Archive for » februari, 2012 «

Livets små händelser

Är som sagt inte världens gladaste människa just nu.

Men jag gör mitt bästa för att tänka positivt.

Mina underbara elever håller mig igång.

Idag råkade jag dessutom lita på några av dem. Det gick så där.  Jag har klarat mig så länge att jag blev tanklös. Gick ifrån datorn utan att låsa den.

Klassiskt facerape.

Så helt plötsligt bor jag i Sydafrika och är född i Japan och kan en himla massa språk. Förutom att jag älskar mina elever över allt annat och nästan fick en kamel som profilbild (men de hann inte innan jag kom tillbaka)  Mitt användarnamn på skolan är cammel, därav bilden.

Jag upptäckte sen att Daniel hunnit byta kön på mig och ändrat födelsedag.  Han var dessutom så snäll att han bytt så många gånger att jag inte kan korrigera till rätt datum.  Så imorgon fyller jag 101 år. Det förklarar varför det står soon to be pensionär i min profil =)

Att ständigt umgås med ungdomar håller mig ung och ger otroligt mycket glädje. Det berikar livet och jag är så glad att jag har ett sånt kul jobb.

När elevrådet pratade med media idag var jag stolt som en tupp när jag satt och lyssnade på hur de formulerade sig och förde fram åsikter och argument.

En gråtrist förmiddag gick över i solsken efter lunch. En kort promenad väckte ännu mer längtan efter vår på riktigt. Men jag vågar inte tro. Vet att det ska ner mer snö innan våren är här på riktigt.

För övrigt har dagen varit fylld av trevligt arbete, bokbeställningar, svar på mail, planering av  lektioner samt goda samtal med fina kollegor.

Onsdagar är lång arbetsdag. Avslutas med konferens. Åker hem 17.30.

Det är så skönt när det är ljust både när jag åker till jobbet och när jag åker hem.

Det finns hopp om framtiden.

På alla sätt.

Man kan inte gräva ner sig i sorg och smärta, utan ut med skiten och gå vidare. Att skriva är min ventil. Igår kväll höll jag dessutom en monolog för katten, som inte fattade vad jag skällde och grät om. Men man behöver lätta på trycket ibland. Och bättre att skälla på katten än människor.

Som sagt, vi växer av svårigheter. Nu vill jag inte växa mer.

Ordlös onsdag v.9 maskot

Fler bidrag hittar du här.

Ny dag

”Gud, ge mig kraft att förändra det jag kan, ro att acceptera det jag inte kan förändra och vishet att se skillnaden.”

 

Jag har sovit hela 5 timmar. Trött som ett snöre. Förkyld.

En ny dag med nya  möjligheter och nya möten med fantastiska människor.

Det gäller att se det stora i det lilla. Att uppskatta vardagen.

Jag älskar min vardag med världens bästa elever och den bästa arbetsplats man kan ha. Även om jag avskyr att gå upp klockan 6 varje morgon ger det trygghet och stabilitet.

God morgon mina gullvippor <3

Sol och längtan

Strålande solsken, dagsmeja, fågelsång och vårkänslor.

Men jag har suttit inne och pillat på datorn och suttit i möten hela dagen. Fixat praktiska saker och varit IT-support. Det praktiska arbetet har hållit tankarna borta.

Mest har jag längtat hem till sängen. Förkylningen har knockat mig, men jag är envis och hänger i. Tack och lov att jag bara hade administrativt arbete idag.

Men visst hade det varit skönt att sitta ute i solen.

Jag längtar vår.

Jag längtar sommar.

Jag längtar harmoni i själen.

Jag längtar äkta livsglädje, den kom av sig lite. Tack för det liksom Herr Vindflöjel!

Efter hemresa i bastubuss var det skönt med en promenad i vårsolen. Även idag hade jag lyxen av en tom lägenhet. Middag framför datorn och sen hade jag en dejt med snabeldraken, herr Ajax och Mr Mopp. Det var en toppendejt. Tänk att städning är så bra terapi. Till helgen blir det fönsterputs och städning av balkongen.

 

Jag hoppas att jag  få sova i natt. De senaste veckorna har jag sovit dåligt för att hjärnan haft så mycket att fundera på.  Nu när  jag fått svar på mina frågor behöver  jag sova. Bättre ledsen och utvilad än förväntansfull och trött. Just nu i alla fall. Allt har sin tid på något sätt.

