Sista
Så är det redan sista lediga dagen.
Imorgon är det vardag igen.
Det ska bli skönt faktiskt.
Jag klarar inte av att vara ledig för länge, blir så lat.
26 februari. Idag skulle min älskade farmor ha fyllt 93 år.
Men hon finns inte längre i livet. Jag saknar henne mycket fortfarande, trots att det är snart 9 år sedan hon dog.
Farmor har präglat mig. Min inre styrka kommer från henne. Jag var den dotter hon aldrig fick. Vi hade ett särskilt band. Jag pratar fortfarande med henne och vet att hon och farfar vakar över mig.
Henriette frågar varför jag skrattar så mycket?
Leo undrar vad jag skrattar åt?
Skrattet är en del av mig. Jag är en glad och positiv person. De första ord som far genom huvudet när jag ska beskriva mig själv är glad och snäll. Jag har nära till skratt och ser humorn i det mesta. Jag har tack och lov självdistans och kan skratta åt mig själv.
Det bästa är att skratta tillsammans med andra. Alice och jag lockar fram skrattet i varandra. Det blir en härlig synergieffekt.
Skrattet utlöser endorfiner och har en bra terapeutisk effekt. Faktiskt.
Jag skrattar åt det mesta. Dråpliga situationer, dåliga skämt, roliga skämt, snuskiga skämt, ironiska skämt, associationer, minnen.
Även när jag är deppig, sur eller ledsen kan jag skratta åt roliga saker.
Och jag är en sån typ att jag kan sitta och tänka på en kul sak och börja skratta för mig själv och omgivningen fattar ingenting.
Mina elever är vana.
Nu ska jag dricka varmt honungste. Känner mig lite tjock i halsen. Med tanke på alla bassilusker som finns i huset är väl inte det konstigt. Håll tummarna att det stannar vid tjock i halsen. Jag vill inte få ont i halsen också. Basta.
Senaste kommentar