Archive for » december, 2014 «

Mitt 2014

Som vanligt ska man sammanfatta det gångna året och reflektera över bra och dåliga saker som hänt, lärdomar man gjort och allmänt uttrycka sin åsikt om allt möjligt. En blandning av allvar och trams.

2014 var det värsta OCH det bästa året i mitt liv.

Det absolut värsta som kan hända en förälder hände. Min son dog. Det som alla föräldrar fruktar blev verklighet. Det som är så svårt att föreställa sig. Man kan inte förställa sig hur hemskt det är.

chrille

Christian dog 24 mars 2014. Han blev 21 år. Mitt yngsta barn. Lillskiten. Ungen. Säljaren. Drivkraften. Envisheten själv.

De första månaderna  sköt jag min egen sorg åt sidan för att stötta andra och ta hand om allt praktiskt. Jag bet ihop och jobbade samtidigt som vanligt. När semestern kom rasade jag ihop. Då behövde jag inte hålla ihop. Sorgen tog sin boning i  kroppen. Ont överallt. Värk from hell. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och gick till doktorn. För andra gången på 13 år. Fick diagnos och behandling. Spruta, medicin och sjukgymnastik.

Jag har gråtit oändligt många tårar och gråter fortfarande. Men sorgen har blivit hanterbar. Den förlamar inte längre. Jag kan prata om Chrille utan att gråta. Jag kan se på bilder utan att få en klump av sorg i magen. Jag saknar, men inser att han inte finns i jordelivet längre. Han är en ängel.

begravning

Jävla skitunge som skulle gå och dö. Min tröst är att han slipper plågas av sjukdom och ångest längre .

Ett typiskt Chrilleuttryck var livet är hårt, sen dör man.  Det stämde för honom. Men han tog vara på det korta liv han fick. Det var mer som Live fast, die young. Han upplevde så mycket under sitt korta liv. Som om hans själ visste.

Jag stortrivs med livet på landet och livet tillsammans med min älskade H. Sambolivet är toppen. Den enda smolken i glädjebägaren är att mina andra två barn bor så långt ifrån. Och till bästisen Alice är det ännu längre. En resa på 4,5 timmar gör att vi måste planera när vi ska träffas. Inte någon spontan helgtur som tidigare. Men vi skypar  titt som tätt. Underbart med dagens kommunikationsteknik.

uterum

Jag är oerhört lycklig, trots sorgen. H gör mig till en bättre människa och han slipar bort mina vassa kanter mer och mer. Jag blir inte ens sur och grinig längre. Han är underbar som älskar mig som den jag är. Han försöker inte göra mig till någon annan. Han accepterar alla mina egenskaper. Även att jag snarkar som en gris och blir bitsk när jag är hungrig.

vi

Jag har lärt mig att jag har en oerhörd inre styrka. Mycket mer än jag kunnat ana. Samtidigt är jag sensitiv och gråter för ingenting.

När det gäller jobb har jag insett att även om det inte är det mest strategiska så har jag slutat bita ihop och hålla med, utan jag säger öppet vad jag tycker. Att jag öppet kritiserat dåligt ledarskap och bristande kommunikation i en organisation har fått konsekvensen att jag bränt mina broar där. Men det gör inget. Jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag tar ingen skit längre. Jag har provat på att vara arbetslös och det har varit nyttigt. Jag har lärt mig att formulera sökbrev ännu bättre och jag har varit på anställningsintervjuer där jag vågat säga vad jag tycker helt öppet.

20141116-194013-70813300.jpg

I november hade jag den bästa semestern någonsin. 3 veckor på Teneriffa. Avkopplande och roligt och helt underbart med sol, bad och värme. I november. I love it!

I december började jag jobba igen. Ett nytt spännande jobb, där jag får använda min kompetens och erfarenhet. Där man uppskattar min drivkraft och kunskap. Ett jobb där anställningsintervjun skedde via Skype från Teneriffa. De gillade vad de hörde och såg och erbjöd mig jobbet. Den känslan.

