Archive for » september, 2013 «

Bland böcker och annat

För 15 år sedan stod jag vid ett vägskäl. Jag valde att plugga till systemutvecklare. Jag valde att inte plugga till bibliotekarie. Mest av praktiska skäl. Jag undrar hur mitt liv hade blivit om jag vigt det åt böcker?

Ända sedan jag var liten har jag älskat böcker och biblioteket har känts som mitt andra hem. Som student satt jag hellre på bibblan och pluggade än hemma. Fast biblioteket i Karlstad blev jag aldrig kompis med av någon anledning. Stort och opersonligt.

Jag älskar fortfarande att gå till biblioteket. Både för nöje och bildning. Mitt nya bibliotek, i Vadstena, är både välkomnande och bokrikt. Det är  välsorterat och vackert och ovanligt stort för att vara en sån liten kommun. Jag gillar bibblan i Vadstena.

Livet på landet passar mig. Jag har fått en inre harmoni som inte fanns förut. H gör mig till en bättre person. Vi passar ihop. Det har bara fallit på plats och fungerar utan krångel. Det var meningen att det skulle bli vi, även om det tog ett tag.

Även om jag inte bloggar lika mycket längre, så är jag fortfarande full av ord och tankar. Men behovet av att dela sina tankar med hela världen har minskat. Och det är lite lustigt, med tanke på att jag inte har ett arbete att gå till just nu. Jag är arbetssökande (sökte 5 jobb i morse) och hemmafru och träffar inte så många människor på dagarna. Men jag mår bra.
Jag gillar att baka och laga mat, pyssla om familjen och ägna mig åt de där små sakerna som jag aldrig hann med när jag var upptagen chäääf. En annan sak som livet på landet med H har burit med sig är att jag är inte sur och irriterad längre. Jag har  slutat att svära och jag är nästan glad på morgonen. Nästan. Jag är fortfarande inte så mycket tjolahopp, men jag biter inte huvudet av folk längre.

Idag är det verkligen höst. Kallt. Tur att jag letat fram vantarna när jag gav mig ut på min cykeltur in till stan. Har t  o m plockat fram strumpor. Barbent i klänning är inte så lockande längre. Bytte böcker på bibblan. Lämnade tillbaka Peter Robinson och fick med mig Philippa Gregory och en bok om surdegsbröd.

Efter bibblan blev det eftermiddagfika hos svärmor. Cyklade hem och sökte 2 jobb till. Sen ska jag baka surdegsbröd.

Jag har det bra.

Hemlängtan

Trött som ett snöre, men nöjd efter att ha börjat en väldigt bra projektledarutbildning. Pedagogisk och väl genomförd med en bra blandning av föreläsningar, diskussioner och workshops. Det är Wenell som håller i kursen.

Gårdagen började med en uppiggande snabbvisit på UF-kontoret och lite snack med tjejerna. Man blir så glad när man pratar om ungdomar och entreprenörskap! Det var en glad överraskning med  deras positiva respons över min glöd. Jag tänker inte på att andra faktiskt kan känna min passion för ungdomar och entreprenörskap.

Som bonus fick jag även byta några ord med en gammal skolkompis som jobbar på Almi.

Det är härligt att vara igång med diskussioner, utbyte av erfarenheter och lära sig nya kunskaper. Prata om modeller och faser. Använda sig av sina olika erfarenheter och använda en yrkesvokabulär.

Nu har jag hemläxa till kommande kursdagar. Bra med ny input och livgivande energi. Härligt att träffa nya människor med olika erfarenheter och kompetenser. Tänk vad kul det är att lära känna nya människor!

Att jag dessutom har fått umgås med båda mina söner har varit gott för mammahjärtat. Vi ses inte så ofta när de är vuxna och jag mest är i Östergötland.

