Overkligt

Det är en konstig känsla.

Mamma är död.

Förra helgen var mamma och pappa hos oss i Aska för att fira min 50-årsdag. Mamma orkade vara med hela kalaset, trots att hon blir trött och utmattad av mycket människor och ljud. Jag var så glad att ha dem hos mig.  De fick träffa H:s familj och  de fick se de platser i Vadstena som jag trivs så bra på. Både mamma och pappa tyckte att det var jättetrevligt och var så glada att jag har det så bra.

I söndags dog mamma.

Hon föll ihop i pappas famn och dog ögonblickligen. Helt oväntat och snabbt. Hon var på gott humör och de planerade vad de skulle äta till middag. Så var det plötsligt slut.

Jag är så tacksam att mamma fick dö på det sättet. Snabbt, smärtfritt och hemma.

Hennes död var både väntad och oväntad. Vi visste att hon inte skulle bli så jättegammal, men inte att hon skulle dö redan nu.

För 7 år sedan fick mamma en stroke. En pigg och aktiv 63-åring förvandlades till en sjuk gnällig gammal tant. Det var en svår omställning för oss alla. Jag sörjde min mamma som inte fanns längre. Jag skämdes över att jag sörjde och jobbade mycket med de känslorna. Till slut accepterade jag att det var så. Så på ett sätt har jag sörjt mamma i förväg.

Min mamma. Fina glada snälla mamma. Ella den snälla kallades hon av sina elever i skolan. Hon var  aktiv och ständigt i farten.  Gröna fingrar, flitig med sömnad och handarbete, superduktig  på matlagning och bakning. Skicklig dansare och en fantastisk pedagog. En lekfull och rolig mormor.

De sista åren var präglade av sjukdom, men hon kämpade ändå på sitt sätt. Hon hittade ljusglimtar i tillvaron. Barnbarnen hade en stor plats i mammas liv.  När starren gjorde att hon inte kunde läsa längre hittade hon talböckerna.

Nu är mamma tillsammans med Chrille.

Det känns konstigt att min mamma är död.