Tag-Archive for » tröst «

Tiden läker

För 2 år sedan begravde vi min yngste son Christian. Det var en fin dag och en vacker begravning, men den var så fylld av sorg och saknad. Jag bet ihop och skötte allt med fullt fokus på att det skulle bli som Chrille hade önskat och han fick den bästa begravningen.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Jag har gått igenom svåra saker i livet, men det finns inget som påverkar dig som att förlora ett barn. Oavsett om barnet är nyfött, 5 år eller 21 som Christian var. Man kan inte föreställa sig hur det känns.

Min syn på livet förändrades. Vad som är viktigt förändrades.

Jag saknar min unge varje dag. Jag gråter ofta. Livet känns orättvist.

Men man kan inte låta känslan av orättvisa styra så man blir bitter och avundsjuk på andra.

Jag väljer att leva och göra det bästa av mitt liv här på jorden.

Jag är lycklig trots sorgen.

Familj är viktigare än karriär. Ett roligt jobb där jag gör skillnad är viktigare än hög befattning. Jag kan försörja mig, spara och göra roliga saker med de som betyder mest för mig. Det räcker.

Vi tar så mycket för givet. Jag är tacksam för allt Christian gav mig. Han var bara ett lån. Livet är orättvist. Men livet är ändå den största gåvan. Ta vara på varje dag och människorna omkring dig.

ranunkel_vit

Jag har varit på minisemester i Tyskland med min fantastiska svärmor den här helgen. Härligt väder, god mat och bästa sällskapet. Vi har skrattat och shoppat, pratat och fikat. En toppenresa.

Snart får vi besök av pappa. Åh vad vi ska visa honom Östergötland på våren! Tåkern, Naturum, Omberg, Hästholmen och Vadstena så klart! Så hägrar besök hos dotter och svärson i Karlstad. Konstutställning och shopping står på agendan för besöket i min gamla studentstad.

Ta vara på livet.

Suger på att vara sjuk, men tacksam över mitt liv

Jag hade en vision om min sjukskrivning. Vila och inga lyft. Pigg och lite värk. Jag skulle kunna jobba lite och kolla på serier däremellan. Som semester nästan.

Så var det de första dagarna. Ovanligt lite ont efter operationen.  Men så smög nåt jävla virus på mig. Yr, orkeslös, svimfärdig. Ont i huvudet och lederna. Att duscha och klä på sig blev en enorm kraftansträngning som krävde  lång vila. Jag blev ett gnälligt monster.
Jag är verkligen skitkass på att vara sjuk.

Nu börjar jag se ljuset i tunneln.

Jag är fortfarande sjuk, men orkar mer och mer. Skönt, för jag är trött på mitt gnäll över att jag är sjuk.

Jag har så mycket att vara nöjd över.

4

Jag har en fantastisk familj.
Jag lever tillsammans med min stora kärlek.
Jag har härliga vänner och roliga saker att se fram emot.
Jag bor i ett gammalt hus på landet med naturen inpå knuten.
Jag har ett spännande jobb och jag har valt att jobba heltid för att kunna försörja mig själv, inte låta någon annan göra det. Sen vet jag hur tufft det är att vara arbetslös och är tacksam att jag inte är det längre.

Jag har bra sömn, äter god mat och njuter av livet. Jag är överviktig, sover på mage och dricker vin och ändå är jag tillfreds med livet. Jag accepterar att kroppen blir äldre, rynkorna fler och att tuttarna hänger längre och längre ner. Röven sitter fortfarande där den ska och jag skrattar mycket och ofta. Jag tycker om mig själv.

Hälsporre och tronchanterit förhindrar löpning och pw. Så jag satsar på mental träning. Meditation och yoga passar bättre för en värkande kropp. Sorgen sitter i kroppen och den måste släppas ut.

Jag ser fram emot att fylla 50 och planerar kalas i trädgården med släkt och vänner. Skaldjur och champagne!

skaldjur

Livet är gott. Även när jag är sjuk.

Jag är tacksam över så mycket, men mest över att jag har en positiv inställning till livet. Att jag har fått jävlar anamma av farmor och bryt ihop och gå vidare av pappa.

Mvh
En obotlig optimist

Tiden går

Idag har det gått 6 månader.

6 månader sedan livet förändrades på det där sättet som alla föräldrar fruktar och som man inte tror händer ändå.

Mitt barn dog.

Christian fick bara leva i 21 år.

bild15

Sorgen finns med mig hela tiden, men den är hanterbar och går att leva med. Det finns dagar när jag inte gråter alls numera.  De dåliga dagarna när jag bara vill ligga i sängen och glömma omvärlden kommer allt fler sällan. Jag har varit nere på botten och vänt. Även om jag sett honom och hållit om hans döda kropp är det ibland ändå så obegripligt. Det hugger till i mig när jag tittar på bilder av honom: min lilla pojke finns inte i jordelivet. Jag får aldrig mer höra hans röst. Tjata på honom. Skratta med honom. Sjunga med honom. Leva med honom.

