Archive for » oktober, 2013 «

Efit söndag 27 oktober 2013

En härlig söndag i slutet av oktober. I ett rött hus på landet, där jag numera bor.

bild1
00-tiden
klockan är kvart i ett och det är dags att släcka sänglampan för jag är trött.

bild2
08-tiden
8 timmar senare är det dags att vakna. När jag drar upp rullgardinen visar sig landskapet från sin bästa sida.

bild2b
Bonusbild
Ja bonus eller bonus, det beror på hur man ser det 🙂 Så här ser Inna morgontroll ut. Nyss uppstigen ur säng, fullständigt oretucherad.

bild3
09-tiden
kontemplation med en kopp te vid köksbordet.

bild4
10-tiden
Så har den yngre generationen vaknat och vi kan äta frukost.

bild5
11-tiden
Svarar på några mejl. Första dagen på nya jobbet fick jag  T R E kallelser till anställningsintervju. Nu ska jag dock vara teknikfröken ett tag har jag bestämt.

bild6
12-tiden
Blivande lunch har parkerats i ugnen. Den yngre generationen ska iväg på lan, så det är nog bra att ladda med en smarrig lunch.

bild7
13-tiden
Solen har försvunnit och det är riktigt gråtrist ute. Jag håller mig inne. Kratta löv kan man göra en annan dag.

bild8
14-tiden
Dags att fika lite.

bild9
15-tiden
Vi har åkt in till stan och jag passar på att slinka in på biblioteket för att lämna några böcker. Så hittar jag en ny Rebus i nyhetshyllan. Lycka. Och en eloge till Vadstena bibliotek som har öppet 7-22. När det inte är bemannat tar man sig in med sitt passerkort. Bra initiativ av ett modernt bibliotek i tiden.

bild10
16-tiden
Bejakar min hemmfrusida och slänger ihop en deg.

bild11
17-tiden
Det är en evig loop. Men jag är så tacksam över att ha diskmaskin efter att ha handdiskat i många år.

bild13
18-tiden
Dags för lite kvällsmat. Ägg är världens bästa snabbmat. Omelett är gott.

bild12
19-tiden
Det färdiga resultatet: en långpanna med philadelphilabullar. Syndigt goda.

bild14
20-tiden
Fixar med bilderna i Photoshop. Kärleken sitter bredvid i soffan. Som vanligt vill han inte vara med på bild.

bild15
21-tiden
Bron på tv och till det dinkelknäcke, ost och en kopp te.

bild16
22-tiden
Nu är det dags för papiljottanten att hoppa i säng. Imorgon ringer väckarklockan 5.45.
Over & out.

 

Och som vanligt. Smyg inte bara förbi. Våga kommentera. Tjolahopp!

Ord som värmer

Kan man bli annat än glad över såna här fina ord från en fd. elev!

Tack Andreas!

20131023-092855.jpg

Ändrad status

Tack för alla hållna tummar och tår. Tack till alla som peppat och stöttat.

Totalt 40 sökta jobb sedan slutet av maj (ja jag började söka innan varsel och uppsägning) och totalt 4 rekryteringsprocesser med intervjuer.

Tre gånger har jag fallit på målsnöret och blivit nummer två.

Men fjärde gången gillt!

Jag kan nu ändra min status från arbetssökande till förvärvsarbetande.

Framgent kommer jag att ägna mig åt det jag kan bäst. Som lärare på teknikprogrammet. På en skola i Linköping.

Dessutom blir jag sambo med min älskade H.

Nu blir jag östgöte 🙂

Kämpa i motvind

Åkte till Linköping i går morse i blåsigt och kyligt höstväder med magen full av förväntan.

Kallt som satan. Tur att jag hade vett att pälsa på mig kläder. Lager på lager is da shit.

Genomförde intervju med vd. Jag gjorde mitt bästa och bättre kunde det inte bli.

Åkte från Linköping med inget svar alls. De skulle ringa senare under eftermiddagen eller senast idag på förmiddagen. Till saken hör att jag var på intervju i tisdags och skulle få svar senast på fredag. Blev sen kallad till intervju nr 2. Med VD.

Jag har fortfarande inte fått något svar och det suger purjolök att gå i ovisshet.

Men trots detta så pågår livet i verkligheten.

Fredagsmys med H och en härlig sovmorgon idag som vi båda behövde.

Sen var det dags att cykla in till stan. Dvs jag cyklade in till stan. H skulle greja med bilen.

En jäkla motvind. På Västra Stenbyvägen stod cykeln nästan still. Ungefär som mitt jobbsökande. Men så kom jag fram till biblioteket och  fick mina reserverade böcker av supertrevlig personal. Folk är överlag väldigt trevliga och vänliga här i Vadstena. Därefter provianterade jag lite på Coop och sen vändes cykeln hemåt.

