Tag-Archive for » längtan «

Äntligen fredag!

Ja men hej, hur är det?

Livet pågår för fullt och sällan infinner sig lust att blogga.

Det är mycket nytt att lära sig på nya jobbet och på gamla jobbet vill jag lämna ifrån mig så mycket som möjligt innan det är dags att lämna in dator, telefon och nycklar för att säga hej då Skäggetorp.

Nya jobbet känns jättebra, även om det är mycket att lära. Trevliga kollegor och en skön stämning. På måndag kommer eleverna. Härligt!

Och tänk, väckarklockan ringer 20 min senare, men jag är ändå på jobbet 1  t i m m e  tidigare! Snacka om tidsvinst! Cykelturen gör att jag vaknar på morgonen och rensar skallen på eftermiddagen. Ska jag klaga över något så är det att kaffe smakar mycket sämre i Vadstena 🙂

kraftor

Annars är mitt fokus på kalas. Imorgon ska jag fira min kommande 50-årsdag tillsammans med närmaste vännerna. Vi ska äta kräftor och sjunga, skratta och bara ha kul tillsammans. Jag har beställt soligt väder och vi KJ har kokat  9 kg kräftor. Varenda kräfta som jag dragit upp det senaste.

Idag har jag semester för att fixa och började med sovmorgon. Ända till klockan 7. Eftersom jag är en sån där jobbig person med planering, listor och körschema slipper jag känna stress.  Men helst seriöst är det lättare när man har en plan, ett tydligt körschema och ansvarsfördelning inte bara på jobbet utan även när man ska ha kalas. Betydligt lättare att hantera plötsliga förändring som kräver en work around.

Ja,  jag vet. Jag är störd 🙂

Nu står städa, fixa is och göra dessert på min agenda.

Ha en fin helg mina gullvippor <3

Hej på er

Så är andra semesterveckan avklarad.

IMG_9570

Vi har klippt häcken. Bonussonen har tagit moppekörkort. Mannen har jobbat. Jag har läst, tvättat, diskat, lagat mat, cyklat och vattnat. Vi har haft väder. Av blandat slag. Ganska mycket sol. Vi har tittat på krönikespel i Alvastra klosterrurin. Fikat ute. Plockat de första hallonen.

IMG_9594

Jag kopplar verkligen av när jag har semester. Den senaste veckan har jag missat båda efit-dagarna. Men livet rullar vidare ändå. Konstigt att Micke inte bokat in efit när jag åker till Norge 🙂

Nu bär det av hem till Vika. Buss till Göteborg och sen tåg till Halden. Prinsessan ansluter på vägen. Mannen jobbar  hela veckan och dyker upp i Norge på fredag.

En hel vecka tillsammans med bästa vännen <3

chrillerosen

Sommarjobb

Två veckor till på jobbet innan det är dags för lite semester. Det blir inte så mycket sommarsemester för jag har min huvudsakliga semester i november. Mannen tar bara några enstaka dagar ledigt i sommar, så vi kan tillbringa 4 veckor i solen när det är värsta vädret hemma i Sverige.

daisy

Det klagas mycket över  vädret här. Nu. Men jag är tacksam att kunna gå barbent i klänning varje dag. Det regnar. Ja, men då växer allt och bönderna slipper vattna. Det är ljust och hyfsat varmt och det är ljust! Vi slipper det deprimerande mörkret. Fast visst vill jag ha mer sol och värme. Jag älskar sol och värme. Men sluta gnäll över sommaren! Vi kan inte påverka vädret, bara vår inställning till vad vi får för väder. Det är sommar, även om det regnar. Positiva tankar ni vet 😉

soltant

Sommarsemestern ska mest ägnas åt att bara vara och umgås med vänner och familj. En sak som jag är bra på är att koppla av när jag är ledig. Även om jag många gånger har Luther på axeln. Men det styr jag upp genom devisen: arbete först, vila sen. När plikterna är avklarade kan jag bara vara och göra ingenting eller vad jag vill. Har jättesvårt för omvänd ordning.

En hög med böcker och en hängmatta är det bästa som finns när man är ledig. Underbart att kunna läsa så länge jag vill. Utan att få dåligt samvete. 15-åringen sköter sig själv och vill inte bli sysselsatt. Det klarar han så bra själv. På kvällarna har vi tid att bada och pyssla med hus och trädgård. Snickra på huset. Rensa ogräs. Klippa gräsmattan. Vattna blommor. Plocka bär. Måla fasad. När man har hus och trädgård finns det alltid något att göra. Om man vill. Eller så kan man bara umgås och njuta av sommaren. Jag är en kvällsmänniska. Älskar att sitta ute och njuta av solnedgången.

aska1

En vecka ska tillbringas i Norge. Hos bästisen. Vi har inte träffats sedan i februari, så det kommer att bli helt underbart att få rå om varandra en hel vecka.

