Archive for » mars, 2010 «
uppe med tuppen
Det är lite segt att gå upp 5.00. Tur att jag inte gör det varje dag.
Men nu är jag redo för en tripp till min gamla hemstad: Solstan!
Koltrasten sjunger och jag är trött som ett snöre.
Ha en fin dag!
Lösenordsskyddad: Lite tankar
Shutter Island
Året är 1954, mitt under det brinnande Kalla kriget. Sheriff Teddy Daniels och hans nye partner Chuck Aule kallas till Shutter Island för att undersöka det osannolika försvinnandet av en genialisk kvinnlig massmörderska, som tycks ha rymt från ett låst rum på det ogenomträngliga Ashecliffe Hospital. Omgivna av snokande psykiatriker och livsfarliga psykopater på en avlägsen, vindpinad ö förstår de båda poliserna snart att inget är som de först trott. Med en orkan i antågande går undersökningen undan. Men i takt med att stormen eskalerar, trappas även misstankarna och mysterierna, det ena mer förfärande än det andra, upp. Det antyds och ryktas om mörka konspirationer, tveksamma medicinska experiment, tankestyrning, hemliga avdelningar och till och med övernaturliga fenomen på fängelseön. I de mörka korridorerna på ett sjukhus plågat av dess ondsinta patienter och minst lika illvilliga läkarpersonal börjar Teddy ana att ju närmare sanningen han kommer, desto fler av sina egna djupgående och förkrossande rädslor måste han konfrontera. Han inser även att han kanske aldrig kommer att kunna lämna ön levande.
Baserad på Dennis Lehanes roman, Patient 67.
Det är 5 år sedan jag läste boken (så klart att jag har läst boken) och det jag minns är att den var fängslande, otäck och att jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Filmen fångar dig också. Det är otäckt och spännande. Leonardo Dicaprio är mycket bra i huvudrollen. Han har mognat som skådespelare. Drömscenerna är så vackra och tilltalande, även när det är hemskheter som skildras. Det är en lyckad flirt med film noir. Genom hela filmen vävs musik och bild ihop till en stilistisk fulländan.
Som alltid är boken bättre än filmen. Men Shutter Island är en helt klart sevärd film!
Mitt betyg: 4/5
Ufmässan
Trött som ett snöre.
Svullna fötter.
Men glad och nöjd.
Jag har underbara härliga elever. Tänk att ha så kul på jobbet (även om det är obetald övertid utan helgtillägg) hela tiden.
Eleverna växer så otroligt när det är dags för mässa. Jag blir så stolt när de tysta försiktiga och de initiativlösa blir säljare, planerar och bygger en snygg monter och genomför en mässa med den äran.
Och jag har fått komplimanger i dag.
Många har tyckt att montern var fin. Bild kommer Micke, jag lovar, men orkar inte leta fram kameran ur handväskan just nu.
Men den bästa komplimangen fick jag av Patrik på Lichon. Han sa till sin kollega:
Om vi ska headhunta någon lärare ska vi headhunta den här (och pekade på mig)
Det stärker självkänslan och peppar mig.
Nu ska jag sova. Och drömma om studieresa till Köpenhamn med glada, vilda och positiva teknikelever ^^
Tack pojkar för alla härliga skratt idag!!!
Nu laddar vi !!!!
Efter arbetsdagen lastades bilar med montermaterial och vi styrde kosan mot Arena Vänersborg.
Det var mäktigt att komma in i denna jättearena och se alla ungdomar som byggde på sina montrar.
Energi överallt.
Nu är ”min” monter klar och jag är så trött.
Fötterna värker och jag vill gå och lägga mig.
Ett fotbad, ett glas vin och Så ska det låta blir det tror jag.
Sedan kan jag sova.
Imorgon är det Mässa hela dagen. På kvällen Galamiddag.
