Tag-Archive for » debatt «

Hej

Hej bloggen hur mår du? Jag mår bra.

Tillvaron är fylld av mat, sömn och kärlek.

På nätterna drömmer jag mycket, ligger vaken en stund mitt i natten för att sedan stensomna på nytt och drömma ännu mer. Kärleken påstår att jag snarkar. Jag vaknar inte ens när hans väckarklocka ringer. Och det gör inget om jag vaknar 6, 8 eller 10. Kroppen får styra.

Lite småpyssel på morgonen. Plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt, fixa frukost.

Det är ett lugnt och behagligt tempo och jag mår så gott. Sen vet jag att jag skulle klättra på väggarna av att vara hemmafru på riktigt, men nu är det skönt.

Det är skönt att betrakta världen utanför lite på avstånd. Läsa debattinlägg och reaktioner, men ändå inte kasta sig in i hetluften. Men ibland undrar jag hur en del tänker. Som debatten om bh till barn. Det handlar inte om bh till barn i sig. Om en 8-åring BEHÖVER en bh är det ingen som ifrågasätter det. Det som ifrågasätts är SEXUALISERINGEN av våra barn. Det är där fokus borde ligga. Tycker jag.

Hur långt har vi kommit med jämställdhet om unga killar tycker att det är självklart att deras systrar kommer att tjäna flera miljoner mindre under sitt yrkesliv på grund av kön, inte utbildning. -Så är det och har varit. Gilla läget är killarnas svar.

Eller att kvinnor tar för givet att en man ska betala när man går ut tillsammans på dejt. Det är förlegat och har sitt ursprung i det ännu mindre jämställda samhället där kvinnor hade minimal inkomst eller ingen. Vill vi tillbaka dit? Och tänk om jag som kvinna med hög lön dejtar någon som är arbetslös eller lever på existensminimum kräver att han betalar? Det är förlegat tycker jag.
Och hur ska man göra om två killar dejtar? Eller två tjejer? Obs ironi är väl bäst att påpeka.

Jämställdhet ska bygga på lika värde och att man är överens utan att någon blir nedtryckt. Hur många föräldrar förväntar sig att döttrar hjälper till mer hemma än söner? Det gjorde jag utan att reflektera över det. Könsrollsmönster är svåra att bryta.

Såna funderingar har jag inom mig när jag planerar vad jag ska laga till middag, vilken sommarpratare jag ska lyssna på och vilken bok jag ska välja att läsa i solstolen.

Jag lever i den lilla världen i lugnet på landet och jag mår så bra.

Kvinnodagen

Word!

Var tog förnuftet vägen?

Jag är tacksam att jag inte jobbar i skolans värld längre.

Det finns flera orsaker, men det senaste påfundet gör mig så trött.

Spontant tänker jag som en tonåring: orka.

Skolavslutning. Kyrkan. Fy fy fy.

Skolverket har pekat med hela handen.

Vi lever i ett samhälle som är kristet. Även om kyrka och stat är åtskilda är vår kultur och vårt samhälle präglat av kristna värderingar. Det kan ingen förneka.

Vår läroplan är fortfarande präglad av kristna värderingar.  Och ja, jag vet att vi har religionsfrihet i Sverige. Det är inte riktigt det som frågan handlar om. De flesta i Sverige är faktiskt sekulariserade eller ateister. Jag tror att Sverige räknas som ett av världens mest ateistiska land. Trots det firar de flesta jul, påsk och midsommar som sedan  1000 år tillbaka är KRISTNA högtider.

Lucia,  julklappar och Nu tändas tusen juleljus är en en del av vår kultur. De flesta som firar detta är inte utövande kristna. Men det är en del av vårt kulturarv.

De flesta svenskar som firar jul, påsk och midsommar är inte troende, utan firar för det hör till vår kultur.

Man kan ha skolavslutning i kyrkan utan att det blir en religiös tillställning. Det går att tända ljus, sjunga sånger och berätta historier som den om den barmhärtige samariten utan att det är religiös propaganda.

