Så sant.
Det jobbiga är när den man trodde var välsignelsen visar sig vara lärdomen.
Det är kanske det som menas med det livslånga lärandet?
Det har varit en bra dag på jobbet.
Massor av härlig energi från världens bästa elever har lyft mig gång på gång. Helt seriöst finns det nog inga som kan få mig att skratta så mycket som mina godingar.
Arbetsdagen avslutades med ett möte, som också var givande. Det är härligt att ingå i ett sammanhang och faktisk känna att jag betyder något. Ja, jag vet självkänslan är kass ibland. Samtidigt är jag kaxig som bara den. Förklara det någon?
En av mina elever frågade mig: hur är det? Och jag svarade ärligt att det är så där, men jag håller ihop. Det är bra det fick jag till svar och jag förstod att h*n visste. Senare frågade en kollega om jag fortfarande flög av lycka och var tvungen att säga att jag blivit vingklippt rejält.Och kämpade med tårar som ville trånga fram.
Faan.
Då spelar man musik.
Försvinner in i en annan värld och bearbetar.
Ja, jag lyssnar på musik jämt. glad. sur. arg. ledsen. deppig. irriterad. lycklig. olycklig.
Det finns musik för alla sinnestämnngar.
Tack och lov för det!
I nuläget blir det mycket Adele.
I can´t make you love me
Set fire to the rain
Someone like you
Men det går inte att grotta ner sig i sorg för mycket. Då behöver man musik som rycker upp. Som peppar tar fram lite och jävlar anamma!
Fuck you
I don´t wanna be
Happy
Chop suey
Kingdom for a heart
helter skelter
Så finns det musik som lägger sig som balsam om själen
Angel
Feel
She´s so high
Perfect
Och så har vi favoritlåten. Som jag aldrig tröttnar på. Som passar oavsett hur jag mår: glad. ledsen. arg. sur. olycklig. euforisk.
One
Musik är viktigt för mig. För de flesta tror jag. Mina ungdomar visar mig nya band som jag aldrig skulle upptäcka annars och det är härligt. Sonen visade mig Sonata arctica, dream theater och Muse. Mina elever har givit mig dead by april, In flames, gamma ray, hillary swift och kapten röd m fl.
Fast jag är glad om jag slipper hard style 🙂
Nej vad sägs om att fixa lite middag och varva ner. Morgondagen är förberedd och jag kan göra vad jag vill resten av kvällen.
I’m outta love
Set me free
And let me out this misery
Just show me the way
To get my life again
’Cause you can’t handle me
I’m outta love
Can’t you see
Baby that you’ve gotta set me free
I’m outta love
Vaknade okristligt tidigt.
Hela veckan har jag haft en brännande smärta i magen, men nu hade den krympt.
Istället hade huvudvärken from hell flyttat in.
Dagen skulle ägnas åt att skriva hemtenta. Jag kan ju inte bara ge upp.
Men jag har legat helt utslagen i sängen, handlingsförlamad av smärta. En hel dag i vila har nästan jagat bort huvudvärken till slut. Tänk om det vore lika enkelt med den andra smärtan.
Både hjärtesorg och huvudvärk på samma gång rekommenderas ej.
Undvik å det bestämdaste är mitt råd.
Finaste dottern har ringt och messat för att trösta och peppa.
Äldste sonen visar omsorg på sitt sätt.
Yngste sonen vet hur man tröstar en ledsen mamma.
Han ringde och bjöd mig på bio.
Lite skratt och trevligt sällskap ska nog få mig på andra tankar.
Åh vad jag älskar mina barn <3
Jag har kämpat med en kurs i företagsekonomi under höstterminen. Ja, jag vet inte vad som for mig.
Först blev studierna lidande av euforisk kärlek.
Nu är det ytterst svårt att hitta motivation till att få ihop en hemtenta p g a olycklig kärlek.
Jag måste säga att Kärleken hade jävligt dålig tajming när han kom och gick i mitt liv.
Eller så är det jag som suger på att ta mig samman. Krossat hjärta påverkar hjärnan tyvärr.
Det får bli som det blir. Som någon sa till mig i höstas när jag lycklig och euforisk hade dåligt samvete för att jag inte pluggade tillräckligt mycket: satsa på kärleken, plugga kan du alltid göra senare.