Ibland måste jag skriva att han är död och se orden framför mig för att acceptera att han är död. Det är bra att jag fått se honom död och hållit om honom. Jag vet att han inte lever. Jag har känt hans kalla kropp.

Smärtan är obeskrivlig. Som någon sa: man förstår först när man själv varit med om att förlora ett barn. Även om han var vuxen, så var han ändå mitt barn.

Den första tiden var som ett töcken, men ändå glasklar. Jag höll ihop och tog hand om allt praktiskt och var fullt fokuserad på att begravningen skulle bli som Chrille önskade. Han hade planerat för sin begravning. Han hade pratat med oss om hur han ville ha det. Men det bästa var att han hade fyllt i Vita arkivet, så där fanns hans vilja i skrift. Det hjälpte oss i flera frågor, bla om kremering och askans spridning.
Alla borde fylla i Vita arkivet, oavsett om man är 21, 48 eller 75. För det är ett stöd för efterlevande. Det är en hjälp om de efterlevande ha olika viljor. Det är så mycket man ska förhålla sig till och man blir helt förvirrad av allt som ska beslutas om. Vi hade ett fantastiskt stöd av begravningsentreprenörer och präst. Ett stort tack till May, Lennart och Katarina. Men det största stödet har jag i min underbare sambo, min stora kärlek, mannen i mitt liv H.

Saknaden är enorm. Men på något sätt går livet vidare. Tiden läker inte, men den dämpar smärtan.

ljus

Ett livstecken

Ja, men hej bloggen hur mår du?

Jag mår både och. Livet är en emotionell berg och dalbana. Verkligheten har kommit ikapp och jag är ledsen hela tiden. Sorgen är ständigt närvarande. På samma gång är jag glad och lycklig. Helt absurt.

Kroppen har sagt ifrån. Smärtor i kroppen. Efter krav och tjat från familjen gick jag till doktorn. Andra gången på 15 år. Min filosofi har varit  att bita ihop och köra på liksom. Doktor Elin undersökte, klämde och lyssnade  och gav   besked att jag har muskelfästeinflammation i både höft och axel. Tacka tusan att jag har ont.
Så fick jag en kortisonspruta, som inte alls gjorde så ont som jag föreställt mig, men tur att jag inte såg nålen förrän efteråt. Sen recept på medicin och remiss till sjukgymnast. Hoppas att det hjälper. Jag vill vara rask och kry. Vilken tur att jag har en familj som är mån om mitt välbefinnande, när jag själv bara biter ihop.

Det har varit en fantastisk sommar. Vädret har varit makalöst fint. Jag har verkligen kunnat sola och bada. Njuta av ljuvliga sommarkvällar och se magiska solnedgångar.
bild(268)

Dagarna har varit fyllda av samvaro med de närmaste och umgänge med släkt och vänner. Det har blivit bad i både Vättern och havet. Kalas och fikastunder. Sovmorgon och nattsudd.
bild(269)
Vi har ätit kräftor och grillat, mumsat i oss hallon och jordgubbar, druckit vin och haft kalas.

bild(266)

Jag är tacksam över det goda i livet och kan inte ha det bättre. Livet på landet är balsam för själen och hjälper till att läka. Det är viktigt att leva i nuet och ta vara på det goda i vardagen.  Att kunna uppskatta det lilla och vardagliga.

bild(265)

Livet går vidare

På något sätt går livet vidare. Sorgen finns där hela tiden, men glädjen är så stark att det går att ta sig igenom sorgen.

Jag gråter varje dag, av både glädje och sorg. Tänk att man kan gråta så många glädjetårar.

blom

Vi har tömt och städat ur hans lägenhet. Hämtat hans personliga saker på jobbet. Sorterat och slängt, bevarat och delat. Det är bra med avslut, men känns ändå så oåterkalleligt. Jag vill inte fatta att han inte finns i livet längre. Att jag aldrig får höra hans röst.

Jag har tillbringat några dagar hos min bror och hans familj. Härliga dagar mitt i allt jobbigt. En positiv effekt av tragedin är att vi kommit varandra närmare och bestämt att vi ska ha bättre kontakt.

blommor

Gång på gång inser jag att livet är snällt mot mig till slut. Trots att min älskade unge är död. Jag lever tillsammans med en fantastisk människa som får mig att känna mig både  älskad, trygg, snygg och smart. Självklarheter kan man tycka, men jag har andra erfarenheter av livet och relationer.

Att leva med en människa som är rak och ärlig, som visar ödmjukhet och respekt utan att vara mesig och som gör allt för att jag ska må bra, gör att jag strävar efter att vara en god människa och göra allt för att han ska må bra. Vardagen är  underbar  och det är en ynnest att få både somna och vakna tillsammans med sin älskade.