Fast nu längtar jag lugnet på landet. Imorgon åker jag hem <3

På visit i stan

Mina möbler kände igen mig. Det var liv i mina blommor. Men åh så ensamt det är att sova. Jag är beroende av att H sover bredvid mig. Men några nätter ska jag väl överleva 🙂

Bostaden där mitt namn står på dörren känns dock inte som hemma längre. Hemma är ett rött hus på landet. Och hur står man ut med alla ljud i stan? Skrikiga ungar, bullrande bilar, gapiga grannar. Jag har verkligen vant mig vid lugnet på landet och mår bra av det. Mitt humör har blivit jämnare, jag är mer harmonisk och jag svär inte lika mycket längre.

Idag börjar jag en kurs i projektledning.  Tack vare trygghetsrådet. Skönt att få något vettigt att ägna sig åt. Självkänslan behöver boostas.  När man är arbetssökande är det mycket berg- och dalbana. Ena stunden är man på topp för att sen brutalt göra en djupdykning i träsket fyllt av känslor av att vara bortkastad och värdelös.

Det är i dessa stunder jag bryter ihop ett kort ögonblick och sedan hämtar kraft i det viktiga i livet: kärlek, familj och vänner. H är det bästa stöd man kan ha.

Även om jag blivit bortvald av min arbetsgivare så är jag både kunnig, komptent och bra på mitt jobb.

God morgon mina gullvippor <3

Optimist javisst!

Måndag.

Ny vecka. Nya möjligheter.

Jag har alltid gillat måndagar.

Även om jag är trött som ett snöre på morgonen. Jag kommer aldrig att bli en morgonmänniska. Även om jag vaknar tidigt.

Mannen har åkt till jobbet. Bonussonen är i skolan. Jag har avklarat morgonens plikter dvs sökt jobb, bäddat, duschat och tömt diskmaskinen.

Det blåser halv storm ute, men solen skiner och jag är på gott humör. Även om mitt liv innehåller jobbiga saker och oro (arbetslöshet är det minsta bekymret) så är jag lyckligare än någonsin och jag mår bra.

Jag jobbar hela tiden med självkänslan. För självkänsla är färskvara. Visst sänks självkänslan när man blir bortvald. Men jag gör mitt bästa för att tänka positivt. Optimist är mitt mellannamn. Och det är ju faktiskt så, även om det många gånger känns som en klyscha, att när en dörr stängs öppnas en annan.

Det gäller att ha mod.

Någon sa till mig att sitta still i båten och vänta så skulle det ordna sig. Det var det sämsta löfte jag fått. Borde inte bli besviken. Det är tur att jag präglas av kan-själv och jävlar anamma. För att tro på tomma löften är jävligt naivt. Och även om jag är blåögd är jag inte dum i huvudet.

Nu ska jag unna mig en stund med verklighetsflykt. Downton Abbey. För att jag kan vill och förtjänar det.

Ha en fin måndag alla mina gullvippor <3

Efit torsdag 19 september 2013

En helt vanlig dag i mitt liv som flickvän, hemmafru, mamma, arbetssökande. Ja,  helt enkelt livet som människa.

bild1
06-tiden
Det är inte så ljust när jag vaknar. Jag är trött och väl inte så talbar när Kärleken pratar med mig.

bild2
07-tiden
Lyssnar på Morgonpasset i p3 och försöker somna om. Det går så där.

bild3
08-tiden
God morgon eller nåt!

bild4
09-tiden
Headset  är oslagbart när man pratat i telefon.

bild5
10-tiden
Efter telefonsamtalet som var både långt och nödvändigt är det dags för lite frukost. Grekisk yoghurt, äppelmos, gojibär och müsli.

bild6
11-tiden
Ut på tur!

bild7
12-tiden
Än finns det lite sommar kvar. Solen skiner och enstaka sommarblommar vägrar ge upp. Jag njuter av min cykeltur i det vackra landskapet.

bild8
13-tiden
När det är 14 grader så kan man äta lunch ute på verandan har jag bestämt.

bild9
14-tiden
När man är hemma hela dagen så kan man faktiskt unna sig möjligheten av läsa. Av de böcker jag lånade på det fina biblioteket i Vadstena häromdagen valde jag Daniel Poohls skildring av hans uppväxt i Åsensbruk, den lilla hålan i Dalsland som varit min vardag det senaste året.

bild10
15-tiden
Tack vare sociala medier började jag lyssna på Metrolpol med Sanna Bråding som idag gästades av underbara Christina Stielli som samtalade om ungdomar, Internet och sociala medier. Men mest om självkänsla. Det var precis vad jag behövde idag. Självkänslan är ju faktiskt färskvara och vi måste jobba med den varje dag. Tack Christina för att du lyfte mig från golvet idag.

bild11
16-tiden
Fixar lite sallad till middagen.

