Tag-Archive for » hälsa «

Livet är bättre än någonsin.

Kroppen värker och mörkret äter energi. Jag äter mer än jag borde och tränar för lite. Min yngste son är död och jag saknar min bästa vän, som bor alldeles för långt bort.

Trots det så har jag ett underbart liv.

gardin

Jag lever  med min stora kärlek och vi har ett bra liv tillsammans. Tänk att man kan vara så lycklig.  Jag har ett roligt och stimulerande  jobb och jag har en god ekonomi. Mina barn har jobb, mår bra och trivs med livet. Pappa börjar anpassa sig till livet som änkling. Jag bor på landet i ett rött hus som jag alltid drömt om och har en härlig trädgård att pyssla med. Jag kan cykla till jobbet, sjunger i kör och har supertrevliga  grannar att umgås med.

Jag trivs med mig själv och gillar vardagen. Jag har inte behov av en fulltecknad kalender och att göra karriär. Ett liv i harmoni med de som jag älskar är fullgott.

Livet är bättre än någonsin.

Snö, värk och hummer

Så är årets första vecka till ända. Den har präglats av kyla, snö, värk och trötthet.  Vet inte om det är alla helger eller vintern som skapar all trötthet? Kroppen är full av inflammation och jag kämpar med att stå ut med smärtorna. Det påverkar också orken. Eller är det att jag börjar bli gammal?

IMG_3471

Det tar tid att komma iväg på morgonen. Lager på lager under, termobyxor och fjällkängor, mössa och vantar utanpå. Jag känner mig som en Michelingubbe. Men vägrar att frysa. Vågade bara cykla till jobbet  i måndags.  Inte riktigt väder för cykel, trots dubbdäck och superpannlampa. Snälla mannen har kört vägen genom stan och släppt av mig på morgonen. Så jag har suttit på kontoret redan 6.40. Även om jag inte är någon morgonmänniska är det skönt att vara tidigt på jobbet. Jobbar som mest effektivt när jag inte blir störd av varken telefon eller kollegor 🙂

Och fördelen med att börja tidigt är att jag kan gå hem tidigare.

Vi har haft en lugn hemmahelg utan något inbokat eller gäster. Bara mannen och jag. Såna helger behövs också. Nästa helg blir det huset fullt igen. Härligt.

Igår kväll blev det hummer till middag. Hummer som pappa fiskat. Mums. Tack för bästa julklappen pappa <3

IMG_3487

Annars har jag mest tittat på skidåkning, läst och vilat. Fikat med grannen och haft sovmorgon. Varit på City gross och veckohandlat.  Hängt upp ny mat till småfåglarna och tittat förtjust på alla små vänner som dyker upp. Herregud jag kommer inte ha några problem att bli pensionär 🙂

Men än så länge är det lönearbete som gäller. I morgon kommer eleverna. Då blir det extra kul på jobbet.

Jag är tacksam att jag har ett roligt och stimulerande jobb med en bra lön som jag kan försörja mig på. Jag är tacksam att jag har ett bra liv med familj och vänner att älska och bry mig om. Jag är tacksam över mat varje dag och ett vart hus att bo i. Jag är tacksam över att jag är född i en demokrati där fred råder.

Jag är lyckligt lottad.

Mitt 2015

Som vanligt är det dags att sammanfatta och reflektera över året som gått. Med bara tre ord skulle jag sammanfatta 2015 som sorg, glädje värk.

Sorg
Sorgen har inte lämnat mig, men den är lättare att leva med. Vissa dagar gråter jag flodvis och andra ingenting. Jag har tagit mig igenom det värsta en förälder kan genomlida. Christian kommer alltid vara sörjd och saknad, men det gäller att minnas allt positivt och all glädje och kärlek vi fick under hans allt för korta liv.