Julen tillbringade jag med delar av familjen. Första julen utan Christian. Första julen som Johan firade på annat håll. En bra jul. Men annorlunda.

2014 kommer att avslutas på bästa sätt. Tillsammans med grannjävlarna.

Jag älskar livet på landet.

Jag älskar H.

Trots all sorg har jag ett underbart liv.

Nästa år fyller jag 50 och det ska firas med kalas i trädgården. Massor av vänner, skaldjur och skumpa!

November ska tillbringas i solen och sommaren i Sverige. Så klart!

Bloggen har fått allt mindre betydelse under 2014. Det verkliga livet är viktigare. Men jag vill ändå ha kvar bloggen, även om jag bloggar allt mer sällan och är allt mer återhållsam. Min gräns mellan personlig och privat har ändrats rejält. Men bloggen får hänga med nästa år också. Kanske får jag mer list att tycka och tänka om verkligheten, tokigheter och absurditeter. Man vet aldrig.

Inga nyårslöften. Det slutade jag med 2000. Men ambitioner har jag. Ambition att vårda både kropp och själ. Ta hand om hälsan så att jag orkar leva fullt ut. Vårda mina relationer. Inte ta någons kärlek för given. Ge kärlek till andra. Skratta mycket. Ta vara på här och nu. Leva i kärlek.

En annorlunda jul

Två dagar före julafton kom en ovälkommen besökare och slog sig ner. Jag drabbades av en rejäl julförkylning. Det hjälpte inte med min dunderkur. Den håller sig envist kvar. Men det blev jul ändå, även om jag går på halvfart.

På lillejulafton firade vi med bonussönerna ( det är mammavecka) Julmat, julklappar och gemenskap. Skratt och glädje. Precis som det ska vara. Härligt med bonussyskon som trivs i varandras sällskap.

julafton

På julafton var vi tre generationer som mumsade julmat, drack glögg och mådde gott tillsammans. Vi tittade på Kalle och lekte dansk julafton. Drack kaffe i finkopparna och delade ut julklappar. Jag hade önskat mig två saker; en matberedare och en korkskruv. Jag fick båda och en hel hög med andra paket. Det var överväldigande hur många paket jag fick. Vilken kärlek och omtanke som visas mig.  Det bästa med julafton är dock när man på kvällen sjunker ner i soffan och mumsar på ett kallt revbensspjäll. Det är tradition.

bild(83)

Juldagens tema var kontemplation. Stillhet och eftertanke. Julbön i Örberga kyrka, där jag nöjt fick sjunga många härliga psalmer. Vi lade blommor på svärfars grav och jag tände ljus för Chrille. Efteråt serverades mat hemma hos världens bästa svärmor. På kvällen såg vi på film och myste tillsammans i soffan.

Annandagen ägnandes åt mammon. Mellandagsrea. Vi införskaffade en matta till matrummet och jag omvandlade mitt julklappspresentkort till en spegel och sköna lakan. På kvällen var det dags att vinka av prinsessan som åkte hem till Göteborg.

Gårdagen dokumenterades här.

Jag är fortfarande trött och orkeslös av den där envisa förkylningen. Jag är inte bra på att vara sjuk, men ska väl vara tacksam att jag sluppit feber. Bara ont i huvudet, hosta och raspig hals. Ligger på soffan under en filt och ynkar mig. Skönt att ha en man som pysslar om mig <3

På annandagen kom det lite snö på kvällen. Det är vitt och vackert ute. Och kallt. I skrivande stund är det -12.

istrad

Det har varit annorlunda.

Första julen utan Christian. På julafton var det 9 månader sedan han dog. Han fattas mig. Men jag kan leva med sorgen och saknaden. Den är inte övermäktig längre. Men visst blir jag ledsen och gråter ohemulet emellanåt.