I medvind.

Mitt i det grå täcket på himlen kikade solen fram. Vallmo och blåklint blommar som om det snart vore midsommar och på åkern skuttade två rådjur runt.

Ibland behövs det inte mycket för att det ska bli medvind i stället för motvind.

Det gäller att vända perspektiv.

H får mig att alltid att vända perspektiv. Han stöttar och peppar när jag tappar modet. Herregud vad jag älskar honom!

alle
Det gäller att se ljuset i tunneln.

En tisdag

Trötta fötter. Värkande fötter.  Skönt att komma hem efter en dag i stan.

Anställningsintervju på morgonen. Det kändes bra, men jag vågar inte hoppas. De senaste 3 intervjuerna kändes ju jättebra, men jag blev tvåa trots superintervjuer. Fast visst känns det lite hoppfullt när jag blir uppringd vid 17 och vd:n vill träffa mig på fredag. Håll tummarna för mig.  För övrigt har jag fått nej på ett annat sökt jobb idag.

Efter intervjun promenerade jag förbehållslöst runt staden. Det är många år sedan jag var inne i själva Linköping. Härliga parker och vackra hus. Kärleken tipsade om en ostbutik, som jag hittade utan ansträngning,  och självklart hade jag en påse med godsaker med mig därifrån. Ost är gott.

Sen var det dags för möte med jobbcoach som var givande. Det gäller att planera och vara smart.  Skönt med konkreta tips. Och så blev jag anmäld till en föreläsning med Cajsa Bergqvist på köpet!

Efter det  tåg och buss hem. Östgötatrafiken har visat sig från sin bästa sida idag. Och sin sämsta. Resan mellan ett rött hus på landet och Linköping tar 50 minuter med kollektivtrafik inkl. 2 byten. Buss-tåg-tåg. När det funkar är det toppen. Det gjorde det på ditvägen.
På hemvägen var det förseningar av div. anledningar och tågen väntar inte på varandra. Trots att man är samma företag. Punkt. Så när jag och övriga som skulle byta i Mjölby kom in på stationen stod vårt tåg på spåret bredvid. Vi sprang ner och upp för att komma till rätt spår och när vi kom fram till tåget åkte det iväg! Ridå.Nnågra blev skitsura, men jag slog mig ner på en bänk och väntade för nästa tåg gick om 25 min.

25 min är ingenting när man har pendlat i Dalsland.

Och hem kom jag. Till ett rött hus på landet. Det enda ställe jag vill bo på.

Ännu en dag i paradiset

Underbart att komma hem till en rött hus på landet. Helgen har varit fylld av kärlek och samvaro, läxläsning och jobbsökeri, sovmorgon och gemenskap.

Nu är det måndag. Förmiddagen har ägnats åt jobbsökeri och påklädning. Jag har ledvärk och ont och har ett enormt sömnbehov. Sover 8-10 timmar per natt. Jag skyller på hösten.

Idag regnar det och är verkligen vill-sitta-inne-hela-dagen-väder. Och jag måste inte gå ut! Vi har mat och jag kan hämta ut nya böcker på bibblan i morgon. Åh vad jag gillar de där sms:n som aviserar att det finns en bok att hämta.

Nu blir det lite uppiggande kaffe och veckans avsnitt av The Good wife.

Hoppas ni har det bra mina gullvippor <3

parontrad

Tankar i mörkret

Det är snart natt. Ute är det mörkt och regnet faller över den lilla staden vid den stora sjön. Men lägenheten där mina möbler bor är inte mitt hem.

Hemma är där mitt hjärta bor. Längtar hem.

Jag kämpar på i tillvaron. Jäkla sjukdom och elände som drabbar människor jag älskar. Det tär och jag känner mig hela tiden otillräcklig.

Att vara arbetslös är också tärande. Helt plötsligt är man inte en i gänget längre. Bortvald. Utanför. Blir inte inbjuden längre. Bara bortvald.

Människor som har uppskattat min kunskap och kompetens, som jag peppat och delat livets vedermödor vänder sig bort och finns inte längre. Det gör ont.

Men det finns en mening med all skit som man tvingas genomlida.

Jag växer som människa. För jag är stark. De som tar mig för dum och naiv bedrar sig. Men det är jobbigt med växtvärk

Jag tror på karma.  Stenhårt. Jisses vad en del kommer att få. Kanske inte nu, men sen.

Tålamod är en av mina dygder.

Regn hos mig

Jag har ju förmånen att gå en kurs i projektledning genom trygghetsrådet. så denna vecka är jag student.

Vaknar med en dundrande huvudvärk. Men tar mig samman och gör mig redo för en dag i skolbänken.  Det är grått och duggregnar ute. Själen är fylld av vemod.

Så blir jag hämtad av Janne och vi pratar om livet. Anländer till ”skolan” och får dagens första kopp kaffe och sen drar föreläsningen igång.