Jag kan hantera sorg och saknad, för jag vet att det blir bättre. Att någon jag trodde på och älskar bara var en illusion är en insikt som gör ont, men jag kommer över det. Det som svider är däremot att bli totalt raderad ur någons liv. Bortsopad som om jag aldrig existerat. Det får mig att känna mig så värdelös. Som någon man leker lite med och sedan kastar bort.  Livet är en smärtsam lärdom.

Från flera får jag höra att jag är så stark och att det är min inre styrka som skrämmer. Det är knepigt för jag känner mig inte stark. Mest ensam och svag. Självkänslan sviktar. Jag har aldrig haft tro på att jag duger. Att jag är värdig att älska. Däremot kan man inte lägga sig ner och dö eller förvänta sig att någon annan kommer och löser problemen. Jag är uppfostrad till att bita ihop och sluta sjåpa mig. Sluta gråt och gå vidare. Något som har varit svårt för en känslomänniska att hantera. Jag gråter ju inte med flit. Men jag är präglad av kan-själv och är självständig. Något som varit nödvändigt för att livet ska fungera. Och någonstans borde det finnas en man som inte är rädda för starka kvinnor?

 

Livet är här och nu

Välkommen tisdag.

Jag omfamnar dig.

Livet suger, men tisdag är bra.

Halsen värker och huvudet är tungt av förkylning och jag känner hur energin sugs ur mig, men jag biter ihop, för det gör man helt enkelt.

Sovit för lite, drömt för jävligt, men jag har glamourlockar i håret och har fixat fika till mina godingar.

Tack och lov för mina underbara godingar som förgyller livet.

Jag jobbar hårt med att jaga bort sorg och saknad efter herr vindflöjel.

Som han sa till mig: det går bra. Du är stark.

Nu är det dags för kläder, smink och te.

När andra går power walk, gör yoga eller simmar så hånglar jag med Mac på morgonkvisten. Det är klart mycket bättre. Om du frågar mig. Och som singel bestämmer jag själv. Någon fördel ska det vara med att vara ensam.

 

Ha en bra dag där ute!

Over and out <3

ps.

det blir bara köpekakor. Jag orkade inte baka i går kväll.

Ett nytt kapitel

Ny vecka, nya möjligheter, ett nytt kapitel i livets bok.

Förkylning, gråväder, kyla och snö. Förutsättningarna var väl inte de bästa för den här dagen.

Lite vemodig dag måste jag erkänna, för även om jag har vänt blad så känner jag sorg och saknad. Jag är inte mer än människa. Men jag kan gå vidare. Tänker inte slösa mer kärlek på en vindflöjel.

För jag kan fortfarande inte förstå hur man ena dagen vill vara med en person och nästa komma på att man är förälskad i en annan. Tänk att det finns mer än en sån person. Och jag råkade ut för  båda!

 

Det var skönt att komma till jobbet och fokusera på problemlösning och samarbeta med mitt härliga arbetslag. Vi har diskuterat och diskuterat, bollat idéer och pratat, slirat iväg på sidospår, skrattat och fått tips, gått tillbaka till sakfrågan och gjort det vi skulle. Idag har vi nämligen haft studiedag. Vi har förklarat för oinvigda vad green screen och final cut är och diskuterat Borgia och film, film , film. Jag har världens trevligaste kollegor!

När det var dags att åka söderut hade snön försvunnit och ersatts av ett stilla regn. Men fortfarande lika grått. Passande på något sätt.

Jag kom hem till en tom lägenhet, om man bortser från katten, och det var helt underbart. I snart en månad har det varit ungdomar i mitt hem 24/7 och hela lovet har jag bott i storfamilj.

Så nu njuter jag av lugn och ro. Städar lite, lyssnar på musik och bara är. Jag tänker göra det bästa av livet som solitär.

Det är att vara sann mot sig själv.


Senaste fjortisbilderna, tagna i verkligheten 120225

svek

De senaste veckorna har jag haft mycket att fundera på.

Jag har pendlat mellan lycka, eftertänksamhet och tvivel.

Vill jag? Vågar jag? Ska jag?

Jag bad om vägledning och fick ordet svek.

Jag har funderat mycket på vad det betyder.

Igår fick jag svar.

