Tag-Archive for » sjuk «

Morgontankar

Måndag morgon. Sportlov för många. Arbetsdag för mig.

Ännu en vecka passerat utan att jag har orkat blogga speciellt mycket. Förra måndagen var det  efit och jag tog snällt bilder, men sen orkade jag inte fixa till allt hemma på kvällen.

Instagram är lättare. En ögonblicksbild, några ord och så är det klart.

Jag har inte längre behov av att delge hela världen mina tankar och idéer. Jag måste inte predika och tala om hur andra ska leva för att må bra. För världen är så full av människor som vill omvända andra till sitt sätt att tänka, äta, träna, leva. Jag vill välja mitt. Det som passar för dig passar kanske inte mig. Mitt passar kanske inte dig.

Livet pågår för fullt och min familj vill inte figurera i bloggen. Det gör att jag blir begränsad. Men det är viktigt att respektera andras integritet .

Sen jag började på mitt nya arbete i december har jag haft 3 rejäla förkylningar/virusinfektioner/influensa eller vad man ska kalla skiten. Jag som aldrig är sjuk har varit rejält däckad. Senast förra veckan. I onsdags tillämpade jag sjuknärvaro, men insåg att det inte funkade, så torsdag o fredag har varit sängläge hemma. Jag är så dålig på att vara sjuk. Är gnällig och ynklig som en man och jag får ständigt dåligt samvete för att jag är hemma. Jag håller på att hosta lungorna ur mig och snarkar så på nätterna att mannen flyr till ett annat rum.

På veckans agenda står jobba sig lite. Vara ledig lite. Gräsänka några dagar och pyjamasparty med finaste vännen A. Helgen är oskriven.

För övrigt låter jag bilder berätta om veckan.

sunset2
En underbar solnedgång över Vadstena på väg hem från jobbet.

snodroppar
Det finns tecken på vår i trädgården.
skitljus
Ljusen jag köpte på IKEA är riktiga skitljus!
Så går det när man vill att ljusen matchar matta och duk.

rosen
Rosorna jag fick av min älskade man för en vecka sedan är fortfarande ljuvliga.

Suger på att vara sjuk, men tacksam över mitt liv

Jag hade en vision om min sjukskrivning. Vila och inga lyft. Pigg och lite värk. Jag skulle kunna jobba lite och kolla på serier däremellan. Som semester nästan.

Så var det de första dagarna. Ovanligt lite ont efter operationen.  Men så smög nåt jävla virus på mig. Yr, orkeslös, svimfärdig. Ont i huvudet och lederna. Att duscha och klä på sig blev en enorm kraftansträngning som krävde  lång vila. Jag blev ett gnälligt monster.
Jag är verkligen skitkass på att vara sjuk.

Nu börjar jag se ljuset i tunneln.

Jag är fortfarande sjuk, men orkar mer och mer. Skönt, för jag är trött på mitt gnäll över att jag är sjuk.

Jag har så mycket att vara nöjd över.

4

Jag har en fantastisk familj.
Jag lever tillsammans med min stora kärlek.
Jag har härliga vänner och roliga saker att se fram emot.
Jag bor i ett gammalt hus på landet med naturen inpå knuten.
Jag har ett spännande jobb och jag har valt att jobba heltid för att kunna försörja mig själv, inte låta någon annan göra det. Sen vet jag hur tufft det är att vara arbetslös och är tacksam att jag inte är det längre.

Jag har bra sömn, äter god mat och njuter av livet. Jag är överviktig, sover på mage och dricker vin och ändå är jag tillfreds med livet. Jag accepterar att kroppen blir äldre, rynkorna fler och att tuttarna hänger längre och längre ner. Röven sitter fortfarande där den ska och jag skrattar mycket och ofta. Jag tycker om mig själv.

Hälsporre och tronchanterit förhindrar löpning och pw. Så jag satsar på mental träning. Meditation och yoga passar bättre för en värkande kropp. Sorgen sitter i kroppen och den måste släppas ut.

Jag ser fram emot att fylla 50 och planerar kalas i trädgården med släkt och vänner. Skaldjur och champagne!

skaldjur

Livet är gott. Även när jag är sjuk.

Jag är tacksam över så mycket, men mest över att jag har en positiv inställning till livet. Att jag har fått jävlar anamma av farmor och bryt ihop och gå vidare av pappa.

Mvh
En obotlig optimist

Sjukvård i Sverige 2014

Dottern har haft besvär med huvudvärk under en period.