Något händer i mig. Hjärnan börjar jobba. Hela systemet kickar igång och jag är på banan.

projekt

Intressant, informativt och innehållsrikt.   Hjärnan behöver stimulans. Jag behöver stimulans. Saknar tempot och kraven på att leverera. Saknar medarbetare att leda, peppa och samarbeta med. Saknar kollegor. Saknar ett jobb att gå till.

Att vara arbetslös är en ny erfarenhet för mig. Det är nyttigt, men oerhört tärande. Självkänslan har fått sig en törn.

Tack för dagens stimulans och erfarenhetsutbyte. Att träffa andra i samma situation stärker självkänslan och det är guld värt att få perspektiv på tillvaron.

Efit fredag 4 oktober 2013

En helt vanlig fredag i en arbetslös hemmafrus liv. Eller en makalös dag i ett rött hus på landet. Min pappas födelsedag. Kanelbullens dag. En bra dag i vilket fall som helst 🙂

bild1
07-tiden
Solsken skiner och jag är både pigg och vaken. Pyntar mig för utflykt till stora staden.

bild2
08-tiden
Har hunnit med både frukost och samtal med pappa som fyller 69 år idag, så jag ser till att hjälpa svägerskan med att skriva ut en sak.

bild3
09-tiden
Pyntad och klar väntar jag på att tjejerna ska komma och hämta mig.

bild4
10-tiden
Förmiddagsfika i bilen. Självklart äter vi kanelbullarna som jag bakade igår.

bild5
11-tiden
Vi befinner oss i stora staden och har hunnit med flera stadsdelar och butiker när vi äntrar Lager 157. Jag investerar i nya tights. 2 par för hela 120 kronor.

bild6
12-tiden
Lunch på  känd svensk restaurang.

bild7
13-tiden
Shoppar loss i butiken för hela 25 kronor idag.

bild9
14-tiden
Så har vi förflyttat oss ut på landet igen. Butiken är fylld av godsaker. Väl värd ett besök.

bild10
15-tiden
Nästa ställe som jag måste känna till i Östergötland är också fyllt av fina saker.

Bonusbild
bild11
Att vara 4 år på shoppingrunda är inte alltid så kul. Men det går ganska bra. Lilla loppan kollar in prylar och poserar glatt. Sen frågar hon: tar du kort nu?

bild12
16-tiden
Nu har jag landat hemma med alla inköp och en fot som är åt helvete (hålsporre suger) så det är läge för att vila. Foten.

bild12b
17-tiden
På väg till kalas på landet.

bild13
18-tiden
Alla gäster har anlänt och vi blir bjudna på en delikat laxsallad av födelsedagsbarnet tillika värdinnan.

bild14
19-tiden
Visst är det mysigt att sitta vid en brasa en kulen höstkväll.

bild15
20-tiden
Tårta to die for. Och kaffe så klart.

bild16
21-tiden
Dags att lämna kalaset och åka hem. På vår resa hem i mörkret mötte vi 1 räv 2 rådjur och 3 bilar. Tack och god natt!

Och som vanligt. Smyg inte bara förbi. Våga kommentera. Tjolahopp!

Depp och pepp

Det är en kluven känsla inombords. Lyckligare än någonsin, fylld av kärlek och harmoni, men ändå en klump av sorg och oro i magen. Oro för att inte kunna försörja mig, oro för att inte få ett jobb igen, oro för att vara utanför. Men det värsta är nog oron för de som drabbats av sjukdom. Sjukdom är konkret. Man kan inte önska bort sjukdom. Man kan bara hitta sätt att förhålla sig. Och visst kan man ställa sig frågan varför h*n? Men det finns inget svar på en sån fråga.

Självkänslan åker berg- och dalbana. Ena stunden är jag på topp för att nästa känna mig helt värdelös och oönskad. Jag söker jobb och säljer in mig, men det är liten respons. 2 sökta tjänster och 1 nej är dagens facit hittills. Men jag var inte förvånad. Jag brukar inte bli erbjuden jobb i Trollhättans kommun. Det jag kan göra är att ligga i och söka söka söka jobb tills jag får napp. Och under tiden fokuserar jag på att vara en bra hemmafru, flickvän och mamma.

Det är skönt att vara tillsammans med människor som man tycker om och hör ihop med.

Världens gulligaste svärmor kom förbi med en cykelkorg till mig. Samt sadelskydd och vantar så att jag inte ska frysa när cyklar omkring. Hon är så underbart snäll och omtänksam <3

Nu ska jag gaska upp mig och laga middag. Idag blir det stekt torsktygg med potatismos, pepparrot och citron.

Små gester av omtänksamhet. Små sagda ord. Ibland behöver man inte så mycket för att känna solskenet.

solsken