En vecka efter min 50-årsdag dog min mamma, blott 70 år. Även om hon var skör och skröplig var det ändå ingen som såg det komma. Hon dog ögonblickligen hemma, då hon bara föll ihop i pappas armar och var död. På ett ögonblick blev pappa änkling och ska lära sig att leva ensam efter över 50 år i tvåsamhet. Men sorgen efter mamma är inte så stor som sorgen över Chrille. Jag har sörjt mamma så mycket i förväg. Min mamma försvann när hon fick en stroke för 7 år sedan och den pigga, glada, omtänksamma aktiva Ella förvandlades till en sjuk gammal tant som bara tyckte synd om sig själv. Eftersom mamma valt att gå ur kyrkan blev det en borgerlig begravning. En fin och positiv tillställning som hyllade mamma och där familjen kom samman på ett fint sätt.

Glädje
Jag har så många människor i mitt liv som ger så stor glädje. Jag är helt överväldigad över all kärlek som de ger mig.
Jag fyllde 50 i september och firade med flera härliga kalas och fester. Med bästa vännerna åt jag de godaste Vättern-kräftor en helt fantastisk solig och underbar helg  i augusti. Firade med hela stora familjen på självaste födelsedagen. Huset fyllt av 3 generationer med  långbord, kalasmeny, bubbel  och glädje. Kunde inte bli bättre.

Jag har haft så mycket att glädjas över under 2015. Barn som mår bra och har ett gott liv med jobb och stabil ekonomi och hälsa. Ett intressant och stimulerande jobb i Linköping som sedan byttes mot ett nytt roligt jobb på hemmaplan. Efter 15 års pendlande fick jag äntligen cykelavstånd till jobbet!

Jag trivs med livet på landet med mitt livs stora kärlek H. Vi har det bra tillsammans, både vardag och helg. Vi är bra på att ta vara på glädjen i det lilla och omfamna vardagen, även om den är grå och trist emellanåt. Vi har roligt tillsammans och han lockar mig till skratt v a r j e dag.

I november åkte vi till Teneriffa igen. Den här gången blev det hela 4 veckor i paradiset med sol, bad och kontemplation. Solsemester i november är toppen. Toppen var att två av våra ungar: Sara och Gabriel, gjorde oss sällskap under nästan två veckor.

Julen firades med familj från både öst och väst. Jag älskar att ha huset fyllt av familj och vänner, ordna kalas och bjudningar. Det härliga var att det blev en bra jul för pappa. Ja, för oss andra också. Toppen vore om vi kunde få min bror och svägerska att fira jul i Östergötland 😉

Värk
Ont överallt. Hälsporre i först ena foten, sen i den andra. Höftmuskelinflammation. Ont i axlar, armar och nacke. Ja, min kropp har blivit en riktig skitkropp. Men jag har i sedvanlig ordning vägrat gå till doktorn eller äta värktabletter, bara bitit ihop och gnällt. Började gå till en kroppsreparatör, som hittills fått ordning på mina fötter. Han konstaterade dessutom att jag har inflammation i bröstmuskulaturen, som strålar ut i armarna och det är därför jag har så ont. Orsaken till inflammationen är sorg.

Den 16 december cyklade jag omkull på vägen hem och skadade knät. Ont som satan. Envisa Inna vägrade gå till doktorn, men mannen och dottern tvingade mig till akuten, där jag blev röntgad och undersökt. Inget brutet eller avslitet., bara vätska i knät. Order om vila och att ha en god jul. Jag lydde doktorns order.

2015 var ett bra år. Jag har en stabil ekonomi, efter många tuffa år. Det är så härligt att kunna spara rejält och ändå leva ett gott liv utan oro för ekonomi. Att kunna unna sig det man drömmer om  och veta att vi har råd att resa och göra saker för andra, för att vi kan och vill.

Till slut de obligatoriska nyårsfrågorna 🙂

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Lärde mig helt nya administrativa system på jobbet och hantera IKE (interkommunal ersättning) Tittade på fiskar på havsbotten från en ubåt.

Har du några nyårslöften?
Jag brukar inte avge några nyårslöften, men i år lovar jag att gnälla mindre och ta bättre hand om min kropp. Visst är det bra att vara envis, men det får inte gå ut över hälsan och de närmaste.