Första julen när Johan har firat på annat håll. Vi som varit tillsammans varje jul ända sedan hans första jul. I år firade Johan jul med mormor & morfar, farbror , faster och kusiner. Så kan det bli när man bor långt ifrån varandra. Och som det kan bli när barnen är vuxna. Annorlunda, men en del av livet.

En bra jul. En fin jul.

En annorlunda jul.

Efit lördag 27 december 2014

Årets sista efit utspelar sig hemma i ett rött hus på landet. Mellandag. Inga ungar hemma. Bara mannen och jag. Jag är dödsförkyld. Två veckor efter mannen. Jag är skitdålig på att vara sjuk. Vi får väl se vad den här dagen bjuder på.

bild1
08-tiden
Jag har sovit som en kratta i natt (klarvaken vid 4 liksom)men tassar ändå upp i ”normal”tid. I natt har vi också fått snö. Ser man på det inifrån är det mysigt.

bild2
09-tiden
Kryper upp i soffan och smuttar på hett te för en raspig hals.

bild3
10-tiden
Ser på presskonferensen, där man deklarerar att det inte blir något extraval och att regeringen och alliansen kommit överrens om vilka spelregler som ska gälla. Skönt att man lämnat sandlådenivån och förhandlat så att regeringen kan göra det de är ålagda, nämligen regera.

bild4
11-tiden
Mannen har vaknat och vi kan äntligen äta frukost brunch. Macka med avokado och lax satt som en smäck. När vi ätit klart frågar han om det är efit idag och slår sedan fast att han fortfarande inte vill figurera på bild i bloggen.

bild5
12-tiden
Jag tassar ut till uthuset för att hämta fisk till dagens middag. Det är vackert, men kallt.

bild6
Bonusbild
Boningshus i vinterskrud.

bild7
13-tiden
Jag är helt utmattad efter att ha dammsugit och moppat golv OCH lagt på vår nya matta i matrummet. Då passar det bra med en kopp kaffe.

bild8
14-tiden
Mannen pysslar med sitt och jag med mitt. Han pillar med elektroniska prylar och jag kollar på serier. Vi har olika intressen 🙂

bild9
15-tiden
Mannen har hjälpt mig att sätta upp min julklappsspegel. Det blev så fint.

bild10
16-tiden
Lite kaffe och smörgås har inmundigats och det är dags att tömma diskmaskinen. Det är en evighetsloop, men jag är så tacksam över diskmaskinen.

bild11
17-tiden
Går igenom julklappslådan fylld med godsaker och konstaterar att jag gillar allt förutom en ost.

bild12
18-tiden
Däckad av förkylningen vilar jag lite på soffan.

bild13
19-tiden
Vi avnjuter en utsökt middag: min goda fisksoppa, vitlöksbröd och lite bubbel. Det ska va gott å leva.

bild16
20-tiden
Har sällskap av Helena Bergström och de andra stjärnorna på slottet. Trevligt sällskap.

bild14
21-tiden
Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma…
Ute är det -10, men inne har vi både ljus och värme.

bild15
22-tiden
Efit-dagen närmar sig sitt slut, men papiljottanten är inte här idag. Mer en trött och orkeslös förkylningstant som vilar på soffan och tittar på ljusen som lyser upp tillvaron.

God natt och tack för idag!

Och DU, lämna en kommentar. Det är så trist med alla besökare som bara smyger förbi. Det räcker med ett hej!

Jullov

Efter två veckors arbete har jag nu mer än två veckors ledighet framför mig. Det bästa med detta är att H också är ledig lika länge.

Jag har det så bra och är både älskad, trygg och lycklig. Men det är inte som förut.

Första julen utan Chrille. Jag saknar honom varje dag. Jag gråter inte varje dag längre. Men jag saknar. På något konstigt sätt går livet vidare. Ibland känns det själviskt, men är ändå nödvändigt. Jag vet att jag inte ska tycka att jag är självisk när jag är glad. Vet att Chrille inte hade velat det.