Den här veckan är jag gräsänka igen. Då äter jag framför dator och sitter uppe alldeles för länge på kvällarna. Mina gamla ovanor från livet som singel 🙂

Årsdag

Idag har det gått 1 år sedan livet förändrades på det där sättet som man fasar för, men som de flesta slipper uppleva.

Min yngste son Christian dog 24 mars 2014.

Trots att han dog hemma och att jag hållit om hans döda kropp. Trots att vi har haft begravning och urnsättning. Trots post till Christians dödsbo. Trots att jag vet med mitt förnuft att han är död.

Vissa dagar är det svårt att förstå.

MEN

Livet går vidare. Sorgen kommer att finnas resten av livet, men man måste våga släppa taget och leva vidare. Man kan inte fastna i allt man förlorat, utan minnas allt man fick uppleva.

Christian gav mig så mycket. Vi kämpade med och mot varandra från hans första andtag. Han utmanade och fick mig att växa. Han var stark och modig, envis och drivande, tjatig  och krävande, självisk och omtänksam. Han var den bästa son och bror man kunde ha.

Jag vet att du har det bra nu. Din själ har ro. Och du finns ibland oss.  Ibland när vi pratar om honom och hur han skulle tyckt om något så kan vi säga att åh så jobbigt för honom att höra oss och inte kunna argumentera emot 🙂
För han argumenterade. Och tyckte. Och fick sin vilja igenom genom att nöta ner motståndarna. Han hade alltid ett nytt argument på lut.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga.

Jag saknar min unge. Skulle kunna skriva mängder om min sorg och saknad.

Men nöjer mig med gamla ord.

Här följer talet jag höll på hans begravning:

chrille

Jag ska berätta lite om Christian med ett utdrag från min dagbok

19 augusti 2007

Käre Gud, befria mig från 15-åringar!
Han är som en tromb. I godan ro pysslar jag, helt ovetande om vad som komma skall. Hela dagen fram till 15.30 är det stilla och trivsamt i hemmet. Christian sitter och slötittar på tv, insvept i en filt.
Sen kommer han på att han ska ut.
Panik! Fort fort bli klar. Och det blir man inte på 10 minuter.

Först in i duschen. Duscha minst 15 min. Skvätta ner hela badrummet och lämna smutskläder och handdukar på badrumsgolvet.
Sen skriker han på sin mamma: Var är min hårblås????
Mamman hämtar den. Sen kommer det: kan du stryka den här tröjan? Kan du ta bort den här fläcken? Vad är klockan? Finns det något att äta? Har du några kontanter? Du får tillbaka i morgon. Vad är klockan? Var är rullmojen??? Leta inte på samma ställe som jag gör, fattar du väl!!!!! Måste du göra blöta fläckar på tröjan! Var är hårblåsen? Vad är klockan?

Tröjan torkas med hårblåsen. Så blir den helt tyst.
-Skit också! Vad är det för kass skit!
Mamman frågar : höll du fönen för nära tyget?
-Jag höll PÅ tyget. Och mamman biter sig i tungan för att inte påpeka det osmarta i att hålla fönen PÅ tyget. Klart att den stänger av sig själv. Det konstaterar han själv och säger att det är en skitfön. Mamman skrattar tyst för sig själv. Snart har han gått.
Fixa håret, spraya på sig lukta-gott, kolla in sin uppenbarelse i spegeln. Till slut godkänner han sitt utseende och kan gå ut genom dörren. Mamman drar en lättnads suck. Tromben har åkt till kyrkan för filmkväll.
Varsågod Kyrkan. Han är er i kväll!
ps. Tromben är jättetrevlig och snäll, men ibland blir han bara för mycket för mig. Vi har haft det så sedan han var bebis.

Det här var en typisk situation med Chrille. Envis, viljestark, målfokuserad. Och han visste precis hur han kunde köra med mig. Vårt liv tillsammans var en evig kamp, men också fyllt av skratt och upplevelser, kärlek och glädje.

Christian var det bästa ressällskap man kan ha. Vi kom alltid överens och han hanterade  situationer som uppstod med lugn och ro. Full koll och lösningsfokuserad.
Han ställde alltid upp för de han älskade och var expert på att få oss att fokusera på rätt saker. Han själv levde livet i 180 knyck hela tiden. Glad, snäll, omtänksam och fylld av lust att uppleva mer av världen.

Christian var sjuk. Både fysiska och psykiska krämpor plågade honom. Få av oss visste att han hade cancer. Ingen av oss visste hur sjuk han egentligen var. Det var Christians val. Han ville inte att vi skulle veta. Han ville inte att vi skulle behandla honom annorlunda. Det får vi respektera.

