Första september
Solen skiner, men i morse var det svinkallt och dimmigt ute. Jag vill inte ha höst än. Vill inte!
Man kan inte sitta ute på kvällarna och det är kallt utan jacka. Snart måste jag ta på strumpor också. Blä!
Men om 68 dagar blir det varmt och skönt. Då åker vi till Teneriffa. 3 härliga veckor. Helt plötsligt känns november uthärdlig.
Helgen försvann fortare än en grisblink.
På fredag kom prinsessa med bussen från Göteborg. Huset fylldes av tre generationer familj och vi mumsade i oss kräftor.
På lördag var det dags för överraskning. Min man är helt underbar. Prinsessan och jag hade order att vara redo för avfärd 8.30 mot okänd destination. Efter lite omvägar och kringelkrokar svängde vi av mot Högby spa.
Det var en helt fantastisk överraskning. Vi fick tid tillsammans och helkroppsbehandling med massage och ansiktsbehandling. Därefter blev det thaimat och hur det nu gick till så lyckades jag övertala Kärleken att spela spel. Så vi spelade TP i flera timmar. Grannen tittade in och sen satt vi och pratade och skrattade tills det var mörkt.
Söndagen ägnades åt lugn och ro, vi åkte en sväng till sommarstugan och vittjade kräftburarna och plockade lite björnbär. På eftermiddagen åkte prinsessan hem till Göteborg och på kvällen var det dags för bonussonen att åka till stan för mamma-vecka. Jag saknar dem så fort de åker. Det var verkligen en underbar helg . Tillsammans. Familj är det bästa som finns.
Tomaterna går på sista svängen och jag har skördat min sista paprika. Men gräsmattan är grön och frodas. Chiliplantorna är fulla av frukter och plommonträdet kommer att generera både plommonmarmelad och plommonchutney. Sen vill jag göra päronkonjak av våra päron. Man måste ju prova.
Imorgon blir det simhallen. På onsdag sjukgymnasten. På torsdag Adelövs marknad. På fredag kalas. På lördag är vi bortbjudna. Det är fullt upp med livet på landet <3
Jag blir glad när jag läser att du gör saker som du mår bra av. Det är du värd. Njut av att du har en omtänksam familj och en kärleksfull man.
Kram!
Trots all sorg är jag lyckligare än någonsin. Jag njuter av livet och jag gillar vardag. Tillsammans.
Kram
Hej, deta är första gången jag är inne på din blogg.Såg att du hadde skrivit på Magdalena Graafs blogg.Försöker förstå vad du/ni går igenom men det går inte och ens försöka förstå.Har själv en dotter på 19 år och det var meningen att hon skulle till Utöya(vi bor i Norge)men så kom det andra planer.Har så ofta gråtit för alla föräldrar som miste sina barn på Utöya och tackar högre makter för att inte min dotter var på ön.Vet inte vad som hände din son men du måste vara otroligt stark som orkar fortsätta.
Hoppas du även i framtiden finner krafter och önskar dig allt gott.
Marta.
Tack för att du tog dig tid att hitta hit. Tack för din omsorg. Livet är nyckfullt. Min son var sjuk, men hade dolt för oss hur sjuk han var, så när han dog hemma i sängen på natten kom det som en chock. Jag är dock tacksam att han var hemma hos oss och hade det bra sista tiden i livet. Jag har bestämt att jag måste leva vidare. Ta vara på här och nu. Ta vara på familjen. Leva i kärlek.