit med om att förlora ett barn. Även om han var vuxen, så var han ändå mitt barn.

Den första tiden var som ett töcken, men ändå glasklar. Jag höll ihop och tog hand om allt praktiskt och var fullt fokuserad på att begravningen skulle bli som Chrille önskade. Han hade planerat för sin begravning. Han hade pratat med oss om hur han ville ha det. Men det bästa var att han hade fyllt i Vita arkivet, så där fanns hans vilja i skrift. Det hjälpte oss i flera frågor, bla om kremering och askans spridning.
Alla borde fylla i Vita arkivet, oavsett om man är 21, 48 eller 75. För det är ett stöd för efterlevande. Det är en hjälp om de efterlevande ha olika viljor. Det är så mycket man ska förhålla sig till och man blir helt förvirrad av allt som ska beslutas om. Vi hade ett fantastiskt stöd av begravningsentreprenörer och präst. Ett stort tack till May, Lennart och Katarina. Men det största stödet har jag i min underbare sambo, min stora kärlek, mannen i mitt liv H.

Saknaden är enorm. Men på något sätt går livet vidare. Tiden läker inte, men den dämpar smärtan.

ljus

En perfekt lördag

Vänner på besök Långa samtal God mat Skratt Förtroende Fniss Vin Skvaller Kaffe Livserfarenhet Reflektion  Ironi Själars gemenskap Trams Allvar Prata i mun på varandra Lyssna Må bra

Men hur fort gick den här kvällen? När ska vi ses nästa gång?

Vänskap kan inte vara bättre.

fådda blommor

Kropp

I hela mitt liv har jag varit frisk och stark. Sällan sjuk och i hyfsad form. Men har inte lagt mycket tid på att träna. Träna är tråkigt i min värld. Jag fått ett ryck då och då för att sedan hemfalla åt ingen träning alls. I långa perioder har jag dansat folkdans och det har varit motion nog.
egobild
De senaste åren har kroppen förfallit. Den ena krämpan efter den andra har smugit sig på. Eller snarare jag har förträngt att kroppen gör ont. Familjen har däremot fått höra mitt gnäll. Till slut tog jag mig i kragen och gick till läkare, där fick jag remiss till sjukgymnast och det var toppen. Jag blev lyssnad på och mina besvär är inte hittepå. Jag har: hälsporre (så ont att gå) åderbråck (ärftligt) trochanterit (orsakat av felbelastning p g a hälsporren. Gör jävligt ont. Mest när jag går) musarm (har varit min följeslagare i 10 år. Jag har vant mig) inflammation i axeln (ont ont ont) nerv i kläm i ryggen (kommer och går, gör skitont) På toppen av det framfall, övervikt och synfel. Ja, närsynt har jag varit i 40 år, så det är ju mer som en egenskap.

trana

Tant har fått börja hos sjukgymnast. Tant simmar i simhallen med andra tanter på dagtid. Tant gör övningar för axel, arm och höft varje dag. Visst är jag avundsjuk på de som kan springa och gå utan smärta. Men jag får göra det bästa med mina förutsättningar.

Fy farao vad jag ångrar att jag tagit en frisk kropp för given. Fy farao vad jag ångrar att jag bara bitit ihop och kämpat vidare, trots att jag haft ont.

Men nu ska jag vara snäll mot min kropp. För den ska hänga med i några år till.

onlysolutions

Tankar och perspektiv

spiderweb

För 4 år sedan valvakade jag på ett hotell i Stockholm. På agendan låg konferens med skolverket om gy11. Valresultatet gjorde mig då så besviken. Men vardagen tog över och livet tuffade på ändå.

I år valvakade jag i ett rött hus på landet. Regeringsskifte ja tack. Men det är med en bitter eftersmak. 13% av Sveriges medborgare har röstat på ett nationalistiskt högerkonservativt parti. Men så är det med demokrati. Vi får ha vilka åsikter vi vill och tro på vad vi vill. Vi får rösta på vad vi vill.  Även det som strider mot min uppfattning och som får min känsla för demokrati och allas lika värde att skrika. Men inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet är ännu värre.

Det har hänt mycket i mitt liv under de gångna 4 åren. Jag har drabbats av det värsta en förälder kan uppleva, när min yngste son dog. Jag har flyttat ihop med min stora kärlek. Jag har bytt jobb. Jag har blivit utan arbete. Jag har fått hög lön. Jag har fått a-kassa som jag inte kan försörja mig på. Jag har fått nya vänner. Jag har fått massor av livserfarenhet. Jag har upplevt både den största lycka och djupaste sorg.

Jag är tacksam att jag lever i ett land som Sverige. Mest är jag tacksam att jag har vågat lämna komfortzonen och prövat mina vingar.

kalas

Lusten att blogga är liten.  Nu när jag har tid borde jag kunna skriva flera inlägg om dagen. Men nej. Jag har tappat lusten.

Livet i verkligheten är däremot lustfyllt. Jag har livslust. Trots allt elände så har jag stor livslust.