Igår blev det värre. Hon kämpade sig igenom arbetsdagen och bestämmer sig för att gå till jourcentralen för att få hjälp. Där händer inget. Förtvivlad hör hon av sig till mig (vi bor 25 mil ifrån varandra) och ber mig ringa 1177 och fråga om råd.

Jag ringer 1177 (sitter i kö en stund så klart) och beskriver dotterns symptom:
Blixtrande huvudvärk som strålar upp runt örat/tinningen med tryckande smärta. Vid örat finns en kula som  trycker så att det känns som huvudet ska sprängas samt att hon har svårt att hålla sig vaken.

Sköterskan på 1177 säger att dottern ska åka till akuten direkt med de symptomen.

Så jag ringer 112 för en ambulans, som kan ta henne från Hisingen till akuten på Östra sjukhuset. På 112 är de mycket sympatiska och de ringer upp dottern, som sitter på jourcentralen. En stund senare kör en taxi dottern till akuten.

På akuten vägrar man titta på henne!

Hon får besked att det har inte kommit någon remiss från jourcentralen så du får åka hem, ta två alvedon och en ipren och vila, så kan du ringa vårdcentralen i morgon!

Dottern som är rädd för att det är något allvarlig fel, som en tumör, får till svar av personen på akuten att hade du haft en hjärntumör hade du redan varit död! Knölen vid örat avfärdas som en inflammerad hårsäck, eftersom dottern har så mycket hår. Men knölen undersöks inte.

Dottern åker hem. Hon är både arg och ledsen och har så ont. Jag känner mig maktlös och förbannad på personal som inte kan visa empati och omsorg om människor som är utsatta.

Idag på morgonen får dottern en akuttid på vårdcentralen och efter några sekunder kan läkaren konstatera att dottern har en infektion i örongången och att knölen är en svullen lymfkörtel. Dessutom fick hon migränmedicin, eftersom hon haft så mycket besvär med huvudvärk.

Tänk om de hade besvärat sig att undersöka henne på jourcentral eller akuten igår!

Det absurda är att detta inte är en unik händelse. Det finns hur många händelser som helst om hur människor hanteras inom sjukvården.

Detta är svensk sjukvård 2014.

Bild från sjukvårdregionens hemsida

Långsamhetens lov

Fjärde sjukdagen. Jag är irriterad över att inte kunna jobba. Ligger på soffan och svarar på jobbmejl och känner mig utanför.

Jag vill ju jobba!

Så säger Han som jag älskar några ord som får mig att tänka efter och det gör att jag hittar lugnet inom mig.

Okej, jag som aldrig är sjukskriven, har blivit däckad av en influensa. Jag tvingas vara hemma några dagar. Och även om jag har ont och mår dåligt så har jag det inte så illa ändå.

Jag kan ligga på soffan under en filt.
Jag får mat och annat serverat av sonen som pysslar om mig.
Jag kan gå utan strumpor och skor.
Jag har tid för reflektion.
Jag blir peppad och uppmuntrad av Han som jag älskar.
Jag har ett roligt och stimulerande jobb att komma tillbaka till när den här jävla influensan försvunnit.

Jag tittar på tv och inser varför jag inte gör det vanligtvis. Så mycket jävla skit!
Jag läser nyheter i iPhonen och hänger med på Twitter. Ibland undrar jag hur folk har tid att twittra och blogga så mycket och ofta, men de kanske inte har några jobb att sköta. Blogginlägg kan man ju tidsinställa, men twittrar gör man ju i realtid.
Jag slipper skotta snö. Har inte varit utanför dörren de senaste 4 dagarna.

Det är en mening med att omfamna långsamheten för en otålig person som jag. Som vanligt finns det en mening med allt. Även en vanlig jävla influensa.

Rapport från en soffa

Feber

huvudvärk

ledvärk

orkeslös

sover inte på nätterna.

En helt vanlig jävla influensa.

Det kryper i mig av frustration. Jag är aldrig sjuk. Jag suger på att vara sjuk.

-Du verkar inte så sjuk säger sonen efter att han har konstaterat att jag har feber.

-Vaddå?

-Du ser inte så sliten ut.

-jag har faktiskt både duschat och kammat mig.

Annars känner jag mig mest som något som katten släpat in. Men jag jobbar med att omfamna långsamheten.

Det är svårt.

 

 

Min sämre sida

Jag är jävligt dålig på att vara sjuk.