Min fråga är hur orkar man? Man är så rädd för att göra fel och så blir det bara en enda soppa av alltihop.

Tack och lov att jag inte arbetar i skolans värld längre och slipper alla dumma diskussioner.

För var har vanligt sunt förnuft tagit vägen?

Min mamma är uppväxt i ett religiöst hem och har blivit påtvingad Gud och Jesus (enda gången jag fick godis av mormor var i kyrkan så jag skulle vara tyst) Mamma är inte medlem i svenska Kyrkan sedan många år, ett fritt val, men hon går till kyrkan både på bröllop, dop, konfirmationer, begravningar och annat. Hennes inställning är att man får se besöket i kyrkan som ett studiebesök.

Tänk om fler hade den inställningen. Oavsett vad man tror på.

Lite tyckande och feber

Det är alltid intressant när ett inlägg skapar diskussion. Av någon anledning föredrar en del att diskutera på facebook och inte i bloggen. Men jag ser deras fotspår här. Varje dag. Jag gillar när det blir diskussion och att människor kan kommunicera med varandra. Så länge man har en hövlig ton och inte sysslar med påhopp. Fördelen med facebook är att ingen kan påstå saker anonymt. Det blir mycket mer levande och dynamiskt när man har olika åsikter och kan debattera på ett kreativt sätt.

Idag har jag gått på viljestyrka och Alvedon. Feber är inte ultimat, men jag har kämpat på.

Nu blir det sängen.

God natt mina gullvippor <3

Tycka sig lite

Det debatteras  frisk både på riksnivå och ankdammsnivå om datorer och läsplattor i skolan.

Jag undrar bara varför skolan ska vara en isolerad ö från resten av samhället?

Ska inte skolan vara en spegling av samhället?

Våra barn och ungdomar ska  förberedas för livet efter skolan. Rätta mig om jag har fel.

I så fall borde det vara så självklart att alla skolor, personal och elever utrustas med datorer och/eller läsplattor och att debatten  som ifrågasätter modern it-teknik i skolan självdör av sin egen orimlighet.

Utbilda för framtiden, inte forntiden.

Skoldebatt

Det förs debatt om skolan på många håll och kanter.

Jag har blivit uppmanad att ge mig in i den, men vill fortfarande inte.

Det finns flera orsaker, kanske framför allt att den lokala skoldebatten inte är saklig och konstruktiv, utan mest går ut på att svärta ner, sprida rykten och nedvärderade de som arbetar i skolan (obs min uppfattning)

Som privatperson vill jag inte ge mig in i det träsket.

Som anställd har jag  en plikt att vara lojal gentemot min arbetsgivare. Är jag missnöjd finns det andra kanaler t ex att driva frågor fackligt, byta arbetsgivare eller engagera mig politiskt.

Så jag ventilerar  bland vänner och för en nyanserad diskussion, utan personangrepp, men håller mig ifrån cyberträsket bland många haverister och en och annan sund åsikt.

 

Category: tankar  Tags: , ,  One Comment

Jag har anmält mig till Sverigedemokraternas svarta lista

Jag tror på allas lika värde.

Jag tror på solidaritet, omsorg och vänskap.

Jag umgås med fattiga, rika, bögar, flator, halta, hetrotyper, sjuka, friska, vänstervridna, miljömuppar, högertyper, bönder, stadsråttor, kvinnor, män, invandrare, utlänningar, svenskfödda, barn, gamla.

Kort sagt jag umgås med alla möjliga.

Sverigedemokraterna gillar inte oss som inte tycker som de och Tomas Karlsén från SD i Trollhättan fotograferar oliktänkande och lägger ut dem på nätet.

Visst luktar det lite som nazisternas åsiksreistrering.

Jag var inte sen att haka på  uppmaningen på facebook. Ta ställning du också!

Mejla din bild till jimmie.akesson@riksdagen.se eller info@sverigedemokraterna.se

och skriv något i stil med:
”Hej Jimmie, jag såg att ni samlade bilder på folk som inte tycker som ni. Jag hjälper gärna till. Här kommer en bild på mig.
Vänliga hälsningar NN

Jag skickade den här bilden:

Dagen bästa läsning

Äpplen och päron

Av någon anledning jämförs vi alltid med bussförare.

