Jag känner mig lite låg.
Ledsen och ensam.
Då har jag ett bra knep för att muntra upp mig själv.
Jag lyssnar på ”På minuten”
Då får jag garanterat gapskratta. Och skrattet jagar bort vemodet.
Some say love it is a river
that drowns the tender reed
Some say love it is a razer
that leaves your soul to blead
Some say love it is a hunger
an endless aching need
I say love it is a flower
and you it’s only seed
It’s the heart afraid of breaking
that never learns to dance
It’s the dream afraid of waking that never takes the chance
It’s the one who won’t be taken
who cannot seem to give
and the soul afraid of dyingthat never learns to live
When the night has been too lonely
and the road has been too long
and you think that love is only
for the lucky and the strong
Just remember in the winter far beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun’s love
in the spring
becomes the rose
Tack och lov för min vän Ajax!
Jag är tillbaka på banan igen! Hur jag vet det? När jag mår bra av att städa och det är tillfredsställande att skura. Då är jag tillbaka igen!
Terapi
Badrummet har skurats rent. Det var välbehövligt efter 26 dags deppande…
Tröst
Världens bästa elever som gör allt för att jag ska må bra. Det som lyfte mig mest i mörkret var Axels ord:
”Kyrkan kommer vara överfull på din begravning Camilla, Hoppas det dröjer länge. :)”
+ värme och omtanke från vänner här och där
+ kloka ord från vänner här och där
+ värme och kel från gosekatten
+ fnitter och trams med eleverna
+ en skvätt rödvin och en bit choklad på kvällskvisten
+ webb-tv Spooksmarathon just nu
+ kollegors bloggande som får mig att skratta
+ värme och ljus inne, när det är storm ute
+ varma vinterskor
+ dagens möten avklarade
+ disken är ett minne blott
+ bra musik att lyssna på
Dagens minus?
Vi tar och skiter i det!
November kan ge vem som helst depression.
Det är mörkt och eländigt.
Skitväder.
Snö, regn och kyla om vartannat.
Året närmar sig slutet.
Det här året har varit det bästa och det värsta året i mitt liv.
Det bästa var så klart den stora Kärleken som bara dök upp i mitt liv, när jag minst anade det.
Det värsta var när Kärleken över en natt kom på att han inte kommit över sitt ex och att kärleken till mig inte räckte.
Ridå.
Ena dagen sökte jag jobb och planerade att flytta tvärs över landet. Planerade att bli gammal ihop med Kärleken. Nästa dag var jag dumpad och levde i chocktillstånd.
Det är inget jag önskar någon annan att gå igenom.
Det jag kan rekommendera är att inte ha för bråttom in i ett nytt förhållande.
Det borde vara karenstid. Festina lente som sagt.
Fattar du du vad jag menade H?
Min karenstid var 2 år. Det var två viktiga år som gjort mig stark och fokuserad på vem jag är och vad jag vill.
Det har givit mig styrka att hantera sorgen jag drabbats av.
För det går inte att lägga sig ner och dö.
Bit ihop.
Hitta ljusglimtarna i livet.
Idag ska jag lyssna på europeiska ungdomar som är volontärer i Sverige.
Webbutveckling. Utvecklingssamtal. Elevrådsmöte.
Tack och lov för att jag har det roligaste jobbet i världen!
Tack och lov för världens bästa elever!
Tack och lov för världens bästa kollegor!
Två av dem har inte lämnat sandlådan än. Men ingen av dem har fyllt 40, så de är ju inte vuxna än 😉
Ni har väl läst ”debatten” mellan adjunkten och magistern?
Åker från snöyra och ljus i Mellerud till regn och dystert mörker i Vänersborg.
November är värsta månaden på året.
Punkt.
Men det går inte att grotta ner sig i sorg och elände.
Man måste hitta ljuspunkter i tillvaron.
Så jag tröstar mig med vit choklad
och svart humor =)
Senaste kommentar