Jag är så tacksam över förra julen, då alla mina älskade ungar var här hemma på landet tillsammans med H och mig. Huset var fyllt av prat, skratt, tjat, tjafs och familjegnäbb.

Nu blir det inte så.

10852936_503022729840610_1980396691_n

Helgen har ägnats åt inköp och paketinslagning. H har gjort julköttbullar och fixat julskinkan. Vi har tjackat gran och den har jag fått pynta alldeles själv. Familjen mobbar fortfarande mig för att jag köpte julgranskulor på Teneriffa och släpade hem.
Vi har även ägnat oss åt viktig sysselsättning såsom sovmorgon, städning, test av olika glöggsorter, film och samtal. Jag har dessutom gråtit av både glädje och sorg. Familjen är ganska van vid mina tårar. För att väga upp dessa har jag även skrattat tämligen mycket.
Nu är årets kortaste dag snart över. H och jag har avklarat matinköp på City gross. Imorgon kommer prinsessan. Men det bästa är ingen väckarklocka. Jag vaknar tidigt ändå, men jag kan välja om jag ska gå upp. Det är äkta semester.

Ge mig ljus

Jag avskyr verkligen mörkret. Det är som att ta sig fram i en kolsäck varje morgon.  Jag är dock tacksam att jag har en anledning till att vara ute i ottan.

Jag har ett jobb att åka till.

Jag förstår inte vurmen för mörker. Ett argument brukar vara att det är så mysigt att tända ljus inne.  Men vi behöver dagsljus för att må bra. Redan vid 16 känns det som natten.

På söndag vänder det.

Det kommer inte att märkas än, men det känns inombords.

En liten rapport från…

…senaste veckan.

Jag har börjat arbeta på en skola där de flesta elever har en annan bakgrund än etnisk svensk. Många är tämligen nyanlända. Det är en fröjd att kliva innanför dörrarna på jobbet varje morgon. Glada hälsningar, trevliga ungdomar och en positiv skön stämning. Det här är en arbetsplats där både vuxna och ungdomar trivs. Personalomsättning är mycket låg. Jag känner hur värmen slår emot mig. Det är ett privilegium att mötas av positiva vetgiriga ungdomar som trivs i skolan.

Min tjänst är i sin linda. Jag håller på att utforma innehåll och former. En rolig utmaning.

I fredags  firades traditionell lucia på många skolor. Här har man infört en ny tradition som tilltalar mig. I stället för luciatåg har jag fått möta ljusbärare; kristen, muslim, buddist, ateist har stått sida vid sida med sitt ljus i mörkret. Salen har fyllts av sång. Allsång med Luciatema. En blandning av traditionella luciasånger, gamla svenska visor och modern pop. Mycket trevligt. Man ska inte konservera traditioner. De ska kunna förändras och utvecklas.

10852845_655906744525870_689862889_n

Lucia har ju faktiskt sitt ursprung i gammal folktro, innan Sverige blev kristet, då man  firade ljuset på olika sätt. Bland annat genom att gå runt och sjunga. Lucianatten var en magisk natt ( precis som man ansåg midsommar magisk) och kallades lussenatt. Det moderna Luciafirandet har bara knappt 100 år på nacken sedan en tidning arrangerade en Luciatävling.

Jag tycker om ljusen som lyser upp vår mörka nord. Lucia kommer från LUX som betyder just ljus.

Lördag var härlig. På förmiddagen ägnade vi oss åt mitt årliga julpyssel. Vi gjorde julkorv. H är en perfekt assistent och korvarna blev fina och välformade.
Sen åkte vi in till stan där vi var bjudna på lunch. God mat och trevligt sällskap förgyllde eftermiddagen. Hem för att byta om och gå till grannen, där vi serverades glögg, mat, vin och och många härliga skratt i goda vänners lag ändå till midnatt. Sen halkade vi hem i blåsten.

bild(1)

På söndag fortsatte vi julpyssla. Jag  bakade  lite julgodis och H fixade en julskinka, som vi bjöd grannarna och svärmor på. Jag gillar det här spontana umgänget på landet.