Ingen vill åka buss med en chaufför utan bussförarkort.

Men stackars alla elever som utsätts för obehöriga lärare. Det är som att  åka buss med någon utan körkort.

Är det så enkel?

Jag är formellt obehörig som gymnasielärare. Varje dag får jag skrivet på näsan att jag är värdelös, eftersom jag är obehörig. Men har 110 högskolepoäng i mitt ämne, samt över 20 års erfarenhet som pedagog. Jag påstår inte att jag är bäst, men tror att jag är ganska okej som pedagog. Jag förmedlar kunskap, väcker (förhoppningsvis) lusten att lära mer och ger ungdomarna redskap att möta livet efter studenten. Jag brinner för mitt jobb och tycker att det är fantastiskt roligt att arbeta som lärare.

Jag fostrar goda samhällsmedborgare som det står i läroplanen.

Jag pluggar på fritiden för att få examen, så jag kan få den nu antagna legitimationen, som ger mig rätt att sätta betyg (detta livsnödvändiga sorteringsredskap) 4 år har jag till mitt förfogande. För jag vill fortsätta att arbeta som lärare. Kravet på legitimation innebär att jag måste läsa in ett ämne till+ pedagogik (den jag har sen tidigare duger inte) men än finns inga tydliga riktlinjer om vad som gäller. Men jag pluggar på fritiden.

Jag har möjlighet att plugga på fritiden numera. Mina barn är vuxna. Sedan 1989 har min huvuduppgift varit att uppfostra barn. Mina egna. När barnen var små var jobbet mest en försörjning än en passion som det är nu. Allt har sin tid.

Jag blev anställd för min kompetens. För det jag kan och förmedlar. Inte det jag inte kan.

I hela vårt land finns det duktiga människor som blev anställda just för sin kompetens.

Det är lätt att tro att obehörig betyder outbildad.

Många föräldrar läser artiklar, debattinlägg och åsikter och tror att deras barn far illa för att de har en obehörig lärare.

Jag tror inte att arbetsgivare föredrar obehöriga lärare. Man vill ha den som är mest kompetent.  Finns det ingen behörig sökande väljer de den mest kompetente av de som ej är behöriga.

Men jag föredrar en obehörig & kompetent lärare än en behörig och inkompetent lärare för mina barn.

Självklart menar jag att lärare ska var utbildade och ha behörighet, men hur ska arbetsgivaren agera när ingen formellt behörig  söker tjänster på skolorna?

Lärarhögskolorna tappar sökande. Söktalen rasar stort. Debatten i olika medier påverkar så klart.

Vem vill bli lärare?

Jag tycker att det är som att jämföra äpplen och päron när man jämför lärare med bussförare. Det är att göra det enkelt för sig. Världen är inte så svart-vit.

Jag vill inte läsa varje dag att jag är värdelös.

Fredagsfunderingar

Ledig dag.

På fredagar har jag bara administrativt arbete, så därför kan jag vara ledig, utan att undervisningen påverkas. Och dagens kompledighet är välbehövlig.

Skönt att vakna utan klockringning, utan när kroppen vill. Sov till halv nio.

Ingen huvudvärk idag.

Härligt att sitta i sängen och läsa nyheter och bloggar. Att i lugn och ro reflektera och fundera.

Skolan är min vardag. Ibland känns det som att hela världen handlar om skolan. Lärare tänker skola dygnet runt. Det finns ingen verksamhet som så många har åsikter om. Och det är lätt att tycka och vara kritisk när man är anonym på nätet.

Jag tycker att jag är bra på mitt jobb, men kan självklart bli bättre. Jag har en bra relation med mina elever och deras föräldrar och stortrivs med arbetet att förmedla kunskap och ge eleverna färdigheter och förhållningssätt att hantera livet och vidare studier.

