Tag-Archive for » sorg «

Tiden läker

För 2 år sedan begravde vi min yngste son Christian. Det var en fin dag och en vacker begravning, men den var så fylld av sorg och saknad. Jag bet ihop och skötte allt med fullt fokus på att det skulle bli som Chrille hade önskat och han fick den bästa begravningen.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Jag har gått igenom svåra saker i livet, men det finns inget som påverkar dig som att förlora ett barn. Oavsett om barnet är nyfött, 5 år eller 21 som Christian var. Man kan inte föreställa sig hur det känns.

Min syn på livet förändrades. Vad som är viktigt förändrades.

Jag saknar min unge varje dag. Jag gråter ofta. Livet känns orättvist.

Men man kan inte låta känslan av orättvisa styra så man blir bitter och avundsjuk på andra.

Jag väljer att leva och göra det bästa av mitt liv här på jorden.

Jag är lycklig trots sorgen.

Familj är viktigare än karriär. Ett roligt jobb där jag gör skillnad är viktigare än hög befattning. Jag kan försörja mig, spara och göra roliga saker med de som betyder mest för mig. Det räcker.

Vi tar så mycket för givet. Jag är tacksam för allt Christian gav mig. Han var bara ett lån. Livet är orättvist. Men livet är ändå den största gåvan. Ta vara på varje dag och människorna omkring dig.

ranunkel_vit

Jag har varit på minisemester i Tyskland med min fantastiska svärmor den här helgen. Härligt väder, god mat och bästa sällskapet. Vi har skrattat och shoppat, pratat och fikat. En toppenresa.

Snart får vi besök av pappa. Åh vad vi ska visa honom Östergötland på våren! Tåkern, Naturum, Omberg, Hästholmen och Vadstena så klart! Så hägrar besök hos dotter och svärson i Karlstad. Konstutställning och shopping står på agendan för besöket i min gamla studentstad.

Ta vara på livet.

Livet är bättre än någonsin.

Kroppen värker och mörkret äter energi. Jag äter mer än jag borde och tränar för lite. Min yngste son är död och jag saknar min bästa vän, som bor alldeles för långt bort.

Trots det så har jag ett underbart liv.

gardin

Jag lever  med min stora kärlek och vi har ett bra liv tillsammans. Tänk att man kan vara så lycklig.  Jag har ett roligt och stimulerande  jobb och jag har en god ekonomi. Mina barn har jobb, mår bra och trivs med livet. Pappa börjar anpassa sig till livet som änkling. Jag bor på landet i ett rött hus som jag alltid drömt om och har en härlig trädgård att pyssla med. Jag kan cykla till jobbet, sjunger i kör och har supertrevliga  grannar att umgås med.

Jag trivs med mig själv och gillar vardagen. Jag har inte behov av en fulltecknad kalender och att göra karriär. Ett liv i harmoni med de som jag älskar är fullgott.

Livet är bättre än någonsin.

Mitt 2015

Som vanligt är det dags att sammanfatta och reflektera över året som gått. Med bara tre ord skulle jag sammanfatta 2015 som sorg, glädje värk.

Sorg
Sorgen har inte lämnat mig, men den är lättare att leva med. Vissa dagar gråter jag flodvis och andra ingenting. Jag har tagit mig igenom det värsta en förälder kan genomlida. Christian kommer alltid vara sörjd och saknad, men det gäller att minnas allt positivt och all glädje och kärlek vi fick under hans allt för korta liv.

En vecka efter min 50-årsdag dog min mamma, blott 70 år. Även om hon var skör och skröplig var det ändå ingen som såg det komma. Hon dog ögonblickligen hemma, då hon bara föll ihop i pappas armar och var död. På ett ögonblick blev pappa änkling och ska lära sig att leva ensam efter över 50 år i tvåsamhet. Men sorgen efter mamma är inte så stor som sorgen över Chrille. Jag har sörjt mamma så mycket i förväg. Min mamma försvann när hon fick en stroke för 7 år sedan och den pigga, glada, omtänksamma aktiva Ella förvandlades till en sjuk gammal tant som bara tyckte synd om sig själv. Eftersom mamma valt att gå ur kyrkan blev det en borgerlig begravning. En fin och positiv tillställning som hyllade mamma och där familjen kom samman på ett fint sätt.