Oavsett var vi befinner oss i livet: i arbete, sjukskriven, utförsäkrad, arbetslös, pensionär så har vi ett behov av att ingå i ett sammanhang, att höra till.
Jag hör till. Jag ingår i ett sammanhang och är behövd. Det vårdar självkänslan. min tillvaro är meningsfull.

agg

Veckan som gick:
Besök: klostermuseet, där tid och rum bara försvann. En högtidsstund för historienörden i mig.
Godaste: baconlindad torsk m sparris och grönsaker i ugn. Jag är bra på att laga mat.
Väder: morgondimma och solsken. Lite regn har vi också haft.
Pirr i magen: anställningsintervju. Sålde inte in mig så hårt, utan var brutalt ärlig, så jag har inga förhoppningar.
Inköp: tantblus för 30 pix på röda korset. Sällskapsspel för 100 pix  på nätet.
Pyssel: kokat plommonsylt och plommonmarmelad.
Bästa: att vakna upp bredvid mannen jag älskar varje morgon.
Ja: serien Hjem.
Nej: strumpor. jag vägrar!

Vikten av läsning

Jag är uppväxt i ett arbetarhem med passion för böcker, kunskap och historia. Mina föräldrar uppmuntrade min kunskapstörst och visade vikten av utbildning. För både mig och min bror var det självklart att vi skulle studera vidare. Mamma och pappa slog ett slag för bildning helt enkelt.

Det bästa man kan gör för sina barn är att läsa för dem. De får ett rikare språk och större förmåga att fantisera. För att inte tala om upplevelsen tillsammans. Jag läste mycket för mina barn, precis som min mamma gjorde för mig, och kan sakna stunderna tillsammans när vi läste böcker som Mamma Mu, Prostens barnbarn och Harry Potter. Självklart med olika röster för de olika karaktärerna.

mammamu1

När mina barn gick på lågstadiet arbetade man mycket för att främja läsningen, både i skolan och i hemmet. Ett exempel var läskompisar, när alla barn läste högt för varandra, två och två, sittandes lite varstans på skolan. Då tog man fram sin läskudde, som man fått ta med hemifrån. Chrille skulle absolut ha en vinröd prydnadskudde i sammet med sig…

Jag är en sån där faster/moster som ger böcker i present. Jag tycker att det är den bästa present man kan ge. Eller få…

När det gäller mitt eget läsande har jag blivit periodare. Under många år var jag en bokslukare och kunde avverka 100 böcker under ett år. När livet är kämpigt har jag haft svårt att hitta ro att läsa. Nu har läslusten kommit tillbaka igen. Tack och lov.

Dagens läsning utspelar sig på Marstrand: Havsvatten av Ann Rosman.

HavskattenRGB-200x300

Besök hos sjukgymnast

Vi pratade om mina besvär och vad doktor Elin skrivit i remissen. Jag berättade och sjukgymnasten lyssnade. Hon tittade på min kropp, klämde lite och visade olika övningar. Om 3 månader eller 3 år kan jag vara besvärsfri. Men jag är ju van vid konstant smärta.

Jag har fått en övning för min musarm. En för axeln. 4 för höften. Det räckte tyckte hon. Så nu ska jag öva varje dag. Återbesök om 2 veckor. Sen är det bra att jag simmar, cyklar och promenerar 🙂

Daga att vara snäll mot kroppen. Den ska ju hålla i några år till. Man vinner inget på att bita ihop och köra på. Det tog lite tid för mig att inse det.

allen

Första september

Solen skiner, men i morse var det svinkallt och dimmigt ute. Jag vill inte ha höst än. Vill inte!
Man kan inte sitta ute på kvällarna och det är kallt utan jacka. Snart måste jag ta på strumpor också. Blä!
Men om 68 dagar blir det varmt och skönt. Då åker vi till Teneriffa. 3 härliga veckor. Helt plötsligt känns november uthärdlig.

Helgen försvann fortare än en grisblink.
På fredag kom prinsessa med bussen från Göteborg. Huset fylldes av tre generationer familj och vi mumsade i oss kräftor.

kraftor

På lördag var det dags för överraskning. Min man är helt underbar. Prinsessan och jag hade order att vara redo för avfärd 8.30 mot okänd destination. Efter lite omvägar och kringelkrokar svängde vi av mot Högby spa.
Det var en helt fantastisk överraskning. Vi fick tid tillsammans och helkroppsbehandling med massage och ansiktsbehandling. Därefter blev det thaimat och hur det nu gick till så lyckades jag övertala Kärleken att spela spel. Så vi spelade TP i flera timmar. Grannen tittade in och sen satt vi och pratade och skrattade tills det var mörkt.

spa

Söndagen ägnades åt lugn och ro, vi åkte en sväng till sommarstugan och vittjade kräftburarna och plockade lite björnbär. På eftermiddagen åkte prinsessan hem till Göteborg och på kvällen var det dags för bonussonen att åka till stan för mamma-vecka. Jag saknar dem så fort de åker. Det var verkligen en underbar helg . Tillsammans. Familj är det bästa som finns.

Tomaterna går på sista svängen och jag har skördat min sista paprika. Men gräsmattan är grön och frodas. Chiliplantorna är fulla av frukter och plommonträdet kommer att generera både plommonmarmelad och plommonchutney. Sen vill jag göra päronkonjak av våra päron. Man måste ju prova.

chili

Imorgon blir det simhallen. På onsdag sjukgymnasten. På torsdag Adelövs marknad. På fredag kalas. På lördag är vi bortbjudna. Det är fullt upp med livet på landet <3