Vilka länder besökte du?
Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Spanien (Tenerife)

Bästa köpet?
Min MacBook Air

Vad var sämst?
All värk

Vad önskar du att du gjort mindre?
Gnällt över ont i kroppen. Bitit ihop.

Vad spenderade du mest pengar på?
Familjen.

Något du önskade dig och fick?
Ja. Både nytt jobb och barn som mår bra och har fast jobb.

Något du önskade dig och inte fick?
Nej, det kan jag inte påstå. Frisk kropp får jag när jag lärt mig att sluta bita ihop och faktiskt lyssna på vad andra säger och när sorgen släpper taget om kroppen.

Vad ser du mest fram emot med 2016?
Att livet på landet med min stora kärlek fortsätter på samma härliga sätt och att jag får en frisk och stark kropp igen.

2015 avslutas på bästa sätt tillsammans med vänner här hemma i ett rött hus på landet. I morgon är det 2016 och då ska vi fira Gabriel som fyller 16 år.

GOTT NYTT ÅR!

Om jobb

Jag har  turen att ha ett jobb som jag trivs med.

Eller tur. Jag har utbildat mig, jobbat och fått erfarenhet som gett annat jobb, fått erfarenhet som gett annat jobb osv. Idag är jag 50 år och har runt 15 år kvar som yrkesverksam. Ibland kan jag fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har uppfyllt en del drömmar jag hade i ungdomen. Fast arkeolog blev jag aldrig. Det tycker nog min värkande kropp är bra. Men på det stora hela är jag nöjd.

Jag är tacksam att jag har ett jobb att gå till. Jag vet hur det är att inte ha ett jobb.

Jag jobbar heltid.

Jag orkar jobba heltid.

Skulle vilja jobba deltid, men väljer heltid, av ekonomiska skäl.

Jag vill kunna försörja mig.
Jag vill kunna resa.
Jag vill kunna spara.
Jag vill kunna leva utan oro över om pengarna räcker månaden ut.
Jag vill leva ett liv som jag valt.

För mig är heltidsarbete inte ett mål att sträva efter. Utan en nödvändighet. Jag har inga pengar på banken att leva på eller en mecenat som försörjer mig. Så jag arbetar för att försörja mig och min familj.

Jag är lyckligt lottad som har ett jobb som intressant och stimulerande. Ett jobb där jag få använda min kunskap och kompetens. Ett jobb där jag kan bidra till andras utveckling. Det är roligt att gå till jobbet varje dag. Jag trivs att vara mitt i verksamheten och ha mycket att göra.

Hade jag ekonomisk möjlighet skulle jag sluta med lönearbete och ägna mig åt hem, familj och volontärjobb.  Jag skulle bli sagotant på dagis, vara stöd till ensamma ungdomar och rådgivare åt unga entreprenörer. Och bo i solen när det blir höst med regn, mörker och kyla.

Men än så länge jobbar jag.

Heltid.

Och drömmer om att slippa lönearbete.

Rapport & reflektion eller tvärtom

Jag bloggar som sagt inte lika ofta längre. Det analoga livet är viktigare än det digitala. Allt behöver inte meddelas alla.

IMG_9495

Det är skillnad på att vara personlig och privat i det offentliga rummet. Var den gränsen går varierar från person till person.  Min gräns är en helt annan idag än tidigare. Idag tänker jag mig för på ett helt annat sätt över vad jag delar med (okända) andra. Det är av omsorg om både mina närstående och mig själv. Vem som helst kan läsa. Jag publicerar aldrig något som är skrivet i affekt. Oftast räcker det att skriva av sig och sedan radera.

Jag tänker så här: vad vill mina barn (inte) läsa om mig och deras liv? Vad vill min svärmor  läsa? Vad vill min man  läsa? Vad vill jag att min arbetsgivare läser?

Det som man publicerar i det offentliga rummet kan aldrig tas bort.

Allt måste inte delas med alla.