17-tiden glömde jag fota, men vi åt middag, pratade, skrattade och tog vara på den här stunden  i nuet.

bild13
18-tiden
När Kärleken snällt ber mig att baka det där goda brödet så slänger jag ihop en deg. Så klart.

bild14
19-tiden
Pustar ut vid köksbordet. Tack och lov var Kärleken nere i verkstan när jag tappade ut rödbetssoppa över köksbänken. Det var lite kaotiskt en stund och jag fick agera snabbt. Jag menar, om man inte har något att göra kan man alltid se till att få sysselsättning 🙂

bild15
21-tiden
Te, nybakt bröd med engelsk passion curd smakade underbart. Snart är burken slut 🙁 Undrar om något liknande finns att köpa i Sverige?

bild16
22-tiden
Kvällen närmar sig sitt slut och det är dags att smörja sig med nattkrämen från Rosenserien som jag är testare av. Makalösa Mona såg till att jag fick chansen, så nu ska min hud umgås med denna kräm i 4 veckor. Efter 3 kvällar är jag redan helnöjd! Lätt att smörja, inget kladd, neutral doft. Så får vi se om mina bekymmersrynkor i pannan dämpas.

Tack för idag och tack till er som tog er tid att titta och kommentera.

Och jag gillar kommentarer. Det är så många som bara smyger förbi. Säg hej vetja!

Dags att tycka lite

Det finns mycket som engagerar mig, men det som får igång mig är skola och utbildning. Nu är jag fri att säga vad jag tycker. Så därför tycker jag till om en helig ko.

När jag arbetade som lärare var jag en sån där jobbig typ.

Jag gillade inte läxor.

Jag gav aldrig sällan läxor. Däremot ställde jag krav, hade deadlines på inlämningsuppgifter och gav prov av olika slag. Helst praktisk tillämpning av kunskaperna. Det är viktigt att eleverna ser målet och hur man kan nå dit. Några behöver mer tid och repetition än andra. Man behöver vägledning för att nå målet. Elever behöver tränas i att ta ansvar och planera.

Jag gillar fortfarande inte läxor. Varken som lärare eller förälder.

Den värsta formen av läxor är när alla elever får samma läxa. För att man ska ge läxa. Punkt.

Läxor måste individanpassas och ha en mening. Läxor för läxans skull är kontraproduktiv.

Ingen vuxen vill ha med sig övertidsarbete hem. Varför ska barnen ha det?

Mina egna barn är vuxna, men jag ser hur bonussonen har det. Långa skoldagar. Fotbollsträning två dagar i veckan. Läxor varje dag. När ska en 13-åring bara vara en unge?

Kan någon förklara varför ungarna inte kan klara arbetet i skolan, utan måste jobba övertid på kvällarna?

Ett av argumenten för läxor är att man måste lära sig vad som kommer sen.

I så fall borde läxorna handla om hur man lagar mat på lite pengar när man är fattig student, hur man slutför ett åtagande och  hur man betalar räkningar i slutet av varje månad, håller sams med släkten och skurar toaletten.

Barn och ungdomar behöver repetition av sin kunskap så att den befästs.

De behöver inte övertidsarbete.

Se till att de lär sig allt i skolan. Se till att repetition finns i skolan.

Jag är övertygad om att det är helt fel sätt att befrämja lärande och kunskap när man vill öka antalet läxor, ha fler nationella prov och tidigare betyg.

Befrämja lärande och repetition i skolan. All kunskap är inte mätbar. Bejaka det livslånga lärandet.

