verkligheten är hård ibland
En son har hoppat av skolan. Igen. Otrevliga gräl. Vad gör man med en 21-åring som man inte försörjningsplikt för?
En son har drabbats av yrsel, svimmar och mår allmänt konstigt. Besök på akuten igår. Massor av proven. Hittar inget fel. Misstanke om hjärnhinneinflammation. Skickades hem till mamma. Ingen plats på sjukhuset över natten. Ska tillbaka idag. Hoppas att han får tillbaka sina skor. Sjukhuset hade slarvat bort dem. Han fick åka hem i blå tossor.
Ute regnar det.
Category: Uncategorized
men usj hoppas sonen blir piggare , skicka hem han i tosser , va fan ?
Vad er det för personal?
21 åringen hoppat av ? Låter tråkigt och inget bra , har han så länge kvar?
Vad vill han göra?
Men kära nån! Ja min bosniska f d jobbarkompis brukade alltid säga: Små barn, små problem, stora barn, stora problem… Med det menar jag att problemen blir ju värre ju äldre de blir. Hoppas verkligen din sjukling får diagnos snart och därmed behandling. Vad tänker sig 21-åringen göra nu då? Några planer? Arbetsmarknaden är ju som den är, trust me, I know…
Håller tummarna att det går bra med ”allt”!
Styrke-kram!
Jag bävar lite el ganska mycket inför min sons student i juni. Hur blir det sen, får han jobb eller kommer vi att gå under?
Jag har absolut inte råd att försörja honom utan är snarare beroende av att han kan bidra.
Har ingen aning om vilka möjligheter han har att få hjälp, kanske dags att se över det…
Kram!
Mår sonen illa? Virus på balansnerven kanske? Och 21-åringen… någon gång är det dags att släppa ungarna och låta dem göra egna misstag och lära sig genom erfarenhet och inte genom upplysning från föräldrarna. Det verkar gå in bättre i skallen på dem när de fått göra egna misstag men, vem vet, han kanske fixar sig ett jobb som han blir väldigt framgångsrik inom och kan klara sig utmärkt på. Om inte så kanske han blir mer motiverad till att studera när han blivit en erfarenhet rikare.
Den yngre sonen har fått diagnos överansträngning och blev sjukskriven med återbesök om 1 vecka.
Den äldre sonen orkar jag inte tänka på just nu.
Ojojdå, mycket på en gång där!
Hoppas på det bästa med båda sakerna.
Hoppas yngre kryar på sig och den äldre kommer på vad han vill göra. Mamma Inna får en kram.
<3
Fy så jobbigt det låter ! Vi har också en son som faktiskt inte är psykiskt stark nog att varken jobba eller plugga ocu vi är ändå två vuxna som jobbar . Tre med yngste sonen ..
Hoppas att det löser sig för er !