Tag-Archive for » kropp «

Snart 50

12 maj 2015 @ 12:06 by

Om  4 månader fyller jag 50 år. Jag vet fortfarande inte hur det gått till. Jag är ju inte mer än 17. Knappt vuxen. Fast det är klart. Jag har  en son på 26, så jag är kanske liite äldre än 17 🙂

egobild

Balansen mellan kropp och själ haltar.

På insidan är jag ung och pigg, fylld av kunskap och erfarenhet. Vill så mycket. Göra, uppleva, lära.

Men utsidan förfaller. Ont i kroppen och krämpor här och där. Tänk att kunna vakna utan att ha ont någonstans.

För snart 3 år sedan bestämde jag mig för att göra något åt det kroppsliga förfallet. Började äta nyttigare och träna. Först på egen hand och sedan i grupp på jobbet. Lunchgympa. Yoga. Powerwalks. Gym. Det funkade bra ända tills för 2 år sedan.

Då fick jag hälsporre. Djävulens påfund. Tänk dig att v a r j e steg du tar gör ont.

Jag blev ordinerad vila. Fick övningar för fötterna samt specialinlägg till skorna. Har inte kunnat springa eller gå längre sträckor på 2 år. Nu när foten äntligen blivit okej var det dags för hälsporre i andra foten. Däremellan fick jag trochanterit i höger höft. Sjukgymnastik, piller och kortisonspruta. Och vila.  Så nu sitter jag här otränad och överviktig. De som ger rådet att bara ge mig ut och springa har inte haft hälsporre. För v a r j e steg gör svinont.

Men jag är nöjd med livet trots övervikt och smärtor. Att bli smal är inte mitt mål. Livet är så mycket mer. Det som drabbat vår familj med sjukdom och dödsfall har gjort att jag har en annan syn på livet. Vårdar mina relationer. Njuter av det vardagliga. Livet är ju mer vardag än fest, så det är viktigt att gilla vardag. Lever i nuet.  Även om jag har drömmar och planerar för framtiden, så skjuter jag inte upp massa saker till sen. För vi vet inte hur länge vi lever. Det enda vi vet säkert är att vi ska dö. Någon gång.

Däremot kan jag äta bättre och nyttigare. Ta bort socker och minska på kolhydraterna. Det ger resultat. Det handlar mest om att ta sig i kragen och vårda sin hälsa. Men det bästa är att jag lever tillsammans med min stora kärlek. I två år har vi varit sambo. Vi lever i synd. Båda har skilsmässa i bagaget och är helt nöjda med att vara sambo. För det är vi två. Resten av livet.

cm

 

50 låter inte så gammalt. Kanske för att jag inte känner mig så gammal. Jag tycker att jag duger. Trots ärr och skavanker på både kropp och själ har jag fortfarande lust på livet och hunger efter att lära mig mer och utvecklas.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  4 Comments

Kropp

19 sep 2014 @ 10:27 by

I hela mitt liv har jag varit frisk och stark. Sällan sjuk och i hyfsad form. Men har inte lagt mycket tid på att träna. Träna är tråkigt i min värld. Jag fått ett ryck då och då för att sedan hemfalla åt ingen träning alls. I långa perioder har jag dansat folkdans och det har varit motion nog.
egobild
De senaste åren har kroppen förfallit. Den ena krämpan efter den andra har smugit sig på. Eller snarare jag har förträngt att kroppen gör ont. Familjen har däremot fått höra mitt gnäll. Till slut tog jag mig i kragen och gick till läkare, där fick jag remiss till sjukgymnast och det var toppen. Jag blev lyssnad på och mina besvär är inte hittepå. Jag har: hälsporre (så ont att gå) åderbråck (ärftligt) trochanterit (orsakat av felbelastning p g a hälsporren. Gör jävligt ont. Mest när jag går) musarm (har varit min följeslagare i 10 år. Jag har vant mig) inflammation i axeln (ont ont ont) nerv i kläm i ryggen (kommer och går, gör skitont) På toppen av det framfall, övervikt och synfel. Ja, närsynt har jag varit i 40 år, så det är ju mer som en egenskap.

trana

Tant har fått börja hos sjukgymnast. Tant simmar i simhallen med andra tanter på dagtid. Tant gör övningar för axel, arm och höft varje dag. Visst är jag avundsjuk på de som kan springa och gå utan smärta. Men jag får göra det bästa med mina förutsättningar.