Glädje
Jag har så många människor i mitt liv som ger så stor glädje. Jag är helt överväldigad över all kärlek som de ger mig.
Jag fyllde 50 i september och firade med flera härliga kalas och fester. Med bästa vännerna åt jag de godaste Vättern-kräftor en helt fantastisk solig och underbar helg  i augusti. Firade med hela stora familjen på självaste födelsedagen. Huset fyllt av 3 generationer med  långbord, kalasmeny, bubbel  och glädje. Kunde inte bli bättre.

Jag har haft så mycket att glädjas över under 2015. Barn som mår bra och har ett gott liv med jobb och stabil ekonomi och hälsa. Ett intressant och stimulerande jobb i Linköping som sedan byttes mot ett nytt roligt jobb på hemmaplan. Efter 15 års pendlande fick jag äntligen cykelavstånd till jobbet!

Jag trivs med livet på landet med mitt livs stora kärlek H. Vi har det bra tillsammans, både vardag och helg. Vi är bra på att ta vara på glädjen i det lilla och omfamna vardagen, även om den är grå och trist emellanåt. Vi har roligt tillsammans och han lockar mig till skratt v a r j e dag.

I november åkte vi till Teneriffa igen. Den här gången blev det hela 4 veckor i paradiset med sol, bad och kontemplation. Solsemester i november är toppen. Toppen var att två av våra ungar: Sara och Gabriel, gjorde oss sällskap under nästan två veckor.

Julen firades med familj från både öst och väst. Jag älskar att ha huset fyllt av familj och vänner, ordna kalas och bjudningar. Det härliga var att det blev en bra jul för pappa. Ja, för oss andra också. Toppen vore om vi kunde få min bror och svägerska att fira jul i Östergötland 😉

Värk
Ont överallt. Hälsporre i först ena foten, sen i den andra. Höftmuskelinflammation. Ont i axlar, armar och nacke. Ja, min kropp har blivit en riktig skitkropp. Men jag har i sedvanlig ordning vägrat gå till doktorn eller äta värktabletter, bara bitit ihop och gnällt. Började gå till en kroppsreparatör, som hittills fått ordning på mina fötter. Han konstaterade dessutom att jag har inflammation i bröstmuskulaturen, som strålar ut i armarna och det är därför jag har så ont. Orsaken till inflammationen är sorg.

Den 16 december cyklade jag omkull på vägen hem och skadade knät. Ont som satan. Envisa Inna vägrade gå till doktorn, men mannen och dottern tvingade mig till akuten, där jag blev röntgad och undersökt. Inget brutet eller avslitet., bara vätska i knät. Order om vila och att ha en god jul. Jag lydde doktorns order.

2015 var ett bra år. Jag har en stabil ekonomi, efter många tuffa år. Det är så härligt att kunna spara rejält och ändå leva ett gott liv utan oro för ekonomi. Att kunna unna sig det man drömmer om  och veta att vi har råd att resa och göra saker för andra, för att vi kan och vill.

Till slut de obligatoriska nyårsfrågorna 🙂

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Lärde mig helt nya administrativa system på jobbet och hantera IKE (interkommunal ersättning) Tittade på fiskar på havsbotten från en ubåt.

Har du några nyårslöften?
Jag brukar inte avge några nyårslöften, men i år lovar jag att gnälla mindre och ta bättre hand om min kropp. Visst är det bra att vara envis, men det får inte gå ut över hälsan och de närmaste.

Vilka länder besökte du?
Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Spanien (Tenerife)

Bästa köpet?
Min MacBook Air

Vad var sämst?
All värk

Vad önskar du att du gjort mindre?
Gnällt över ont i kroppen. Bitit ihop.

Vad spenderade du mest pengar på?
Familjen.

Något du önskade dig och fick?
Ja. Både nytt jobb och barn som mår bra och har fast jobb.

Något du önskade dig och inte fick?
Nej, det kan jag inte påstå. Frisk kropp får jag när jag lärt mig att sluta bita ihop och faktiskt lyssna på vad andra säger och när sorgen släpper taget om kroppen.

Vad ser du mest fram emot med 2016?
Att livet på landet med min stora kärlek fortsätter på samma härliga sätt och att jag får en frisk och stark kropp igen.

2015 avslutas på bästa sätt tillsammans med vänner här hemma i ett rött hus på landet. I morgon är det 2016 och då ska vi fira Gabriel som fyller 16 år.