Jag vet i alla fall vad jag ska plugga till hösten och vad jag ska bli när jag blir stor. Det är kanske meningen att jag ska leva ensam.
För jag ska plugga.
Jag är nog besatt av kunskap och älskar att lära mig nya saker.
Det handlar inte om att ha en massa högskolepoäng i bagaget som en del skryter med, utan det handlar om kunnande, att förstå sammanhang och kunna ingå i en gemenskap av kunskap och förståelse.
Jag har enkel arbetarbakgrund, och har alltid blivit uppmuntrad till att söka kunskap och bilda mig.
Jag gillar ordet bildning bättre än utbildning.
Häromdagen satt jag med mina godingar och diskuterade.
De hade svårt att förstå vitsen med att läsa litteraturhistoria.
Och det är klart att ska man bli ingenjör känns inte antiken så upphetsande. Om man inte är historienörd som jag och tycker att allt sånt är skitkul. Jag var en tönt redan som barn. Hur många 10-åringar älskar att gå på museum liksom?
Men det handlar om allmänbildning, att förstå nutiden och för att ingå i en gemenskap.
Att förstå och har en gemensam kontext.
Att förstå vad andra talar om, kunna delta i samtal och förstå hur saker och ting hör ihop.
Hur och var man skaffar sig kunskap är inte det viktiga.
Autodidakt är nog så värdefullt.
Däremot tror jag på det livslånga lärandet.
Vi lever i ett samhälle där vårt kunnande ständigt behöver uppgraderas. Där vi byter yrkesbana om och om igen.
I skolan utbildar vi för framtida yrken som inte finns.
Vad behöver man för kunnande då?
Man måste vara flexibel, kunna ta ansvar, hantera kommunikationsteknik, språk, var innovativ, ta initativ, var problemlösare, kunna samarbeta mm.
Samhället har förändrats och är i ständig förändring.
Vi behöver alla dessa egenskaper och färdigheter samt traditionella kunskaper. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men framför allt behöver vi utbilda självständiga, initiativtagande entreprenörer. Tycker jag.
Panta rei. Fattar du inte googla. Jag lärde mig i skolan. Kanske därför eleverna kallar mig walking Wikipedia. Fatta hur mycket ”onödig” kunskap jag har. Är bra när man spelar TP.
Min senaste lärdom är att kärlek gör ont. Jävligt ont när en människa jag älskar reducerar mig på olika sätt. Jag har också lärt mig hur man installerar fonter på en mac och hur man mediterar på bästa sätt för att kunna sova. Åtminstone några timmar.
Veckans bästa citat:
Dagens lönearbete är avklarat.
Har suttit och kreerat vykort och flyer.
Tänk att få betalt för att leka i photoshop!
Andra dagar får jag betalt för att vika papper och klistra kuvert, it-support, sitta i möten, beställa böcker eller skriva dokument. Arbetsuppgifterna varierar 🙂
För den som har åsikter talar jag om min administrativa tjänst. Inte lärarjobbet.
Jag borde väl känna tgif, men smärtan i magen bränner och jag vill helst krypa under täcket och sova bort sorgen. Men faan att jag tänker deppa ihop!
Solen kämpar bakom grå moln och det är så jag känner mig också. Jag vill lysa och må bra, men det ligger ett grått filter över mitt sinne.
Ensamheten kan vara tärande, för då kommer tankarna om vad jag gjort för fel, vad för egenskaper jag måste ändra på och varför jag inte duger? Nej, jag fikar inte efter sympati och omtanke. Skriver bara av mig. Så behöver ingen hänga upp sig på det. Gillar du inte min blogg kan du låta bli att läsa. Jag är en människa med känslor.
Jag vet att det enda som hjälper är tid.
Tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.tid.
Det enda som läker ett brustet hjärta är tid.
Det har snart gått ett år sedan marken rämnade.
När den jag älskade och skulle bli gammal med helt plötsligt kom på att han älskade sin fd. mer.
Varför han skulle stöta på mig och få mig så förälskad, när han ändå skulle gifta sig med henne, kan man fundera på. Men det är en ickefråga numera.
Det har varit ett lärorikt, utvecklande år.
Smärtsamt.
Oerhört smärtsamt.
