En tisdag
Trötta fötter. Värkande fötter. Skönt att komma hem efter en dag i stan.
Anställningsintervju på morgonen. Det kändes bra, men jag vågar inte hoppas. De senaste 3 intervjuerna kändes ju jättebra, men jag blev tvåa trots superintervjuer. Fast visst känns det lite hoppfullt när jag blir uppringd vid 17 och vd:n vill träffa mig på fredag. Håll tummarna för mig. För övrigt har jag fått nej på ett annat sökt jobb idag.
Efter intervjun promenerade jag förbehållslöst runt staden. Det är många år sedan jag var inne i själva Linköping. Härliga parker och vackra hus. Kärleken tipsade om en ostbutik, som jag hittade utan ansträngning, och självklart hade jag en påse med godsaker med mig därifrån. Ost är gott.
Sen var det dags för möte med jobbcoach som var givande. Det gäller att planera och vara smart. Skönt med konkreta tips. Och så blev jag anmäld till en föreläsning med Cajsa Bergqvist på köpet!
Efter det tåg och buss hem. Östgötatrafiken har visat sig från sin bästa sida idag. Och sin sämsta. Resan mellan ett rött hus på landet och Linköping tar 50 minuter med kollektivtrafik inkl. 2 byten. Buss-tåg-tåg. När det funkar är det toppen. Det gjorde det på ditvägen.
På hemvägen var det förseningar av div. anledningar och tågen väntar inte på varandra. Trots att man är samma företag. Punkt. Så när jag och övriga som skulle byta i Mjölby kom in på stationen stod vårt tåg på spåret bredvid. Vi sprang ner och upp för att komma till rätt spår och när vi kom fram till tåget åkte det iväg! Ridå.Nnågra blev skitsura, men jag slog mig ner på en bänk och väntade för nästa tåg gick om 25 min.
25 min är ingenting när man har pendlat i Dalsland.
Och hem kom jag. Till ett rött hus på landet. Det enda ställe jag vill bo på.
Håller tummarna för dig. Hoppas att allt ordnar upp sig för dig.
Mina tankar är hos dig varje dag. Du vet jag har flyttat och det var jobbigt, men ordningen är snart återställd.
Kram
Tack fina Grethe. Jag vet hur jobbigt det är att flytta, så tänkt så härligt du får det när allt är i ordning igen.
Jag bävar för min flytt. Så mycket att slänga. Så mycket att städa. Önskar jag hade pengar att bara leja bort allt arbete. För mentalt (och i praktiken) har jag redan flyttat. Det är bara mina möbler och prylar som inte gjort det. Än.
Kram
Håller tummarna för dig, det hoppas jag att du känner!
Och den där ostbutiken, den är häftig! Den har funnits i urminnes tider.
Vid tillfälle, turista i Linköping och besök den läskiga kryptan i S:t Lars.
Kram!
/Turistinformatören
Tack Tofflan det känner jag verkligen! Och jag ber om ursäkt för att jag missförstod i din blogg. Var absolut inte min mening att förringa. Bara en optimist som såg en strimma ljus.
Linköping är verkligen fint. Jag har bara varit där 1 gång, för 20 år sedan och jag minns mest Valla, inte centrum. Kryptan låter spännande. Historienörd osm jag är.
Kram!
Nej det är OK, Inna, det var inte så jag kände, bara att hela dan var nattsvart. Men det svängde verkligen sen, sent på kvällen. Och naturligtvis var pengen från mamma, till exempel, en glädje i sig.
På Valla var jag mycket som barn. Det finns nån bild när lilla Tofflan sitter på skitstora hästen från Valla.
Håller fortsatt tummarna! När får du besked??
Kram!