GOTT NYTT ÅR!

Farväl mamma

Så har vi haft begravning för mamma.

Det är fortfarande konstigt att hon inte finns längre. Fast det är normalt att föräldrar dör när de blir gamla. Mamma blev bara 70 år, så jättegammal blev hon inte. Hjärtat stannade plötsligt, men det var rökningen som dödade henne. Rökningen gjorde att hon var sjuk och hade ett uruselt immunförsvar som inte klarade lunginflammation. Rökning dödar.

IMG_1104

Mamma hade ingen kristen tro, utan hade valt att gå ur svenska kyrkan. Därför blev det en borgerlig begravning enligt hennes önskan. Begravningen var bara med närmaste familjen enligt pappas önskemål.

Det var mer som en minnesstund. Vi samlades hemma hos min bror och tog avsked av mamma och delade våra minnen av henne. Barn och barnbarn, moster, farbror och faster, kusiner och kusinbarn. Solen sken och det var en vacker höstdag. Minnen, tal, kramar, tårar och skratt. Vi åt lunch tillsammans och dagen genomsyrades av många goda minnen av mamma. Det var en riktigt fin dag. Mamma hade verkligen uppskattat den och pappa var nöjd. Pappa som ska lära sig att leva ensam efter över 50 år i tvåsamhet.

IMG_1125

Sen blir det riktiga avskedet när vi strör hennes aska i havet på samma ställe där Chrille är strödd.

En av de bra sakerna med Chrilles död är att vi vågar prata mer öppet om döden. Att vi pratar om hur vi vill att det blir med begravning och liknande.  Sen är det i slutändan de efterlevande som bestämmer, men man har fått vägledning.

Jag är tacksam att mamma och pappa vill bli strödda i havet. Jag vill inte ha en grav i andra ändan av landet och få dåligt samvete för att jag inte åker dit så ofta. Jag har foto och ljus hemma och en ros i trädgården planterad till minne i stället. Det blir en positiv känsla och jag tänker på Chrille varje gång jag ser Chrillerosen. Nu finns det en ros till i trädgården. En mammaros. Rosa så klart. Hon älskade rosa blommor.

10576181_565388596918034_1334079845_n

Efit söndag 20 september 2015

Ett foto i timmen söndag 20 september. En vecka efter min mamma dog. En ledig dag där jag försöker samla energi att hantera livets alla vedermödor.

bild1
07-tiden
Trots att vi kom i säng sent (var på kräftkalas igår) så vaknar vi hyfsat tidigt och är utvilade. Underbart med sovmorgon. Himlen är blå och det ser ut att bli en fin dag.

bild2
08-tiden
Söndagsfrukost smakar mums.

bild3
09-tiden
Dagens utflykt går till city gross i Mantorp. Den här tiden är det inte så många som handlar, så det går ganska fort. Och mannen vill fortfarande inte vara med på bild.

bild4
10-tiden
När varorna är uppackade smakar det gott med en kopp kaffe.

bild5
11-tiden
Idag lagas det köttsoppa.

bild6
12-tiden
Pratar med min bror om mammas begravning och bouppteckning.

bild8
13-tiden
Dagens lunch består av rester. Mannen valde bruna bönor & fläsk och jag fick mumsa i mig varmrökt Vätternröding med romsås.

bild7
14-tiden
Tomatplantorna inspekteras. Massor av gröna tomater, men få mogna. Jag hoppas det milda vädret håller i sig, så de får en chans att mogna.

bild9
15-tiden
Dags att vittja kräftburarna.

bild10
Bonusbilder
Vi har en bra arbetsfördelning svärmor och jag. Hon ror och jag drar burarna. Idag är det alldeles vindstilla och skönt ute.

bild11
Dagens fångst blev 65 st, när vi slängt i de små kräftorna. Vi har inte så många burar kvar i sjön. Men det räcker åt oss.

bild12
16-tiden
Kräftorna ligger i sumpen och vi är på väg hem.

bild13
17-tiden
Mammas önskan var att få sin aska strödd i havet på samma plats som Chrille och självklart ska det  bli så.

bild14
18-tiden
Köttsoppan smakar himmelskt gott. Jag lagar god mat. Det kan jag säga utan att skryta.

bild15
19-tiden
Dags att inviga tens-maskinen jag fick av mannen i födelsedagspresent. Den gör underverk med mina onda spända muskler.

bild16
20-tiden
Provsmakar lite av chokladen jag fick i present. Den får godkänt.

bild18
21-tiden
Vi tittar på sista avsnittet av mammon. Visst var det lite av antiklimax?

bild19
22-tiden
Månen vakar över oss i mörkret. Dags att sova och ladda för en ny härlig arbetsvecka!