Det handlar inte så mycket om att bli sviken igen av en person som betyder mycket för mig. Det sveket fick mig att öppna ögonen.

Det handlar nog mest om att inte svika sig själv.

Att vara sann och ärlig mot sin person och ta hand om både kropp och själ. Att våga se vad jag behöver och inte bara vad jag vill ha. Alla människor behöver jobba med sin egen inre utveckling för att må bra och för att kunna ha sunda relationer med andra. Vågar jag inte ta itu med svåra saker blir ofta relationerna lidande.

Även om saker inte utvecklades som jag önskade känner jag att det blir rätt ändå. Nu sviker jag inte mig själv.

Jag är värd bättre än en vindflöjel som inte vet vad han vill. Att leva efter devisen kärleken består, men föremålen växlar är destruktivt. Det spelar ingen roll om man är snäll, trevlig och omtänksam. Man kan inte vela runt som ett bi i en blomsterträdgård i jakten på lyckan i tron att gräset är grönare på andra sidan.

För övrigt sviker min kropp mig även idag. Ont i halsen, och tung i huvudet. Men en liten förkylning får inte mig på fall. Så självklart är det jobba som gäller. Jag är ju inte ens snorig. Mest trött.

Men annars känns det bra. Jag har passerat en gräns och det är skönt att att ha fått svar. Nu behöver jag inte fundera mer.

gi slipp

Som det heter på norsk.

Släppa taget behöver man göra ibland.

Nu släppte jag taget på riktigt. Veliga vindflöjlar får botanisera i andra trädgårdar.

Dags att gå vidare.

 

Ledigheten är slut och jag längtar faktiskt till jobbet.

Resan hem idag var slitsam, mest för att jag är förkyld och trött.

Tack och lov var hemmet städat och fint. Sonen har skötts sig med den äran.

Som grädde på moset har jag tappat bort mitt bankkort. Har ingen aning var det tagit vägen, men har spärrat det och får ett nytt om några dagar. Så det gick inte så bra att betala räkningar ikväll.

Nu ska jag avrunda en innehållsrik dag med te, glass och Så ska det låta.

I sängen så klart!

En ensam flicka måste ta hand om sig själv.

Jag vägrar

Duscha, bädda, packa och klä på sig är inte så ansträngande.

Jag är helt utmattad. Huvudet känns som det är inlindat i bomull.

Jag vill inte!

Jag vägrar!

Försvinn jäkla skitförkylning!

Jag vägrar bli sjuk!

Det är inte förhandlingsbart.

Sista

Så är det redan sista lediga dagen.

Imorgon är det vardag igen.

Det ska bli skönt faktiskt.

Jag klarar inte av att vara ledig för länge, blir så lat.

26 februari. Idag skulle min älskade farmor ha fyllt 93 år.

Men hon finns inte längre i livet. Jag saknar henne mycket fortfarande, trots att det är snart 9 år sedan hon dog.

Farmor har präglat mig. Min inre styrka kommer från henne. Jag var den dotter hon aldrig fick. Vi hade ett särskilt band. Jag pratar fortfarande med henne och vet att hon och farfar vakar över mig.

Henriette frågar varför jag skrattar så mycket?

Leo undrar vad jag skrattar åt?

Skrattet är en del av mig. Jag är en glad och positiv person. De första ord som far genom huvudet när jag ska beskriva mig själv är glad och snäll. Jag har nära till skratt och ser humorn i det mesta. Jag har tack och lov självdistans och kan skratta åt mig själv.

Det bästa är att skratta tillsammans med andra. Alice och jag lockar fram skrattet i varandra. Det blir en härlig synergieffekt.

Skrattet utlöser endorfiner och har en bra terapeutisk effekt. Faktiskt.

Jag skrattar åt det mesta. Dråpliga situationer, dåliga skämt, roliga skämt, snuskiga skämt, ironiska skämt, associationer, minnen.

Även när jag är deppig, sur eller ledsen kan jag skratta åt roliga saker.

Och jag är en sån typ att jag kan sitta och tänka på en kul sak och börja skratta för mig själv och omgivningen fattar ingenting.

Mina elever är vana.

 

Nu ska jag dricka varmt honungste. Känner mig lite tjock i halsen. Med tanke på alla bassilusker som finns i huset är väl inte det konstigt. Håll tummarna att det stannar vid tjock i halsen. Jag vill inte få ont i halsen också. Basta.