Dagens filmtips
Soldaten Sam lämnar frun Grace och deras barn för ett uppdrag i Afghanistan. Under tiden flyttar hans strulige lillebror Tommy, som just kommit ut från fängelset, in hos familjen. Snart befaras Sam ha omkommit i strid och i hans frånvaro uppstår en oväntad romans mellan Tommy och Grace. Men en dag kommer Sam hem…
Baserad på Susanne Biers hyllade biosuccé Bröder.
Ännu en krigsfilm tänkte jag. Och blev positivt överraskad. Krig skildras ur familjens perspektiv.
Natalie Portman(Grace), Tobey Maguire(Sam) och Jake Gyllenhaal(Tommy) är alla tre helt suveräna i sina roller. Jag som inte har sett Susanne Biers film har inget att jämföra med och kan varmt rekommendera dig att se denna film som både berör och känns äkta.
Mitt betyg: 3½/5
Den avdankade countrystjärnan Bad Blake spelade en gång på de stora arenorna men hans talang har genom åren falnat i samma takt som whiskeykonsumtionen ökat och nu försörjer han sig genom att spela på vägkrogar och motell. Räddningen kommer genom ett möte med den unga journalisten Jean. Sakta börjar Bad hitta vägen tillbaka från avgrunden och till ett nytt liv.
Fantastisk musik. Äkta miljöer. Men framförallt så ÄR Jeff Bridges Bad Blake. Han ger verkligen alkoholismen ett ansikte på ett naket och trovärdigt sätt. Och filmen slutar på ett trovärdigt sätt. Se den!
Mitt betyg: 4/5
typ mycket att göra
På lördag är det UF-mässa. Jag har 5 Uf-företag som ställer i år. Så det är monterfix varje ledig stund.
Dessutom är min skola en av utställarna bland företagarna.
Chefen fick övertalas. Så jag har en liten budget. Men vilja och fantasi kan man komma långt med.
Idag kom rollupen som jag har beställt.
Den är skitsnygg! Om man får vara stolt över sina egna alster.
Dagens konstaterande
Våren är här!
- Koltrasten sjunger så det står härliga till varje dag.
- Snödropparna blommar.
- Jag har sett årets första nyckelpiga.
Och så idag var det dags!
Gatsoparna är här! Nu är det en fröjd att promenera runt i stan på fina rena gator och trottoarer. Och all äcklig hundbajs har sopats bort.
Vad är det för puckade hundägare som bara låter skiten ligga i snön under vintern!!!!!
föräldraskap
Är en ständig källa till glädje. Kärlek. Skratt. Omsorg. gemenskap.
Men också oro, bekymmer och sorg.
Att vara ensam med allt detta är tungt.
Utan mina vänner hade jag aldrig klarat det.
Och jag är glad att jag vågar säga hur det är. Att våga berätta lättar lite på tyngden.
Men det är tungt att vara ensam om föräldraskapet. Man kan inte vara både ock. Hur gärna man än vill så räcker det inte.
Så ni som är skilda och delar på föräldraskapet ska vet att era barn kan skatta sig lyckliga. Som har både en mamma och en pappa som tar och delar på ansvar för sina barn.
Igår var en sån där kväll som jag sparar i mitt hjärta och tar fram i svåra stunder.
Yngste sonen var hemma. Sjukskriven för utmattning.
Vi åt middag tillsammans. Samtalade. Såg på tv och diskuterade. Spelade TP , skrattade,och munhöggs.
<3
verkligheten är hård ibland
En son har hoppat av skolan. Igen. Otrevliga gräl. Vad gör man med en 21-åring som man inte försörjningsplikt för?
En son har drabbats av yrsel, svimmar och mår allmänt konstigt. Besök på akuten igår. Massor av proven. Hittar inget fel. Misstanke om hjärnhinneinflammation. Skickades hem till mamma. Ingen plats på sjukhuset över natten. Ska tillbaka idag. Hoppas att han får tillbaka sina skor. Sjukhuset hade slarvat bort dem. Han fick åka hem i blå tossor.
Ute regnar det.
Senaste kommentar