Tag-Archive for » fylla år «

Att fylla 50

Att fylla 50  är bland det bästa jag varit med om. Jag är så tacksam att jag fått leva i 50 år och har det så bra. Trots kroppens plågor, livets svårigheter och brutala sorg har jag ett fantastiskt bra liv.

IMG_0626

Jag har blivit så firad. Och nu menar jag inte blommor och presenter, utan människorna, gemenskapen och kärleken. Jag är överväldigad att så många människor visar sån kärlek till mig.

Först råkade det bli en förfest. Vänner som inte kunde komma på 50-årsfesten kom på besök några veckor före och vi kunde umgås och ha roligt i några dagar. God mat, vin, samtal och skratt. Samt museer och guidad tur i Vadstena . Härligt!

IMG_0146

En solig lördag i augusti hade jag den  roligaste fest med vänner som  jag haft någon gång. Kräftor, vänner, solsken, glädje, kärlek, skratt, tal, samtal, lek och stjärnfyllda himmel. Jag är lyckligt lottad som har så underbara vänner.

IMG_0587

På födelsedagen var det kalas med familjen. Dukat långbord med linneduk, matsilver, finservis och rosor. 3-rätters middag för 20 personer. Min familj. Från 87 till 1 år. Underbart med alla generationer samlade. En lycklig dag med glädje, mat, presenter och gemenskap.

IMG_0740

Så har jag blivit uppvaktad av både gamla och nya jobbet. Tack snälla ni <3

IMG_0786

För att inte tala om alla gratulationer jag fått av släktingar , vänner och bekanta via sociala medier, riktiga brev, sms, telefonsamtal  och mejl.

Ett stort tack till alla som gör mig till en rik och lycklig människa <3

Snart 50

Om  4 månader fyller jag 50 år. Jag vet fortfarande inte hur det gått till. Jag är ju inte mer än 17. Knappt vuxen. Fast det är klart. Jag har  en son på 26, så jag är kanske liite äldre än 17 🙂

egobild

Balansen mellan kropp och själ haltar.

På insidan är jag ung och pigg, fylld av kunskap och erfarenhet. Vill så mycket. Göra, uppleva, lära.

Men utsidan förfaller. Ont i kroppen och krämpor här och där. Tänk att kunna vakna utan att ha ont någonstans.

För snart 3 år sedan bestämde jag mig för att göra något åt det kroppsliga förfallet. Började äta nyttigare och träna. Först på egen hand och sedan i grupp på jobbet. Lunchgympa. Yoga. Powerwalks. Gym. Det funkade bra ända tills för 2 år sedan.

Då fick jag hälsporre. Djävulens påfund. Tänk dig att v a r j e steg du tar gör ont.

Jag blev ordinerad vila. Fick övningar för fötterna samt specialinlägg till skorna. Har inte kunnat springa eller gå längre sträckor på 2 år. Nu när foten äntligen blivit okej var det dags för hälsporre i andra foten. Däremellan fick jag trochanterit i höger höft. Sjukgymnastik, piller och kortisonspruta. Och vila.  Så nu sitter jag här otränad och överviktig. De som ger rådet att bara ge mig ut och springa har inte haft hälsporre. För v a r j e steg gör svinont.

Men jag är nöjd med livet trots övervikt och smärtor. Att bli smal är inte mitt mål. Livet är så mycket mer. Det som drabbat vår familj med sjukdom och dödsfall har gjort att jag har en annan syn på livet. Vårdar mina relationer. Njuter av det vardagliga. Livet är ju mer vardag än fest, så det är viktigt att gilla vardag. Lever i nuet.  Även om jag har drömmar och planerar för framtiden, så skjuter jag inte upp massa saker till sen. För vi vet inte hur länge vi lever. Det enda vi vet säkert är att vi ska dö. Någon gång.

Däremot kan jag äta bättre och nyttigare. Ta bort socker och minska på kolhydraterna. Det ger resultat. Det handlar mest om att ta sig i kragen och vårda sin hälsa. Men det bästa är att jag lever tillsammans med min stora kärlek. I två år har vi varit sambo. Vi lever i synd. Båda har skilsmässa i bagaget och är helt nöjda med att vara sambo. För det är vi två. Resten av livet.

cm

 

50 låter inte så gammalt. Kanske för att jag inte känner mig så gammal. Jag tycker att jag duger. Trots ärr och skavanker på både kropp och själ har jag fortfarande lust på livet och hunger efter att lära mig mer och utvecklas.

Grattis älskling

Idag firar vi världens bästa man. Idag fyller min stora kärlek 45 år.

Livet med dig är underbart. Du är lätt att leva med. Du gör mig glad och pirrig. Du är trygg och omtänksam. Du får mig att skratta och gråta ( glädjetårar)
Du gör mig lugn och harmonisk, lycklig och tillfreds. Du är min älskare, vän, livskamrat och sambo. Vi ska leva tillsammans resten av livet. Du är den bästa man, sambo, pappa, son och vän som finns. Det är ingen som bryr sig så mycket om andra som du.