Depp och pepp

Det är en kluven känsla inombords. Lyckligare än någonsin, fylld av kärlek och harmoni, men ändå en klump av sorg och oro i magen. Oro för att inte kunna försörja mig, oro för att inte få ett jobb igen, oro för att vara utanför. Men det värsta är nog oron för de som drabbats av sjukdom. Sjukdom är konkret. Man kan inte önska bort sjukdom. Man kan bara hitta sätt att förhålla sig. Och visst kan man ställa sig frågan varför h*n? Men det finns inget svar på en sån fråga.

Självkänslan åker berg- och dalbana. Ena stunden är jag på topp för att nästa känna mig helt värdelös och oönskad. Jag söker jobb och säljer in mig, men det är liten respons. 2 sökta tjänster och 1 nej är dagens facit hittills. Men jag var inte förvånad. Jag brukar inte bli erbjuden jobb i Trollhättans kommun. Det jag kan göra är att ligga i och söka söka söka jobb tills jag får napp. Och under tiden fokuserar jag på att vara en bra hemmafru, flickvän och mamma.

Det är skönt att vara tillsammans med människor som man tycker om och hör ihop med.

Världens gulligaste svärmor kom förbi med en cykelkorg till mig. Samt sadelskydd och vantar så att jag inte ska frysa när cyklar omkring. Hon är så underbart snäll och omtänksam <3

Nu ska jag gaska upp mig och laga middag. Idag blir det stekt torsktygg med potatismos, pepparrot och citron.

Små gester av omtänksamhet. Små sagda ord. Ibland behöver man inte så mycket för att känna solskenet.

solsken

Ta vara på livet

Ibland händer det saker i verkligheten som inte  ventileras offentligt.
Ibland händer det saker som är jobbiga att hantera.
Ibland händer det saker som gör ont i själen.
Ibland händer det saker.

Jag är tacksam att jag är stark och att jag har någon som ger mig styrka när jag känner mig svag.

Ibland är livet skört.

Ta vara på livet och de du älskar.

noproblems

Göra det bästa

Cyklar på liten grusväg.

alle

Åkrarna är skördade och jorden plöjd och sådd. Längs vägkanten samsas de sista sommarblommorna med torra blomställningar. Fjärilar och humlor far omkring i luften. Himlen är blå och solen skiner. Det är hög och klar luft nu i gränslandet mellan sommar och höst.

blomma

Jag fyller min tillvaro med vettig sysselsättning. Morgonrutinen är söka jobb och sen frukost. Därefter följer vardagsbestyr som tvätt, städning, matlagning, bakning. Läsa bok, lyssna på nyheter (jag älskar webbradio) och annat som jag aldrig har tid med annars. Det gäller att göra det bästa av situationen.

gurka

Och cykeltur på liten grusväg. Eller hela vägen in till stan. Den lilla fina staden som ligger 6 km från ett rött hus på landet.

Hej Inna

Jo tack, jag har det bra.

Jag har fortfarande lika många besökare, även om du inte inte lika produktiv gällande inlägg och har blivit lite tråkig. Men samtidigt förstår jag att du har mycket att tänka på och att du inte alltid kan skriva roliga tänkvärda inlägg.

Du ska inte vara så orolig. Det kommer att gå bra. Utgå ifrån din positiva livssyn och optimism så kommer det att bli bra.

Vila i kärleken och fokusera på att den som är sjuk ska bli frisk.

Tänk på framtiden och gör det bästa av nuet. Förändring kan vara bra och du vet inte vilken förändring som ligger framför dig än.

Hämta styrka i alla positiva omdömen du får.

Hämta styrka i kärleken.

Jag finns här och är ditt bollplank och alter ego.

Var rädd om dig.

Kram

Bloggen

Kvällstankar

Söndagen närmar sig sitt slut. Det har varit en bra dag.

Strålande solsken.

Skidåkning på tv. Vasaloppet är tradition att följa och 5-milen var historisk. Jag säger bara Johan Olsson! Vilken skidåkare! Bragdguldet 2013!

Städningen avklarad i går. Jag helgar vilodagen.

På eftermiddagen bidde det lite jobb, men det hör till.

Smarrig fisk till middag.

Tid för eftertanke och kontemplation.

Affirmerar och skickar både kärlek och energi till närstående som behöver det.

Tacksam över mina barn som givit mig chansen att älska djupt och för evigt.

Tacksam att livet givit mig så mycket.

Nu är jag redo för en ny vecka med hårt arbete. Det är ett tufft jobb, men jag lär mig så otroligt mycket och jag utvecklas varje dag.

Även om solen skiner så är det kallt.

Jag surfar på nätet och drömmer om sol och värme. Det är en skön känsla att veta att sol, värme och bad i Röda havet kommer att vara verklighet efter påsk. Jag längtar.