De sista 3 veckorna i livet vistades han hos Hasse och mig hemma på landet. Christian mådde inte bra, men han kämpade tappert och vi samtalade mycket om livet och rådde om varandra. När jag var för mycket hönsmamma sa han ifrån. Han ville inte att vi skulle behandla honom annorlunda.

Vi delade intresse för musik och film, men han var fullständigt ointresserad av sport och undrade om jag var dum i huvudet när jag pratade hockey med honom. Jag var lika ointresserad av bilar, som han gillade, men jag var en god mor och följde snällt med till Biltema när han skulle shoppa hjulmuttrar och annat tråkigt krafs. Tack och lov kunde han dela motorintresset med Hasse, som hjälpte honom att fixa med bilen.

Sista tiden lagade jag alla Chrilles favoriträtter och han åt med god aptit. Det sista han åt var chokladmuffins, som han smugit upp på natten och moffat i sig.

Det är tomt och ofattbart att du inte finns här på jorden längre. Men jag är tacksam att du inte plågas av dina smärtor längre.

Du finns i våra hjärtan och vi ska leva för din skull och vår egen skull. Vi ska minnas dig med glädje.

Jag älskar dig Christian.

Back in business

Ny vecka, ny månad, nya möjligheter.

febsno

Ovanligt pigg i morse.  Gick försiktigt ut till bussen. För även om det är mycket välplogat, så är det isfläckar under snön. Sen var tåget inställt och ersatt av buss. Lång väntan, trång buss och missat tåg i Mjölby. Nästan en timme för sent anlände jag på mitt kontor.

Hej staten bara för att ni inte vet vad ni vill med infrastrukturen och utreder i oändlighet, så behöver befintligt järnvägsnät underhållas. Det hjälper inte att Östgötatrafiken har nya tåg om rälsen är undermålig.

Härligt att vara tillbaka på jobbet. Jag är fortfarande matt och yr efter influensan, men det gäller att ha ett stadigt tag om skrivbordet 🙂 Lyckades koppla ihop min nya skärm och dockningsstation till datorn. Men ogillar alla sladdar. Dock är det skönt att ha stor skärm.

Givande samtal om entreprenörskap och yrkesliv på eftermiddagen innan det var dags att ta tåget hem.

Hem till ett tomt hus.

Den här veckan är jag gräsänka. Mannen jobbar borta. Trist, men mysigt när vi ses igen. Och jag får egentid utan att känna mig självisk.

På fredag ses vi igen. Då styr vi kosan mot Norge.

Hem till vika <3

50-årskalas hos bästa vännen <3

Jag längtar<3

Lust och olust

Bloggtorkan vill inte försvinna. Jag har inte samma ork eller lust som tidigare. Det är mindre tid över åt bloggeri. För mest är jag ju upptagen med livet i verkligheten. Går upp 5.40, åker och jobbar, kommer hem runt 18, äter middag och umgås med familjen. Lägger mig 22.30. Det låter kanske tråkigt, men för mig är det paradiset.

Efit och en veckorapport är vad jag förmår just nu.

Jag har fortfarande samma lust till orden och kärlek till språket. Men det kan se olika ut. Man måste inte ordbajsa på nätet. Det finns andra sätt. Jag njuter av de goda samtalen i vardagen. Med det menar jag inte att de som bloggar ordbajsar är säkrast att tillägga, ifall någon skulle tolka mina ord på just det sättet. Det är nackdelen med det skrivna ordet. Jag föredrar samtal numera.

Årets första arbetsvecka var kort. Det var skönt med mjukstart.  Men visst var det segt att gå upp tidigt igen. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, även om jag oftast vaknar tidigt.  Men jag har tydliga rutiner och följer dem slaviskt och när jag kommer fram till jobbet är jag pigg och glad. Sen är jag hellre vaken 22 än 5. Så är det bara.

Vi har tillbringat helgen med att hjälpa sonen att flytta. Så på lördag morgon ringde klockan tidigt. Körde 25 mil västerut och sen var det bära, packa, städa som stod på agendan. Nu har sonen flyttat närmare jobbet. Till orten där jag arbetade i 10 år. Vi avslutade en lång arbetsdag med mat från bästa thairestaurangen i sonens nya lya: en stor fin lägenhet i den lilla köpingen.

bild(102)
Tömd och skurad lägenhet.

Efter frukosten i morse gick  H och jag på finbesök. Hos min vän och förebild Babs, som fyllde 70 igår. Det var så underbart att träffa Babs. Vi fikade och pratade och vips så hade två timmar gått. Sen var det dags att åka hem.

babs
Världens bästa Babs.