Fy farao vad jag ångrar att jag tagit en frisk kropp för given. Fy farao vad jag ångrar att jag bara bitit ihop och kämpat vidare, trots att jag haft ont.

Men nu ska jag vara snäll mot min kropp. För den ska hänga med i några år till.

onlysolutions

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , ,  2 Comments

Jag duger som jag är

15 maj 2013 @ 20:12 by

Jag har ju privilegiet att ingå i ett hälsoprojekt med fokus på träning, kost och hälsa. Att både kropp och själ ska må bra. Ja, jag har en bra arbetsgivare.

Jag äter massor av grönsaker. Har alltid gjort. Älskade grönsaker redan som barn. Fast jag avskyr stuvade grönsaker 🙂

Har dragit ner på socker till nästan inget och är mycket sparsam med intag av vetemjöl och glutenprodukter. En smörgåsälskare som jag kan inte avstå från bröd helt och hållet. Men jag håller mig ifrån pasta och vitt bröd. Quinoa, glutenfritt knäckebröd, ris, glasnudlar och grovt surdegsbröd är det jag stoppar i mig. .Fast ibland fuskar jag och njuter av nybakade bullar eller en bit choklad.

Det ska vara gott att leva, utan att det blir för mycket.

Jag tränar mer än tidigare, fast det kunde vara oftare. Men lite är bättre än inget.

Jag är 170 cm lång och jag har storlek 46.

Tjockrumpa, stora bröst och en bullig mage. Mitt hjärta är friskt och starkt, min kropp är uthållig  och jag mår bra. Jag tycker om mig själv och gillar min mulliga kropp. Ändå får jag kommentarer om att jag borde gå ner i vikt.  De senaste månadernas hälsofokus har resulterat i -5 kg, men mitt primära mål är att få bättre ork och mer styrka. Om jag går ner några kilo är det bra, men fokus ligger inte på viktminskning utan välmående.

För vems skull ska jag gå ner massor i vikt? För att andra ska slippa skämmas att vara i närheten av någon som är tjock? För att andra ska kunna säga oh så smal du har blivit!

Jag har aldrig haft så mycket komplex och skämts över min kropp som när jag var smal. Hade storlek 36 och tyckte att jag var tjock. Det var en plågsam period med dålig självkänsla och skev kroppsuppfattning.

Man ska gå ner (eller upp) för sin egen skull. Av hälsoskäl och för att må bra. Inte för att andra anser det.

Det viktiga är inte hur många kilo man väger, utan fettprocenten. En smal person som inte tränar kan ha högre fettprocent än en tjockis som tränar.

Visst finns det dagar när jag ser min nakna kropp i spegeln och har svårt att omfamna alla kurvor.

Jag är ganska nöjd med mig själv. Jag tycker att jag har vackra ögon. Min kropp är uthållig och frisk. Jag är snäll och  trevlig att umgås med. Jag är glad och positiv och kan ta för mig av livet. Jag är hyfsat bra på mitt jobb och jag älskar att lära mig nya saker och utvecklas. Jag är en bra mamma och får nog godkänt som flickvän. Jag är väldigt bra på att laga mat och jag är världsbäst på att skratta, sova och gråta.

Jag duger som jag är.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , ,  8 Comments

Självbild

28 jul 2012 @ 19:20 by

Det senaste har mycket i bloggar och sociala medier handlat om kropp och vikt. Linda Marie har  fått fler än mig att fundera över kropp, vikt, självbild och bemötande.

Häromdagen frågade min bästis mig varför jag inte går ner i vikt när jag äter nyttigt?

Jag har alltid ätit nyttig mat. Men jag äter också massvis med socker och kolhydrater samt att jag tränar alldeles för lite i förhållande till vad jag äter och dricker ergo behåller jag min vikt. Så länge jag är frisk och orkar har jag inte det behovet av att vara smal, även om andra verkar ha ont av att jag är tjock.

I hela mitt liv har jag blivit bedömd, dömd och belönad utifrån mitt utseende. Som tonåring fick jag ständigt höra att jag var ful, någon som jag trott på sedan dess. Nu tycker jag att jag är okej. Vissa dagar kan jag tycka att jag är snygg. Men varje dag ser jag mig  naken i spegeln och säger att jag duger som jag är!

Min exmake, som var anorektisk, kunde klämma mig på magen och säga att nu får du allt ta och äta lite mindre. Jag trodde på honom när han sa att jag var tjock. Då var jag en 38:a. Idag en 46:a. Men samma person.