Sen är det så att var och en bestämmer vad man skriver i sin blogg och  gillar inte läsaren blogginnehållet kan man låta bli att läsa, i stället för att skriva elaka kommentarer. Samtidigt så får jag ta konsekvenserna av att människor reagerar på det jag skriver. Man kan inte bara välja att få positiva reaktioner. Däremot är det skillnad på konstruktiv kritik och rena elakheter. Har man webbtroll eller stalkers kan man däremot välja att publicera kommentarer först efter godkännande. Det är ett bra sätt att rensa för de som har besvär av dylikt slag. Men man kan inte styra vad folk tycker och skriver.  Baksidan av yttrandefrihet och demokrati är just att alla får säga och skriva vad de tycker. De kan inte hindras i förväg, men bryter man mot lagen kan man straffas efteråt. Så ska det vara. Ingen censur.

Så över från reflektion till en personlig rapport 🙂

IMG_9509

Den första semesterveckan har innehållit gassande sol, bad, läsning, regn, solbränd hud, storm, ensam hemma, dejt med vän som bor långt bort, fika på stan, fika i sommarstugan, fika hemma, tid för reflektion, sorg, glädje, cykelturer, ännu mera regn, myskväll i solnedgång och kurande i soffan under en filt.

Det har varit en bra vecka. Nu är mannen hemma. Visst är det skönt med egentid, men jag saknar honom när han jobbar borta. Nästa vecka ska han iväg och jobba norrut igen, men då gör det inget eftersom jag åker till Norge på ferie 🙂

Mitt mål med den här semestern är att koppla av och inte styras av klockan utan kroppen samt läsa mig igenom min bokhög.  Jag har nått bägge målen redan. Tur att jag har fler böcker som väntar.
Hittills har jag klarat av Klas Ingesson, Ian Rankin, Lucy Dillon, Ramona Fransson. Mari Jungstedt, Anna Jansson och Mons Kallentoft.

En kväll såg mannen och jag feelgood-filmen The second best Marigold hotel. En perfekt fredagsfilm som garanterar både skratt och gråt.

Har varit vaken sedan mannens klocka ringde 5.45. Helt omöjligt att somna om. Men vad gör det. Jag är ledig. Dricker kaffe och njuter av friden på landet.

Ha en fin vecka mina gullvippor <3

Snart 50

Om  4 månader fyller jag 50 år. Jag vet fortfarande inte hur det gått till. Jag är ju inte mer än 17. Knappt vuxen. Fast det är klart. Jag har  en son på 26, så jag är kanske liite äldre än 17 🙂

egobild

Balansen mellan kropp och själ haltar.

På insidan är jag ung och pigg, fylld av kunskap och erfarenhet. Vill så mycket. Göra, uppleva, lära.

Men utsidan förfaller. Ont i kroppen och krämpor här och där. Tänk att kunna vakna utan att ha ont någonstans.

För snart 3 år sedan bestämde jag mig för att göra något åt det kroppsliga förfallet. Började äta nyttigare och träna. Först på egen hand och sedan i grupp på jobbet. Lunchgympa. Yoga. Powerwalks. Gym. Det funkade bra ända tills för 2 år sedan.

Då fick jag hälsporre. Djävulens påfund. Tänk dig att v a r j e steg du tar gör ont.

Jag blev ordinerad vila. Fick övningar för fötterna samt specialinlägg till skorna. Har inte kunnat springa eller gå längre sträckor på 2 år. Nu när foten äntligen blivit okej var det dags för hälsporre i andra foten. Däremellan fick jag trochanterit i höger höft. Sjukgymnastik, piller och kortisonspruta. Och vila.  Så nu sitter jag här otränad och överviktig. De som ger rådet att bara ge mig ut och springa har inte haft hälsporre. För v a r j e steg gör svinont.

Men jag är nöjd med livet trots övervikt och smärtor. Att bli smal är inte mitt mål. Livet är så mycket mer. Det som drabbat vår familj med sjukdom och dödsfall har gjort att jag har en annan syn på livet. Vårdar mina relationer. Njuter av det vardagliga. Livet är ju mer vardag än fest, så det är viktigt att gilla vardag. Lever i nuet.  Även om jag har drömmar och planerar för framtiden, så skjuter jag inte upp massa saker till sen. För vi vet inte hur länge vi lever. Det enda vi vet säkert är att vi ska dö. Någon gång.