Efter några mil avslöjar H att vi ska åka hem via Göteborg ( en omväg på typ 10 mil) så helt plötsligt blir det lunch med dottern. Så härligt att få umgås en stund. Underbart att få träffa båda barnen på samma helg.

bild(103)
Prinsessan blev glad över sina besökare.

Det är trist att ungarna bor så långt ifrån.  Till Johan är det 28 mil och till Sara 25 mil. Men det är bara att gilla läget och ta vara på de stunder vi får tillsammans.

Nu är helgen slut och det är dags att sova sin skönhetssömn. I morgon är det en ny härlig vecka!

Sov gott mina gullvippor!

Jullov

Efter två veckors arbete har jag nu mer än två veckors ledighet framför mig. Det bästa med detta är att H också är ledig lika länge.

Jag har det så bra och är både älskad, trygg och lycklig. Men det är inte som förut.

Första julen utan Chrille. Jag saknar honom varje dag. Jag gråter inte varje dag längre. Men jag saknar. På något konstigt sätt går livet vidare. Ibland känns det själviskt, men är ändå nödvändigt. Jag vet att jag inte ska tycka att jag är självisk när jag är glad. Vet att Chrille inte hade velat det.

Jag är så tacksam över förra julen, då alla mina älskade ungar var här hemma på landet tillsammans med H och mig. Huset var fyllt av prat, skratt, tjat, tjafs och familjegnäbb.

Nu blir det inte så.

10852936_503022729840610_1980396691_n

Helgen har ägnats åt inköp och paketinslagning. H har gjort julköttbullar och fixat julskinkan. Vi har tjackat gran och den har jag fått pynta alldeles själv. Familjen mobbar fortfarande mig för att jag köpte julgranskulor på Teneriffa och släpade hem.
Vi har även ägnat oss åt viktig sysselsättning såsom sovmorgon, städning, test av olika glöggsorter, film och samtal. Jag har dessutom gråtit av både glädje och sorg. Familjen är ganska van vid mina tårar. För att väga upp dessa har jag även skrattat tämligen mycket.
Nu är årets kortaste dag snart över. H och jag har avklarat matinköp på City gross. Imorgon kommer prinsessan. Men det bästa är ingen väckarklocka. Jag vaknar tidigt ändå, men jag kan välja om jag ska gå upp. Det är äkta semester.

Ge mig ljus

Jag avskyr verkligen mörkret. Det är som att ta sig fram i en kolsäck varje morgon.  Jag är dock tacksam att jag har en anledning till att vara ute i ottan.

Jag har ett jobb att åka till.

Jag förstår inte vurmen för mörker. Ett argument brukar vara att det är så mysigt att tända ljus inne.  Men vi behöver dagsljus för att må bra. Redan vid 16 känns det som natten.

På söndag vänder det.

Det kommer inte att märkas än, men det känns inombords.

Fylld av energi

Det har varit härliga dagar fyllda av gemenskap och kärlek.

Långa givande samtal med bästa vännen både torsdag och fredag har fyllt mig med kärlek och livsglädje. Vår vänskap hindras inte av geografiskt avstånd <3

bild(59)

Jag har slagit in julklappar och smusslat med postpaket.

Julbord med Hs: jobb på fredag kväll. God mat i historisk miljö, trevligt sällskap och dans. Jag har kunnat dansa utan att få ont i foten för första gången sedan juni 2013. Helt underbart!

Julbord hos morbror Kalle på lördag. God mat, mysig samvaro och härliga samtal. Jag stortrivs när när flera generationer träffas och umgås.

Efter julbordet bjöd vi in grannarna på kaffe, glögg och whiskey och helt plötsligt var klockan halv ett. Tiden flyger iväg när man har trevligt.

Sovmorgon idag och hemmapyssel.

Jag är fylld av energi och pirr i magen inför första dagen på nya jobbet.

Ha en fin kväll mina gullvippor!

Förändring

I 5 månader har jag varit arbetslös. Jag har sökt många jobb. Både intressanta, tuffa, roliga och kanske lite tråkiga  jobb. Jag har sökt jobb för att visa i min aktivitetsrapport till AF att jag sökt tillräckligt många. Jag har sökt jobb utanför min komfortzon. Jag har sökt jobb.

Jag har bearbetat sorgen efter min son. Både kropp och själ värker av sorg. Men livet går vidare.

Jag har varit hemmafru och tagit hand om både hem och familj.

Jag har haft sovmorgon i vardagen.

Men nu är det slut.

På måndag börjar jag jobba igen.

Jag har fått ett nytt roligt och spännande jobb.

Jag ska jobba med ungdomar. Jag ska få peppa och coacha och visa dem vägar och möjligheter. Jag ska sälja in entreprenörskap och tro på sig själv. Jag ska ge hopp om framtiden.

Jag ska jobba som arbetslivscoach.

Det är den bästa julklapp jag har fått.

framtid