En mulen måndag

Kärleken väckte mig med en puss 5.30 i morse, men man kan väl lugnt säga att jag inte var så mycket tjolahopp då. Jag är aldrig tjolahopp vid 5.30. Nåväl,  han kom iväg till jobbet och jag sov en stund till. Idag ända till 9! Jag behövde väl det.

Då min nuvarande status är arbetsökande ägnas förmiddagarna åt dylikt. Idag har CV blivit reviderad (efter tips från min coach hos trygghetsrådet) och därefter sökte jag 4 intressanta tjänster. Med paus för 11-kaffe var jag klar med jobbsökeriet vid 13-tiden. Resten av dan kommer min status att vara hemmafru.  Ni antecknar väl!

Jag gillar att vara hemmafru. Inte för evigt, men så där lite lagom. Det bor en hemmafru i mig. Vore jag inte tvungen att ägna mig åt lönearbete skulle jag vara hemmafru och mecenat åt unga entreprenörer.

Livet på landet passar mig. Jag har ett inre lugn som aldrig har funnits. Jag är lycklig och harmonisk, trots att det händer jobbiga saker runt mig.

Lycka är att somna tillsammans med Kärleken. Lycka är att leva med Kärleken.

Ute är det grått och mulet, men i mitt sinne lyser solen.

host

Ta vara på livet

Ibland händer det saker i verkligheten som inte  ventileras offentligt.
Ibland händer det saker som är jobbiga att hantera.
Ibland händer det saker som gör ont i själen.
Ibland händer det saker.

Jag är tacksam att jag är stark och att jag har någon som ger mig styrka när jag känner mig svag.

Ibland är livet skört.

Ta vara på livet och de du älskar.

noproblems

En pissdag

Förkyld
Ont i lederna
Huvudvärk
Oro
Känsla av otillräcklighet
Ledsen
Regnväder

Men så tänker jag så här:
Jag har inte haft en riktigt dålig dag på länge, så det var kanske dags nu. För utan dåliga dagar blir inte de bra dagarna riktigt bra.

Det kommer att ordna sig på jobbfronten, men det är jobbigt att leva i ovisshet.

Det naggar i kanten att bli bortvald. Att vara slutkandidat och komma tvåa flera gånger. Det finns de som säger att jag ska vara tacksam att jag blivit kallad till flera intervjuer och funnits med ända fram till slutet. Men det suger ändå att vara tvåa. Då kommer den dåliga förloraren i mig fram och jag hoppas man får ångra sina val.

Det är tufft när människor inte mår bra och man inte kan göra något. Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Man kan bara stötta och finnas till hands.

Jag har min stöttepelare.
Som får mig att skratta åt eländet. Som får mig att torka tårarna. Som får mig att inse mitt värde. Som älskar mig som jag är. Som gör mig till en bättre människa.
Herregud vad jag älskar dig H!

Dagens inbokade möte med rådgivare plockade upp självkänslan från golvet och jag är fylld av nya idéer och ska gå en intressant kurs i höst.

Pissdagen är inte så illa trots allt. Det gäller att se ljuset i tunneln.

På vift

Arbetslöshet, närståendes sjukdom och oviss framtid är inte så mycket tjolahopp.

Trots det har jag aldrig varit så lycklig som jag är nu. Både kropp och själ är uppfyllda av lycka och harmoni.

Med Kärleken har livet fallit på plats. Jag är lugn och trygg och är förvissad om att saker och ting kommer att ordna sig.

Sommaren i lugn och ro på landet ( men ändå fylld av aktivitet) har varit precis vad jag behövde för att må bra.

Kärleken gör mig lugn. Vi ’klickar’ och tar fram det bästa hos varandra. Det är underbart att leva med en människa som gör mig till en bättre människa och som jag verkligen kan vara mig själv tillsammans med. Han står t o m ut med att jag snarkar.

Fast den här veckan befinner jag mig i Väst. Plikter att utföra och familjemedlem som behöver pysslas om.

Men det känns konstigt att inte ligga bredvid Kärleken och snarka.

ljus1