Däremot kan jag äta bättre och nyttigare. Ta bort socker och minska på kolhydraterna. Det ger resultat. Det handlar mest om att ta sig i kragen och vårda sin hälsa. Men det bästa är att jag lever tillsammans med min stora kärlek. I två år har vi varit sambo. Vi lever i synd. Båda har skilsmässa i bagaget och är helt nöjda med att vara sambo. För det är vi två. Resten av livet.

cm

 

50 låter inte så gammalt. Kanske för att jag inte känner mig så gammal. Jag tycker att jag duger. Trots ärr och skavanker på både kropp och själ har jag fortfarande lust på livet och hunger efter att lära mig mer och utvecklas.

Jobba, sova, äta

Ibland känns det som att vardagen inte är mer än jobba, sova, äta.
Resa till och från jobbet. Gå upp halv 6. Komma hem 18. Så är det så mycket som ska hinnas med mellan 18 och 22. Fixa middag, äta, se min man i ögonen och prata om arbetsdagen, läsa läxor, göra lunchlåda och lägga fram kläder till nästa dag, tvätta, diska. Sen ska man hinna med lite värdefull egentid,  dvs en stund med min dator: kolla lite serier, läsa nyheter, hänga med på sociala medier osv. Varje dag avslutas med dusch och tandborstning (du antecknar va).

Men det är ok, för jag har ett jobb att åka till. Jag har en man att leva med. Jag gillar vardag.

Idag är det fredag. Jobba hela dagen, så fort hem och byta om till finklänning och plocka ihop presenter och  åka på kalas. Det är en bra avslutning på arbetsveckan.
Sen en lugn hemmahelg med allmänt pyssel och fix. Samt skidåkning på tv. Jag gillar att se på skidåkning.

Nästa helg kommer vänner på sleep over. Då ska vi prata, skratta och äta god mat (parmiddag låter så trist ) och bara umgås. Goda vänner ska man vårda ömt.

Imorgon är det sovmorgon. Punkt.

Ha en fin helg mina gullvippor <3

ranunkel_vit

Morgontankar

Måndag morgon. Sportlov för många. Arbetsdag för mig.

Ännu en vecka passerat utan att jag har orkat blogga speciellt mycket. Förra måndagen var det  efit och jag tog snällt bilder, men sen orkade jag inte fixa till allt hemma på kvällen.

Instagram är lättare. En ögonblicksbild, några ord och så är det klart.

Jag har inte längre behov av att delge hela världen mina tankar och idéer. Jag måste inte predika och tala om hur andra ska leva för att må bra. För världen är så full av människor som vill omvända andra till sitt sätt att tänka, äta, träna, leva. Jag vill välja mitt. Det som passar för dig passar kanske inte mig. Mitt passar kanske inte dig.

Livet pågår för fullt och min familj vill inte figurera i bloggen. Det gör att jag blir begränsad. Men det är viktigt att respektera andras integritet .

Sen jag började på mitt nya arbete i december har jag haft 3 rejäla förkylningar/virusinfektioner/influensa eller vad man ska kalla skiten. Jag som aldrig är sjuk har varit rejält däckad. Senast förra veckan. I onsdags tillämpade jag sjuknärvaro, men insåg att det inte funkade, så torsdag o fredag har varit sängläge hemma. Jag är så dålig på att vara sjuk. Är gnällig och ynklig som en man och jag får ständigt dåligt samvete för att jag är hemma. Jag håller på att hosta lungorna ur mig och snarkar så på nätterna att mannen flyr till ett annat rum.

På veckans agenda står jobba sig lite. Vara ledig lite. Gräsänka några dagar och pyjamasparty med finaste vännen A. Helgen är oskriven.

