Optimist javisst!

Måndag.

Ny vecka. Nya möjligheter.

Jag har alltid gillat måndagar.

Även om jag är trött som ett snöre på morgonen. Jag kommer aldrig att bli en morgonmänniska. Även om jag vaknar tidigt.

Mannen har åkt till jobbet. Bonussonen är i skolan. Jag har avklarat morgonens plikter dvs sökt jobb, bäddat, duschat och tömt diskmaskinen.

Det blåser halv storm ute, men solen skiner och jag är på gott humör. Även om mitt liv innehåller jobbiga saker och oro (arbetslöshet är det minsta bekymret) så är jag lyckligare än någonsin och jag mår bra.

Jag jobbar hela tiden med självkänslan. För självkänsla är färskvara. Visst sänks självkänslan när man blir bortvald. Men jag gör mitt bästa för att tänka positivt. Optimist är mitt mellannamn. Och det är ju faktiskt så, även om det många gånger känns som en klyscha, att när en dörr stängs öppnas en annan.

Det gäller att ha mod.

Någon sa till mig att sitta still i båten och vänta så skulle det ordna sig. Det var det sämsta löfte jag fått. Borde inte bli besviken. Det är tur att jag präglas av kan-själv och jävlar anamma. För att tro på tomma löften är jävligt naivt. Och även om jag är blåögd är jag inte dum i huvudet.

Nu ska jag unna mig en stund med verklighetsflykt. Downton Abbey. För att jag kan vill och förtjänar det.

Ha en fin måndag alla mina gullvippor <3