Tag-Archive for » son «

Tiden läker

För 2 år sedan begravde vi min yngste son Christian. Det var en fin dag och en vacker begravning, men den var så fylld av sorg och saknad. Jag bet ihop och skötte allt med fullt fokus på att det skulle bli som Chrille hade önskat och han fick den bästa begravningen.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Jag har gått igenom svåra saker i livet, men det finns inget som påverkar dig som att förlora ett barn. Oavsett om barnet är nyfött, 5 år eller 21 som Christian var. Man kan inte föreställa sig hur det känns.

Min syn på livet förändrades. Vad som är viktigt förändrades.

Jag saknar min unge varje dag. Jag gråter ofta. Livet känns orättvist.

Men man kan inte låta känslan av orättvisa styra så man blir bitter och avundsjuk på andra.

Jag väljer att leva och göra det bästa av mitt liv här på jorden.

Jag är lycklig trots sorgen.

Familj är viktigare än karriär. Ett roligt jobb där jag gör skillnad är viktigare än hög befattning. Jag kan försörja mig, spara och göra roliga saker med de som betyder mest för mig. Det räcker.

Vi tar så mycket för givet. Jag är tacksam för allt Christian gav mig. Han var bara ett lån. Livet är orättvist. Men livet är ändå den största gåvan. Ta vara på varje dag och människorna omkring dig.

ranunkel_vit

Jag har varit på minisemester i Tyskland med min fantastiska svärmor den här helgen. Härligt väder, god mat och bästa sällskapet. Vi har skrattat och shoppat, pratat och fikat. En toppenresa.

Snart får vi besök av pappa. Åh vad vi ska visa honom Östergötland på våren! Tåkern, Naturum, Omberg, Hästholmen och Vadstena så klart! Så hägrar besök hos dotter och svärson i Karlstad. Konstutställning och shopping står på agendan för besöket i min gamla studentstad.

Ta vara på livet.

Christian Hans Bertil

Idag är det din födelsedag.

Du skulle ha fyllt 23.

Men det gör du inte. Du förblir evigt 21.

Meningen med att du skulle dö när du var 21 kan jag aldrig förstå. Men jag är tacksam för alla de 21 åren som jag fick tillsammans med dig.

Min minsting. Lillskiten. Ungen. Chrille.

Omtyckt och populär. Viljestark och envis. Fylld av energi och drivkraft. Kreativ. Tjatig. Sjuk och trött. Rolig. Kunnig. Omtänksam in i det sista. Mån om att jag skulle förstå hur mycket jag betydde för dig.

Älskad. Aldrig bortglömd.

Herregud vad jag saknar dig älskade unge <3

cc

Efit fredag 20 mars 2015

Idag är det 26 år sedan jag blev förälder. Jag har ingen aning om hur det gått till, för jag är ju inte äldre än 17 😉

Det är en helt vanlig arbetsdag och efter jobbet styr vi bilen mot Göteborg, för en helg i stan. tgif!

bild1
06-tiden

Gratulerar äldste sonen på födelsedagen. Såna här dagar är det trist att vi bor 35 mil ifrån varandra. Men han kommer hit till påsk och då blir det firande!

bild2
07-tiden

Cykeltur i regn, buss, tåg och buss har transporterat mig till jobbet. Idag rockar sockorna på väldigt många. Fröken klänning har inga sockor, bara strumpbyxor. Men jag rockar ändå och gillar olika. Alla är lika mycket värda.Så klart!

bild3
08-tiden

Datorn är startad och det är dags att kolla kalender och mejl. Inte lika många mejl i inboxen som när jag jobbade som chef kan man lugnt säga.

bild4
09-tiden

Halv tio är det fika med de andra kontorsråttorna 🙂

bild5
10-tiden
Ingen efitdag utan en selfie. Hej mina gullvippor!

bild6
11-tiden
Vi går ut för att titta efter solförmörkelsen, men det är helt riskfritt. Idag täcks himlen av ett kompakt molntäcke, efter flera dagar med strålande sol. Typiskt. Men visst är det mörkare ute. Som om det vore december.

