Lust och olust

Bloggtorkan vill inte försvinna. Jag har inte samma ork eller lust som tidigare. Det är mindre tid över åt bloggeri. För mest är jag ju upptagen med livet i verkligheten. Går upp 5.40, åker och jobbar, kommer hem runt 18, äter middag och umgås med familjen. Lägger mig 22.30. Det låter kanske tråkigt, men för mig är det paradiset.

Efit och en veckorapport är vad jag förmår just nu.

Jag har fortfarande samma lust till orden och kärlek till språket. Men det kan se olika ut. Man måste inte ordbajsa på nätet. Det finns andra sätt. Jag njuter av de goda samtalen i vardagen. Med det menar jag inte att de som bloggar ordbajsar är säkrast att tillägga, ifall någon skulle tolka mina ord på just det sättet. Det är nackdelen med det skrivna ordet. Jag föredrar samtal numera.

Årets första arbetsvecka var kort. Det var skönt med mjukstart.  Men visst var det segt att gå upp tidigt igen. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, även om jag oftast vaknar tidigt.  Men jag har tydliga rutiner och följer dem slaviskt och när jag kommer fram till jobbet är jag pigg och glad. Sen är jag hellre vaken 22 än 5. Så är det bara.

Vi har tillbringat helgen med att hjälpa sonen att flytta. Så på lördag morgon ringde klockan tidigt. Körde 25 mil västerut och sen var det bära, packa, städa som stod på agendan. Nu har sonen flyttat närmare jobbet. Till orten där jag arbetade i 10 år. Vi avslutade en lång arbetsdag med mat från bästa thairestaurangen i sonens nya lya: en stor fin lägenhet i den lilla köpingen.

Tömd och skurad lägenhet.

Efter frukosten i morse gick  H och jag på finbesök. Hos min vän och förebild Babs, som fyllde 70 igår. Det var så underbart att träffa Babs. Vi fikade och pratade och vips så hade två timmar gått. Sen var det dags att åka hem.

Världens bästa Babs.

Efter några mil avslöjar H att vi ska åka hem via Göteborg ( en omväg på typ 10 mil) så helt plötsligt blir det lunch med dottern. Så härligt att få umgås en stund. Underbart att få träffa båda barnen på samma helg.

Prinsessan blev glad över sina besökare.

Det är trist att ungarna bor så långt ifrån.  Till Johan är det 28 mil och till Sara 25 mil. Men det är bara att gilla läget och ta vara på de stunder vi får tillsammans.

Nu är helgen slut och det är dags att sova sin skönhetssömn. I morgon är det en ny härlig vecka!

Sov gott mina gullvippor!