Men jag har växt och har en inre harmoni som inte fanns tidigare.
Jag har insett att H var en parentes i mitt liv och att kattguld glimmar lika fint som guld när man inte tittar noga.
Det har tagit tid att läka en krossat hjärta. Och jag tror att det är viktigt att ta just tid. Inte kasta sig in i ett nytt förhållande, för att man längtar, saknar och inte vill vara ensam.
Men det är min uppfattning.
Jag tror på att landa ordentligt. Bearbeta klart.
Karens.
I mitt vuxna liv har jag haft 3 förhållanden. 2 där jag har valt att gå och 1 där jag blev dumpad. Det senare har fått mig att reflektera. Mycket.
Det är skillnad på att lämna ett destruktivt förhållande, bryta upp från något som inte leder någonvart och att bli dumpad när man är som mest förälskad.
Livets skola är hård ibland.
Tiden läker som sagt sår.
Det trodde jag inte under en lång period, svårt tyngd av sorg och utan livsglädje.
Men livet vann. Glädjen kom tillbaka.
Jag är starkare än förut.
Jag har lärt av smärtan och sorgen.
Jag har vågat visa mig svag och fått hjälp.
Växt. Utan svårigheter växer vi inte.
Nu är jag redo att gå vidare i livet.
Ett stilla sommarregn faller.
Jag sitter på min balkong och myser i mörkret.
Iklädd nattlinne med ett glas vin, enbart laptop och katt är mitt sällskap.
För en gångs skull är det alldeles tyst.
Klockan närmar sig midnatt och jag tycker att livet är gott.
Visst hade jag önskat någon att dela livet med, men han valde en annan. Jag hoppas att han tycker att han valde rätt.
Men det är viktigt att tycka om sig själv och sig eget sällskap.
Inte hänga upp tillvaron på någon annan.
Om jag tycker om mig själv och mitt eget sällskap har jag lättare att tycka om andra. Så är det.
För 10 år sedan var jag nyskild och fruktansvärt upp och ner. Vilken otrolig resa jag har gjort. Vilken utveckling!
Tack livet för att jag har fått växa och utvecklas till den jag är idag.
Vaknade redan 7.
Svårt att somna om. Får väl vila middag i ställt.
Lite lätt duggregn ut. Skönt med lite svalka, men jag hoppas ändå på uppehåll i kväll. Det är roligare med Kanalyra utan regn.
I natt har jag drömt om svek och sammanhållning.
Svek av vänner, otrohet och fackligt svek.
Men också om trofasta vänner, kollektiv och familj.
Sina drömmar kan man inte styra, men det var skönt att vakna och inse att det bara var en dröm.
Jag har även tänkt på min vän, som kämpar med hjärtsorg. Svek och separation är det svårast att ta sig igenom. Men när man kommer ut på andra sidan är man starkare än någonsin. Det kan jag bekräfta, även om jag trodde att jag skull gå under när det hände mig. Det känns som att man bara vill dö, men livet är större än så. Svårigheter ger oss styrka. Utan svårigheter växer vi inte. Men växtvärken är hemsk ibland. Det är då man tar hjälp av sina vänner. Utan mina vänner hade jag aldrig tagit mig igenom mitt helvete.
Den här låten har gått på repeat när det varit tungt:
Vi småpratar i väntan på middagen.
Jag bubblar av glädje över min nya soffa och skryter om hur mycket jag gillar den.
Då säger Yngst sonen: du fattar väl att du inte kan hålla på så där med en soffa. Du får skaffa dig en karl morsan!
Jag kommer av mig i mitt bubblade prat. Så olika syn på livet i olika åldrar. 18-åringar är mer än lovligt pragmatiska ibland.
Precis som att en karl, den köper man på ica på väg hem från jobbet!
Jag menar helt seriöst, hur ska jag kunna våga lita på någon igen?
Förra gången jag öppnad mitt hjärta för någon, så blev jag så brutalt lurad och dumpad att jag höll på att gå under av sorg.
Var finns någon som är både snäll, kärleksfull och ärlig?
Inte någon velig östgöte som inte vet vilket ben han ska stå på.
Tills jag vågar lita på kärleken igen, lever jag ensam. Med min soffa.
Senaste kommentar