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Overkligt

Det är en konstig känsla.

Mamma är död.

Förra helgen var mamma och pappa hos oss i Aska för att fira min 50-årsdag. Mamma orkade vara med hela kalaset, trots att hon blir trött och utmattad av mycket människor och ljud. Jag var så glad att ha dem hos mig.  De fick träffa H:s familj och  de fick se de platser i Vadstena som jag trivs så bra på. Både mamma och pappa tyckte att det var jättetrevligt och var så glada att jag har det så bra.

I söndags dog mamma.

Hon föll ihop i pappas famn och dog ögonblickligen. Helt oväntat och snabbt. Hon var på gott humör och de planerade vad de skulle äta till middag. Så var det plötsligt slut.

Jag är så tacksam att mamma fick dö på det sättet. Snabbt, smärtfritt och hemma.

Hennes död var både väntad och oväntad. Vi visste att hon inte skulle bli så jättegammal, men inte att hon skulle dö redan nu.

För 7 år sedan fick mamma en stroke. En pigg och aktiv 63-åring förvandlades till en sjuk gnällig gammal tant. Det var en svår omställning för oss alla. Jag sörjde min mamma som inte fanns längre. Jag skämdes över att jag sörjde och jobbade mycket med de känslorna. Till slut accepterade jag att det var så. Så på ett sätt har jag sörjt mamma i förväg.

Min mamma. Fina glada snälla mamma. Ella den snälla kallades hon av sina elever i skolan. Hon var  aktiv och ständigt i farten.  Gröna fingrar, flitig med sömnad och handarbete, superduktig  på matlagning och bakning. Skicklig dansare och en fantastisk pedagog. En lekfull och rolig mormor.

De sista åren var präglade av sjukdom, men hon kämpade ändå på sitt sätt. Hon hittade ljusglimtar i tillvaron. Barnbarnen hade en stor plats i mammas liv.  När starren gjorde att hon inte kunde läsa längre hittade hon talböckerna.

Nu är mamma tillsammans med Chrille.

Det känns konstigt att min mamma är död.

orust100528-30_11

Christian Hans Bertil

Idag är det din födelsedag.

Du skulle ha fyllt 23.

Men det gör du inte. Du förblir evigt 21.

Meningen med att du skulle dö när du var 21 kan jag aldrig förstå. Men jag är tacksam för alla de 21 åren som jag fick tillsammans med dig.

Min minsting. Lillskiten. Ungen. Chrille.

Omtyckt och populär. Viljestark och envis. Fylld av energi och drivkraft. Kreativ. Tjatig. Sjuk och trött. Rolig. Kunnig. Omtänksam in i det sista. Mån om att jag skulle förstå hur mycket jag betydde för dig.

Älskad. Aldrig bortglömd.

Herregud vad jag saknar dig älskade unge <3

cc

Sorg

Sorg är en nyckfull följeslagare.

De flesta dagar är fyllda av glädje och tillförsikt. Jag minns allt jag fick uppleva och känner att livet är gott, trots att Chrille är död.

Så kommer dagar när jag bara är ledsen och saknar, gråter och undrar varför skulle han dö så tidigt?
Sorgen slår till när jag minst anar det. Jag ser en bild, minns något vi upplevt eller har drömt om honom.

Tårarna tränger fram och jag gråter. Jag släpper fram gråten och låter den ha sin gång. Jag tror att tårarna renar. Men visst är det jobbigt när gråten kommer utan förvarning. Min omgivning är tack och lov van att jag både gråter och skrattar.

Men fy farao vad jag saknar min unge. Han som var så mycket. Med alla sina goda egenskaper och brister var han en god människa. Skitjobbig emellanåt, men alltid till för andra, även när han själv mådde dåligt.

Idag har jag gråtit många tårar. Jag saknar dig älskade unge. Jag hoppas att du har det bra <3

chrille

Årsdag

Idag har det gått 1 år sedan livet förändrades på det där sättet som man fasar för, men som de flesta slipper uppleva.

Min yngste son Christian dog 24 mars 2014.