bild7
12-tiden
Äter lunch tillsammans med Noppa, Eva och Eva. Som vanligt är lunchlådans innehåll rester från gårdagens middag.

bild9
13-tiden
Planerar vad jag sk agöra på måndag. Måndagar är jag oftast kontorsråtta eller har möten inbokade. Jag gör alltid en att-göra-lista inför nästa arbetsdag.

bild8
14 & 15-tiden
Fotade inte under lektionspasset med mina godingar i elevens val åk 6-7.
Idag har vi avhandlat solförmörkelsen, vårdagjämning, rocka sockorna, Downs syndrom, namnsdagar, nästa veckas studiebesök, återkopplat förra veckans föreläsning, lärt oss om vattentoalettens historia och hur hur det är att jobba som VVS-montör. Sen lite om vad en arbetsgivare vill ha dvs någon som kommer i tid, har arbetsmoral och vilja att lära sig.
Sen var det dags att sluta.

Hej då skolan vi ses på måndag 🙂

bild10
16-tiden
Dags att ta tåget hem till landet.

bild11
17-tiden
Jag har hunnit hem för att vända. Nu styr vi kosan mot Göteborg. Hej då Vadstena.

bild12
18-tiden
Vi befinner oss på E4:an och än har mörkret inte besegrat dagen.

bild13
19-tiden
Ett regnigt och mörkt Borås.

bild14
20-tiden
Framme hos prinsessan som bjuder på tacos till kvällsmat. Det smakar mycket gott!

bild15
21-tiden
Det skulle kunna vara min man som inte vill var amed på bild. Men det är det så klart inte utan kuddar i prinsessans soffa 🙂

Tack för ditt besök OCH  snälla du  våga säg hej. Det gör inte ont att lämna en kommentar ;)

Sol i sinne

Ett dygn i staden har avklarats. Även om jag gillar aktiviteter och möjligheter i storstan, så är jag mer lantis än jag vill erkänna. Jag gillar den gemytliga kulturen i Göteborg och  pulsen och möjligheterna i Stockholm, men drömmen är ändå ett rött hus på landet.

Ingen tågresa från Göteborg utan en latte 🙂

Nu har Sally flyttat hem till Hisingen.

Jag vet inte vem som är mest nöjd. Sally, Chrille eller Johan?

Trivsam tillvaro med yngste sonen.  Denna kloka människa som är mitt yngsta barn. En 20-åring med stor yrkeserfarenhet. Som började arbeta redan som 14-åring och som blev chef när han var 18. Jag har fått flertalet kloka råd.

Samtal och skratt. Allvar, trams och musik. Tre nya band har jag upptäckt genom sonen.
The fray
The script
Band of horses

Middag på stan. Efterföljande bio.

Me like Daniel Craig.

Solen skiner och livet är gott.

Jag har harmoni i min själ och lycka i mitt hjärta.

Änglavakt

Jag sitter i godan ro efter en trevlig födelsedagsmåltid tillsammans med 23-åringen. Dubbelmarinerad fläskfilé och quinoasallad och därefter vit chokladpannacotta med färska jordgubbar helt enligt födelsedagsbarnets önskemål. Jättegott kan jag meddela.

Den förvärvsarbetande sonen ska dyka upp senare på kvällen. 23-åringen försvinner till en fest och jag kollar på vetenskapens världen när det ringer. Det är yngste sonen:

Jag har krockat!

Då stannar världen upp. Jag hör på sonen att han är chockad, och jag blir lugn och saklig. Han väjde för ett rådjur och dejtade ett mitträcke som belöning. Bilen fick sig en kyss och är både bucklig och repig, men ungen klarade sig!

Vi pratar om försäkringar och polisen och kommer överens om att han ska ringa jourcentralen. Det är bra att han får händelsen dokumenterad om det skulle bli några följdskador. Whiplash och så där.

Han blir uppmanad att ta sig till jourcentral, där man har full beredskap och efter en första undersökning blir han skjutsad i ambulans upp till sjukhuset, där de gör ännu fler undersökningar och och lindrar smärtorna med morfin.