Så har alla tomtar kommit fram. Mysigt.

bild

Mindre mysigt är att cykla i kraftig motvind på gammal cykel utan växlar. Men motion blir det. Fy farao vad det blåste i morse.

Jag är dock glad och tacksam att jag har ett jobb att åka till varje morgon. Att ingå i ett sammanhang och att få dela med av min kunskap och erfarenhet.

Nu ska jag kolla på dagens avsnitt av julkalendern. Det blir jag aldrig för gammal för. Har inte missat ett avsnitt.

Komplimang

Är på julbord med mannens arbetskamrater. Har träffat några av dem tidigare. Det är en manlig arbetsplats. När vi ska åka hem hälsar jag och tackar för en supertrevlig kväll.

Då säger en av (de äldre tysta) kollegorna:
Tack för att du kom ikväll. Du är en sån solstråle som sprider glädje omkring dig. Det lyser om dig.

Tack snälla S för de orden. Som de värmer.
Tack.

Första dagen

Fylld av energi vaknade jag när klockan ringde i morse. Trött som ett snöre så klart. Jag menar det är inte mänskligt att gå upp före 6. Inte om man är B-människa. Det hävdar jag bestämt.  Men jag var fylld av mental energi och förväntan.

När man inte har haft ett arbete att åka till under några månader så är det helt underbart att vara behövd i yrkeslivet igen. Att vara en kugge i ett stort maskineri och att kunna bidra till andras utveckling och kunnande. Det stärker egot. Mycket.

Första dagen på jobbet har varit fylld av information, människor och möten. Det går runt i huvudet.

MEN

Vilken skola! Vilken positiv energi och vilken fantastisk rektor!

Jag är så imponerad och är övertygad att det här kommer att bli hur bra som helst.

Men nu ska jag sova 🙂

Fylld av energi

Det har varit härliga dagar fyllda av gemenskap och kärlek.

Långa givande samtal med bästa vännen både torsdag och fredag har fyllt mig med kärlek och livsglädje. Vår vänskap hindras inte av geografiskt avstånd <3

bild(59)

Jag har slagit in julklappar och smusslat med postpaket.

Julbord med Hs: jobb på fredag kväll. God mat i historisk miljö, trevligt sällskap och dans. Jag har kunnat dansa utan att få ont i foten för första gången sedan juni 2013. Helt underbart!

Julbord hos morbror Kalle på lördag. God mat, mysig samvaro och härliga samtal. Jag stortrivs när när flera generationer träffas och umgås.

Efter julbordet bjöd vi in grannarna på kaffe, glögg och whiskey och helt plötsligt var klockan halv ett. Tiden flyger iväg när man har trevligt.

Sovmorgon idag och hemmapyssel.

Jag är fylld av energi och pirr i magen inför första dagen på nya jobbet.

Ha en fin kväll mina gullvippor!

Förändring

I 5 månader har jag varit arbetslös. Jag har sökt många jobb. Både intressanta, tuffa, roliga och kanske lite tråkiga  jobb. Jag har sökt jobb för att visa i min aktivitetsrapport till AF att jag sökt tillräckligt många. Jag har sökt jobb utanför min komfortzon. Jag har sökt jobb.

Jag har bearbetat sorgen efter min son. Både kropp och själ värker av sorg. Men livet går vidare.

Jag har varit hemmafru och tagit hand om både hem och familj.

Jag har haft sovmorgon i vardagen.

Men nu är det slut.

På måndag börjar jag jobba igen.

Jag har fått ett nytt roligt och spännande jobb.

Jag ska jobba med ungdomar. Jag ska få peppa och coacha och visa dem vägar och möjligheter. Jag ska sälja in entreprenörskap och tro på sig själv. Jag ska ge hopp om framtiden.

Jag ska jobba som arbetslivscoach.

Det är den bästa julklapp jag har fått.

framtid