Trots att han dog hemma och att jag hållit om hans döda kropp. Trots att vi har haft begravning och urnsättning. Trots post till Christians dödsbo. Trots att jag vet med mitt förnuft att han är död.

Vissa dagar är det svårt att förstå.

MEN

Livet går vidare. Sorgen kommer att finnas resten av livet, men man måste våga släppa taget och leva vidare. Man kan inte fastna i allt man förlorat, utan minnas allt man fick uppleva.

Christian gav mig så mycket. Vi kämpade med och mot varandra från hans första andtag. Han utmanade och fick mig att växa. Han var stark och modig, envis och drivande, tjatig  och krävande, självisk och omtänksam. Han var den bästa son och bror man kunde ha.

Jag vet att du har det bra nu. Din själ har ro. Och du finns ibland oss.  Ibland när vi pratar om honom och hur han skulle tyckt om något så kan vi säga att åh så jobbigt för honom att höra oss och inte kunna argumentera emot 🙂
För han argumenterade. Och tyckte. Och fick sin vilja igenom genom att nöta ner motståndarna. Han hade alltid ett nytt argument på lut.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga.

Jag saknar min unge. Skulle kunna skriva mängder om min sorg och saknad.

Men nöjer mig med gamla ord.

Här följer talet jag höll på hans begravning:

chrille

Jag ska berätta lite om Christian med ett utdrag från min dagbok

19 augusti 2007

Käre Gud, befria mig från 15-åringar!
Han är som en tromb. I godan ro pysslar jag, helt ovetande om vad som komma skall. Hela dagen fram till 15.30 är det stilla och trivsamt i hemmet. Christian sitter och slötittar på tv, insvept i en filt.
Sen kommer han på att han ska ut.
Panik! Fort fort bli klar. Och det blir man inte på 10 minuter.

Först in i duschen. Duscha minst 15 min. Skvätta ner hela badrummet och lämna smutskläder och handdukar på badrumsgolvet.
Sen skriker han på sin mamma: Var är min hårblås????
Mamman hämtar den. Sen kommer det: kan du stryka den här tröjan? Kan du ta bort den här fläcken? Vad är klockan? Finns det något att äta? Har du några kontanter? Du får tillbaka i morgon. Vad är klockan? Var är rullmojen??? Leta inte på samma ställe som jag gör, fattar du väl!!!!! Måste du göra blöta fläckar på tröjan! Var är hårblåsen? Vad är klockan?

Tröjan torkas med hårblåsen. Så blir den helt tyst.
-Skit också! Vad är det för kass skit!
Mamman frågar : höll du fönen för nära tyget?
-Jag höll PÅ tyget. Och mamman biter sig i tungan för att inte påpeka det osmarta i att hålla fönen PÅ tyget. Klart att den stänger av sig själv. Det konstaterar han själv och säger att det är en skitfön. Mamman skrattar tyst för sig själv. Snart har han gått.
Fixa håret, spraya på sig lukta-gott, kolla in sin uppenbarelse i spegeln. Till slut godkänner han sitt utseende och kan gå ut genom dörren. Mamman drar en lättnads suck. Tromben har åkt till kyrkan för filmkväll.
Varsågod Kyrkan. Han är er i kväll!
ps. Tromben är jättetrevlig och snäll, men ibland blir han bara för mycket för mig. Vi har haft det så sedan han var bebis.

Det här var en typisk situation med Chrille. Envis, viljestark, målfokuserad. Och han visste precis hur han kunde köra med mig. Vårt liv tillsammans var en evig kamp, men också fyllt av skratt och upplevelser, kärlek och glädje.

Christian var det bästa ressällskap man kan ha. Vi kom alltid överens och han hanterade  situationer som uppstod med lugn och ro. Full koll och lösningsfokuserad.
Han ställde alltid upp för de han älskade och var expert på att få oss att fokusera på rätt saker. Han själv levde livet i 180 knyck hela tiden. Glad, snäll, omtänksam och fylld av lust att uppleva mer av världen.

Christian var sjuk. Både fysiska och psykiska krämpor plågade honom. Få av oss visste att han hade cancer. Ingen av oss visste hur sjuk han egentligen var. Det var Christians val. Han ville inte att vi skulle veta. Han ville inte att vi skulle behandla honom annorlunda. Det får vi respektera.