Grattis på födelsedagen älskade H<3

1169712_1492320134313677_1636530483_n

Födelsedag

Idag blir mina skrattrynkor ett år äldre.

Skrattrynkorna är ett bevis på att jag levt ett lyckligt liv med många skratt. Både kropp och själ har skavanker, men jag tycker om mig själv och jag mår bra.

Så lycklig som jag är nu har jag aldrig varit. Trots att det sker tuffa saker, så är jag mycket lycklig.

Födelsedagen ska tillbringas med världens bästa svärmor och svägerskan. Vi ska på utflykt.

Sen ska Kärleken och jag äta kräftor. Jag har önskat kräftor till min födelsedag. Mums! Att få vara tillsammans med Kärleken är den finaste present jag kan få <3

Livet är gott och jag är faktiskt 48 år. Det vete fasen hur det gick till!

47

Idag är det 47 år sedan jag föddes.

Liten, skrynklig och rödblond.
Min fars kommentar var: är den fule ungen min!

Men det gick över:  jag är varken liten eller rödblond idag. Kanske lite skrynklig dock 🙂

Som barn liten, klen och lillgammal.

Jag är fortfarande lillgammal, snusförnuftig och naiv, tror gott om alla och säger vad jag tycker. Jag sjunger när jag jobbar och pratar med mig själv. Jag har slutat jobba som skolfröken, ett jobb jag har älskat, men  nu är jag glad att jag vågat gå vidare. Livet är härligt. Hjärtat är lite tilltufsat, men jag mår bra och på jobbet får jag ständigt nya spännande utmaningar att anta. Jag är så glad att det finns någon som tror på min förmåga och som har förtroende för mig.

Skrattrynkorna är ett bevis på att jag levt ett lyckligt liv. Även om både kropp och själ har skavanker så tycker jag om mig själv.

47 på utsidan och 17 på insidan. Typ. Jag hoppas att jag fortsätter vara lika barnsligt nyfiken på livet och vågar bejaka barnet i mig. Skräcken är att bli en bitter tant.

Jag fattar fortfarande inte var åren tar vägen. Kan någon förklara det?

Nu är jag lika gammal som världens bästa vän <3

Överväldigad

Jag hade bestämt mig för klänning idag.

När jag vaknade hörde jag regnet, men bestämde mig för klänning ändå.

Klänning och barfota är liksom jag.

Regnställ likaså.

Hela dagen har jag blivit gratulerad. Jag är helt mållös.

Telefonsamtal, sms, kramar, glada tillrop i korridoren, mail, hälsningar i bloggen och över 200 grattishälsningar på facebook.

TACK!!!

Jag är så glad och känner all värme och omsorg från alla vänner nära och fjärran.

Ni vet inte hur mycket er uppmärksamhet betyder. Jag inser att jag inte är ensam och värdelös.

Sonen hade lagat middag till mig när jag kom från jobbet och han hade dessutom diskat. Frivilligt. Jag ska nog fylla år varje dag 😉

Det som gladde mig mest var nog blommorna som stod på mitt skrivbord i morse. Från finaste Minna. Något jag absolut inte förväntat mig, men som  betyder så mycket. Det lilla i vardagen. De små sakerna vi gör för våra vänner. För att glädja utan att förvänta oss motprestationer. Jag har verkligen fina kollegor och vänner.

Att mina barn och elever är bäst vet ni ju =)

En bit choklad, ett glas vin och soffhäng med Idol blir mitt firande. Efter en heldag med jobb, massor av pratande och möten är det skönt med lite ensamt lugn. Fest blir det på lördag 🙂

Grattis Inna. Nu är det bara 4 år kvar till 50 =)

46

Idag är det 46 år sedan jag föddes. Liten, skrynklig och rödhårig.
Min fars kommentar var: är den fule ungen min!

Men det gick över:  jag är varken liten, skrynklig eller rödhårig idag =)

1972 var jag så här bildskön:

Idag så här:

Jag är fortfarande lillgammal, snusförnuftig och naiv, tror gott om alla och säger vad jag tycker. Jag sjunger när jag jobbar och pratar med mig själv. Jag blev skolfröken som jag drömde om 1972 och jag är lika rädd för att bli ensam och utanför som i första klass.

Jag tycker fortfarande att fiskbullar inte är mat. Första skoldagen vägrade jag gå in i matsalen, där man serverade just fiskbullar. Jag blev en ökänd matvägrare och fick sitta i skamvrån, för att jag vägrade äta maten som Tant Maj slevade upp på tallriken.

Skrattrynkorna är ett bevis på att jag levt ett lyckligt liv. Även om både kropp och själ har skavanker så tycker jag om mig själv.

Och jag tycker om att fylla år.

Frukost på sängen av man och barn är ett minne blott. Tack och lov!
Jag är inte alltid solsken på morgonen om man säger så 😉

Igår var det tårtkalas med familjen och på lördag blir det lite kalas med vänner.

Fast idag blir det en helt vanlig arbetsdag med mina underbara elever.