Farväl mamma
Så har vi haft begravning för mamma.
Det är fortfarande konstigt att hon inte finns längre. Fast det är normalt att föräldrar dör när de blir gamla. Mamma blev bara 70 år, så jättegammal blev hon inte. Hjärtat stannade plötsligt, men det var rökningen som dödade henne. Rökningen gjorde att hon var sjuk och hade ett uruselt immunförsvar som inte klarade lunginflammation. Rökning dödar.
Mamma hade ingen kristen tro, utan hade valt att gå ur svenska kyrkan. Därför blev det en borgerlig begravning enligt hennes önskan. Begravningen var bara med närmaste familjen enligt pappas önskemål.
Det var mer som en minnesstund. Vi samlades hemma hos min bror och tog avsked av mamma och delade våra minnen av henne. Barn och barnbarn, moster, farbror och faster, kusiner och kusinbarn. Solen sken och det var en vacker höstdag. Minnen, tal, kramar, tårar och skratt. Vi åt lunch tillsammans och dagen genomsyrades av många goda minnen av mamma. Det var en riktigt fin dag. Mamma hade verkligen uppskattat den och pappa var nöjd. Pappa som ska lära sig att leva ensam efter över 50 år i tvåsamhet.
Sen blir det riktiga avskedet när vi strör hennes aska i havet på samma ställe där Chrille är strödd.
En av de bra sakerna med Chrilles död är att vi vågar prata mer öppet om döden. Att vi pratar om hur vi vill att det blir med begravning och liknande. Sen är det i slutändan de efterlevande som bestämmer, men man har fått vägledning.
Jag är tacksam att mamma och pappa vill bli strödda i havet. Jag vill inte ha en grav i andra ändan av landet och få dåligt samvete för att jag inte åker dit så ofta. Jag har foto och ljus hemma och en ros i trädgården planterad till minne i stället. Det blir en positiv känsla och jag tänker på Chrille varje gång jag ser Chrillerosen. Nu finns det en ros till i trädgården. En mammaros. Rosa så klart. Hon älskade rosa blommor.
Senaste kommentar