En spricka i handleden, avslitet muskelfäste och en rubbad nackkota är domen.

Det har inte blivit mycket sömn i natt, men min unge är okej.

Han hade verkligen änglavakt. En bucklig och repig bil är en världslig sak.

23

Jag var 23 år och mitt liv förändrades totalt en kylig värmlandsnatt. Det var skrämmande, omvälvande och alldeles fantastiskt. Jag blev vuxen i ett enda ögonblick.

Den 20 mars kl.03.28 1989 föddes Johan.

Mitt första barn. En liten rödhårig viljestark person. Lång redan från första stund. Det som fascinerade mig mest var att personligheten fanns där redan från allra första sekund. Den fysisk styrkan. Viljan.

Föräldrarollen passade mig perfekt. Det var så självklart och underbart. Även om jag inte planerat att få barn så tidigt är jag glad över att jag blev förälder så ung. Orken var så stor. Trots vaknätter och morgonpigga småbarn. Jag blir alldeles matt när jag tänker på jämnåriga som har småbarn nu.

Jag visste precis hur mitt barn skulle uppfostras. Min farfar klagade när han inte fick ge honom smörgås doppat i kaffe när han var 3 månader. Det hade han ju gjort med både barn och barnbarn. Men jag var sträng och farfar klagade: den där ungen uppfostras ju vetenskapligt!

Men sonen och hans syskon överlevde både tygblöjor, pedagogiska träleksaker och hemlagad barnmat 🙂

Barn är det finaste som finns. Jag är lyckligt lottad som har välsignats med tre stycken. De driver mig till vansinne, gnäller, klagar, får mig att skratt, gråta och skälla. Det finns inget i mitt liv som jag är så stolt över som mina barn och jag älskar dem över allt. Kärleken till sina barn är det starkaste kraft som finns.

Johan vill inte figurera i bloggen eller på bild. Så har det alltid varit. Stor integritet.

Grattis älskade unge<3


Johan 1 år strövar på Hovs Hallar juli 1990

Flyttdags

Idag förvandlas skolfröken och mamman till skurkärring och flyttbud.

Yngste sonen flyttar från Storstad till Mindre stad.

Ingen tid för kontemplation idag. Men jag fick sovmorgon ända till 8.

Vem vet, det kanske blir några bildinlägg under dagen från min ajfåååån =)

 

Student

Yngste sonen tog ju studenten för två veckor sedan.

Jag fick stränga förhållningsorder: lägg inte ut några bilder i din blogg!

Så fort jag försökte fota blev det så här:

Men jag skiter i hans förbud. Här kommer en bild på den duktige unge mannen flankerad av sina stolta föräldrar.


Man får vara stolt över ett superfint betyg med 18 mvg ihoptjänade av ung man som flyttade hemifrån innan han blev myndig, fixade körkort och bil för egna intjänade pengar och som har fått fast jobb.

Det är Tofflans fel!

Ja det måste det ju vara. Hennes tidigare blogginlägg om scones gjorde att jag var absolut tvingen att baka scones till mitt kvällste. Jag har varit sugen hela dagen.

Nu sitter jag mätt och päsig i sängen med laptopen i knät för att se på Sherlock. Sonen har lagt beslag på tv:n. Det är sån där viktigt fotboll!

Åh så gott det är med varma scones till en kopp te. Med lemon curd och brännvinsost.  Fast inte på samma scone. Man får inte gegga ihop godsakerna. Var för sig ska det vara.

Imorgon är det det en ny härlig vecka.

Nya oskrivna blad.

Nya möjligheter.

Nya upplevelser.

Åh vad det är härligt att leva!

Guldkant

Det blev en lördag kväll med guldkant.

Yngste sonen, som bor i Göteborg, ringer vid nio.

-Jag kommer hem ikväll. Är hemma om max 10 minuter. Finns det någon mat? Jag är hungrig.

Mamma har lasagne att mätta sonen med och sen sitter vi och spelar spelar spel, pratar och tramsar.

Det blev en fin lördagkväll.

<3