Inna helt enkelt

Familjeliv

En bra dag på jobbet.

Fröken på förmiddagen och kontorsråtta på eftermiddagen.

I mitt anställningskontrakt står det lärare/utbildningsledare, om någon undrar.

Det är ganska fascinerande att klistra kuvert och beställa böcker är bättre betalt än att lära ut programmering, databasteori och teknikutveckling.

Hemma efter 17. Småprat med sonen, gos med katten, laga lite mat, städa sig lite (så slipper jag i morgon)

Något som slår mig är den harmoni som präglar mitt hem.

Sonen mår bra ( trots arbetslöshet) vi bråkar sällan och vardagen flyter på.

De andra två, som flyttat hemifrån, har det bra och jag njuter av att mina barn är vuxna.

Fy farao vilken pärs att ta sig igenom tonåren. Ensam med tre!

Men vi överlevde.

Idag är det min skilsmässodag.

Dagen då jag fick papper på att skilsmässan ägt laga kraft.

Sonen tycker att det är en dag värd att fira.

Kanske inte direkt fira, men ändå markera vändpunkten i mitt liv.

Inna för 10 år sedan och Inna idag är två helt olika personer.

Då rädd, osäker, kuvad och nedtryckt. Konflikträdd och svag.

Idag stark, självsäker, självständig och betydligt rakare.

Den svaga osäkra personen finns så klart i mig också. Men jag vet mitt egenvärde.

Jag slår inte knut på mig själv för att vara andra till lags.

Jag vågar säga vad jag tycker.

Jag vågar be om hjälp.

 

Att våga gå. Att våga slå sönder en familj var nödvändigt för min egen skull.

Men både barnen och exmaken säger idag att det var rätt.

Vi hade några hemska år med bråk och hämndaktioner. Men när man vill hämnas så skadar det bara barnen.

Idag har exmaken och jag en neutral relation.

Vi kan träffas och umgås, för barnens skull, utan att det blir spänt. Vi är ju länkade samman resten av livet genom att vi har tre barn tillsammans.

Men vägen dit har varit lång.

 

Imorgon blir det familjemys igen. Lillskiten(19-åringen) kommer hem till mamma.

Hemlagad pizza och Idol.

Det är bara prinsessan som saknas <3

Vi kanske ska skypa raring =)