Stora bröst och blondin. Ja, ni fattar va. En sån tjej kan ju inte vara smart eller kunna något om teknik. Fy farao vad jag har stött på fördomar baserat på mitt utseende.

Oavsett om jag kallats snygg, smart, söt, sexig, rolig, vacker, snäll, tjock eller ful så har jag blivit bedömd och dömd utifrån mitt utseende.

Inte min person. Så jävla sjukt är vårt utseendefixerade samhälle.

Nu lever jag i ett förhållande där jag bedöms för den jag är. Inte mitt utseende och det har ställt min självbild på ända. Jag är så van att bedömas utifrån min kropp och inte min person. Jag har fått reflektera en hel del. Men det är skönt att äntligen bedömas för den jag är och inte hur jag ser ut. Även om det är roligt att få komplimanger så klart. Jag är fåfäng, det erkänner jag.

Likadant är det med mitt jobb. Jag har fått mitt jobb för vad jag kan och presterar. Inte hur jag ser ut.

Självbilden har förändrats och jag har fått en helt annan självkänsla.

Det bästa man kan göra som förälder är att boosta sina barn  och stärka deras självbild och självkänsla utifrån vilka människor de är. Inte hur de ser ut. Jag har varit noga med att inte prata bantning och vara viktnojjig inför mina barn. Det var speciellt viktigt när de var tonåringar. Då är de så känsliga och man måste ledsaga dem rätt för att deras självkänsla ska växa.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , ,  8 Comments

Kropp

13 jul 2012 @ 6:42 by

På Karlavagnen igår kväll talade man om kroppar.

Vad man tycker om sin kropp, vad man är nöjd/missnöjd med, om man gjort någon större förändring osv.

Den del av kroppen som jag alltid varit mest nöjd med är mina ögon.

Samtidigt är de mitt handikapp.

Jag är ett rejält blindstyre. Har haft glasögon sedan jag var 10 år och har sedan en månad tillbaka numera progressiva glasögon. Det är fortfarande jobbigt att hitta rätt läge framför datorn, men jag biter ihop och hoppas att det ska bli bättre.

Det jag har haft har mest komplex för är mina bröst. Tycker att det är skitjobbigt med dessa tuttar som alltid är för stora och ständigt är i vägen och som gör att jag får ont i nacke och axlar. Men sina gener kan man inte göra så mycket åt. Om man inte lägger sig under kniven och där är jag inte.

Jag är mullig och jag tycker att det är okej.

För jag har en frisk och stark kropp. De senaste 13 åren har jag varit hos läkaren  E N gång. För 2 år sedan när jag fick kalkaxel. Annars är det bara en och annan förkylning och lite huvudvärk ibland. Samt musarm. Men det räknar jag ändå inte som sjuk.

Så länge jag har hälsan och är stark tycker jag att det är okej att vara tjock. Det är mest omgivningen som har ont av det. Med små kommentarer och gliringar.

Men det är inte mitt problem. Jag tycker att jag duger och är bra även om jag inte är smal.

När jag var ung yngre och smal var jag ständigt missnöjd och osäker.

Nu när jag är 40+ ser jag min kropp som en vän.

Den har fött tre barn, huserar mig och orkar massor.

Jag har skavanker och ärr, men den är boning för min själ och jag tycker om mig!

Nu ska jag ta mina valkar och kurvor och åka till jobbet. Mitt roliga och stimulerande jobb.

Klockan 17 är det S E M E S T E R.

Imorgon har jag sovmorgon. *gillar*

God morgon mina gullvippor <3

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,  4 Comments

Kropp

01 Dec 2010 @ 21:02 by

Tofflan undrade hur det står till med kroppen?

Jo tack , den hänger med.

Åderbråck, tjockrumpa, kroppsdelar som gett upp kampen mot tyngdlagen. Men den bär mig. Huserar min själ och fungerar bra.

Jag är ytterst sällan sjuk och mår ganska bra.  Ledsen och sorgsen av krossat hjärta, men det går åt rätt håll. Jag ska gå hel ur det här. Starkare än någonsin.

Fast jag har ett bekymmer. Torr hud.

Så nu sitter jag här fet och blank, insmord i fet kräm från Apoteket. Och självklart de obligatoriska papiljotterna =)

På tal om Apoteket. Varje gång jag går förbi ett Apotek tänker jag på Kloppan. Så jag tänker på henne varje dag =)

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , ,  3 Comments