De sista 3 veckorna i livet vistades han hos Hasse och mig hemma på landet. Christian mådde inte bra, men han kämpade tappert och vi samtalade mycket om livet och rådde om varandra. När jag var för mycket hönsmamma sa han ifrån. Han ville inte att vi skulle behandla honom annorlunda.

Vi delade intresse för musik och film, men han var fullständigt ointresserad av sport och undrade om jag var dum i huvudet när jag pratade hockey med honom. Jag var lika ointresserad av bilar, som han gillade, men jag var en god mor och följde snällt med till Biltema när han skulle shoppa hjulmuttrar och annat tråkigt krafs. Tack och lov kunde han dela motorintresset med Hasse, som hjälpte honom att fixa med bilen.

Sista tiden lagade jag alla Chrilles favoriträtter och han åt med god aptit. Det sista han åt var chokladmuffins, som han smugit upp på natten och moffat i sig.

Det är tomt och ofattbart att du inte finns här på jorden längre. Men jag är tacksam att du inte plågas av dina smärtor längre.

Du finns i våra hjärtan och vi ska leva för din skull och vår egen skull. Vi ska minnas dig med glädje.

Jag älskar dig Christian.

Efit söndag 18 januari 2015

Årets andra efit. Efit nr 184 för min del. Jag har kört efit sedan oktober 2004 och det är roligt att kunna titta tillbaka på hur livet såg ut då.

Idag är det inget särskilt på agendan. Mest kurering av dum förkylning (för min del) och umgänge med datorer på olika sätt (männen i familjen) såsom spel och programmering samt lusläsning av mopedannonser.

bild1
07-tiden
Vaknar och känner hur kroppen kämpar mot den envisa förkylningen. Vill sova mer. Lyckas somna om.

bild2
09-tiden
Vaknar halv tio och är fortfarande trött och seg, men drar  upp rullgardinen till slut. Mannen går ner för att göra frukost.

bild3
10-tiden
Världens bästa frukost. Äggröra & bacon. Min man är världsbäst på äggröra. Tonåringarna är zombietrötta och säger inte så mycket.

bild4
11-tiden
Nässköljning är den bästa metoden vid förkylning. Min snälla man har köpt en riktig nässköljare på apoteket åt mig. Fungerar asbra!

bild5
12-tiden
När man inte har så mycket ork (fy farao vad jag är trött på att vara orkeslös) passar det perfekt att ligga på soffan och kolla en favoritserie.

bild7
13-tiden
Eftersom vi åt frukost halv elva blir det elva-kaffe vid ett i stället 🙂

bild6
Bonusbild
Jag njuter av de vackra tulpanerna på bordet. De förgyller verkligen vardagen.

bild8
14-tiden
Ingen efitdag utan en egobild. Jag är så nöjd med min nya spegel.

bild9
15-tiden
Idag blir det en typisk januarimiddag: julkorv (hemlagad) med potatismos och gröna ärtor. Jag vill helst ha brysselkål, men det rynkar herrarna i familjen näsan åt.

bild10
16-tiden
När mannen kör in tonåringar till stan passar jag på att åka med för slinka in på biblioteket och hämta ut mina reserverade böcker. Vi har ett bibliotek som är tillgängligt även när det är stängt. Man tar sig in och ut med sitt lånekort och kod. Toppen! Idag satt det tre pensionärer och läste tidningar och diskuterade sportkommentatorer när jag kom in 🙂

bild11
17-tiden
Dags att inköpa ny bh. Tack och lov för ebay, som har ett bra urval för oss med smal rygg och stora tuttar. Utan att det kostar en förmögenhet.

bild12
18-tiden
I fönstret står gipsavgjutningar av barnens händer, som de gjorde på fritids en gång för länge sedan. Jag tittar på dem varje dag. Nu är två av barnen vuxna och den tredje är en ängel.

bild13
19-tiden
Läser igenom informationen inför morgondagens operation. Igen. Är nog lite spänd.

bild14
20-tiden
Söndagsmys med sång och glädje.

bild15
21-tiden
Pratar en stund med mitt änglabarn. Om en vecka är det 10 månader sedan du dog. Jag saknar dig varje dag  Christian <3

bild16
22-tiden
Dags att krypa till kojs. Tack för idag!

Och DU, lämna en kommentar. Det är så trist med alla besökare som bara smyger förbi. Det räcker med ett hej!