För övrigt låter jag bilder berätta om veckan.

sunset2
En underbar solnedgång över Vadstena på väg hem från jobbet.

snodroppar
Det finns tecken på vår i trädgården.
skitljus
Ljusen jag köpte på IKEA är riktiga skitljus!
Så går det när man vill att ljusen matchar matta och duk.

rosen
Rosorna jag fick av min älskade man för en vecka sedan är fortfarande ljuvliga.

Back in business

Ny vecka, ny månad, nya möjligheter.

febsno

Ovanligt pigg i morse.  Gick försiktigt ut till bussen. För även om det är mycket välplogat, så är det isfläckar under snön. Sen var tåget inställt och ersatt av buss. Lång väntan, trång buss och missat tåg i Mjölby. Nästan en timme för sent anlände jag på mitt kontor.

Hej staten bara för att ni inte vet vad ni vill med infrastrukturen och utreder i oändlighet, så behöver befintligt järnvägsnät underhållas. Det hjälper inte att Östgötatrafiken har nya tåg om rälsen är undermålig.

Härligt att vara tillbaka på jobbet. Jag är fortfarande matt och yr efter influensan, men det gäller att ha ett stadigt tag om skrivbordet 🙂 Lyckades koppla ihop min nya skärm och dockningsstation till datorn. Men ogillar alla sladdar. Dock är det skönt att ha stor skärm.

Givande samtal om entreprenörskap och yrkesliv på eftermiddagen innan det var dags att ta tåget hem.

Hem till ett tomt hus.

Den här veckan är jag gräsänka. Mannen jobbar borta. Trist, men mysigt när vi ses igen. Och jag får egentid utan att känna mig självisk.

På fredag ses vi igen. Då styr vi kosan mot Norge.

Hem till vika <3

50-årskalas hos bästa vännen <3

Jag längtar<3

Suger på att vara sjuk, men tacksam över mitt liv

Jag hade en vision om min sjukskrivning. Vila och inga lyft. Pigg och lite värk. Jag skulle kunna jobba lite och kolla på serier däremellan. Som semester nästan.

Så var det de första dagarna. Ovanligt lite ont efter operationen.  Men så smög nåt jävla virus på mig. Yr, orkeslös, svimfärdig. Ont i huvudet och lederna. Att duscha och klä på sig blev en enorm kraftansträngning som krävde  lång vila. Jag blev ett gnälligt monster.
Jag är verkligen skitkass på att vara sjuk.

Nu börjar jag se ljuset i tunneln.

Jag är fortfarande sjuk, men orkar mer och mer. Skönt, för jag är trött på mitt gnäll över att jag är sjuk.

Jag har så mycket att vara nöjd över.

4

Jag har en fantastisk familj.
Jag lever tillsammans med min stora kärlek.
Jag har härliga vänner och roliga saker att se fram emot.
Jag bor i ett gammalt hus på landet med naturen inpå knuten.
Jag har ett spännande jobb och jag har valt att jobba heltid för att kunna försörja mig själv, inte låta någon annan göra det. Sen vet jag hur tufft det är att vara arbetslös och är tacksam att jag inte är det längre.

Jag har bra sömn, äter god mat och njuter av livet. Jag är överviktig, sover på mage och dricker vin och ändå är jag tillfreds med livet. Jag accepterar att kroppen blir äldre, rynkorna fler och att tuttarna hänger längre och längre ner. Röven sitter fortfarande där den ska och jag skrattar mycket och ofta. Jag tycker om mig själv.

Hälsporre och tronchanterit förhindrar löpning och pw. Så jag satsar på mental träning. Meditation och yoga passar bättre för en värkande kropp. Sorgen sitter i kroppen och den måste släppas ut.

Jag ser fram emot att fylla 50 och planerar kalas i trädgården med släkt och vänner. Skaldjur och champagne!

skaldjur

Livet är gott. Även när jag är sjuk.

Jag är tacksam över så mycket, men mest över att jag har en positiv inställning till livet. Att jag har fått jävlar anamma av farmor och bryt ihop och gå vidare av pappa.

Mvh
En obotlig optimist