Irriterad och otålig. Kan inte sova p g a alla värk.

Klagar och klagar. Mest inne i mitt eget huvud.

Alla med kroniska värk är riktiga änglar.

Får uppmuntrande sms och tillrop.

Bryter ihop när grannen övar skalor på cello och flöjt timme efter timme.
Släpar mig ut till grannen i ingången bredvid och förklarar för en förskrämd flicka att jag tycker mycket om musik, men när jag är sjuk förvandlas skalorna till terror. Jag orkar inte mer. Hon slutar spela.

Svarar på mejl och telefonsamtal. Känner mig lite piggare.
Visst kan jag gå till jobbet i morgon? Det är ju så jävla meningslöst att ligga här och vara onyttig.

Så går det en timme och jag undrar hur sjutton jag ska orka gå till jobbet i morgon? Allt snurrar och jag växlar mellan frossa och frysningar. Tempen visar på 37, 5. Men jag har ingen huvudvärk tack och lov. Att ligga på soffan och blogga kräver inte så mycket energi eg.

Men jag vill ju!

Som sagt, jag är dålig på att vara sjuk.

Sjuk

Feber huvudvärk och ont i hela kroppen. Vila på soffan hela söndagen hjälpte inte.
Det är bara att inse sina begränsningar.
Så idag gäller sjukfrånvaro.

Det suger att vara sjuk, men bara att gilla läget.

Category: mobilblogg  Tags:  6 Comments

Läge

Halsen värker.

Kroppen värker.

Huvudet värker.

Men ingen feber, ingen hosta, inget snor.

Konstig förkylning.

Nu blir det horisontalläge, så jag orkar plugga med mina kurskompisar i kväll.

Gilla läget eller nåt.

Nu är det officiellt

En halv dag klarade jag av att vila.

Lekte mig lite släktforskare, lyssnade på radio, bloggade och facebookade.

Bestämde dagens middag i samråd med sonen och diskuterade vem som skulle ta hand om diskberget i köket. Sonens argument för att inte diska var  att han får ont i ryggen p g a den låga diskbänken. Och eftersom jag som är 15 cm kortare får ont i ryggen var det svårt att argumentera emot.

Det som avgjorde var rallyt mellan katterna och dammråttorna på parketten i det skoningslösa solljuset!

Jag har diskat, dammtorkat, dammsugit och plockat undan. Utan att bli trött och matt.

Just plocket är det som inte märks förrän någon inte gör det. Och det är synd att sönerna inte fått ett uns av sin fars pedant-gen. Vita möbler och katter är en kombination som kan driva en pedant till vansinne. Tur att jag inte är det =) Då hade jag inte gjort annat än att städa. Gissa vad jag gjorde när jag var gift…

Så nu är jag officiellt inte sjuk längre. Ja inte mer än vanligt alltså;)

Men det blir sonen som får gå till affären och köpa potatis. Det är han som vill ha potatis till middag. Jag hade planerat lax och pasta, men nu blir det klyftpotatis och fläskfilé.

Nu ska jag fira vinsten över dammråttorna med en kopp kaffe!

Rapport från sjuksängen

Solen skiner och himlen är blå. Det är en strålande vacker vinterdag. Vi har fått snö, men bara en dryg decimeter.

Huvudvärk och illamående har försvunnit. Kvar är ledvärk och lite snor. Man får vara glad för det lilla.

Och eftersom jag inte har småbarn, så har jag bestämt att jag är sjuk idag också. När ungarna var små, fanns det inte på världskartan att jag kunde ligga i sängen och vara sjuk. Sånt gällde bara EX-maken…

Det innebär att jag struntar i alla måsten. På riktigt. Ska försöka övertala 21-åringen att diska.

Jag kan skrota runt i myskläder. Utan strumpor och bh. Det är ändå bara katterna som spanar in mig, och då gör det inget att tuttarna hänger ner till knäna. Jag slipper ont i axlarna, som jag får av bh:n.

Nu sitter jag i sängen med min kompis i knät, nyduschad och glad. Kaffet är klart och jag har smakat första klunken. Det är bara sällskap i sängen som saknas!

Sitter och småskrattar. Dottern messar att hon är missnöjd över att vakna 9 på en lördag. Jag svarar att det är väl skönt med sovmorgon (vakna 9 är sovmorgon) och dottern svarar att hon ville ju sova till 12 ! Haha! Vi har olika preferenser i olika faser av livet =)