Om några månader är det dags för studenten igen. En dag fylld av glädje och lite vemod. Det är ett privilegium att följa ungdomarnas utveckling under de tre år de går på gymnasiet. Och eftersom det är små klasser får vi ofta en nära familjär stämning.  Flera gånger har jag fått åka med min klass på deras studentflak och det har varit en ära att de gillar mig så mycket att jag fått följa med. Ett fint avsked.  När vi var på Karlstad universitet i onsdag träffade jag en av mina gamla elever, som tog studenten 2006. Jag fick en kram och en pratstund och det var så roligt att träffas. Så är det för många av oss lärare. Våra elever bibehåller kontakten med sina gamla gymnasielärare och många återvänder till skolan för en fika och en pratstund.

Jag har ingen formell gymnasielärarexamen, men jag har behörighet i mitt ämne (datavetenskap) som det faktiskt inte finns någon formell  lärarutbildning i. Enda chansen är att bli lärare i 2 andra ämnen först och sen kan datavetenskapen bli det t r e d j e ämnet. Jag har sökt mitt jobb varje år och jag har fått jobbet, dels p g a av att ingen med formell behörighet har sökt, men främst för den kompetens och erfarenhet jag har.

I lokalpressen haglar det artiklar om skolan och i kommentarerna till dessa framförs många åsikter. Och jag undrar varför man inte kanaliserar denna  energi till att engagera sig politiskt,  i föräldraråd eller föräldraföreningar.

För oj vilken energi det finns. Och så många åsikter och klagomål på politiker, tjänstemän och personal i skolan.

Det höjs röster om att man ska lägga ner gymnasiet i den lilla kommun jag arbetar i. De har alltid funnits, för gymnasiet är ju så dyrt. Det man kanske inte inser är att det bli dyrare att skicka alla ungdomar till andra kommuner för att gå på gymnasiet (som man gjorde före 2000) Kommunen betalar Inter kommunal Ersättning IKE till mottagande kommun. Denna IKE var en av orsakerna till att man tog ett beslut att bygga en egen gymnasieskola.

Skola är liten och har i år få sökande. Till de studieförberedande programmen. Men yrkesprogrammen och Individuella programmen, dit de som inte är behöriga att söka nationella program går, har många sökanden. Så vi får nog lika många som slutar i juni och börjar i augusti. Men annorlunda fördelat.

Är min katt normal?????????

På skrivbordet ligger en banan. Nu har hon hoppat upp och sitter och s l i c k a r på bananen!

Kanske dags att ge katterna frukost?

Positivt tänkande

Den senaste tiden har det skrivits mycket negativt om skolan i kommunen där jag arbetar. Både i media och på nätet.

Det finns väl ingen verksamhet som så många har så mycket åsikter om och så många som anser sig vara självutnämnda experter som skolan.

Alla har ju gått i skolan en gång.

Det trista är att många dömer ut gymnasieskolan där jag arbetar, bara för att grundskolan har problem. Man väljer bort för att man tror att det inte är bra.

Men det är faktiskt så att många av våra elever lyckas mycket bra. Läser man betygsstatistik och hur många som får behörighet till vidare studier (något av de som undersöks på grundskolan av både LR och LF) så ligger vi högt upp på listan. I det övre skiktet i landet. Dessutom är trivseln mycket hög bland både elever och personal.

Det finns massor av fördelar med att gå på vår skola.Visst jag är partisk, men eleverna trivs, vi har små klasser, det är en nära relation mellan personal och elever och en trevlig miljö med ”högt i tak” . Att skolan har fina, fräscha lokaler är ännu ett plus.

Så de föräldrar som dömer ut gymnasiet i Mellerud, för att man tror att det brottas med samma problem som grundskolan, vet inte vad de talar om.

Det fokuseras för mycket på det negativa. Allt för många gnäller bara. Framförallt gnäller man på ledning. Men de som leder kommunen är de som invånarna röstat fram i fria val.

Vill man ha förändring, får man arbeta för det. Inte sitta passiv och gnälla.

Skapa en föräldraförening.

Gå samman och påverka.

Gör något konkret i s f att bara klaga.

Det är viktigt med positivt tänkande.

Positiva tankar ger positiv energi.