Tag-Archive for » integritet «

Morgontankar

Måndag morgon. Sportlov för många. Arbetsdag för mig.

Ännu en vecka passerat utan att jag har orkat blogga speciellt mycket. Förra måndagen var det  efit och jag tog snällt bilder, men sen orkade jag inte fixa till allt hemma på kvällen.

Instagram är lättare. En ögonblicksbild, några ord och så är det klart.

Jag har inte längre behov av att delge hela världen mina tankar och idéer. Jag måste inte predika och tala om hur andra ska leva för att må bra. För världen är så full av människor som vill omvända andra till sitt sätt att tänka, äta, träna, leva. Jag vill välja mitt. Det som passar för dig passar kanske inte mig. Mitt passar kanske inte dig.

Livet pågår för fullt och min familj vill inte figurera i bloggen. Det gör att jag blir begränsad. Men det är viktigt att respektera andras integritet .

Sen jag började på mitt nya arbete i december har jag haft 3 rejäla förkylningar/virusinfektioner/influensa eller vad man ska kalla skiten. Jag som aldrig är sjuk har varit rejält däckad. Senast förra veckan. I onsdags tillämpade jag sjuknärvaro, men insåg att det inte funkade, så torsdag o fredag har varit sängläge hemma. Jag är så dålig på att vara sjuk. Är gnällig och ynklig som en man och jag får ständigt dåligt samvete för att jag är hemma. Jag håller på att hosta lungorna ur mig och snarkar så på nätterna att mannen flyr till ett annat rum.

På veckans agenda står jobba sig lite. Vara ledig lite. Gräsänka några dagar och pyjamasparty med finaste vännen A. Helgen är oskriven.

För övrigt låter jag bilder berätta om veckan.

sunset2
En underbar solnedgång över Vadstena på väg hem från jobbet.

snodroppar
Det finns tecken på vår i trädgården.
skitljus
Ljusen jag köpte på IKEA är riktiga skitljus!
Så går det när man vill att ljusen matchar matta och duk.

rosen
Rosorna jag fick av min älskade man för en vecka sedan är fortfarande ljuvliga.

Kvällstankar

Jag är nog jävligt tråkig nu för tiden. Ja, i bloggen alltså. I verkligheten är jag både rolig, smart och slagfärdig 😉

Undertecknad sticker inte ut hakan och tycker till om saker till höger och vänster på samma sätt som tidigare. Tänker mig för. Vem och vad jag representerar i det offentliga rummet. Även om jag tycker och reagerar på dumheter i tillvaron så håller jag tillbaka i bloggen. Jag ventilerar inte allt. Även om andra tycker det är okej så har jag min  gräns mellan personlig och privat. Den har förändrats. Jag har andra än mig själv att visa hänsyn till. Jag har inte betalt för att vara kontroversiell och skapa uppmärksamhet. Jag är inte bloggen. Bloggen är en del av mig. Enbart. Det vore ett futtigt liv annars.

Jag är fylld av lycklig passionerad kärlek. Svävar på moln samtidigt som jag har fötterna fast förankrat på jorden. Livet har givit erfarenhet och insikt som gör att det är lättare att se vad som är viktigt. Vi har något som är värt att vårda och leva ut.

Som förälder är jag både nöjd och stolt över mina barn. Men jag har fått höra att jag inte ska vara så stolt över dem. Det är ett tecken på att man låtsas ha ett bra liv har det sagts mig. Men jag är stolt över mina barn. Det är sunt och normalt. Det är väl mer onormalt att inte vara stolt över sina barn. Vilka människor man har lyckats fostra dem till. Eller?

Jag trivs sjukt bra med mitt jobb och jag är så oförskämd att jag har ett roligt jobb med hyfsat betalt. Ja, jag är till och med så självisk att jag lägger alla mina pengar på min familj och mina närmaste. Samt massa räkningar. CSN vill gärna ha en del av kakan. Men utan studielån hade jag aldrig fått en utbildning och jobb, så jag betalar snällt och är tacksam att jag bor i ett land där alla har möjlighet till utbildning, oavsett storlek på föräldrarnas plånbok.

Tack S för att du är klok och omtänksam <3
Tack M för intressanta diskussioner och intelligent tänkande <3
Tack C för att du är vuxen och ansvarstagande<3
Tack J för att du kämpar och inte ger upp, även om det är motigt<3
Tack H för att du är du <3

Kväll

Ibland känner jag mig lite bakbunden. Jag känner mig begränsad med vad jag skriver om i bloggen. Inte för att jag inte får skriva vad jag vill, utan för att jag har andra än mig själv att ta hänsyn till. Jag är inte lika aningslös som tidigare. Lämnar inte ut mig på samma sätt. Jag tror fortfarande gott om andra och jag tror stenhårt på det goda i människan, men jag är inte lika blåögt naiv som tidigare. Och tur är väl  det. Något ska man väl lära sig av ålder och erfarenhet.

Just detta att ta hänsyn till andra är viktigt för mig. Jag vill stå för vad jag uttrycker utan att skada andra eller mig själv heller för den delen. Jag måste vårda mig  och relationen till mig själv. Det finns en enda person som jag ska leva ihop med i hela mitt liv och det är jag själv. Därför måste jag se till att relationen med mig  fungerar och att  kärleken håller. För jag är helt övertygad om att jag måste tycka om mig själv som människa för att tycka om andra. Om jag inte tycker om den jag är, vilka värderingar jag står för, hur jag agerar mot andra, hur ska jag då kunna förmedla sunda värderingar och älska andra människor?

Nu talar jag om hela människan. Både kropp och själ.

Visst finns det saker med min kropp jag hade önskat annorlunda. Men jag kan inte göra om mina gener. Jag har lärt mig att gilla min kropp och se det positiva med den. Den är frisk och stark. Har fött 3 barn. Erbjuder kärlek och tröst. Och är något att hålla i när åskan går. Jag omfamnar både mulliga kurvor, åderbråck och närsynthet. Det är en del av mig.

Jag har blivit en bättre människa. Både mer mogen och klok. Jag har även blivit mer modig. Har lärt mig att vara rakare och har insett att jag inte kan vara alla till lags. Med det jobb jag har kan jag absolut inte var alla till lags. Det ligger inte i chefsrollen. För mig är det viktigt att vara lyhörd och lojal. Jag är en sån där tråkig typ som är både plikttrogen och lojal mot min arbetsgivare. Om man inte kan vara det så arbetar man nog på fel ställe är min åsikt. Hos tidigare arbetsgivare har jag sett allt för mycket av illojalitet.

Ännu en intressant arbetsdag är lagt till handlingarna. När jag gick ut genom dörren på jobbet var det redan mörkt ute. Timmarna flyger iväg. Långa dagar. Men det bekommer mig inte. Det är faktiskt ett privilegium att ha ett sånt kreativt och intressant jobb.